Är föräldrar inte rädda om sina barn?

[nightcrawler]

Men jag säger ju inte att de har rätt, jag säger bara hur jag tror att det är.

Jag menade att jag kan inte kan fatta att folk inte begriper sånt. Hur kan man vara så pantad om man nu är normalt funtad?

 

[France]

Jag tror att det i många fall är oförmågan att förutse och därmed kunna förebygga att saker sker som är orsaken. Det räcker ju att titta på alla de hemska klippen där ett litet barn som knappt har lärt sig gå leder en häst. Folk kommenterar med åhhh och jag blir lika ledsen varje gång.

Och helst har barnen grimskaftet virat runt händerna......

 

[mandalaki]

Jag menade att jag kan inte kan fatta att folk inte begriper sånt. Hur kan man vara så pantad om man nu är normalt funtad?

Fast jag tycker att det är värre med okunskap hos djurägare än hos folk som aldrig umgåtts med djur.

 

[Smulu]

Mina barn har grund regeln att "Vi känner inte den hunden" Alltså klappar vi inte. Min son snart två år älskar hundar och pekar på och säger vov vov och unde till i stort sett varje hund vi ser på vår promenad till förskolan. Ibland växlar vi något ord med hundens ägare. Någon gång har det hänt att vi tillsammans har hälsat på "Vov vov" efter att ägaren frågat har ni tid att/ Vill ni hälsa?

Tyvvärr kommer de inte få öva så mycket i praktiken på att umgås med djur Så alltså försöker jag berätta för dem att runt djur är man lugn, man går och pratar. Går hästen fram till staketet där man står och tittar, så går det bra att hälsa.

Skulle vi besöka ett stall så ja, sonen skulle nog få klappa en snäll häst tillsammans med mig, eller varför inte stallkatten om den kommer fram och vill kela.

Dottern nio år litar jag på att hon frågar först och framförallt att hon är lugn när hon umgås med djur.

Där det finns trafik där håller man mamma i handen!!!

 

[westernsuzie]

Jag tror de helt enkelt inte begriper bättre. Jag försöker lära mina barn att aldrig klappa okända djur utan tillåtelse, ändå lyckades sonen kuta fram till en okänd hund vid ett obevakat tillfälle en gång. Det gick dock bra tack och lov!

Sen finns det ju gott om skumma hundägare också som låter sina hundar kuta lösa i skogen och gärna komma fram och hälsa på hästen man är ute och rider på??? "Han är jättesnäll, han älskar hästar!!!!" typ. Ehh jaha? Min häst haaatar hundar och får hon chansen sparkar eller biter hon om de kommer fram och nosar. Har fått skrika det ett antal gånger till diverse hundägare.

 

[nightcrawler]

Fast jag tycker att det är värre med okunskap hos djurägare än hos folk som aldrig umgåtts med djur.

ja fy sjutton

 

[hoppsann]

Idag hände det igen, för femhundrafemtioelfte gången minst.
Jag var ute och gick med mina två hundar som är av modell större. På ett torg ser jag en kvinna med ett litet barn. Oklart hur gammalt barnet var (jag kan absolut inget om barn), men det kunde utan tvekan springa runt själv även om det var väldigt stolpig gång. Barnet verkade inte vara gammalt nog att prata och var såklart väldigt kort också.

Barnet började springa rakt mot mig och hundarna, med viftande armar och gav ifrån sig små skrik. Inte förrän jag högt ropade "NEJ!" så reagerade mamman. Hon tittade bara på.

Mina hundar är genomsnälla, de skulle aldrig göra något dumt mot någon människa MEN de är utan tvekan så stora att de med lätthet skulle välta ett så litet barn om de hälsar lite för ivrigt (något som min yngsta gärna gör). Ett så litet barn som blir omkullputtad av en stor hund på asfalt.. Det kan ju utan tvekan göra sig illa riktigt rejält och om inte annat bli väldigt rädd.

Sådant här händer ofta. VARFÖR reagerar inte föräldrar? Tänker de inte på vad som kan hända? Är de inte rädda om sina barn? Det är inte ens alla gånger de bryr sig när jag ropar åt dem att ta bort barnen, ropar "nej" osv.

Ni som har barn, har ni någon gång låtit bli att bry er om vem/vad barnen springer fram till? varför? Ni som alltid sköter allt perfekt Har ni någon i er bekantskapskrets som beter sig såhär, eller någon teori om hur dessa oaktsamma föräldrar tänker?

Jag tycker mest synd om barnen, för jag tänker att det är så stor risk att de någon gång springer fram till fel hund. Till någon som kanske inte alls är snäll, eller till någon vars ägare inte har stenkoll på omgivningen så att hunden i ren glädje råkar välta barnet.

Helt galet. Lite märkligt att du inte fick en utskällning av föräldern för otrevlig ton.

På mitt barns förskola kom det varje år en hundförare som hade med sig en eller två hundar.
Barnen hade först genomgång av hundvett inne och fick ställa frågor o.s.v. Hundarna var med, men barnen fick då inte röra dem.
De fick lära sig hur man först frågar om lov att prata med hunden och sedan hur man umgås med hunden. Eller hur man inte ska klappa dem osv.
Därefter fick de träffa hundarna ute.
Välinvesterade pengar för alla barnen kände jag.

Därmed menar jag inte att det är förskolans/skolans ansvar att lära ut det här. I det här fallet var det ett förslag som föll väldigt väl ut.
Alla föräldrar som har djurintresserade/fixerade barn, har ju inte egna djur att "träna på".

 

[Hyacinth]

Det är ju ett genomgående beteende.

Man använder barnvagnen som murbräcka när man korsar gatan, gärna vid röd gubbe.

Man släpper glatt fram sina barn till främmande djur.

Man låter dem springa fritt på parkeringar, i affärer mm

Eller så skulle man inte drömma om att använda barnvagnen för att hejda trafiken, man låter barnen se men inte röra djur utan att fråga först, och man håller dem i handen i trafiken, affärer (om det behövs) mm.

Det är ett allmänt förhållningssätt till omgivningen.

 

[BobberiBoo]

Helt galet. Lite märkligt att du inte fick en utskällning av föräldern för otrevlig ton.

På mitt barns förskola kom det varje år en hundförare som hade med sig en eller två hundar.
Barnen hade först genomgång av hundvett inne och fick ställa frågor o.s.v. Hundarna var med, men barnen fick då inte röra dem.
De fick lära sig hur man först frågar om lov att prata med hunden och sedan hur man umgås med hunden. Eller hur man inte ska klappa dem osv.
Därefter fick de träffa hundarna ute.
Välinvesterade pengar för alla barnen kände jag.

Därmed menar jag inte att det är förskolans/skolans ansvar att lära ut det här. I det här fallet var det ett förslag som föll väldigt väl ut.
Alla föräldrar som har djurintresserade/fixerade barn, har ju inte egna djur att "träna på".

Jg ska nog fråga på dotterns dagis om dem vill testa det där. Det var nog det bästa jag hört på länge!

 

[athena_arabians]

När jag hade min första (mer eller mindre bombsäkra) häst brukade jag stanna till vid dagis så de fick klappa henne. Givetvis förklarade jag att man skulle "klappa" fint och att man skulle inte springa mot henne osv. Man kan ju hoppas att det gick in hos någon av ungarna iaf.

 

[Amha]

Helt galet. Lite märkligt att du inte fick en utskällning av föräldern för otrevlig ton.

På mitt barns förskola kom det varje år en hundförare som hade med sig en eller två hundar.
Barnen hade först genomgång av hundvett inne och fick ställa frågor o.s.v. Hundarna var med, men barnen fick då inte röra dem.
De fick lära sig hur man först frågar om lov att prata med hunden och sedan hur man umgås med hunden. Eller hur man inte ska klappa dem osv.
Därefter fick de träffa hundarna ute.
Välinvesterade pengar för alla barnen kände jag.

Därmed menar jag inte att det är förskolans/skolans ansvar att lära ut det här. I det här fallet var det ett förslag som föll väldigt väl ut.
Alla föräldrar som har djurintresserade/fixerade barn, har ju inte egna djur att "träna på".

Smart! Vår förskola träffar mycket djur då den ligger nära minst en bonde de har någon slags kontakt med. De matar höns och klappar hästar osv. Dock kom jag på när jag läste det där att jag har ingen aning om huruvida de faktiskt pratar om hur man beter sig runt djur man inte "känner" på samma sätt. Främmande hundar t.ex. Jag måste fråga det vid tillfälle. Det är ju ett ypperligt tillfälle att gå igenom just det.

 

[As_Vegas]

Idag hände det igen, för femhundrafemtioelfte gången minst.
Jag var ute och gick med mina två hundar som är av modell större. På ett torg ser jag en kvinna med ett litet barn. Oklart hur gammalt barnet var (jag kan absolut inget om barn), men det kunde utan tvekan springa runt själv även om det var väldigt stolpig gång. Barnet verkade inte vara gammalt nog att prata och var såklart väldigt kort också.

Barnet började springa rakt mot mig och hundarna, med viftande armar och gav ifrån sig små skrik. Inte förrän jag högt ropade "NEJ!" så reagerade mamman. Hon tittade bara på.

Mina hundar är genomsnälla, de skulle aldrig göra något dumt mot någon människa MEN de är utan tvekan så stora att de med lätthet skulle välta ett så litet barn om de hälsar lite för ivrigt (något som min yngsta gärna gör). Ett så litet barn som blir omkullputtad av en stor hund på asfalt.. Det kan ju utan tvekan göra sig illa riktigt rejält och om inte annat bli väldigt rädd.

Sådant här händer ofta. VARFÖR reagerar inte föräldrar? Tänker de inte på vad som kan hända? Är de inte rädda om sina barn? Det är inte ens alla gånger de bryr sig när jag ropar åt dem att ta bort barnen, ropar "nej" osv.

Ni som har barn, har ni någon gång låtit bli att bry er om vem/vad barnen springer fram till? varför? Ni som alltid sköter allt perfekt Har ni någon i er bekantskapskrets som beter sig såhär, eller någon teori om hur dessa oaktsamma föräldrar tänker?

Jag tycker mest synd om barnen, för jag tänker att det är så stor risk att de någon gång springer fram till fel hund. Till någon som kanske inte alls är snäll, eller till någon vars ägare inte har stenkoll på omgivningen så att hunden i ren glädje råkar välta barnet.

Jag gissar att det är samma föräldrar som låter sitt barn springa fram när man kommer till häst.
En gång råkade jag ut för att ett barn kom farandes och skulle "Kjama hästen!" och klamrade sig fast runt ett ben. Tack och lov att det var ett framben på en jättesnäll häst, men ändå?!?!?! Mamman bara skrattade och tyckte att det var gulligt....

 

[Tassetass]

Den där är jag också benhård på med min avkomma. Håller hon inte handen åker hon upp i famnen, några andra alternativ finns inte.

Idag bar jag henne i en kilometer...

 

[Sporthorse]

Idag hände det igen, för femhundrafemtioelfte gången minst.
Jag var ute och gick med mina två hundar som är av modell större. På ett torg ser jag en kvinna med ett litet barn. Oklart hur gammalt barnet var (jag kan absolut inget om barn), men det kunde utan tvekan springa runt själv även om det var väldigt stolpig gång. Barnet verkade inte vara gammalt nog att prata och var såklart väldigt kort också.

Barnet började springa rakt mot mig och hundarna, med viftande armar och gav ifrån sig små skrik. Inte förrän jag högt ropade "NEJ!" så reagerade mamman. Hon tittade bara på.

Mina hundar är genomsnälla, de skulle aldrig göra något dumt mot någon människa MEN de är utan tvekan så stora att de med lätthet skulle välta ett så litet barn om de hälsar lite för ivrigt (något som min yngsta gärna gör). Ett så litet barn som blir omkullputtad av en stor hund på asfalt.. Det kan ju utan tvekan göra sig illa riktigt rejält och om inte annat bli väldigt rädd.

Sådant här händer ofta. VARFÖR reagerar inte föräldrar? Tänker de inte på vad som kan hända? Är de inte rädda om sina barn? Det är inte ens alla gånger de bryr sig när jag ropar åt dem att ta bort barnen, ropar "nej" osv.

Ni som har barn, har ni någon gång låtit bli att bry er om vem/vad barnen springer fram till? varför? Ni som alltid sköter allt perfekt Har ni någon i er bekantskapskrets som beter sig såhär, eller någon teori om hur dessa oaktsamma föräldrar tänker?

Jag tycker mest synd om barnen, för jag tänker att det är så stor risk att de någon gång springer fram till fel hund. Till någon som kanske inte alls är snäll, eller till någon vars ägare inte har stenkoll på omgivningen så att hunden i ren glädje råkar välta barnet.

Jag har råkat ut för ett barn som ville skrämma min hund genom att kasta sig mot hunden och gallskrika, ungens förälder reagerade först när min hund gjorde ett regelrätt utfall mot ungen.
Jag har länge jobbat på att få bort rädslorna, men den där idioten sabbade hundens syn på barn fullständigt. Nu tål hon inte barn. GISSA om jag kokade av ilska?

 

[Jenka]

Fast att djur kan reagera borde ju vara allmänbildning... (för vuxna alltså)

 

[Bison]

För att folk är idioter.
Samma människor antagligen som kör ut barnvagnen mitt i gatan, kryper under bommarna med ungarna osv.
Världen är full av människor utan fungerande hjärna.

 

[Smulu]

Jag har råkat ut för ett barn som ville skrämma min hund genom att kasta sig mot hunden och gallskrika, ungens förälder reagerade först när min hund gjorde ett regelrätt utfall mot ungen.
Jag har länge jobbat på att få bort rädslorna, men den där idioten sabbade hundens syn på barn fullständigt. Nu tål hon inte barn. GISSA om jag kokade av ilska?

Tar mig för pannan! Hur jäkla pantade får människor vara?!

 

[Sporthorse]

Jag vet faktiskt inte, och i den åldern!? Aldrig att jag som 10-åring skulle komma på tanken att anfalla ett främmande djur md avsikt att orsaka skada eller skrämma djuret, dessutom när hunden går kopplad och nosar vid sin matte?!?!

Tar mig för pannan! Hur jäkla pantade får människor vara?!

 

[FadeAway]

Jag har motsatt problem. Mina barn är små (1-4) och blir som alla barn glada och villgå fram och klappa. Jag säger att det är en fin hund men att vi INTE ska gå fram och klappa för vi känner inte den hunden. Tyvärr vill gärna ägarna förklara att de har jättesnälla hundar och att de visst ska klappa.

 

[stjarnhimmel]

Som häst och hundägare har jag ibland förut fått frågan om djuret "är snällt"
Som om inget ont kan hända då. Min hund var jättesnäll men bufflig och glad. Därför var hon inte lämplig för små barn att krama hur som helst.