Bukefalos 28 år!

Anmäla till soc

Och jag mådde så dåligt att det inte var möjligt att dölja.
Pressen hade gjort så att jag helt enkelt inte fungerade längre.
Men innan dess så ser man alla försök att ta reda på hur det förhåller sig som hot.

Jag nekade i sten även efter att det var helt uppenbart. Det är precis det som gör sveket från vuxenvärlden så stort.

Mamma och pappa hade också gjort ett bra jobb med att hota med socialen hela uppväxten, jag var så klart livrädd för konsekvenserna av att någon började titta närmare på hur det förhöll sig.
 
Nu skriver inte jag specifikt om Ts fall utan allmänt om anmälningar. Och jag anser fortfarande att en bra vän kan stå för vad den gör och tycker. Tycker man om familjen bör det inte vara ett problem.

Min upplevelse är långt ifrån unik. Jag har träffat mängder som varit med om liknande. Mitt fall var inte ett undantag. Men som vanligt av någon anledning så tas aldrig erfarenheter som mina på allvar. Det har jag fått höra halva mitt liv att det är ju "bara" mina erfarenheter. Erfarenheter som inte varit bra är inte att ta på allvar av någon anledning som jag aldrig kommer förstå.

Folk borde tänka till ordentligt innan dom anmäler. Folk måste förstå hur faktiskt illa det kan sluta och vilken skada det kan göra att göra en anmälan. Och om man går så långt så bör man kunna stå för det när det blir fel sen. Jag har inte skrivit att det är enkla situationer, men man bör ha på det klara vad det är man faktiskt anmäler. Det är farliga råd tycker jag att råda folk att anmäla hit och dit vid misstankar om saker och ting. Det kan vara minst lika farligt det.

Du fattar inte att det kan bli värre för BARNET om det INTE görs en anonym anmälan?
 
Jag anser att det är ett fall för soc att reda ut.
Vad hos föräldrarna brister när det blir så och de inte ens vet om det?

Om vi ska gå från trådstarten och in i OT så ja, jag delar den åsikten. Det ska självklart utredas. Jag vill nog gå så långt som att säga att just det att föräldrarna inte ens vet att deras barn är så pass illa däran att andra som faktiskt ser det tycker det är ett fall för utredning, säger mig att det finns fog för utredning.
 
Jag nekade i sten även efter att det var helt uppenbart. Det är precis det som gör sveket från vuxenvärlden så stort.
Nu så var detta som vuxen då jag hade råkat ut för en chef som var psykopat.
Men händelsen fick mig att förstå hur människor i beroendeställning fungerar under press.
Som barn hade jag andra problem, men de var lättare att hantera för skolan och människor i min omgivning.
Mina föräldrar brast verkligen i sin omsorg.
Min Pappa försökte inte ens medan min Mamma verkligen försökte men inte har förutsättningar för att ta hand om någon annan än sig själv, och knappt det.
Men en Morbror och min Styvmor kompenserade en hel del för bristerna.
Samt lärare och andra vuxna i min omgivning.
 
Nu skriver inte jag specifikt om Ts fall utan allmänt om anmälningar. Och jag anser fortfarande att en bra vän kan stå för vad den gör och tycker. Tycker man om familjen bör det inte vara ett problem.

Min upplevelse är långt ifrån unik. Jag har träffat mängder som varit med om liknande. Mitt fall var inte ett undantag. Men som vanligt av någon anledning så tas aldrig erfarenheter som mina på allvar. Det har jag fått höra halva mitt liv att det är ju "bara" mina erfarenheter. Erfarenheter som inte varit bra är inte att ta på allvar av någon anledning som jag aldrig kommer förstå.

Folk borde tänka till ordentligt innan dom anmäler. Folk måste förstå hur faktiskt illa det kan sluta och vilken skada det kan göra att göra en anmälan. Och om man går så långt så bör man kunna stå för det när det blir fel sen. Jag har inte skrivit att det är enkla situationer, men man bör ha på det klara vad det är man faktiskt anmäler. Det är farliga råd tycker jag att råda folk att anmäla hit och dit vid misstankar om saker och ting. Det kan vara minst lika farligt det.
Kanske måste du försöka ta in att varje liv är unikt?

Jag har anmält anonymt. Det var inte "en god vän". Det var en familj jag kom i kontakt med och som hade barn som for rejält illa. Hade jag gjort min anmälan och framträtt med mitt namn hade jag hamnat i en rejält besvärlig sits. Barnet blev föremål för åtgärder från soc och jag tror att det gick bra. Jag är glad att jag anmälde.

Och vad får dig att tro att människor INTE "tänker till rejält"? Tror du att folk i gemen tycker att det är en skojig grej att lyfta luren och anmäla?

För min egen del hade det varit utmärkt om någon tänkt till och anmält min familj. Det hade gjort hela mitt liv annorlunda och jag har svårt att se att det hade kunnat bli värre. Hade jag tagits från mina biologiska föräldrar i mellanstadieåldern hade mycket varit annorlunda.

Som sagt - varje familj är unik. Det finns inga mall-familjer som man bör anmäla.
Kan jag hjälpa en enda unge att få ett bättre liv så anmäler jag. Hittills har jag bara tänkt tanken en enda gång. Sociala myndigheters roll är ju att hjälpa, inte stjälpa.
 
Fast det är väl ingen nyhet att sociala utredningar ibland brister på så sätt att de färgar åsikterna bland utredaren och att dessa åsikter är de som tas på allvar om utredningarna går vidare? Jag tror också att barn inte tas för ingenting, men jag är inte så naiv, som jag upplever många här, att jag inte tror, och ser, att socialtjänsten gör fel (det är ju inte allt för sällan som JO faktiskt kritiserar socialtjänsten, sök ämbetsberättelser+årtal+JO) och det har forskats mycket på hur utredningarna är strukturerade och fler än en undersökning har kommit fram till att dessa har stora brister på olika sätt. Sedan att det inte är stressande att bli utredd, det är det - det är nog bara de som inte har egen erfarenhet som tycker det tror jag.
Anonyma anmälningar är jag också tveksam till, själv har jag skinn på näsan och skulle inte ha problem att stå för en anmälan (blir jag hotad av föräldrarna får jag väl anmäla det också, har gjort ett par anmälan som privatperson men dock av det jag fått se i jobbet), men jag inser att få vågar göra det. Vilket är synd, för min erfarenhet är också att när det går att anmäla anonymt gör folk ibland okynnesanmälningar, både när det kommer till att anmäla djurägare och barnföräldrar. Förhoppningsvis är det inte så vanligt, men möjligheten till anonyma anmälningar förenklar onekligen för de som gör detta. Det förekommer, det tror jag inte heller någon är så naiv att de inte tror. Trots det är ju det omvända, att anonyma anmälningar inte skulle vara godkänt, ännu värre... Svårt det där, för alla människor är ju inte helt ärliga med sina avsikter.

Hur som helst, jag jobbar mycket med nyanlända och ensamkommande barn, och i de fallen kan jag konstatera att socialtjänsten och familjeenheten i vår kommun gör ett OERHÖRT dåligt jobb utan att gå in på detaljer (vilket jag förmodar lyder under sekretess även för mig). Å andra sidan har inte familjeenheten i just vår kommun något gott rykte överhuvudtaget, de är tvärtom en av de mest kritiserade av alla instanser inklusive JO i hela landet, så förhoppningsvis är det bättre i andra kommuner...
 
Sociala myndigheters roll är ju att hjälpa, inte stjälpa.
Men det är också en ganska naiv tro att social och andra myndigheter alltid agerar på ett bra sätt eller ens har viljan att göra det. Inom socialtjänsten och inom andra myndigheter inom vård och omsorg finns det väldigt många, de allra flesta skulle jag tro, som är kloka, förståndiga människor och som gör ett bra arbete men också många som inte gör det, ibland av oförmåga ibland av ren illvilja och prestige. Ett extremt exempel som uppmärksammats där man fått inblick i hur det kan gå till är Quick-skandalen. Jag har också genom politiken fått höra hur chefer inom kommunal verksamhet kan se på utsatta människor som gjort att jag tappat alla illusioner.

Det Grazing lyfter fram är ett egetupplevt exempel på när det inte hjälpt utan tvärtom skadat, jag är ett helt övertygad om att det inte är något unikt fall och håller helt med om att gör man en anmälan bör man också stå för den, att det ibland kan det finnas skäl att göra en anonym sådan är inte det Grazing haft invändningar mot som jag läst inläggen.
 
Senast ändrad av en moderator:
Men det är också en ganska naiv tro att social och andra myndigheter alltid agerar på ett bra sätt eller ens har viljan att göra det. Inom socialtjänsten och inom andra myndigheter inom vård och omsorg finns det väldigt många, de allra flesta skulle jag tro, som är kloka, förståndiga människor och som gör ett bra arbete men också många som inte gör det, ibland av oförmåga ibland av ren illvilja och prestige. Ett extremt exempel som uppmärksammats där man fått inblick i hur det kan gå till är Quick-skandalen. Jag har också genom politiken fått höra hur chefer inom kommunal verksamhet kan se på utsatta människor som gjort att jag tappat alla illusioner.

Det Grazing lyfter fram är ett egetupplevt exempel på när det inte hjälpt utan tvärtom skadat, jag är ett helt övertygad om att det inte är något unikt fall och håller helt med om att gör man en anmälan bör man också stå för den, att det ibland kan det finnas skäl att göra en anonym sådan är inte det Grazing haft invändningar mot som jag läst inläggen.
Varför taggar du inte @Grazing när du skriver om hen?
Självklart är inte alla företag/myndigheter alltid perfekta, men det har väl ingen påstått i tråden?
 
Om det inte är självklart är det väl viktigt att vara medveten om att en anmälan också kan leda till att det faktiskt blir sämre?

Är det en regel på forumet att om någon nämns skall ett @ placeras framför?
 
Om det inte är självklart är det väl viktigt att vara medveten om att en anmälan också kan leda till att det faktiskt blir sämre?

Är det en regel på forumet att om någon nämns skall ett @ placeras framför?
Ner till höger hittar du en knapp där det står "Svara" tryck på den nästa gång du svarar någon, så får denne en notis om det, samma när man taggar någon.
 
Ner till höger hittar du en knapp där det står "Svara" tryck på den nästa gång du svarar någon, så får denne en notis om det, samma när man taggar någon.
Nu svarade jag ju på ett inlägg från tanten och inte från Grazing. Eller hur?

Eller som du vill att man ska skriva: ... från @tanten och inte från @Grazing.
 
Inte förvånad, de avslutade min systers bupkontakt, och tog bort hennes fungerande adhd medicin, skolan ifrågasatte varför då hon fungerade betydligt bättre i skolan som medicinerad och hängde med.

Som tidigare sagt, socialtjänsten har noll med mediciner att göra. Det kan bara läkare bestämma. Om Familjehemmet sen ansåg att BUP-kontakten inte skulle fortsättas är det inte heller samma sak som att soc klev in i hemmet och beordrade att kontakten med BUP ska avslutas.
Varför ifrågasattes soc gällande medicinen? Varför inte ifrågasätta läkaren som är DEN ENDA som bestämmer om medicin.

Jag blir så ledsen när jag läser tråden. Man "ska stå för" sin anmälan. Man ska prata med folk först, allt går att lösas utan soc. Nej det gör inte det. I de flesta fall någon väljer att anmäla anonymt, enligt min erfarenhet, har personen varit rädd för att relationen med de inblandade ska förstöras. Det kan vara en närstående som är rädd för att familjen ska sluta träffa personen, att familjen ska sluta låta barnen träffa personen. Kanske är personen den enda trygga punkten för barnet just då, inte vågar man riskera att stängas ute för att man måste göra en anmälan.
I andra fall är anmälaren rädd för sin egen del. Det handlar om kriminella och missbrukare eller psykiskt sjuka som anmäls. Då vill man inte få deras vrede riktad mot sig.

Man ser ju här i tråden, ni som tyvärr farit illa av soc, hur hade ni tänkt om personen som anmält er om ni vetat vem det var? Personen gjorde det av välvilja och ni skulle lägga skulden på den personen sen. Hur skulle det hjälpa er att ha en person att fästa skulden på? Att ha ett namn?
 
Betydligt färre barn dör i Sverige i dag jämfört med för 15 år sedan. Anledningen är bland annat bättre sjukvård och ökad medvetenhet bland föräldrar.

”Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även de som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område."

Det är viktigt att ta barn på allvar när de berättar eller på annat sätt visar att hen blir misshandlad, eller på annat sätt blir utsatt för våld. En del övergrepp mot barn har inte uppmärksammats i tid därför att vuxna varit för snabba att avfärda det som barnet förmedlar. Ett tidigt ingripande innebär att familjen kan få hjälp att bryta ett destruktivt beteende.

Jag kan lova dig att INTE anmäla dödar bra mycket fler barn än om du faktiskt gör det, anonymt! Bara din tanke om att det kanske blir jobbigt för DE VUXNA, att de undrar vem som gjort en anonym anmälan är ju absurd. Ska deras undrande stå före barnets välbefinnande menar du?
 
Jag kan lova dig att INTE anmäla dödar bra mycket fler barn än om du faktiskt gör det, anonymt! Bara din tanke om att det kanske blir jobbigt för DE VUXNA, att de undrar vem som gjort en anonym anmälan är ju absurd. Ska deras undrande stå före barnets välbefinnande menar du?
Rätt. Exakt så.
Det är inte de vuxna som ska stå i fokus. Det är barnen - de som har få möjligheter att påverka sin egen situation.
 

Liknande trådar

K
Hästmänniskan *Skriver under anonymt nick då detta är känsligt för mig* Jag ringde för ett år sedan till kommunens djurskyddsinspektör och gjorde...
Svar
11
· Visningar
2 481
Senast: Görel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp