Att skapa kön...

[Amha]

12 sidor lastgammal tråd som jag väcker till liv så jag slipper starta en egen. Jag måste ventilera någonstans. Jag kan inte släppa det.

Vårt barn går på en förskola med typiskt "regnbågetänk". Jag vet inte om det är rätt ordval men jag tror att folk förstår vad jag menar. Nu har det skickats ut ett meddelande till alla föräldrar där det står att barnen talar om tjejfärg, killfärg, tjejlekar, killekar osv och att de jobbar hårt med att få bort detta tänk från barnen och önskar att vi föräldrar pratar med barnen om det. Det rör sig om barn på ca 3-4 år. Vi har noterat att barnet kommer hem och pratar om kön så vi har förstått att det är ett aktuellt ämne på förskolan men inte att det var aktuellt på det viset. Det har öppnat för samtal kring att vissa inte känner sig som flickor bara för att de föds i den kroppen t.ex så att prata om kön är ju i min värld inte helt tokigt iom att man kan vända det till något intressant.

Jag är väldigt tacksam för att vi har hittat en förskola som faktiskt jobbar med detta hela, hela tiden. Personalen är verkligen fantastisk men att detta skulle dyka upp redan nu, jag blir helt förtvivlad. Man kunde ju önska att de bara fick jobba förebyggande. Kan inte ens barn i den åldern få vara just barn? Jag pratade med barnet om det när vi satt och åt och frågade lite om vad man får bära för färger och leka med som pojke resp flicka. Det verkar som om barnet inte ser det konstiga i att leka med "allt", tack och lov, och bär själv kläder som är typiska för motsatt kön så att säga. Jag önskar att jag kunde veva med en trollstav och få bort det där och helst allt annat också.

Nu har jag nog kräkt färdigt.

 

[TinyWiny]

12 sidor lastgammal tråd som jag väcker till liv så jag slipper starta en egen. Jag måste ventilera någonstans. Jag kan inte släppa det.

Vårt barn går på en förskola med typiskt "regnbågetänk". Jag vet inte om det är rätt ordval men jag tror att folk förstår vad jag menar. Nu har det skickats ut ett meddelande till alla föräldrar där det står att barnen talar om tjejfärg, killfärg, tjejlekar, killekar osv och att de jobbar hårt med att få bort detta tänk från barnen och önskar att vi föräldrar pratar med barnen om det. Det rör sig om barn på ca 3-4 år. Vi har noterat att barnet kommer hem och pratar om kön så vi har förstått att det är ett aktuellt ämne på förskolan men inte att det var aktuellt på det viset. Det har öppnat för samtal kring att vissa inte känner sig som flickor bara för att de föds i den kroppen t.ex så att prata om kön är ju i min värld inte helt tokigt iom att man kan vända det till något intressant.

Jag är väldigt tacksam för att vi har hittat en förskola som faktiskt jobbar med detta hela, hela tiden. Personalen är verkligen fantastisk men att detta skulle dyka upp redan nu, jag blir helt förtvivlad. Man kunde ju önska att de bara fick jobba förebyggande. Kan inte ens barn i den åldern få vara just barn? Jag pratade med barnet om det när vi satt och åt och frågade lite om vad man får bära för färger och leka med som pojke resp flicka. Det verkar som om barnet inte ser det konstiga i att leka med "allt", tack och lov, och bär själv kläder som är typiska för motsatt kön så att säga. Jag önskar att jag kunde veva med en trollstav och få bort det där och helst allt annat också.

Nu har jag nog kräkt färdigt.

Jag är inte alls förvånad att det kommer upp nu. I den åldern (3-4 år) upptäcker de flesta barn att alla inte ser likadana ut och att det finns olika kön. Det är just därför det är så viktigt att ta diskussionen nu. De barn som inte har blivit placerade i fack redan från start ser det fortfarande som något naturligt att leka med allt/ ha alla färger/kläder osv. men de börjar inse att samhället inte ser det så och då kommer tveksamheten. Det är där och då vi får lära våra barn att jo, det är visst okej att vara som man är, leka med det man vill och ha vilka färger och kläder man vill.

Visst önskar man sig en trollstav. Ett barn fick mig nästan att börja gråta häromdagen när hen tog förgivet att en person som aldrig slutar prata (han går under namnet Tjatas och det var det barnet reagerade på) var en kvinna. Fyra år gammal och den fördomen hade redan satt sig att det är kvinnor som är tjatiga Barnet blev uppriktigt förvånad när hen fick veta att det var en man i det här fallet och det gjorde mig så ledsen Barn ska verkligen slippa ha sådana fördomar/tankar.

 

[Mabuse]

Jag är inte alls förvånad att det kommer upp nu. I den åldern (3-4 år) upptäcker de flesta barn att alla inte ser likadana ut och att det finns olika kön. Det är just därför det är så viktigt att ta diskussionen nu. De barn som inte har blivit placerade i fack redan från start ser det fortfarande som något naturligt att leka med allt/ ha alla färger/kläder osv. men de börjar inse att samhället inte ser det så och då kommer tveksamheten. Det är där och då vi får lära våra barn att jo, det är visst okej att vara som man är, leka med det man vill och ha vilka färger och kläder man vill.

Visst önskar man sig en trollstav. Ett barn fick mig nästan att börja gråta häromdagen när hen tog förgivet att en person som aldrig slutar prata (han går under namnet Tjatas och det var det barnet reagerade på) var en kvinna. Fyra år gammal och den fördomen hade redan satt sig att det är kvinnor som är tjatiga Barnet blev uppriktigt förvånad när hen fick veta att det var en man i det här fallet och det gjorde mig så ledsen Barn ska verkligen slippa ha sådana fördomar/tankar.

Jag tror knappast det beror på att barn upptäckt fysiska skillnader i den åldern, i så fall skulle de ju börja bli lite rasister också av bara farten? För då borde de ju upptäcka fysiska skillnader mellan hudfärger också, och dra slutsatser om vad som är lämpligt att göra pga det? Snarare än de fysiska skillnaderna, så tror jag att de börjat upptäcka de sociala normerna. Utan dem så är ju de fysiska skillnaderna bara just fysiska skillnader, ungefär som att en del är längre och andra kortare. Det är ju normen som ger den fysiska skillnaden ett innehåll, kopplar ihop med att den skillnaden också innebär skillnad i intressen, klädfärger, lämpliga lekar, beteenden, etc.

En anledning till varför barn blir medvetna om kön, snarare än hudfärg, så tidigt (givet att man som förälder inte själv påtalar könets betydelse för dem, vilket de flesta gör från födseln) är kanske att de flesta av oss använder könet som huvudkategori när vi pratar om människor. Använde man hudfärg på samma sätt skulle de förmodligen bli rasister istället. (Kom nu vitingar! Vitingar och svarta, lyssna nu! Vem var vitingen du lekte med? osv).

 

[TinyWiny]

Jag tror knappast det beror på att barn upptäckt fysiska skillnader i den åldern, i så fall skulle de ju börja bli lite rasister också av bara farten? För då borde de ju upptäcka fysiska skillnader mellan hudfärger också, och dra slutsatser om vad som är lämpligt att göra pga det? Snarare än de fysiska skillnaderna, så tror jag att de börjat upptäcka de sociala normerna. Utan dem så är ju de fysiska skillnaderna bara just fysiska skillnader, ungefär som att en del är längre och andra kortare. Det är ju normen som ger den fysiska skillnaden ett innehåll, kopplar ihop med att den skillnaden också innebär skillnad i intressen, klädfärger, lämpliga lekar, beteenden, etc.

En anledning till varför barn blir medvetna om kön, snarare än hudfärg, så tidigt (givet att man som förälder inte själv påtalar könets betydelse för dem, vilket de flesta gör från födseln) är kanske att de flesta av oss använder könet som huvudkategori när vi pratar om människor. Använde man hudfärg på samma sätt skulle de förmodligen bli rasister istället. (Kom nu vitingar! Vitingar och svarta, lyssna nu! Vem var vitingen du lekte med? osv).

Va? Jag syftar på att de upptäcker att könsorganen ser olika ut och de flesta frågar då varför. Jag förstår inte alls var rasismtanken kommer ifrån? Jag menar inte att barnet plötsligt skulle komma på att ena könet är bättre/sämre/har olika egenskaper alldeles själv utan att de börjar fundera över att det ens finns kön och där kommer samhällets normer in. Innan barnet ens förstår att det finns olika kön lär hen inte förstå de sociala normerna som finns angående kön heller. Då är bara pojke/flicka ord som inte har någon riktig innebörd precis som många andra ord i ett litet barns värld. Huruvida ett barn inser att människor kan ha olika hudfärg handlar inte heller om rasism utan enbart om att de ser att det finns olika hudfärger. Innan någon har lagt någon värdering i det barnet ser så är det bara ett konstaterande att vi ser olika ut.

 

[Luff]

Gu va bra att den här tråden väcktes, Tyvärr har inte mycket hänt på nio år. Senast igår på fXXebXXk kom det upp. -Sluta tvinga barn att bli könsneutrala. Varför ska pojkar tvingas gå i rosa o leka med dockor....
Jag som har normkritiska glasögon efter många år på Buke och utbildningar får tuppjuck på reklamfilmen med läraren och "miljöhotet". Killarna i klassen säger de mest befängda saker som ungar i den åldern gör och "läraren" säger bara ehh - men TJEJEN som säger något tossigt rättas.

 

[Mabuse]

Va? Jag syftar på att de upptäcker att könsorganen ser olika ut och de flesta frågar då varför. Jag förstår inte alls var rasismtanken kommer ifrån? Jag menar inte att barnet plötsligt skulle komma på att ena könet är bättre/sämre/har olika egenskaper alldeles själv utan att de börjar fundera över att det ens finns kön och där kommer samhällets normer in. Innan barnet ens förstår att det finns olika kön lär hen inte förstå de sociala normerna som finns angående kön heller. Då är bara pojke/flicka ord som inte har någon riktig innebörd precis som många andra ord i ett litet barns värld. Huruvida ett barn inser att människor kan ha olika hudfärg handlar inte heller om rasism utan enbart om att de ser att det finns olika hudfärger. Innan någon har lagt någon värdering i det barnet ser så är det bara ett konstaterande att vi ser olika ut.

Det är normen de upptäcker, inte sin kropp. För om det hela berodde på att de blev medvetna om fysiska skillnader, så skulle det bli samma effekt samtidigt av att de också insåg att människor är olika när det gäller hudfärg, längd, frisyr, ögonfärg etc. Alltså det man brukar kalla rasism. Eftersom det inte händer på samma sätt, så kan man anta att det inte är pga att de upptäcker fysiska skillnader mellan i könen i den åldern som frågor och föreställningar om kön dyker upp, utan för att de upptäcker sociala skillnader mellan könen, vilket leder till frågor och föreställningar om kön.

 

[stjarnhimmel]

Det är normen de upptäcker, inte sin kropp. För om det hela berodde på att de blev medvetna om fysiska skillnader, så skulle det bli samma effekt samtidigt av att de också insåg att människor är olika när det gäller hudfärg, längd, frisyr, ögonfärg etc. .

Min erfarenhet är att barnen upptäcker just fysiska skillnader.
Tex har jag många gånger hört barn som säger "jag har snopp, men det har inte x."
Eller "du är tjock det är inte jag. "
Dvs de konstaterar olika fysiska skillnader.

 

[TinyWiny]

Det är normen de upptäcker, inte sin kropp. För om det hela berodde på att de blev medvetna om fysiska skillnader, så skulle det bli samma effekt samtidigt av att de också insåg att människor är olika när det gäller hudfärg, längd, frisyr, ögonfärg etc. Alltså det man brukar kalla rasism. Eftersom det inte händer på samma sätt, så kan man anta att det inte är pga att de upptäcker fysiska skillnader mellan i könen i den åldern som frågor och föreställningar om kön dyker upp, utan för att de upptäcker sociala skillnader mellan könen, vilket leder till frågor och föreställningar om kön.

Då har vi helt enkelt olika erfarenhet. Barn brukar som @stjarnhimmel skriver ofta berätta för alla som vill höra på och resten med att x har snopp men det har inte y. Barn är väldigt medvetna om hår, ögon, hudfärg olika längd och allt annat också. Det är ingen rasism att se att hudfärgen varierar.

 

[Luff]

Skillnaden är att föräldrar och pedagoger i de flesta fall INTE bekräftar skillnader som ras, längd osv i sitt dagliga tilltal/agerande. Medans kön bekräftas i ALLT.
Vid matbordet, killar får mer hjälp. Vid skötbordet - killar tillåts klättra upp. Och det är bara två exempel.
Så otroligt konstiga skillnader har observerats vid studier så det var pinsamt för personalen som trodde sig behandla tjejer o killar lika.

 

[stjarnhimmel]

Då har vi helt enkelt olika erfarenhet. Barn brukar som @stjarnhimmel skriver ofta berätta för alla som vill höra på och resten med att x har snopp men det har inte y. Barn är väldigt medvetna om hår, ögon, hudfärg olika längd och allt annat också. Det är ingen rasism att se att hudfärgen varierar.

Håller med
En kompis till mig är född och uppvuxen i Nigeria . Hennes mamma träffade en svensk man när hon var ca 4. Hon tyckte att han var jättevit och blek. Hennes mamma har senare berättat att hon som barn frågade varför han var så vit och om han var sjuk.
Så jag tror definitivt att barn ser skillnader. Däremot tycker jag inte barn själva lägger några värderingar i det utan de konstaterar bara det som de ser

 

[Korven]

Min 4åring såg en okänd person på bussen och han beskrev den som han-hon. Han såg direkt tydligen att nåt inte var som vanligt. Idag vet jag att personen är trans.

 

[YorkWann]

Cecilia Björk vid Göteborgs universitet har studerat populärmusik och kön, där hon bla uppmärksammade en väldigt duktig kvinnlig basist, med långt blont hår, röda läppar etc, kvinnan togs ofta för en man, eftersom kvinnor kan ju inte spela bas så bra....

 

[Lena Furberg]

Min erfarenhet är att barnen upptäcker just fysiska skillnader.
Tex har jag många gånger hört barn som säger "jag har snopp, men det har inte x."
Eller "du är tjock det är inte jag. "
Dvs de konstaterar olika fysiska skillnader.

Absolut, men det är väl hur normen ser ut för dessa skillnader som gör att barn snabbt hamnar i olika fack beroende på kön, och därmed reagerar olika; positivt, negativt, förhoppningsvis ifrågasättande osv ? Skillnader finns överallt men hur ser normerna ut kring dessa skillnader?

 

[stjarnhimmel]

Absolut, men det är väl hur normen ser ut för dessa skillnader som gör att barn snabbt hamnar i olika fack beroende på kön? Skillnader finns överallt men hur ser normerna ut kring dessa skillnader?

Ja men jag svarade på frågan om barn överhuvudtaget ser skillnader.
Och ja.. Det tycker jag att de gör. Sen tycker jag de inte lägger några värderingar i skillnaderna utan där tror jag de kan bli påverkade.

 

[Lena Furberg]

Ja men jag svarade på frågan om barn överhuvudtaget ser skillnader.
Och ja.. Det tycker jag att de gör. Sen tycker jag de inte lägger några värderingar i skillnaderna utan där tror jag de kan bli påverkade.

Ja, ok! Och det håller jag med om. Barn ser överhuvudtaget mycket, lägger märke till detaljer som vi vuxna inte registrerar.

 

[Mabuse]

Ja, ok! Och det håller jag med om. Barn ser överhuvudtaget mycket, lägger märke till detaljer som vi vuxna inte registrerar.

Jag tycker nog tvärtom att barn ser rätt lite. Visst kan de ibland se detaljer som intresserar dem, typ att någon tappat en jordgubbe man skulle kunna äta på golvet i bussen, eller vilken sorts briolok kompisen har, men när det gäller det sociala tycker jag de missar mycket, just för att de inte har några referensramar, så detaljerna säger dem ingenting, och då glömmer de bort dem genast, om de alls ser dem.

 

[Mabuse]

Då har vi helt enkelt olika erfarenhet. Barn brukar som @stjarnhimmel skriver ofta berätta för alla som vill höra på och resten med att x har snopp men det har inte y. Barn är väldigt medvetna om hår, ögon, hudfärg olika längd och allt annat också. Det är ingen rasism att se att hudfärgen varierar.

Det är inte min erfarenhet alls. Snarare att det är helt hopplöst att genom barnens beskrivning förstå sig på vilket barn de lekt med på dagen, för att de inte alls tänkt på hur de ser ut. T ex ett barn som är riktigt rödhårigt, sådär klassiskt med rött hår, blek hy och fräknar, där barnen inte alls noterat det, fast det är extremt iögonenfallande för en vuxen att det är förskolans enda rödhåriga barn.

Min poäng var dessutom att om det är så att det är för att barnen ser fysiska skillnader mellan pojkar och flickor som de börjar resonera om vad pojkar och flickor borde göra, så borde de ju rimligen samtidigt se fysiska skillnader mellan olika hudfärger, och börja resonera om vad vita och svarta borde göra. Men det gör de inte. Alltså följer det logiskt därav att det inte borde vara noterandes av fysiska skillnader mellan könen som gör att de börjar resonera om vad pojkar och flickor borde göra.

Det är ologiskt att förklara könsfördomar med att barn upptäckt fysiska skillnader mellan kön, om inte upptäckten av fysiska skillnader mellan hudfärger anses förklara hudfärgsfördomar. Antingen leder upptäckten av fysiska skillnader med automatik till fördomar baserade på de skillnaderna, eller så gör de inte det.

 

[TinyWiny]

Det är inte min erfarenhet alls. Snarare att det är helt hopplöst att genom barnens beskrivning förstå sig på vilket barn de lekt med på dagen, för att de inte alls tänkt på hur de ser ut. T ex ett barn som är riktigt rödhårigt, sådär klassiskt med rött hår, blek hy och fräknar, där barnen inte alls noterat det, fast det är extremt iögonenfallande för en vuxen att det är förskolans enda rödhåriga barn.

Min poäng var dessutom att om det är så att det är för att barnen ser fysiska skillnader mellan pojkar och flickor som de börjar resonera om vad pojkar och flickor borde göra, så borde de ju rimligen samtidigt se fysiska skillnader mellan olika hudfärger, och börja resonera om vad vita och svarta borde göra. Men det gör de inte. Alltså följer det logiskt därav att det inte borde vara noterandes av fysiska skillnader mellan könen som gör att de börjar resonera om vad pojkar och flickor borde göra.

Det är ologiskt att förklara könsfördomar med att barn upptäckt fysiska skillnader mellan kön, om inte upptäckten av fysiska skillnader mellan hudfärger anses förklara hudfärgsfördomar. Antingen leder upptäckten av fysiska skillnader med automatik till fördomar baserade på de skillnaderna, eller så gör de inte det.

Men bara för att ett barn inte förklarar hur någon ser ut så innebär det knappast att hen inte har lagt märke till det. Det kanske helt enkelt är oviktigt för henom. För mig är det inget konstigt alls att inte kunna förklara hur den jag pratat med ser ut. Det är totalt oviktigt för mig. Jag märker varken glasögon, hårlängd eller annat förren någon påtalar det för mig men jag kan återge hela samtalet vid behov för det är samtalet som är det viktiga för mig.

Jag har inte skrivit att barnen börjar resonera om vad pojkar/flickor ska göra utan att när de förstår att det finns olika kön och ser att vissa saker anses flick eller pojkaktiga så försöker de passa in och vara "som alla andra". Det är där man som förälder får säga ifrån. I dagens samhälle är det tyvärr fortfarande starka könsnormer men turligt nog säger inte de flesta nedsättande ord om människor med annan hår/ögon/hudfärg till sina barn. Gör de det så lär barnet däremot få den åsikten också och därmed bli rasistisk.

Det är samhällets åsikter som gör att barn ser skillnader på kön och då inte kön som i fysiska attribut utan vad könen förväntas göra, tycka om, vara osv. När de upptäcker de fysiska attributen blir de medvetna om att det finns olika kön och först då ser de att samhället har könsnormer. Ett barn som växer upp i ett rasistisk samhälle ser mer självklart med en rasistisk syn på människor som ser annorlunda ut mot de själva än vad ett barn som växer upp i en miljö där ingen hud/hår/ögonfärg anses avvikande, konstig eller att de attributen gör en människa annorlunda gör.

 

[Badger]

Jag tror knappast det beror på att barn upptäckt fysiska skillnader i den åldern, i så fall skulle de ju börja bli lite rasister också av bara farten? För då borde de ju upptäcka fysiska skillnader mellan hudfärger också, och dra slutsatser om vad som är lämpligt att göra pga det? Snarare än de fysiska skillnaderna, så tror jag att de börjat upptäcka de sociala normerna. Utan dem så är ju de fysiska skillnaderna bara just fysiska skillnader, ungefär som att en del är längre och andra kortare. Det är ju normen som ger den fysiska skillnaden ett innehåll, kopplar ihop med att den skillnaden också innebär skillnad i intressen, klädfärger, lämpliga lekar, beteenden, etc.

En anledning till varför barn blir medvetna om kön, snarare än hudfärg, så tidigt (givet att man som förälder inte själv påtalar könets betydelse för dem, vilket de flesta gör från födseln) är kanske att de flesta av oss använder könet som huvudkategori när vi pratar om människor. Använde man hudfärg på samma sätt skulle de förmodligen bli rasister istället. (Kom nu vitingar! Vitingar och svarta, lyssna nu! Vem var vitingen du lekte med? osv).

Jo, vårt barn låg långt efter normalen när det gällde att kunna skilja på kvinnor och män, pojkar och flickor när han var tre. Det var en helt oanad (noterades av bekanta) bieffekt av att jag inte ville förutsätta att alla barn i rosa overaller var flickor och de i blå pojkar (eftersom jag tänkte att jag vill inte utsätta de barnen för att bli felkönade pga färgval) så jag kallade barn för barnen/barnet där borta (istället för flickan/pojken där borta) om jag inte faktiskt visste sort (dvs kände barnet). Likaså rensade bytte jag flicka/pojke mot barnet i böcker. -Så onödigt i text "den lilla flickan tittade häpet på" "det lilla barnet tittade häpet på". Likadant med människor, körde på personen där borta om det inte var helt uppenbart. Det verkar som att han inte fick samma känsla som andra barn att det var väldigt viktigt att kunna skilja flickor och pojkar, män och kvinnor åt. Mamma/pappa var inte heller helt självklart, han kunde missa på det tidigt (mellan föräldrarna också, såg olika ut men betedde oss lika.).

Men det känns väl som att det kommer i två vågor en i 3-4 årsåldern där de funderar över skillnader (det var här som vår son fick veta att han var flicka för att han älskade sina rosa stövlar. Men det upphörde snabbt.) och väl senare i 7-8? årsåldern då vissa killar slutligen skakar av sig allt rosa som hängt kvar från förskolan, av grupptryck eller annat och det inte längre är ok att ha kjol, för de som hade det ibland på förskolan? (Det senare hört av bekanta)

 

[Badger]

Skillnaden är att föräldrar och pedagoger i de flesta fall INTE bekräftar skillnader som ras, längd osv i sitt dagliga tilltal/agerande. Medans kön bekräftas i ALLT.
Vid matbordet, killar får mer hjälp. Vid skötbordet - killar tillåts klättra upp. Och det är bara två exempel.
Så otroligt konstiga skillnader har observerats vid studier så det var pinsamt för personalen som trodde sig behandla tjejer o killar lika.

Eller trappan på friskis förra veckan, jag låter min kille hoppa ned för tre steg (under viss tvekan men ok då), pojken bredvid får hoppa fyra för pappa. Så kommer flickorna och ska hoppa, omedelbart tvärstopp, de får absolut inte (för de kan skada fötterna i den hårda landningen -på sikt. Stämmer det verkligen? Skulle de inte snarare fått högre benmassa på sikt?). Skämdes lite över att jag låtit mitt barn så att de andra ville (så jag stoppade honom från fler försök).

Men kom sedan på att det är nog inte slumpen som gjorde att vi pojkföräldrar lät barnen hoppa medan flickföräldrarna inte lät sina (äldre) barn hoppa. Däremot om någon kom och frågade oss skulle vi inte sagt så. Jag skulle inte sagt att jag lät honom för att han var en pojke och den andra mamman skulle inte sagt att hon förbjöd för att det var flickor. Men gissningsvis var det nog precis just därför.

(och vi var inte ens typiska "pojkföräldrar" någon av oss. För den pappan hade sina pojkar stolt på Uppsalaflickornas gymnastik tex)

Flickor brukar avkrävas högre grad av uppfostran också väl, får inte använda fula ord tex.