Jag fattar inte hur mammor känner sig tvungna att gå till flickavdelningen resp. pojkavdelningen när de handlar kläder. Det är ofta där man själv begränsar sig. Visst har kanske affären delat upp det så, men man får ju välja själv om dottern t ex ska ha en bil på tröjan. Jag har t o m svårt att se om det är en flicka eller pojk om ungen är påklädd så det är kanske därför flicka/pojke oftast kläs i olika färger så man lättare ska se skillnad.:smirk: Kommer alltid på mig själv med att kolla färgerna, tyvärr men så är det.
Klart jag skulle vilja klä en flicka i söta, men bekväma kläder ibland om hon var liten och ändå inte bryr sig.. också klart att jag skulle klä min pojk i tuffare miniatyrkläder som påminner om vuxen man (slips med resår t ex). Men inte bara och när de blir äldre och får egen smak (läs börjar bry sig) kan de ju vara med och peka vad de vill ha (oftast vill de inte prova kläder men man lär sig såklart vad de gillar). Jag tror många flickor (kanske inte alla pojkflickor =) har nån rosa prinsessperiod på lek- och klädstadiet. Jag hade det som 5-6-åring ungefär, men sen ville jag ha andra kläder och mamma valde ofta neutrala färgglada kläder. Jag ville känna mig fin i klänning ibland (men hatade kalasbyxor), men till vardags var det mest bekvämlighet och inte så ofta rosa eller lila eller pluttinuttigt. Fast det kanske kom mer efter 80-talet.
Det är värre med de som inte låter sina barn leka med leksaker de inte tycker passar för könet de tillhör.
Jag lekte med dockor och bilar i perioder och ville vara som pappa och bygga saker. Det är väl det viktigaste. Att de får pröva på allt. Tror dock inte det skadar att klä dem med lite färgkod när de är riktigt små t ex. Däremot ska man som sagt inte begränsa sig så mycket.
Och jag vill sluta vara sån, för vad har det för betydelse? Varför är det viktigt för mig att kategorisera in ett litet barn (eller för all del vilken människa som helst) och lista ut vilket kön den har? För att jag ska kunna tala till det? För att jag ska behandla det "rätt"? Jag fattar inte hur mammor känner sig tvungna att gå till flickavdelningen resp. pojkavdelningen när de handlar kläder. Det är ofta där man själv begränsar sig. Visst har kanske affären delat upp det så, men man får ju välja själv om dottern t ex ska ha en bil på tröjan. Jag har t o m svårt att se om det är en flicka eller pojk om ungen är påklädd så det är kanske därför flicka/pojke oftast kläs i olika färger så man lättare ska se skillnad.:smirk: Kommer alltid på mig själv med att kolla färgerna, tyvärr men så är det.
Klart jag skulle vilja klä en flicka i söta, men bekväma kläder ibland om hon var liten och ändå inte bryr sig.. också klart att jag skulle klä min pojk i tuffare miniatyrkläder som påminner om vuxen man (slips med resår t ex). Men inte bara och när de blir äldre och får egen smak (läs börjar bry sig) kan de ju vara med och peka vad de vill ha (oftast vill de inte prova kläder men man lär sig såklart vad de gillar). Jag tror många flickor (kanske inte alla pojkflickor =) har nån rosa prinsessperiod på lek- och klädstadiet. Jag hade det som 5-6-åring ungefär, men sen ville jag ha andra kläder och mamma valde ofta neutrala färgglada kläder. Jag ville känna mig fin i klänning ibland (men hatade kalasbyxor), men till vardags var det mest bekvämlighet och inte så ofta rosa eller lila eller pluttinuttigt. Fast det kanske kom mer efter 80-talet.
Det är värre med de som inte låter sina barn leka med leksaker de inte tycker passar för könet de tillhör.
Jag lekte med dockor och bilar i perioder och ville vara som pappa och bygga saker. Det är väl det viktigaste. Att de får pröva på allt. Tror dock inte det skadar att klä dem med lite färgkod när de är riktigt små t ex. Däremot ska man som sagt inte begränsa sig så mycket.
