Är ni jämställda?

[MiniLi]

Jag har inga barn och den stora svårigheten att jobba med jämställdhet i en barnfamilj är en stor anledning till att jag tvekar kring barn överhuvudtaget.
Ser väldigt få barnfamiljer som lever på ett sätt som jag kallar jämställt.

Jag tror det är rätt så omöjligt i dagens samhälle, men jag håller med de som skriver att man iallafall behöver reflektera, problematisera och jobba framåt så långt det går.
Eftersom jag värdesätter jämställdhet och inser hur svårt det är så föredrar jag att bli lite fyrkantig och obekväm. Tror "millimeterrättvisa" är toppen att sträva efter, då kanske man iaf kommer halvvägs..

 

[Lingon]

Jag har inga barn och den stora svårigheten att jobba med jämställdhet i en barnfamilj är en stor anledning till att jag tvekar kring barn överhuvudtaget.
Ser väldigt få barnfamiljer som lever på ett sätt som jag kallar jämställt.

Jag tror det är rätt så omöjligt i dagens samhälle, men jag håller med de som skriver att man iallafall behöver reflektera, problematisera och jobba framåt så långt det går.
Eftersom jag värdesätter jämställdhet och inser hur svårt det är så föredrar jag att bli lite fyrkantig och obekväm. Tror "millimeterrättvisa" är toppen att sträva efter, då kanske man iaf kommer halvvägs..

Varför är jämställdhet i barnfamilj omöjligt i dagens samhälle? Om man bortser från den biologiska faktorn (endast kvinnan kan vara gravid och amma) så finns det inget i samhället som egentligen hindrar en från att leva jämställt.

 

[Petruska]

Jag har inga barn och den stora svårigheten att jobba med jämställdhet i en barnfamilj är en stor anledning till att jag tvekar kring barn överhuvudtaget.
Ser väldigt få barnfamiljer som lever på ett sätt som jag kallar jämställt.

Jag tror det är rätt så omöjligt i dagens samhälle, men jag håller med de som skriver att man iallafall behöver reflektera, problematisera och jobba framåt så långt det går.
Eftersom jag värdesätter jämställdhet och inser hur svårt det är så föredrar jag att bli lite fyrkantig och obekväm. Tror "millimeterrättvisa" är toppen att sträva efter, då kanske man iaf kommer halvvägs..

Jag tror också att varianter av millimeterrättvisa kan vara ett ganska bra verktyg, för att det är så konkret. Lägga barnen varannan kväll, tex. Vara den som går upp när de vaknar varannan natt.

Med lite större barn fördelade sambo och jag vardagarna mellan oss. En hade ansvar för barn och mat etc tex tisdag och onsdag, den andra måndag och torsdag. Då kunde jag rida på sambos ansvarsdagar utan stress. (Fredag-söndag förhandlades på andra sätt.)

 

[Lingon]

Usch, jag tycker verkligen inte om millimeterrättvisa! Det blir så oflexibelt tycker jag.

Om jag är iväg och rider så tar min man hand om barn och mat. Sen om han vill iväg nån annan dag (eller senare samma dag) tar jag över allt och sköter det som behöver skötas. Men när barnet var litet skötte vi nattningen varannan dag (om inte någon av oss var borta på kvällen men då försökte vi kompensera för det antingen i förväg eller i efterhand) för att barnet från början skulle vara van vid att läggas av oss båda.

 

[YaHilweh]

Jag har flest fk dagar, då jag inte hade ordentligt jobb när dottern kom. VAB delar vi på efter Hur vi jobbar de dagarna. Jobbar han dag, är han hemma.

Han är fantastisk i städningen hemma, medan jag är den som gillar att planera. Han har ett större intresse för bilarna men reparationer av hus, gräsklippning och söt som behövs till hus/trädgård hjälps vi åt med.

Vi delar efter vad vi tycker är roligt och hur vår situation ser ut. Vi tittar inte på vem som gör mest av vad.

 

[BernT]

Jag hakar på @SaraMara lite.

Jag tänker att väldigt många saker motarbetar att par lever jämställt hemma. Det gäller allt från lönestrukturen på arbetsmarknaden till hur vi är uppfostrade och vad vi är vana vid.

Att förhålla sig medvetet till det, och kritiskt observera det egna familjelivet, tror jag är grunden för att man ens ska närma sig en jämställd familjestruktur. Att ta för givet att Oh, ja, vi är så jämställda så, eller att säga Vi är nöjda, tror jag bromsar jämställdhet.

Dvs, ju mer självklart någon får det att LÅTA som att de lever jämställt, desto mindre tror jag på att det är sant.

Jämställdhet existerar nästan inte, därför är det svårt. Påstår någon att det är lätt, tror jag dem därför inte.

Nöjdhet är sedan en helt annan sak.

Så de som skrivit i tråden att de känner att de lever jämställda ljuger?

 

[SaraMara]

Så de som skrivit i tråden att de känner att de lever jämställda ljuger?

Jag skulle säga att det är skillnad på att objektivt sett vara jämställd, och att uppleva en känsla av jämställdhet. Om man ska teoretisera det lite. Det vore annars fantastiskt om någon av dem som faktiskt är 100 % jämställd kunde skriva ned en manual att appliceras av alla oss som försöker, pendeln tycks ju annars alltid svänga åt ena eller andra hållet (utifrån en utomstående, objektiv tolkning).

 

[SaraMara]

Varför är jämställdhet i barnfamilj omöjligt i dagens samhälle? Om man bortser från den biologiska faktorn (endast kvinnan kan vara gravid och amma) så finns det inget i samhället som egentligen hindrar en från att leva jämställt.

Det finns massor skulle jag säga. En inbyggd misstro mot kvinnor i fertil ålder på nyckelpositioner pga förväntningar om föräldraledighet, en misstro mot män som väljer att vara hemma och ta hälften av ansvaret och som då ses som "illojala" mot företaget de jobbar på är bara två snabba exempel som ständigt spelar in på de val som människor gör.

 

[MiniLi]

Varför är jämställdhet i barnfamilj omöjligt i dagens samhälle? Om man bortser från den biologiska faktorn (endast kvinnan kan vara gravid och amma) så finns det inget i samhället som egentligen hindrar en från att leva jämställt.

För att samhället inte är jämställt. Vare sig vi vill eller inte så påverkas alla av samhällsnormer och strukturer.
Men vi kan ju göra vårt bästa och förhoppningsvis ge senare generationer bättre förutsättningar.

 

[BernT]

Jag skulle säga att det är skillnad på att objektivt sett vara jämställd, och att uppleva en känsla av jämställdhet. Om man ska teoretisera det lite. Det vore annars fantastiskt om någon av dem som faktiskt är 100 % jämställd kunde skriva ned en manual att appliceras av alla oss som försöker, pendeln tycks ju annars alltid svänga åt ena eller andra hållet (utifrån en utomstående, objektiv tolkning).

Det viktigaste måste väl ändå vara att man som familj upplever sig jämställda/nöjda. Jag/vi är väldigt nöjda med hur vi har det. Skulle någon annan anse att pga vi inte delar millimeterrättvist (jag städar tex typ aldrig) så jaha? Och?

 

[BernT]

Det finns massor skulle jag säga. En inbyggd misstro mot kvinnor i fertil ålder på nyckelpositioner pga förväntningar om föräldraledighet, en misstro mot män som väljer att vara hemma och ta hälften av ansvaret och som då ses som "illojala" mot företaget de jobbar på är bara två snabba exempel som ständigt spelar in på de val som människor gör.

Då får man väl som man/kvinna välja bort de företagen som har såna värderingar, för det är verkligen inte alla arbetsplatser som resonerar så. Känns väldigt offer-koftigt.

 

[MiniLi]

Usch, jag tycker verkligen inte om millimeterrättvisa! Det blir så oflexibelt tycker jag.

Om jag är iväg och rider så tar min man hand om barn och mat. Sen om han vill iväg nån annan dag (eller senare samma dag) tar jag över allt och sköter det som behöver skötas. Men när barnet var litet skötte vi nattningen varannan dag (om inte någon av oss var borta på kvällen men då försökte vi kompensera för det antingen i förväg eller i efterhand) för att barnet från början skulle vara van vid att läggas av oss båda.

Nä men det är väl ingen som tvingar dig till millimeterrättvisa? Gör som du vill.
Själv tycker jag att det långsiktigt ger en annan slags flexibilitet även om det blir fyrkantigt på kort sikt.

 

[MiniLi]

Då får man väl som man/kvinna välja bort de företagen som har såna värderingar, för det är verkligen inte alla arbetsplatser som resonerar så. Känns väldigt offer-koftigt.

Du missuppfattat nog totalt här. Vi kan inte direkt "välja bort" samhällsstrukturer..

 

[BernT]

Nä men det är väl ingen som tvingar dig till millimeterrättvisa? Gör som du vill.
Själv tycker jag att det långsiktigt ger en annan slags flexibilitet även om det blir fyrkantigt på kort sikt.

Eller så blir det fyrkantigt forever. Det vet du ju först när du testat det x antal år.

 

[BernT]

Du missuppfattat nog totalt här. Vi kan inte direkt "välja bort" samhällsstrukturer..

Självklart kan man välja bort arbetsplatser som resonerar sådär.

 

[MiniLi]

Det viktigaste måste väl ändå vara att man som familj upplever sig jämställda/nöjda. Jag/vi är väldigt nöjda med hur vi har det. Skulle någon annan anse att pga vi inte delar millimeterrättvist (jag städar tex typ aldrig) så jaha? Och?

Det beror väl på vad man ser som mål. Ska samhällets strukturer förändras måste man nog sikta högre än att individen ska bli nöjd

 

[BernT]

Det beror väl på vad man ser som mål. Ska samhällets strukturer förändras måste man nog sikta högre än att individen ska bli nöjd

Mitt mål är att min familj ska ha det bra. Hur omvärlden väljer att dela upp sina hushållssysslor rör inte mig.

 

[MiniLi]

Självklart kan man välja bort arbetsplatser som resonerar sådär.

Ja det kan man. Men det löser inte problemet. Alltså problemet med att det finns samhällsstrukturer som försvårar jämställdhet.

Eller så blir det fyrkantigt forever. Det vet du ju först när du testat det x antal år.

Jag har "testat" i andra frågor och det funkar ypperligt för mig.

 

[MiniLi]

Mitt mål är att min familj ska ha det bra. Hur omvärlden väljer att dela upp sina hushållssysslor rör inte mig.

Good for you. Tur det finns andra som tänker större.

 

[BernT]

Ja det kan man. Men det löser inte problemet. Alltså problemet med att det finns samhällsstrukturer som försvårar jämställdhet.

Jag har "testat" i andra frågor och det funkar ypperligt för mig.

Då får man väl gå i täten för förändring. Skita i att arbetsgivaren ser en som illojal och ändå vara föräldraledig. Sen kanske även byta jobb? Visa arbetsgivaren att det inte är okej att påstå att man är illojal, att man isåfall inte stannar. Man kan ju inte bara gnälla och sen ändå inte göra något åt det. Om arbetsgivaren får kalla sina anställda illojala när de vill vara föräldralediga och de anställda bara köper det kommer det ju inte ändras.

Eller väntar man på att "någon annan" ska lösa det?