Bukefalos 28 år!

Att mista sin bästa vän...

Joyze

Trådstartare
Igår fick jag ta det gräsligaste beslut jag någonsin har tagit. Mitt 14-åriga sto som har varit halt från och till i i minst 4 år (kronisk kotledsinflammation) blev utdömd av veterinär, nu väntar vi bara på försäkringsbolaget. Jag mår så himla dåligt, detta är min första häst och jag har haft henne i 4 år och gått igenom så himla mycket med henne. Jag fattar inte hur man överlever sånt här? Jag kan inte sova, inte äta, inte jobba. Jag är verkligen helt knäckt. Det känns som att jag sviker henne samtidigt som jag vet att jag inte kan göra mer, hon kan inte behandlas ännu en gång.

Dessutom har jag en försäljningshäst i stallet som jag har för tillridning som jag själv vart intresserad att köpa. Nu har hon under en provridning lyckats smälla i ena frambenet så att senan är tjockt som ett basebollträ. Samtidigt pressar min tränare mig och säger att jag måste bestämma mig för om jag vill köpa henne eller inte annars säljs hon till någon annan. Men hur ska jag kunna fatta ett beslut om hästköp när jag är så förkrossad att jag knappt kan tänka klart?

Ni som själva har tagit bort hästar i era dar, hur klarade ni er igenom det? Började ni kolla efter ny häst med detsamma eller lät ni sorgen "passera" först eller vad man ska säga? Jag känner att jag håller på att bli galen och måste nog ha något nytt att fokusera på... samtidigt vet jag inte om jag vill köpa den här försäljningshästen eftersom jag blir så himla pressad. Jag är så arg på min tränare som inte alls verkar fatta vad jag går igenom och det gör att jag inte vill köpa den här hästen (det är nämligen han som är förmedlaren). Tänk så fattar jag fel beslut bara för att jag inte får den tid på mig att fundera som jag behöver?

Usch alltså, jag vet att det är en idiotisk fråga att fråga, men jag hade så gärna velat höra vad ni hade gjort i min situation. Jag vet att det varierar från människa till människa, men snälla, berätta om era erfarenheter. Det hade verkligen varit guld värt.
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Köp inte en skadad häst!!
Kanske blir denna häst inte heller någonsin frisk igen... Börja med en frisk häst istället..
Det är tungt nu men det finns massor av hästar på marknaden.

Samt byt tränare, dålig stil tycker jag..
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Jag fick ta bort min ögonsten för 10 månader sen igår. Och det var det tuffaste jag någonsin behövt göra. Han var min första häst, och det är klart att det känns.

Jag skulle råda dig att låt sorgen passera och sen när du känner att du vill ha ny häst igen tar du tag i det. Ibland går det på ett par månader, ibland längre tid.

Låt det ta den tid det behövs, gråt massor, det bearbetar sorgen.
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Jag vet precis hur det känns. Jag tog nämligen bort min ögonsten imorse pga en strålbenscysta som gjort henne halt i ett halvår. Nu är jag rätt samlad faktiskt, som om en sten lyfts från mitt hjärta eftersom jag vet att jag gjort rätt (har försökt med allt innan beslutet) och jag vet att hon inte har ont längre. Samtidigt saknar jag henne jättejättemycket såklart, det är helt obeskrivligt. Men det känns betydligt lättare nu än vad det gjorde för en vecka sedan.

Jag har länge vetat att min häst ska tas bort (har också väntat på papper, dock från veterinären) och därmed vant mig vid tanken. Alltid vetat att jag inte klarar mig utan dessa hästkrakar och därför varit säker på att jag ska ha en ny efter att min "gamla" dött. Har känt mig som en svikare när jag har tänkt så, och det är klart att ingen häst kommer vara precis som min ögonsten, men jag vill ha ett nytt projekt och jag kommer givetvis kunna älska den nya hästen lika mycket.

Därför har jag tittat på hästar (endast annonser, inga provridningar) lite på sidan om för att kolla utbudet och hur marknaden ser ut. Har genom muntliga kontakter nu fått tag i två närliggande hästar som möjligen kan passa och ska iväg och titta på dem när det känns rätt, eftersom min häst bultades imorse och sorgen måste få ta den tid det tar. Men så småningom kommer jag ha en ny, som sagt.

Välj själv efter hur du känner och lita på din magkänsla, det är det enda rätta.
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

ussh vad jobbigt!

tkr sj att du INTE skall köpa denna häst, finns MÅNGA fina hästar här runtomkring och om denhär dessutom nu inte är frisk.. nej ta ledigt från hästeriet ett litet tag och sörj.. så tror jag att jag skulle göra iaf..
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

När jag tog bort min häst hade vi en kvar som ju självklart inte kunde vara ensam.
Även om ingen kunde ersätta min häst så kände jag att jag måste ha häst igen men kunde inte känna annat än sorg.
Jag letade efter hästar som jag visste att jag hade fallit för i vanliga fall och tänkte att om jag inte känner något sedan när sorgen har lagt sig så säljer jag igen när jag har hittat en häst som jag verkligen vill ha.
Min utgångspunkt var alltså att i första hand hitta en vän åt hästen som var kvar.

Jag tittade på många hästar och tog även hem en på prov men jag tyckte verkligen inte om henne och vår andra häst avskydde henne så hon fick åka hem igen.
En månad efter min häst hade tagits bort var jag och tittade på en häst igen, det kändes som om jag inte gjort annat än gråtit och tittat på hästar den senaste månaden och jag var på väg att ringa återbud för just den dagen var jag så fruktansvärt ledsen.
Jag samlade dock ihop mej och åkte och lika ledsen som jag varit sedan min häst blev sjuk, lika glad var jag när jag åkte därifrån, jag hade hittat min drömhäst:love: jag kunde verkligen inte sluta le, jag som fått kämpa för att ens kunna prata normalt utan att tårarna rann log för första gången på evigheter.

Visst sörjde jag min häst fortfarande och jag kan sakna henne så att det gör ont trots att det är 21 månader sedan hon dog, men min älskade lilla tjej fick mej att börja leva igen.

Jag tycker att du dels ska sparka din tränare, hen är verkligen inte den du behöver ha just nu och dels ska du köpa en frisk ny häst eller iallafall vänta tills du ser att din tillridningshäst är frisk.

Massor av tröstkramar.
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

din tränare tycker jag kan ta nåt trubbigt och köra upp i r....! ursäkta språket!

min förra häst (och 1a häst) dog på operationsbordet- jag hade mina aningar men man hoppas ju givetvis! sorgen va total! mina underbara vänner i stallet fick ta hand om alla hans grejor, städa och fixa- jag orkade inte sätta min fot i stallet.. men jag visste att jag ville ha en till- helst igår- så ut och leta! som nån skrev så är det ju med blandade känslor, ingen kan ju ersätta det man förlorat! en vän sa till mig när hennes häst gick förlorad- jag ska inte ha en ny vän, jag ska ha en till- det ligger nåt i det!

Nu är det dax för min underbara vän nr 2 att få gå vidare- denna gång är själva avlivningen planerad- har vetat länge att det förmodligen skulle sluta så här så jag är väl förberedd. men denna gång har jag gått händelserna lite i förväg- vet hur gräsligt det var förra gången att leta en till när man egentligen bara vill ha tillbaka den gamla- så jag hittade och köpte en till för några månader sen.

alla fungerar vi olika.. men det viktigaste är väl att du gör som DU känner för- man kan lyssna på andras åsikter (de brukar vara många..) men låt dem rinna av- för återigen- alla är vi olika!

Lycka till!
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Tack snälla för alla era fina svar...

Jag har faktiskt sagt ifrån till min tränare nu att jag inte tänker köpa försäljningshästen... speciellt inte eftersom hon nu är skadad. Jag känner att jag måste få sörja min häst i lugn och ro och inte behöva känna mig så pressad... och som ni säger, han har inte alla höns hemma...

Det här är verkligen det värsta jag har varit med om, folk som inte är djurmänniskor förstår verkligen inte hur fruktansvärt det känns. Att man kan bli så uppriven över ett DJUR... men jo, det kan man verkligen. Jag balanserar verkligen på gränsen att bryta ihop hela tiden och jag har inte ork till att göra någonting! Jag fattar inte hur jag ska överleva detta. Men å andra sidan är jag låååångt ifrån den första som går igenom detta förfärliga och alla andra har ju faktiskt klarat det... Jag har sådana skuldkänslor trots att jag vet att jag inte borde ha det... Jag klarar inte av att göra någonting känns det som...

Hur f*n tar man sig igenom sånt här helvete?
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Hur f*n tar man sig igenom sånt här helvete?

Man kommer inte över, men man överlever...

Förlorade min själsfrände i en brand förra sommaren, det var tufft, men vi överlevde, har en ny kompis i dag som gör ALLT för att vi ska må bättre.
Du kommer att känna att det är rätt den dagen du hittar en ny kompis att dela ditt liv med.

Fick avliva min förra ponny som jag haft i 13år 1997, han fick cancer & det är ett tufft beslut att ta, att veta när det är dags & att orna allt. Men det är också en bit i sorgearbetet.

Kram & hoppas du hittar en ny kamrat snart igen.
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

jag vet exakt hur du känner, min första ponny ramlade och slet av sig nack-senan mitt framför ögonen på mig, föreställ er att se er bästa vän lida.. sen fick han tas bort, nu är de ca 6 år sen och smärtan är fortfarande lika olidlig. tiden läker inga sår, inte för mig iallafall. min andra såldes och ett par år senare får man ett samtal om att hon inte finns mer, tog ungefär 6 månader, säger jag UTAN att överdriva minsta lilla, att inse att hon var död.

sen den tredje är såld, lever men med ena foten i graven vill jag säga. man sitter varje dag och tänker på detta, så när som han varit så många gånger.

rädslan av att mista sin bästa vän.. den rädslan sitter i mig pga av denna häst som är såld nu, har gjort i nåt år och gör fortfarande..

det blir nog rätt tufft det här. snart är det 10 månader sen samtalet kom, känns som igår, fy va ont de gör, allt detta har grävt ett stort hål rakt igenom mig :'(
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Det är jättejobbigt att ta bort sin häst . Jag tog bort min ena häst i Mars . Hade 2 till i hagen som jag inte orkade bry mig om på en månad ! Hade dock köpt en ny redan i Höstas som var på Inridning och nu kommit hem . I dag känns allt bra och jag tycker det är skönt att slippa se min häst lida . Man får gråta och vara förtvivlad, det tillhör sorgeprocessen .
Låt dagarna ha sin gång så ska du se att det trots allt känns bättre efter ett tag !

Stor kram från Hambo
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Hej

Jag sänder en styrkekram för den vet jag att du behöver.

Själv fick jag ta bort min älskade häst i måndags och det var det värsta och mest fruktansvärda som jag upplevt.
Men jag överlevde. Det trodde jag knappt men det gick.

Det bästa av allt är att hon slipper lida mer.

Nu kan jag ibland le när jag tänker på henne och jag minns ännu doften från hennes mule och är så oerhört tacksam att jag fick vara med henne i tre år.
Även fast det är så tätt inpå så väger det fina jag haft med den hästen tyngre än det här hemska.

Köp inte den skadade hästen, risken finns att du står inför samma val igen inom snar framtid.
Jag har en häst till. (men det var min hjärtevän som togs ifrån mig)

Du kanske kan börja se dig runt efter en annan häst i lugn och ro.
Panikköp ingen häst för att försöka fylla tomrummet för det fungerar inte.

Se till att bry dig om dig själv också, ta ledigt från jobbet och umgås med din häst så mycket du kan är mitt råd.

Monika
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

jag tog bort min gammla trotjänare som jag har haft i över 10 bast förra sommaren, noterade att hon började fa ont i sin höft och beslöt att hon skulle fa ga pa bete under hela sommaren där hon alltid har älskat att vara och sista delen av betet vid mitt gammla hus med sina gammla bästa kompisar..

beslutet var tufft men de bästa för att när vintern hade kommit hade hon garanterat börjar känna av sina smärtor.
Det var tufft att fara iväg med henne men hon hjälpte mig i de sista minuterna, jag öppnade transportdörren och tog tag i hennes huvud pussade mulen och sa förlat och löste upp grimskaftknuten sö hon kunde backa ut och killen utanför tog emot henne, hon stannar till ocvh tittar pa mig och bara get ifr sig en mjuk gnäggning till mig vänder sig om och börjar vandra till dörren i huset,,,, killen i grimskaftet hann inte ens reagera pa att hon gick självmant, hon gick med högburet huvud och öronen fram, det gick pa 1 min,
Min tant sa tack du gör de enda rätta. det var enormt tufft men jag tog det relativt bra .
när man var hemma i gen tände jag 26 levande ljus runt en bild pa henne pa mitt bord gjorde det i 26 dagar tog bort ett ljus för varje kväll, 26 dagar för att bearbeta min sorg.
visst vissa dager är jobbigare än andra men klär intala sig att man gör det för hästens bästa

lycka till men vad du än beslutar dig för att göra och hur du gör det
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Jag fick ta bort min förra häst för drygt två år sedan, hon var gammal och fick fång som vägrade ge med sig och flertalet hovbölder på det. Vi behandlade och försökte i många månader att få henne frisk, till slut trodde vi att vi hade lyckats, hon var pigg och glad, hade inte ont i fossingarna och hon verkade kanon. Vi började sakta men säkert sätta igång henne igen på inrådan av veterinär, men plötsligt fick hon ett återfall och då kände både vi och veterinären att det enda rätta att göra var att låta henne somna in.

Jag var inte med när hon togs bort, jag kände att jag inte skulle klara av det. I ungefär ett halvår låtsades jag som ingenting, stängde inne alla känslor och i stort sett låtsades som att hon aldrig funnits. Inombords var jag trasig, men jag visade det inte för någon. Jag vägrade att så mycket som gå i närheten av ett stall.

En dag kom min morfar in till mig och så gott som bad mig på sina bara knän att rida in en av hans travare, han hade problem med hjärtat och klarade inte av den hårda påfrestningen som travet var, men det var ingenting som skulle påverka honom som ridhäst. Det var en av hans egna uppfödningar och han var bara 4 år, dessutom var han den av morfars hästar som hade störst plats i hjärtat hos både morfar och mig. Han krävde inget svar direkt, men bad mig att i alla fall tänka på saken. Den kvällen släppte allting, jag grät och grät och grät och kunde äntligen prata med min mamma om hur jag kände för min gamla häst. Hon hade visserligen vetat hela tiden, men det var inte det som betydde, det var att jag faktiskt kunde prata om det. Säga hur jag kände.

Jag meddelade min morfar att jag skulle göra ett försök med hans häst, men att han inte skulle vänta sig för mycket, skulle det bli för jobbigt för mig så lägger jag ner. Så fort jag kommit igång med hästen så kändes allting mycket lättare, jag saknade fortfarande min gamla häst såklart, men det kändes inte alls lika jobbigt längre. Efter ytterligare 8 månader fick vi ta bort även den hästen, då problemen med hjärtat blivit värre. Då kändes det helt ärligt som att jag dog lite inombords, men jag bestämde mig för att jag inte skulle isolera mig utan fortsätta med hästarna. Jag började rida grannens ardenner ett par gånger i veckan, bara skogsridning och inget seriöst. Det kändes mest jobbigt till slut, så jag slutade i alla fall och hade några hästfria månader.

Till slut kom det där suget tillbaka, och jag bestämde mig för att köpa en ny häst. Började provrida och hittade till slut hästen med stort H :love: Som nu står här ute i stallet sedan 3 månader tillbaka, och allting känns jättebra. Idag minns jag bara de fina sakerna om min gamla trotjänare, jag har inga problem alls att prata om henne och enda gången det känns jobbigt är när jag är vid hennes grav.

Där har du min historia. Jag har inga råd att ge dig, förutom att följa ditt hjärta. Gör vad som känns rätt. Behöver du gråta dygnet runt i 2 månader så gör det! Vill du inte prata om det, så gör inte det. Vill du ha en ny häst, köp en. Det finns inga rätt eller fel i sådana här lägen. Att mista sin bästa vän är hårt för alla, och vi har alla olika sätt att hantera det på. Jag sänder dig massa styrkekramar! :)
 
Sv: Att mista sin bästa vän...

Knapplån

Denna tråd är från 2009, så hästen i fråga är sedan många år död. Och hur det gick med försäljningshästen och om TS fått tag på någon ny tävlingskamrat, vet vi inte.

Mvh

IngelaH
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag miste min häst akut för 2 mån sen. Världens snällaste, finaste och gulligaste kompis sedan 10 år tillbaka.Så älskad.Så saknad.❤️...
Svar
9
· Visningar
720
Senast: yamyam
·
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2 3
Svar
41
· Visningar
4 421
Hästvård Hej! Är lite ledsen men har lite funderingar som kanske någon kan hjälpa till med? Vetrinärbesiktade idag en 4 åring som tyvärr inte...
2
Svar
28
· Visningar
2 389
Senast: Lutten
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 586
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp