Att tvångsköna någon

[karamelldrottningen]

Ja, så länge man pratar med någon så uppstår ju inte det problemet, men däremot brukar det göra det ganska omgående när man pratar om någon.

Ok, tack . Då förstår jag problematiken.

 

[karamelldrottningen]

Jo?

Har aldrig mött en enda hen, varken personal eller patienter, en som bytt kön för att den ansåg att den var född i fel kön och det är ju inga konstigheter, sjävklart ska man få vara den man känner sig som.

Men denna man (nu kvinna) visste ju att han var född som könet man för det.

Vadå aldrig mött en enda hen?
En hen kan ju vara både en man och en kvinna. En neutralt pronomen.

 

[Vogue]

Vadå aldrig mött en enda hen?
En hen kan ju vara både en man och en kvinna. En neutralt pronomen.

Ja alltså ingen använder hen, det var mer det jag menade.

 

[bollen__]

Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och pojknamn", och så finns det namn som både flickor och pojkar kan heta.

Om det pratas om en person som heter "Marie" i en diskussion så tar folk för givet (ja, jag tror att det flesta gör det) att det är en hon. Och om det pratas om en "Martin" så är det en han. Det är ju såklart inte konstigt att det sitter så djupt i oss eftersom vi är uppväxta med att det liksom bara är så.

Ett annat exempel är inom vården. Där blir folk tvångskönade hela tiden. Det är iallafall aldrig någon som har frågat mig vad jag är för kön eller ickekön. Det är något en själv måste påpeka. Folk tar för givet att jag är en kvinna eftersom jag har ett kvinnligt namn, har bröst, fitta och helt enkelt "ser kvinnlig ut". Nu är jag ju kvinna, så det är inget som drabbat mig personligen. Men jag har folk i min omgivning som faktiskt, på riktigt, inte vill uppsöka vård, just pga deras kön. Att bli tvångskönad som exempelvis man eller kvinna kan orsaka så mycket lidande och förnedring att det helt enkelt inte är värt att söka vård. Och att vissa personer har det så är ju fruktansvärt. Att avstå från läkarvård (även akut sådan) för att de blir stämplade som antingen kvinna eller man samt att de inte känner sig accepterade gör mig så ledsen och det är något som vården måste jobba på.

Sen måste jag såklart tillägga att även fast några av de ickebinära och/eller transpersoner som jag har i min närhet påpekar gång på gång vilket kön de har, så blir de ändå inte lyssnade på. Nu ska en ju såklart inte behöva påpeka det, en ska få bli lika accepterad och få finnas lika mycket som en cis-person. Men ändå förekommer det väldigt ofta att läkare (och såklart andra inom vården) fortsätter prata om dessa personer som "hon eller han" eller "kvinna eller man", när de pratar om (eller med) personen.

Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt.

Hur gör och tänker ni gällande det här? Det är ju trots allt väldigt viktigt och något som faktiskt kan göra en person väldigt väldigt illa, bara för att en själv inte tänker efter. För vi lever ju inte i ett binärt samhälle där alla är cis.

(Jag antar att jag måste påpeka att könsorgan inte hör ihop med kön. Så om diskussionen spårar (vilket den säkert kommer göra relativt fort) så vore det enklast och bäst för alla om snoppbärare inte automatiskt nämns som ett manligt kön och livmoderbärare inte nämns som ett kvinnligt kön, tack!)

Jag gör nog det. Alltså könar. Dels har jag vad jag vet inte någon i min omgivning som jag säger fel till, men även med nya bekantskaper måste jag erkänna att jag om marie säger hon osv. Något att påminna sig själv om helt klart!

 

[Paddington]

Oavsett om personen identifierar sig som en han, hon eller hen så respekterar jag alla människor jag möter. Och än så länge har jag inte upptäckt att någon har tagit illa vid sig om jag råkat säga fel på könsidentitet, eftersom de inser att för mig spelar könet ingen roll.

Sedan har jag upplevt att ibland kan det vara lite svårt att veta hur man ska prata om en viss person i tredje person, och det kan bli lite stappligt, men det var innan vi lärt känna denna person bättre.

 

[Saeta]

@Saeta jag förstår nog inte riktigt problematiken. Kan du ge några exempel ?

Förstod du inte exemplen i trådstarten?

 

[Saeta]

Ska jag börja med att fråga alla jag träffar vad de ser sig som och vill bli kallade?

Jag förstår ju att det finns risk att nån kan bli sårad, men jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna undvika det. Självklart skulle jag be om ursäkt och rätta mig om det blev fel nån gång.

Ja, antingen det. Eller helt enkelt inte ta för givet att personen antingen är en kvinna eller en man.

 

[Pilot]

Jag könar något fruktansvärt. Jag försöker uttrycka mig mer neutralt, men det är svårt.
Jag har inte tänkt så långt att jag kan ha sårat/ förolämpat någon, utan att det även handlar om att man är mer än bara sitt kön!
Jag tycker att jag själv är för dåligt påläst även om jag försöker. Tycker det kan vara svårt nog att fråga om någon har en partner eller träffar någon. Det sitter så i ryggmärgen att anta i ord att det alltid är hetrorelationer (även om så fort jag hör det själv så tänker jag, "fan").
Tror att inte köna någon strider mot det svenska språketsbruk och något som kommer kräva tid att förändra, precis som det kommer kräva förändring av oss medmänniskor.
Jag kan t.ex. bli frustrerad på mig själv att det sitter så djupt rotat att köna mina egna djur! Har en valack, ett sto, en tik, två-tre hankatter, höns och tuppar, ändå så rättar jag mig själv automatiskt om jag skulle använda fel könspronomen. "Duktigt kille, -nej jag menade flicka. Amen va tusan..." Rätt vanligt konversation med mig själv.

Blev lite svammel av det hela, men ett viktigt ämne!

 

[Saeta]

Jag känner rätt många som skulle bli sårade om man Inte utgick ifrån att de är de kön som de har. Den problematiken finns också.

Det är ju den problematiken jag pratar om.

Jag är väl insatt i kön och allt som hör till. Är öppen och påläst. Intresserad. Jag erkänner dock att jag sällan öppnar upp neutralt. Gammal vana. Och bor i en småstad där man tror att man hade haft koll osv. (Vet. Lurar mig själv) Skulle jag dock ana att en person jag möter inte är en cis så skulle jag det.

Men jag måste erkänna att jag har svårt att förhålla mig till människor som identifierar sig som exempelvis katt, och vill bli respekterade som det.

Ja, det blir ju en gammal vana eftersom det är så djupt inpräntat i oss.
För att förtydliga så handlar inte det här om de som identifierar sig som ett djur eller något sånt. Det är en annan diskussion

 

[Saeta]

Fast det blir ganska styltigt att prata om en person på det sättet? "Kim sa att Kim skulle komma så fort Kim kunde"? Man använder ju normalt pronomen.

Jag blir inte förvånad över att man som @hemlig utgår från att en person är en hon/han utifrån hur hen framstår. Jag tror inte att frågan om vilket pronomen en person föredrar faller i god jord hos alla.

Nej, jag vet fler personer som faktiskt pratar så. Visst, det är ovant och det känns konstigt att själv göra det. Men det är nog bara att öva vidare och träna in det. Det gäller ju dock såklart inte alla personer utan de som vill bli tilltalade så eller om en helt enkelt inte vet hur en ska prata om en person.

 

[escodobe]

Jo?

Har aldrig mött en enda hen, varken personal eller patienter, en som bytt kön för att den ansåg att den var född i fel kön och det är ju inga konstigheter, sjävklart ska man få vara den man känner sig som.

Men denna man (nu kvinna) visste ju att han var född som könet man för det.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Intersexualism

Det är bara att lära om. Jag är urtrött på folk som fortfarande tror att alla är antingen man eller kvinna.
Biologi helt enkelt.

 

[Saeta]

Men snälla du, en man är en man och en kvinna en kvinna.

Det finns inget annat möjligtvis mer än att man vill hitta på att man är en hen eller annat, men du är alltid född i ett kön.

Jävla trams att hålla på med sådana här diskussioner

Jag väntar bara på att dessa kommentarer ska rulla in. Tur att du inte är seriös iallafall.

 

[Skjøldur]

Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och pojknamn", och så finns det namn som både flickor och pojkar kan heta.

Om det pratas om en person som heter "Marie" i en diskussion så tar folk för givet (ja, jag tror att det flesta gör det) att det är en hon. Och om det pratas om en "Martin" så är det en han. Det är ju såklart inte konstigt att det sitter så djupt i oss eftersom vi är uppväxta med att det liksom bara är så.

Ett annat exempel är inom vården. Där blir folk tvångskönade hela tiden. Det är iallafall aldrig någon som har frågat mig vad jag är för kön eller ickekön. Det är något en själv måste påpeka. Folk tar för givet att jag är en kvinna eftersom jag har ett kvinnligt namn, har bröst, fitta och helt enkelt "ser kvinnlig ut". Nu är jag ju kvinna, så det är inget som drabbat mig personligen. Men jag har folk i min omgivning som faktiskt, på riktigt, inte vill uppsöka vård, just pga deras kön. Att bli tvångskönad som exempelvis man eller kvinna kan orsaka så mycket lidande och förnedring att det helt enkelt inte är värt att söka vård. Och att vissa personer har det så är ju fruktansvärt. Att avstå från läkarvård (även akut sådan) för att de blir stämplade som antingen kvinna eller man samt att de inte känner sig accepterade gör mig så ledsen och det är något som vården måste jobba på.

Sen måste jag såklart tillägga att även fast några av de ickebinära och/eller transpersoner som jag har i min närhet påpekar gång på gång vilket kön de har, så blir de ändå inte lyssnade på. Nu ska en ju såklart inte behöva påpeka det, en ska få bli lika accepterad och få finnas lika mycket som en cis-person. Men ändå förekommer det väldigt ofta att läkare (och såklart andra inom vården) fortsätter prata om dessa personer som "hon eller han" eller "kvinna eller man", när de pratar om (eller med) personen.

Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt.

Hur gör och tänker ni gällande det här? Det är ju trots allt väldigt viktigt och något som faktiskt kan göra en person väldigt väldigt illa, bara för att en själv inte tänker efter. För vi lever ju inte i ett binärt samhälle där alla är cis.

(Jag antar att jag måste påpeka att könsorgan inte hör ihop med kön. Så om diskussionen spårar (vilket den säkert kommer göra relativt fort) så vore det enklast och bäst för alla om snoppbärare inte automatiskt nämns som ett manligt kön och livmoderbärare inte nämns som ett kvinnligt kön, tack!)

 

[Saeta]

Jo?

Har aldrig mött en enda hen, varken personal eller patienter, en som bytt kön för att den ansåg att den var född i fel kön och det är ju inga konstigheter, sjävklart ska man få vara den man känner sig som.

Men denna man (nu kvinna) visste ju att han var född som könet man för det.

Är du helt säker på det? Eller tar du det bara för givet? Om du jobbar inom vården så har du säkert stött på flera trans/ickebinära!

(Jag trodde du var oseriös, därav mitt tidigare svar. Jag hoppas dock att du fortfarande är oseriös!)

 

[Blue]

@Saeta

Du verkar blanda ihop kön med könsidentitet. Kön är just det som du verkar mena folk felaktigt tror är kön. Om någon har en könsidentitet som inte överensstämmer med personens kön ändrar jag mitt språkbruk efter personens önskemål.

 

[Saeta]

Oavsett om personen identifierar sig som en han, hon eller hen så respekterar jag alla människor jag möter. Och än så länge har jag inte upptäckt att någon har tagit illa vid sig om jag råkat säga fel på könsidentitet, eftersom de inser att för mig spelar könet ingen roll.

Sedan har jag upplevt att ibland kan det vara lite svårt att veta hur man ska prata om en viss person i tredje person, och det kan bli lite stappligt, men det var innan vi lärt känna denna person bättre.

Absolut, håller med. För mig kvittar det också vad för kön andra personer är. Alltså, jag kunde inte bry mig mindre. Men det är ju något som är väldigt viktigt för vissa personer. Att faktiskt bli respekterad och tilltalad för det kön hen är.

Jag tycker också att det kan vara svårt att prata om någon i tredje person. Men skam den som ger sig :P

 

[Saeta]

Ja alltså ingen använder hen, det var mer det jag menade.

Jo, jag skulle nog säga att de flesta använder ordet hen om en inte vill köna eller inte vet kön.

 

[pollex]

Nej, jag vet fler personer som faktiskt pratar så. Visst, det är ovant och det känns konstigt att själv göra det. Men det är nog bara att öva vidare och träna in det. Det gäller ju dock såklart inte alla personer utan de som vill bli tilltalade så eller om en helt enkelt inte vet hur en ska prata om en person.

Ja, men jag svarade ju på frågan om varför man inte bara kunde säga namnet - jag tycker att mitt svar (det är styltigt) är ungefär detsamma som det du själv skriver (ovant, konstigt).

 

[Saeta]

Jag könar något fruktansvärt. Jag försöker uttrycka mig mer neutralt, men det är svårt.
Jag har inte tänkt så långt att jag kan ha sårat/ förolämpat någon, utan att det även handlar om att man är mer än bara sitt kön!
Jag tycker att jag själv är för dåligt påläst även om jag försöker. Tycker det kan vara svårt nog att fråga om någon har en partner eller träffar någon. Det sitter så i ryggmärgen att anta i ord att det alltid är hetrorelationer (även om så fort jag hör det själv så tänker jag, "fan").
Tror att inte köna någon strider mot det svenska språketsbruk och något som kommer kräva tid att förändra, precis som det kommer kräva förändring av oss medmänniskor.
Jag kan t.ex. bli frustrerad på mig själv att det sitter så djupt rotat att köna mina egna djur! Har en valack, ett sto, en tik, två-tre hankatter, höns och tuppar, ändå så rättar jag mig själv automatiskt om jag skulle använda fel könspronomen. "Duktigt kille, -nej jag menade flicka. Amen va tusan..." Rätt vanligt konversation med mig själv.

Blev lite svammel av det hela, men ett viktigt ämne!

Du stal mina tankar! Är exakt likadan!

 

[Saeta]

@Saeta

Du verkar blanda ihop kön med könsidentitet. Kön är just det som du verkar mena folk felaktigt tror är kön. Om någon har en könsidentitet som inte överensstämmer med personens kön ändrar jag mitt språkbruk efter personens önskemål.

Nej. Läs gärna hela första inlägget och allra helst stycket längst ner.