Det här står på min dotters bbd och det skrev hon igår när han överklagade domen:
Den totala lyckan jag kände då, den kmr aldrig tillbaka,
Den känslan av trygghet jag hade då, den kmr aldrig tillbaka,
Överhuvudtaget den livsglädjen vi båda två hade, den kmr aldrig tillbaka,
Den underbara ponnyn på bilden, nej, inte heller hon kmr tillbaka,
Hennes sätt att alltid vara positiv, kmr aldrig tillbaka,
Hennes mjuka man och lena mule... borta...
Fattar han inte?!
Fattar han inte vad han har gjort? Är det så svårt?? Han tog min bästa vän ifrån mig! Det sista jag såg av henne var när hon stod o led!! Är det så man ska ta farväl av sina vänner??? Se dom stå skakande och livrädda?! Är det det...?
Det absolut sista jag kommer ihåg av henne är att hon står halvt nerdrogad, skakande för att hålla sig på benen, hennes ögon vädjande... det är det sista farvälet av henne...! Ni kan inte tänka er, ni kan försöka, men de går helt enkelt inte att leva sig in i det o känna som jag gjorde.
Det enda jag har kvar är en fläta... EN FLÄTA ÄR DET ENDA SOM ÄR KVAR AV MIN ABSOLUT BÄSTA VÄNN!!
Jag hatar honom så mycket... Han ska inte dö för någons händer utom mina...!!
