Att plocka russinen ur kakan...

[Rhinos]

... eller åtminstone bara vilja äta det godaste på matbordet.

Jag har en son på 2,5 år där matstunderna fungerat bra för det mesta. Han äter bra, men han äter inte allt och smakar inte på allt. Det får vara så. Vi tvingar honom aldrig att äta upp eller smaka på mat han tackar nej till.

Vårt ”problem” är att han påfallande ofta bara vill äta det han tycker är godast. Om han t.ex. ber om att få en macka med skinka på så äter han först upp skinkan och ber sedan om en ny, utan att äta brödet. Om vi skulle tillmötesgå honom helt här så skulle han lätt sluka hela skinkpaketet medan den smöriga smörgåsen snällt ligger kvar på tallriken. Han gör, föga förvånande, samma sak när det gäller sylt. Om vi har lingonsylt till potatismos så äter han upp sylten och ber genast om mer så fort den är slut, utan att äta av moset.

Jag har inga problem med att han bara äter mos till middag, men jag tycker nog att om han ska äta sylt så får han faktiskt äta av moset också. Speciellt när han har sagt att han vill ha det.

Så, hur ska man resonera här egentligen? Just nu kör vi med att han måste äta lite av moset innan han får mer sylt. Ibland äter han då sitt mos och får mer sylt, och ibland gör han inte det och får således inte heller någon sylt. Eller ska man bunkra upp litervis med syltburkar och serva honom tills han är mätt? Hur har ni andra gjort?

 

[Rosen-Knoppen]

... eller åtminstone bara vilja äta det godaste på matbordet.

Jag har en son på 2,5 år där matstunderna fungerat bra för det mesta. Han äter bra, men han äter inte allt och smakar inte på allt. Det får vara så. Vi tvingar honom aldrig att äta upp eller smaka på mat han tackar nej till.

Vårt ”problem” är att han påfallande ofta bara vill äta det han tycker är godast. Om han t.ex. ber om att få en macka med skinka på så äter han först upp skinkan och ber sedan om en ny, utan att äta brödet. Om vi skulle tillmötesgå honom helt här så skulle han lätt sluka hela skinkpaketet medan den smöriga smörgåsen snällt ligger kvar på tallriken. Han gör, föga förvånande, samma sak när det gäller sylt. Om vi har lingonsylt till potatismos så äter han upp sylten och ber genast om mer så fort den är slut, utan att äta av moset.

Jag har inga problem med att han bara äter mos till middag, men jag tycker nog att om han ska äta sylt så får han faktiskt äta av moset också. Speciellt när han har sagt att han vill ha det.

Så, hur ska man resonera här egentligen? Just nu kör vi med att han måste äta lite av moset innan han får mer sylt. Ibland äter han då sitt mos och får mer sylt, och ibland gör han inte det och får således inte heller någon sylt. Eller ska man bunkra upp litervis med syltburkar och serva honom tills han är mätt? Hur har ni andra gjort?

precis så är min 2,5åring just nu
Och vi gör precis likadant. Han ska äta lite av det andra innan han får mer av det han vill ha, åtminstone smaka lite.

 

[Equilina]

Vi lägger upp så mycket som man får och plockar sedan undan det extra mumsiga. Betydligt mindre tjat eller gnäll om något som inte syns!

 

[Seabaz]

Min brors ena barn var så och dom tog upp det med nån barnläkare som då sa "det är normalt och inte farligt. Om ungen vill äta bara kokt potatis i 2 månader så låt den göra det. Oftast går det över till något annat sen (korv för den ungens del) och sen igen (majs) och ser man över en 6-månadersperiod så brukar de flesta barn ha fått i sig allt de behöver"

Say no more.

Jag var väldigt kräsen när jag var liten och ingen kunde tvinga mig att äta nåt jag inte gillade. Varför måste man prova allt? (Det gör jag nu dock, men nu är jag 30+ och intresserad av att prova mat).

Jag åt tacos första gången när jag var runt 22...

 

[hvala]

Det beror på vad det är. Smörgåspålägg får hon äta hur mycket hon vill av. Om hon plockar av osten och bara äter bröd är det också ok, men då lägger jag ingen ost på nästa smörgås. Om hon bara äter korv men ratar pastan (något som jag vet att hon gillar) får hon inte mer korv innan hon ätit av pastan också. Om hon ratar något som är nytt eller som vi vet att hon inte är så förtjust i vill vi att hon smakar men om hon vägrar kan hon ändå få mer av det hon gillar.

Barnet i fråga är 3 år och har alltid varit lite knepig med maten så att hon äter är viktigare än hur. Det blir sakta bättre och bättre och hon blir allt modigare med att prova nya rätter.

 

[Imogen]

... eller åtminstone bara vilja äta det godaste på matbordet.

Jag har en son på 2,5 år där matstunderna fungerat bra för det mesta. Han äter bra, men han äter inte allt och smakar inte på allt. Det får vara så. Vi tvingar honom aldrig att äta upp eller smaka på mat han tackar nej till.

Vårt ”problem” är att han påfallande ofta bara vill äta det han tycker är godast. Om han t.ex. ber om att få en macka med skinka på så äter han först upp skinkan och ber sedan om en ny, utan att äta brödet. Om vi skulle tillmötesgå honom helt här så skulle han lätt sluka hela skinkpaketet medan den smöriga smörgåsen snällt ligger kvar på tallriken. Han gör, föga förvånande, samma sak när det gäller sylt. Om vi har lingonsylt till potatismos så äter han upp sylten och ber genast om mer så fort den är slut, utan att äta av moset.

Jag har inga problem med att han bara äter mos till middag, men jag tycker nog att om han ska äta sylt så får han faktiskt äta av moset också. Speciellt när han har sagt att han vill ha det.

Så, hur ska man resonera här egentligen? Just nu kör vi med att han måste äta lite av moset innan han får mer sylt. Ibland äter han då sitt mos och får mer sylt, och ibland gör han inte det och får således inte heller någon sylt. Eller ska man bunkra upp litervis med syltburkar och serva honom tills han är mätt? Hur har ni andra gjort?

Blir du förvånad om jag säger att vår son är likadan

Han plockar också russinen ut kakan. Han äter alltid det godaste först. Ibland fortsätter han med det mindre goda och ibland ber han istället om mer av det som är slut istället. Att äta tex tacos med honom är helt hopplöst... Inte för att det är en kstastrof om han äter bara gurka och majs till middag, men det kan ju hända att andra också vill ha majs.

För oss fungerar det bättre om det inte står någon mat på bordet (förutom det på tallrikarna då ). Vet inte om det är att det blir mindre uppenbart att det finns mer sås om den inte står där framför ögonen.

Just sylt har vi faktiskt skippat helt nu. Det är fööör gott så undviker konflikten

 

[Imogen]

Min brors ena barn var så och dom tog upp det med nån barnläkare som då sa "det är normalt och inte farligt. Om ungen vill äta bara kokt potatis i 2 månader så låt den göra det. Oftast går det över till något annat sen (korv för den ungens del) och sen igen (majs) och ser man över en 6-månadersperiod så brukar de flesta barn ha fått i sig allt de behöver"

Say no more.

Jag var väldigt kräsen när jag var liten och ingen kunde tvinga mig att äta nåt jag inte gillade. Varför måste man prova allt? (Det gör jag nu dock, men nu är jag 30+ och intresserad av att prova mat).

Jag åt tacos första gången när jag var runt 22...

Fast det är handlar ju inte riktigt om att vara kräsen. Utan om att vara 2,5 år, tycka om både sylt och potatismos, begripa att sylt är godare än potatismos men inte varför det inte är lämpligt att bara äta sylt (som exempel).

När det gäller kräsenhet håller jag helt med dig

 

[Rhinos]

Vi lägger upp så mycket som man får och plockar sedan undan det extra mumsiga. Betydligt mindre tjat eller gnäll om något som inte syns!

Det skulle vi kunna bli bättre på att göra. Vi gör så ibland, men han genomskådar det. Ibland accepterar han det och ibland inte .

 

[Rhinos]

Min brors ena barn var så och dom tog upp det med nån barnläkare som då sa "det är normalt och inte farligt. Om ungen vill äta bara kokt potatis i 2 månader så låt den göra det. Oftast går det över till något annat sen (korv för den ungens del) och sen igen (majs) och ser man över en 6-månadersperiod så brukar de flesta barn ha fått i sig allt de behöver"

Say no more.

Jag var väldigt kräsen när jag var liten och ingen kunde tvinga mig att äta nåt jag inte gillade. Varför måste man prova allt? (Det gör jag nu dock, men nu är jag 30+ och intresserad av att prova mat).

Jag åt tacos första gången när jag var runt 22...

Jag håller helt med dig och jag är inte orolig över att han inte får i sig tillräckligt. Jag tycker heller inte att han behöver smaka på allt. Jag är glad om han gör det och uppmuntrar det, men är inget krav. Det är just det där med att alltid bara vilja äta mängder av det som är godast och det känns inte bra om han skulle äta sig mätt på sylt .

 

[pollex]

... eller åtminstone bara vilja äta det godaste på matbordet.

Jag har en son på 2,5 år där matstunderna fungerat bra för det mesta. Han äter bra, men han äter inte allt och smakar inte på allt. Det får vara så. Vi tvingar honom aldrig att äta upp eller smaka på mat han tackar nej till.

Vårt ”problem” är att han påfallande ofta bara vill äta det han tycker är godast. Om han t.ex. ber om att få en macka med skinka på så äter han först upp skinkan och ber sedan om en ny, utan att äta brödet. Om vi skulle tillmötesgå honom helt här så skulle han lätt sluka hela skinkpaketet medan den smöriga smörgåsen snällt ligger kvar på tallriken. Han gör, föga förvånande, samma sak när det gäller sylt. Om vi har lingonsylt till potatismos så äter han upp sylten och ber genast om mer så fort den är slut, utan att äta av moset.

Jag har inga problem med att han bara äter mos till middag, men jag tycker nog att om han ska äta sylt så får han faktiskt äta av moset också. Speciellt när han har sagt att han vill ha det.

Så, hur ska man resonera här egentligen? Just nu kör vi med att han måste äta lite av moset innan han får mer sylt. Ibland äter han då sitt mos och får mer sylt, och ibland gör han inte det och får således inte heller någon sylt. Eller ska man bunkra upp litervis med syltburkar och serva honom tills han är mätt? Hur har ni andra gjort?

Det beror lite grann på vad ”det godaste” och ”det andra” är.

Sylt/gelé serveras i en rimlig mängd i förhållande till hela portionen, och det får man inte mer av bara för att man äter sylten först - vi förklarar att det är meningen att man ska ha lite sylt till varje tugga för att det är ett tillbehör till pannkakan/köttbullen/vad-som-nu-serveras. Om ”det godaste” de facto är någon mat, typ att biffen äts men inte potatisen, så uppmanar vi gärna att äta något av potatisen/någon grönsak och då brukar de åtminstone ta någon tugga. Om ”det andra” är ”tittmat” så får man påfyllning av ”det godaste” utan vidare prut.

... och inget av barnen äter något pålägg på mackan mer än bredbar leverpastej i undantagsfall, så det brukar inte vara någon fråga

 

[Badger]

... eller åtminstone bara vilja äta det godaste på matbordet.

Jag har en son på 2,5 år där matstunderna fungerat bra för det mesta. Han äter bra, men han äter inte allt och smakar inte på allt. Det får vara så. Vi tvingar honom aldrig att äta upp eller smaka på mat han tackar nej till.

Vårt ”problem” är att han påfallande ofta bara vill äta det han tycker är godast. Om han t.ex. ber om att få en macka med skinka på så äter han först upp skinkan och ber sedan om en ny, utan att äta brödet. Om vi skulle tillmötesgå honom helt här så skulle han lätt sluka hela skinkpaketet medan den smöriga smörgåsen snällt ligger kvar på tallriken. Han gör, föga förvånande, samma sak när det gäller sylt. Om vi har lingonsylt till potatismos så äter han upp sylten och ber genast om mer så fort den är slut, utan att äta av moset.

Jag har inga problem med att han bara äter mos till middag, men jag tycker nog att om han ska äta sylt så får han faktiskt äta av moset också. Speciellt när han har sagt att han vill ha det.

Så, hur ska man resonera här egentligen? Just nu kör vi med att han måste äta lite av moset innan han får mer sylt. Ibland äter han då sitt mos och får mer sylt, och ibland gör han inte det och får således inte heller någon sylt. Eller ska man bunkra upp litervis med syltburkar och serva honom tills han är mätt? Hur har ni andra gjort?

Vi säger att det godaste måste räcka till alla vid bordet (oavsett om det rent teoretiskt sett faktiskt skulle fungera att han åt sig mätt på bara köttbullar) att det inte är artigt att äta alla köttbullarna så att vi bara får potatis. Utan man får äta av de saker (som inte är direkt "skumma" och "nya" de kan man ju smaka på) som finns och som man kan äta av i ganska rimliga proportioner.

I längden finns det ju folk som inte begriper ens som vuxna utan hänsynslöst länsar laxen på ett buffébord och äter bara den medan övriga gäster får bara broccolin, utan att reflektera en sekund över att det är jätteouppfostrat och hänsynslöst. Det är ju rimligen ca en laxskiva per person på ett julbord hemma hos tant Agda och om det finns kvar när man kommer tillbaka efter att alla tagit, då kan det vara läge att ta en till (eller flera om det visade sig finnas mycket kvar).

Däremot är man ju som man är och jag skulle nog (har nog) låta ett barn sluka ett par skivor skinka/ost utan att gnaga i sig hela mackan. Men absolut inte hela paketet! Och nog kan jag offra en köttbulle från min tallrik om det är så. Men när jag känt att det börjat barka åt helskotta med att bara äta det gottaste har jag lagat så det räcker precis och sagt att om en tar mer blir det mindre till de andra.

 

[Badger]

Min brors ena barn var så och dom tog upp det med nån barnläkare som då sa "det är normalt och inte farligt. Om ungen vill äta bara kokt potatis i 2 månader så låt den göra det. Oftast går det över till något annat sen (korv för den ungens del) och sen igen (majs) och ser man över en 6-månadersperiod så brukar de flesta barn ha fått i sig allt de behöver"

Say no more.

Jag var väldigt kräsen när jag var liten och ingen kunde tvinga mig att äta nåt jag inte gillade. Varför måste man prova allt? (Det gör jag nu dock, men nu är jag 30+ och intresserad av att prova mat).

Jag åt tacos första gången när jag var runt 22...

Jag tror att du pratar om en mer extrem variant faktiskt. Dvs att barnet vägrar äta någonting annat än X. I frågan på ts tror jag det handlar om ett barn som äter potatismos och sylt och köttbullar med glädje, men tycker bäst om sylten.

Det är fallet med vårt barn (nu mycket äldre) dvs han tycker jättemycket om potatis, men skulle kunna äta sig mätt på bara köttbullar eftersom det är "ännu godare".

Tycker inte det är konstigare än att inte låta honom hälla hela sockerpaketet över pannkakorna och jag tror inte heller barnläkaren skulle säga så dvs barnet äter pannkakor och socker, men tycker det är gott med 1 dl socker på pannkakan, jag tror att även den barnläkaren skulle tycka att det känns ok att säga, -en matsked socker räcker bra till den pannkakan. Så får du mer socker när du tar en ny.

Inte heller för att ta en extrem tror jag att barnläkaren skulle tycka att om barnet tycker om köttbullar och smågodis, att barnet borde få äta bara smågodiset och inga köttbullar tills han tröttnar.

Utan det är i fallet mer fråga om mycket kräsna barn som faktiskt knappt kan äta någonting annat och då accepterar man att de lever på bara köttbullar en månad och potatis nästa, vilket är helt rimligt. Men så är det inte med vår son han äter nästan allt.

 

[Badger]

Jag håller helt med dig och jag är inte orolig över att han inte får i sig tillräckligt. Jag tycker heller inte att han behöver smaka på allt. Jag är glad om han gör det och uppmuntrar det, men är inget krav. Det är just det där med att alltid bara vilja äta mängder av det som är godast och det känns inte bra om han skulle äta sig mätt på sylt .

Det finns ju en gammal möglig moralaspekt på det också som jag är islagen från min sura uppfostrande farmor. Men den börjar egentligen leva upp lite igen så jag kanske inte behöver skämmas över den längre. Men hon respekterade mat som någonting av värde.

Min sura farmor som då levde under ransoneringen berättade alltid historien om en kvinna som började gråta när en person hade tagit två smörkulor på en konferensresa med båt till England så att hon inte fick någon vid en frukost och hur chockade alla var över glufsaren. Den respekten hon hade för mat och för att äta det som serverades och tex respektera att kött var finare än potatis försökte hon slå i mig lite (och lyckades bara halvt om halvt men). Och så är det snart igen, att vissa saker tål inte miljön att vi äter obegränsat av. Även om man tänker att för hälsan så gör det ingenting att äta bara sylt och köttbullar, så för miljön så måste vi kanske igen begränsa oss till de där 4-6 köttbullarna som var normalt förr, om det är så att man kan och klarar av att äta någonting annat också.

 

[Retro]

... och inget av barnen äter något pålägg på mackan mer än bredbar leverpastej i undantagsfall, så det brukar inte vara någon fråga

Ha ha, vårt barn skrapar glatt av bredbar leverpastej med fingrarna
Får dock inte mer pålägg förrän mackan är uppäten. Vi är ganska generösa med pålägg från början så det finns gott om "smakbitar", som vi kallar det, att äta och ändå ha kvar på mackan.

TS:
Vi gör också lite olika beroende på situation. Om det tex serveras sylt till gröten så lägger vi upp en rimlig mängd sylt och säger att hon inte får mer sylt förrän hon ätit upp gröten.

Vi tvingar henne inte att smaka på allt heller, vi uppmuntrar men tvingar inte och hon är ganska matglad så det är inget stort problem om hon inte vill äta allt.

Slutsats: Det är inte OK att äta bara gelé till middagen men vad tusan, lite kan de väl få välja också.

 

[pollex]

I längden finns det ju folk som inte begriper ens som vuxna utan hänsynslöst länsar laxen på ett buffébord och äter bara den medan övriga gäster får bara broccolin, utan att reflektera en sekund över att det är jätteouppfostrat och hänsynslöst. Det är ju rimligen ca en laxskiva per person på ett julbord hemma hos tant Agda och om det finns kvar när man kommer tillbaka efter att alla tagit, då kan det vara läge att ta en till (eller flera om det visade sig finnas mycket kvar).

En bra poäng tycker jag! Dock gör vi nog skillnad på att äta hemma och att äta i sociala sammanhang, hemma får man ta lite mat i taget för att inte ta mer än vad man orkar (vi vill inte slänga mat), medan hänsynen till andra är viktigare när man äter med folk i sociala sammanhang.

 

[pollex]

Ha ha, vårt barn skrapar glatt av bredbar leverpastej med fingrarna

Våra barn är numer lite för stora för att den graden av kladd ska kännas acceptabel

 

[Rhinos]

Blir du förvånad om jag säger att vår son är likadan

Han plockar också russinen ut kakan. Han äter alltid det godaste först. Ibland fortsätter han med det mindre goda och ibland ber han istället om mer av det som är slut istället. Att äta tex tacos med honom är helt hopplöst... Inte för att det är en kstastrof om han äter bara gurka och majs till middag, men det kan ju hända att andra också vill ha majs.

För oss fungerar det bättre om det inte står någon mat på bordet (förutom det på tallrikarna då ). Vet inte om det är att det blir mindre uppenbart att det finns mer sås om den inte står där framför ögonen.

Just sylt har vi faktiskt skippat helt nu. Det är fööör gott så undviker konflikten

Haha, jaså? Är de lika även när det gäller maten? Hade jag aldrig kunnat tro .

Ett alternativ är att skippa sylt helt, men även jag är förtjust i sylt och äter det gärna som tillbehör

 

[Rhinos]

Det finns ju en gammal möglig moralaspekt på det också som jag är islagen från min sura uppfostrande farmor. Men den börjar egentligen leva upp lite igen så jag kanske inte behöver skämmas över den längre. Men hon respekterade mat som någonting av värde.

Min sura farmor som då levde under ransoneringen berättade alltid historien om en kvinna som började gråta när en person hade tagit två smörkulor på en konferensresa med båt till England så att hon inte fick någon vid en frukost och hur chockade alla var över glufsaren. Den respekten hon hade för mat och för att äta det som serverades och tex respektera att kött var finare än potatis försökte hon slå i mig lite (och lyckades bara halvt om halvt men). Och så är det snart igen, att vissa saker tål inte miljön att vi äter obegränsat av. Även om man tänker att för hälsan så gör det ingenting att äta bara sylt och köttbullar, så för miljön så måste vi kanske igen begränsa oss till de där 4-6 köttbullarna som var normalt förr, om det är så att man kan och klarar av att äta någonting annat också.

Jag tycker nog att det egentligen är ett ganska vettigt sätt att se på mat och vill gärna förmedla till sonen att vi inte slänger mat i onödan och att vissa saker är mer ”lyxiga” och valda med omsorg än andra. Det är dock mycket begärt att kräva den graden av förståelse av en 2,5-åring, men vill gärna få med tänket lite smått redan nu

 

[Rhinos]

Tack för alla svar, hörni! Är så dålig på att svara ibland.

När jag läser era inlägg så känns det som att vi resonerar väldigt likt med många av er. Det känns bra, då är vi inte helt fel ute här hemma . Vi ska bli lite bättre på att ställa undan det goda efter att vi lagt upp, men den senaste tiden har han varit duktig på att acceptera när det är stopp.