Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

Asperger, inget b .... (språkpolistourettes :angel:)

Jag har funderat på sedan trådens början vad jag skulle säga om någon förklarade för mig att hen var trans. (Jag har mig veterligt aldrig träffat en transperson, och det tror jag att jag har gemensamt med en överväldigande majoritet i tråden. Vilket borde understryka att man ska låta bli det där "jag bryr mig inte" - för man vet ju alltså inte vad det är man inte bryr sig om).

Jag kanske skulle säga något på temat Tack för förtroendet, vad vill du att jag ska veta?

Men om det skulle landa "rätt" vet jag inte.

Det hände mig. En person jag trodde var man sa plötsligt till mig när vi gick förbi en restaurang/nattklubb: "Där har jag varit som kvinna". Min reaktion var en liten del förvåning och en STOR del nyfikenhet. Nu var detta en person jag kände väl och stod nära, men jag hade inte vetat om detta innan, så jag fullkomligen överöste den stackarn med frågor om hur det var, varför och hur hen fått idén att klä sig som kvinna och tusen saker till... För mig kändes det som ett stort förtroende och alla mina frågor landade precis "rätt" hos den här personen. Verkligen inget av "jag bryr mig inte" utan som sagt en enorm nyfikenhet från min sida.

Hade det varit en person jag inte kände väl, eller om det varit någon som inte så tydligt bjöd in till samtal om just transsexualiteten, så hade jag varit betydligt "försiktigare" i min respons.
 
Asperger, inget b .... (språkpolistourettes :angel:)

Jag har funderat på sedan trådens början vad jag skulle säga om någon förklarade för mig att hen var trans. (Jag har mig veterligt aldrig träffat en transperson, och det tror jag att jag har gemensamt med en överväldigande majoritet i tråden. Vilket borde understryka att man ska låta bli det där "jag bryr mig inte" - för man vet ju alltså inte vad det är man inte bryr sig om).

Jag kanske skulle säga något på temat Tack för förtroendet, vad vill du att jag ska veta?

Men om det skulle landa "rätt" vet jag inte.
Fast gör man? Presenterar sig som trans? Kanske iofs men jag hade nog trott att man presenterade sig som Peter och då säger man -Hej Peter! eller nu heter jag Peter och då säger man väl -vad trevligt! eller något liknande? Jag har faktiskt ingen aning.

Jag har haft en transperson som bekant (dvs hon visste knappt vem jag var men hade mött mig några gånger), hon var kvinna, när han bytte så var det mer av att nu heter han såhär och den biten meddelades av folk runtomkring. Samtidigt var det ju ingen tvekan om saken, han dansade ju herre, såg ut som en herre, presenterade sig för folk med mansnamn. Fanns heller aldrig riktigt möjlighet för trygghetsskapande eller dyl, prata i grupp, svänga förbi i en folkdans. Dessutom en äldre person med hög status i ett gäng där man själv känner få.

Sedan när det gäller i allmänhet, vem är man att gissa någonting om folk? Till exempel blev jag serverad av en kvinna som var väldigt lång och skulle kunna vara trans på restaurang förrförra veckan. Vad göra annat än le, vara artig och trevlig, precis som vanligt? Ingen aning.
 
Senast ändrad:
Fast gör man? Presenterar sig som trans? Kanske iofs men jag hade nog trott att man presenterade sig som Peter och då säger man -Hej Peter! eller nu heter jag Peter och då säger man väl -vad trevligt! eller något liknande? Jag har faktiskt ingen aning.

Jag har haft en transperson som bekant (dvs hon visste knappt vem jag var men hade mött mig några gånger), hon var kvinna, när han bytte så var det mer av att nu heter han såhär och den biten meddelades av folk runtomkring. Samtidigt var det ju ingen tvekan om saken, han dansade ju herre, såg ut som en herre, presenterade sig för folk med mansnamn. Fanns heller aldrig riktigt möjlighet för trygghetsskapande eller dyl, prata i grupp, svänga förbi i en folkdans. Dessutom en äldre person med hög status i ett gäng där man själv känner få.

Sedan när det gäller i allmänhet, vem är man att gissa någonting om folk? Till exempel blev jag serverad av en kvinna som var väldigt lång och skulle kunna vara trans på restaurang förrförra veckan. Vad göra annat än le, vara artig och trevlig, precis som vanligt? Ingen aning.
Eller såhär, om någon förklarade för mig att hen var trans då skulle jag våga fråga saker. (Men det har som sagt inte hänt).
 
Fast gör man? Presenterar sig som trans? Kanske iofs men jag hade nog trott att man presenterade sig som Peter och då säger man -Hej Peter! eller nu heter jag Peter och då säger man väl -vad trevligt! eller något liknande? Jag har faktiskt ingen aning.
Men jag har väl inte sagt att någon presenterar sig som trans? Vad jag skrev var Jag har funderat på sedan trådens början vad jag skulle säga om någon förklarade för mig att hen var trans.

Om någon presenterar sig som Peter säger jag ju knappast Tack för förtroendet, som jag skrev i inlägget du citerade.

 
Det hände mig. En person jag trodde var man sa plötsligt till mig när vi gick förbi en restaurang/nattklubb: "Där har jag varit som kvinna". Min reaktion var en liten del förvåning och en STOR del nyfikenhet. Nu var detta en person jag kände väl och stod nära, men jag hade inte vetat om detta innan, så jag fullkomligen överöste den stackarn med frågor om hur det var, varför och hur hen fått idén att klä sig som kvinna och tusen saker till... För mig kändes det som ett stort förtroende och alla mina frågor landade precis "rätt" hos den här personen. Verkligen inget av "jag bryr mig inte" utan som sagt en enorm nyfikenhet från min sida.

Hade det varit en person jag inte kände väl, eller om det varit någon som inte så tydligt bjöd in till samtal om just transsexualiteten, så hade jag varit betydligt "försiktigare" i min respons.
Mitt tänkta exempel var inte med någon jag känner väl, då hamnar man ju i helt annat läge. Även för mig skulle det vara ett jättebra tillfälle att verkligen få fråga om jag ville veta. Men det förutsätter ju precis det du beskriver, att det är någon man känner väl.
 
Eller såhär, om någon förklarade för mig att hen var trans då skulle jag våga fråga saker. (Men det har som sagt inte hänt).
Det @mandalaki skriver handlar inte om hens vilja eller mod att ställa frågor. Normbrytaren blir i hens framställning inte oombett objekt för mandalakis egen ev nyfikenhet och funderingar. Att fråga om transpersonen själv tycker att det är något mandalaki behöver veta, handlar om att ge transpersonen utrymme.

Som tex min släkting. Utseende och förnamn kan tolkas både som hon och som han. Kanske tycker hen därför att vi behöver veta vilket pronomen hen föredrar. Då kan det vara fint att beredas tillfälle att säga det.
 
Som tex min släkting. Utseende och förnamn kan tolkas både som hon och som han. Kanske tycker hen därför att vi behöver veta vilket pronomen hen föredrar. Då kan det vara fint att beredas tillfälle att säga det.
Vad menar du med att beredas tillfälle?

Att man diskret ska fråga alla nya bekantskaper om hur man lämpligen tilltalar dem?
Att man låter folk presentera sig och lyssnar på eventuella önskemål?

Eller något annat?
 
Vad menar du med att beredas tillfälle?

Att man diskret ska fråga alla nya bekantskaper om hur man lämpligen tilltalar dem?
Att man låter folk presentera sig och lyssnar på eventuella önskemål?

Eller något annat?
Du tycker inte alls att det framgår av den föregående replikväxlingen? I så fall tror jag inte att jag kan förklara.
 
Du tycker inte alls att det framgår av den föregående replikväxlingen? I så fall tror jag inte att jag kan förklara.
Nej det framgår inte hur du tänkas man ska kunna hantera det i praktiken. Det är fina ord "Då kan det vara fint att beredas tillfälle att säga det." Jag tror fler än jag sitter och är lite frågande om hur vi ska kunna anpassa oss för att inte trampa någon på tårna.

TS har problem och känner sig missförstådd och felköndad, men har vad jag förstått inte velat/vågat upplysa stallkompisarna om problemet. Vem som helst som jag stöter på kan ha samma problem. Jag kan inte veta att Andreas på jobbet inte är en transperson och egentligen vill bli till talas hen och Alexandet känner sig som en tjej i fel kropp och vill bli kallad hon och så har vi Anna handlar det om en hen/han eller hon?

Hur visar man den hänsynen och bereder alla gamla och nya bekantskaper utrymme tillfälle att säga det? Rent praktiskt alltså. Och det utan att förolämpa dem? Lika mycket som transpersoner kan ta illa vid sig kan ju en han eller hon bli förnärmad av att inte uppfattas som just han/eller hon.
 
Men jag har väl inte sagt att någon presenterar sig som trans? Vad jag skrev var Jag har funderat på sedan trådens början vad jag skulle säga om någon förklarade för mig att hen var trans.

Om någon presenterar sig som Peter säger jag ju knappast Tack för förtroendet, som jag skrev i inlägget du citerade.
Ok, förstod fel.
 
Det @mandalaki skriver handlar inte om hens vilja eller mod att ställa frågor. Normbrytaren blir i hens framställning inte oombett objekt för mandalakis egen ev nyfikenhet och funderingar. Att fråga om transpersonen själv tycker att det är något mandalaki behöver veta, handlar om att ge transpersonen utrymme.

Som tex min släkting. Utseende och förnamn kan tolkas både som hon och som han. Kanske tycker hen därför att vi behöver veta vilket pronomen hen föredrar. Då kan det vara fint att beredas tillfälle att säga det.
Nej det var inte så jag menade, att kritisera någon. Jag ville inte verka som att jag aldrig skulle kunna ställa frågor, bara att jag för det mesta inte brukar fråga människor personliga frågor.

Jo om det är någon tvekan om saken så måste man nog fråga. Problemet där kan ju vara att man kanske tänker man/kvinna utan att reflektera över det och då sårar en person. Det är ju inte alla som definierar sig som man/kvinna som är så tydliga i sitt uttryckssätt/klädstil i allmänhet. Jeans, kjol och tröja och kort/långt hår har ju gemene person man eller kvinna. Jag inser att jag kanske gjort misstag, en gång till exempel, blev presenterad för en kollegas flickvän, som flickvän, men iom att hon var väldigt neutralt klädd kanske man borde frågat, hon var väldigt noga med att aldrig ha kjol eller klänning. Å andra sidan så tänkte man kanske flickvän=hon och det kanske var rätt, eller fel.
 
Nej det framgår inte hur du tänkas man ska kunna hantera det i praktiken. Det är fina ord "Då kan det vara fint att beredas tillfälle att säga det." Jag tror fler än jag sitter och är lite frågande om hur vi ska kunna anpassa oss för att inte trampa någon på tårna.

TS har problem och känner sig missförstådd och felköndad, men har vad jag förstått inte velat/vågat upplysa stallkompisarna om problemet. Vem som helst som jag stöter på kan ha samma problem. Jag kan inte veta att Andreas på jobbet inte är en transperson och egentligen vill bli till talas hen och Alexandet känner sig som en tjej i fel kropp och vill bli kallad hon och så har vi Anna handlar det om en hen/han eller hon?

Hur visar man den hänsynen och bereder alla gamla och nya bekantskaper utrymme tillfälle att säga det? Rent praktiskt alltså. Och det utan att förolämpa dem? Lika mycket som transpersoner kan ta illa vid sig kan ju en han eller hon bli förnärmad av att inte uppfattas som just han/eller hon.
Så här tänker jag: umgänge mellan människor fungerar ändå ofta rätt hyggligt. Då och då fungerar det inte hyggligt. Det finns ganska få knep man kan ta till som funkar med säkerhet, oavsett vilken sorts social situation det än gäller. En manual knep och goda råd, kommer att visa sig svår att tillämpa när det gäller. Bland annat för att man inte kan stå där och funderar på vilka knep man känner till och när de kan användas.

Det finns inga knep. Men en rimligt vettig och medveten grundinställning, kommer det ofta att fungera fint utan att man riktigt vet hur det gick till, och ibland kommer det att skita sig fullständigt. Precis om allt umgänge kan göra.

Nu är det väl inte du som skrivit den typen av inlägg, men en grundinställning som utgår från "jag är helt fördomsfri och jag bryr mig inte", är inte rimligt vettig och medveten. Hela tråden diskuterar detta, så det behöver jag inte förklara igen.

Men det finns inga säkra sätt eller metoder eller knep. Men man kan utveckla sin kapacitet genom att ifrågasätta sig själv. Det är det enda konkreta råd jag kan ge
 
Och @Lobelia en sak till. Många av oss hbtq-personer har så dåliga erfarenheter av vissa typer av situationer att vi också är lite svåra. Lite stukade, så där. Det är därför inte säkert att vi alltid förmår se när någon hetero faktiskt är vettigt medveten. Men så är ju livet. De flesta här i världen är lite knepiga på något sätt.

Inte bara normaterna utan också normtrotsarna förhåller sig till normen. Det är oundvikligt och det kan ställa till det. Men relationen är maktasymmetrisk till normaternas fördel. Därför vilar större ansvar på dem.
 
Kom att tänka på den här tråden igår när jag såg en grej på svt opinion live. En svart kille gav fem tips på hur han vill bli bemött.

Det första var "förutsätt inte att jag springer snabbt, har takten i blodet eller kan rappa" och min reaktion var Men herreGUD, sådär säger väl ingen längre, det har jag då aldrig hört.

Och sedan kom jag på att han förmodligen vet mer om hur svarta blir bemötta än vad jag gör. :grin:

(Det var alltså väldigt likt reaktionerna i den här tråden).
 
Kom att tänka på den här tråden igår när jag såg en grej på svt opinion live. En svart kille gav fem tips på hur han vill bli bemött.

Det första var "förutsätt inte att jag springer snabbt, har takten i blodet eller kan rappa" och min reaktion var Men herreGUD, sådär säger väl ingen längre, det har jag då aldrig hört.

Och sedan kom jag på att han förmodligen vet mer om hur svarta blir bemötta än vad jag gör. :grin:

(Det var alltså väldigt likt reaktionerna i den här tråden).


Den är bra!


http://www.svt.se/opinion/prata-inte-engelska-med-mig
 
Nej det framgår inte hur du tänkas man ska kunna hantera det i praktiken. Det är fina ord "Då kan det vara fint att beredas tillfälle att säga det." Jag tror fler än jag sitter och är lite frågande om hur vi ska kunna anpassa oss för att inte trampa någon på tårna.

TS har problem och känner sig missförstådd och felköndad, men har vad jag förstått inte velat/vågat upplysa stallkompisarna om problemet. Vem som helst som jag stöter på kan ha samma problem. Jag kan inte veta att Andreas på jobbet inte är en transperson och egentligen vill bli till talas hen och Alexandet känner sig som en tjej i fel kropp och vill bli kallad hon och så har vi Anna handlar det om en hen/han eller hon?

Hur visar man den hänsynen och bereder alla gamla och nya bekantskaper utrymme tillfälle att säga det? Rent praktiskt alltså. Och det utan att förolämpa dem? Lika mycket som transpersoner kan ta illa vid sig kan ju en han eller hon bli förnärmad av att inte uppfattas som just han/eller hon.

Jag frågar vid lämpligt tillfälle i enrum/avskildhet.

"Ursäkta, men hur ska jag tilltala dig på rätt sätt? Jag vill inte såra någon med flit, så jag frågar hellre än undrar eller gör fel".

Vet jag kan jag vara tydlig vid tilltal och hoppas andra hakar på.
 
Har inte sett klippet men känner själv att jag har lättare att byta till engelska när jag märker att personen inte förstår vad jag säger om personen inte är vit. Det kommer ur välvilja, jag vill göra mig förstådd men det bygger ju helt klart på fördomar och om personen är svensk blir det ju än värre.

När det gäller könstillhörighet har jag frågat en person, när det gällt andra har det varit helt tydligt vilket pronomen de föredragit. Personen jag frågade tog inte illa upp utan svarade bara att vilket pronomen som helst går bra och att "rätt" pronomen antagligen blir tydligare ju längre in i könskorrigeringen hen kommer. Senare gick han också ut på Facebook och sa att nu, nu har jag bytt namn och vill hädanefter bli kallad han. Så då försöker jag göra det.
 
Har inte sett klippet men känner själv att jag har lättare att byta till engelska när jag märker att personen inte förstår vad jag säger om personen inte är vit. Det kommer ur välvilja, jag vill göra mig förstådd men det bygger ju helt klart på fördomar och om personen är svensk blir det ju än värre.

Men se klippet! Det tar en minut. Du är snubblande nära att göra det som tråden handlar om: koncentrera dig mer på ditt eget agerande än på den andres upplevelse. Du förutsätter att det handlar om folk som inte förstår vad du säger, killen i klippet har bott här sedan han var ett och pratar klockren göteborgska.

Du säger själv att det där beror på dina fördomar, om du ser klippet så kan du få hjälp att punktera dem. Mig gav det helt klart en tankeställare.
 

Liknande trådar

Ridning Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst :( Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll...
2
Svar
23
· Visningar
3 374
Senast: EmmaBovary
·
Skola & Jobb Jag sitter i en situation som jag tror att ganska många tycker är lite "lyxig", jag tycker det känns total pannkaka! Lite snabb...
2
Svar
24
· Visningar
2 758
Senast: moster
·
Hästvård Vår häst har en envis liten hälta lokaliserad till höger framhov som visar sig som en "nickning" framförallt vid longering i höger varv...
2
Svar
24
· Visningar
6 789
Senast: mackan
·
J
Hästmänniskan Känner mig som en känslo bomb redo att sprängas när som helst :( Har haft ett otroligt tufft år, och ännu är det inte över...
Svar
10
· Visningar
3 373
Senast: Fille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Guldfasanerna
  • Kemisk kastration?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp