att gå vidare

[linda87]

som jag tidigare har skrivit kommer min underbara själsfrände få somna in i morgon pga av en tumör i näshålan. allting har gått så fort att jag inte själv har hunnit med. allting började med några nysningar som sen förvandlades till en tumör som ej går att ta bort. stort lidande för lilla laika som gett stort lidande för hennes familj. idag var laika på sin sista strandrunda då hon badade och till och med åt bananglass.

hur går vi nu vidare?jag vet inte vad jag ska göra själv,så mycket kärlek som jag gett och fått dubbelt tillbaka. allt är som ett stort svart hål.hur ska jag klara av morgondagen när vi ska låta henne somna in?

 

[koftena]

Sv: att gå vidare

Nu vet jag inte hur du är som person men jag själv har en förmåga att stänga av när avlivningen sker just för djurens skull, sen kommer känslorna när dom väl somnat in. Men det viktigaste är att du gör som du känner, klarar du inte att vara med vid avlivningen så tar du farväl innan o ger hunden till personalen eller den som kan vara med annars är du med. Men tänk att för hundens skull vara någorlunda samlad, är du hysterisk så blir din älskling det också. Hunden vet vad som kommer ske o du kommer se det i dens ögon.

Att gå vidare däremot är självklart svårt, jag avlivade min 13månaders tik i höstas då hon inte gick att rädda pga problem med underliv osv. Nu hade jag redan då två till hundar så med henne hade jag tre, det vart lite halvdant med träningen med dom två som var kvar eftersom jag tappade all motivation men sen så kom den smygande. Man får inte deppa ihop utan försöka se att du gjorde det enda rätta för hundens skull. Dom har fördelen att dom kan få somna in vid sjukdom/smärta. När du känner dig mogen kanske det är dags för en ny hund om det passar in i ditt liv...men köp inte vad som helst bara för att den är söt utan tänk igenom vad du gillade hos rasen du hade o vad nya hunden absolut inte får ha..i rasbeteenden menar jag då. Uppfostran är ju självklart en helt annan sak...

Vet vad du går igenom o det är inte lätt, men du kommer känna dig lättad när det är klart! Lycka till!! Tänker på dig!

 

[lady_vip]

Sv: att gå vidare

Man bara klarar det, gråter som f*n och lider, sen inser man att det var rätt och återtar vardagen då smått.

Jag har dock aldrig haft det så att jag bara har haft en hund, självbevarelsedrift kanske, men det har hjälp att ha en annan att fokusera på.

 

[sagalisa]

Sv: att gå vidare

Lika bra att få det gjort om det ändå ska göras! Jag har sett till att planera in tid innan själva avlivningen för en skön promenad (om hunden har hälsan för det) och en stund med kel och favoritgodiset. Detta blir ett fint minne att ta med sig sedan, vår sista stund tillsammans

Det finns inget smärtfritt sätt, det gör så ont....Kanske kan du ta med dig någon vid själva avlivningen? Som ett stöd.

Någon sa till mig att man ska gå igenom alla årstiderna när man sörjer och det stämmer faktiskt. Vid varje ny årstid kommer sorgen igen och alla minnen som är förknippade med just den årstiden. Men det blir bättre, jag lovar.

Lycka till och kramar från Ylva!

 

[Yeah]

Sv: att gå vidare

På något vis klarar man det. Det är snart tre månader sedan som min fina kille fick somna in, och i början kändes det som att jag aldrig skulle kunna sluta gråta. Visst gråter jag fortfarande, men jag har också funnit ett lugn inför det hela och är otroligt glad att jag fick chansen att ge honom ett värdigt avslut.

Det viktigaste tror jag är att man ger sig själv tid att sörja och ta stöd ifrån sina närmaste. Det kommer att vara otroligt jobbigt, men du klarar det.

Jag tänker på dig!