BÄRkraft bär, SKJUTkraft skjuter. Enkelt förklarat. Svart eller vitt i diskussionen att den handlar om bärighet och kvaliteter för det och inte påskjut och kvaliteter för det.
Ja det hade ju varit intressant att få se någon gång, trav med vinklat bäcken, då är man ju i alla fall mer nära bärkraft, lite som en halvhalt i rörelse framåt då kanske.
Så då menar du att travhästen är mycket bärig då? För den har väl kraftigt påskjut om någon.
Nej vi kanske inte kommer så mycket längre, men jag har ju "sadlat om" det senaste halvåret och fokusera mer på dressyrig ridning/skolning numer, så kanske lite längre fram.
Du är i alla fall trevlig att diskutera med, du är seriös och pratar inte strunt. Du tror på det du diskuterar och dina argument är dina egna, dom är inte hämtade från någon instruktionsbok utan kommer från hjärtat och hur du själv tänker i ämnet och du brinner för det du tror på, det lyser igenom. Sen att vi inte har samma syn alltid är ju mindre intressant egentligen.Din häst bär sig alltså dåligt i travökningar. Så enkelt är det. Att den bär sig bra i snabba svängar gör ibte att de bär sig i en travökning. Men ska man rida dressyr är det ju viktigt att hästen har just den typen av bärighet. inte samma sak som en travhäst som ofta tappar takten i lägre tempo.
Fast mackan, jag kan läsa, jag har också ridit i hela mitt liv och tränat många många hästar. Denna min quarter är den första av den rasen för mig, innan har det varit en mycket stor variation på hästar och former och kapaciteter för bärighet. Fullbod, varmblod (travare), araber, nordsvenska brukshästar, shettisar, Connemara, Irish Cob, Gottlandsruss, Islänningar, Tinker, Paint, osv (jag har säkert glömt någon).
Grejen är den att det skiljer sig inte så mycket som ni vill få det till, ridmässigt alltså, är hästen välskolad och följsam och man vet (känner i sadeln) hur bärighet fungerar och vilka övningar som leder fram till det, så kan den uttryckas på flera sätt än ett av en häst som är skolad brett och inte rids av en ryttare som tror att hästen är begränsad.Det var ju du som drog upp det, "kraftigt påskjut hänger ihop med bärighet", travare har väl kraftigt påskjut om någon. Jag har inte jämfört med TR alls i den aspekten.
Men titta i upptagningen till vanlig trav så ser du att travhästen inte var bärig men i en bra ökning kommer hästen tillbaka i balans.
Jag föstår det, men "den typen av bärighet" är inte bärighet i mina ögon, det handlar om andra kvaliteter som saknas, i min hästs fall så handlar det främst om starka muskler som motarbetar längning av steget, inte själva påskjutet, för det har han mer än han behöver av. I travhästens fall längs steget för mycket, tvärtomproblem mot min häst, travhästen har problem att korta musklerna och "hålla" kvar. Där är min häst stark då istället. Tro mig, jag har ridit och omskolat många fd travhästar, att jag förstår problematiken och skillnaderna, i synnerhet nu då jag har en häst med helt motsatta problem.
Fast mackan, jag kan läsa, jag har också ridit i hela mitt liv och tränat många många hästar. Denna min quarter är den första av den rasen för mig, innan har det varit en mycket stor variation på hästar och former och kapaciteter för bärighet. Fullbod, varmblod (travare), araber, nordsvenska brukshästar, shettisar, Connemara, Irish Cob, Gottlandsruss, Islänningar, Tinker, Paint, osv (jag har säkert glömt någon).
Inte någon ras som jag hittils provat har haft den kapacieteten för just bärigheten som denna min quarter. Inte någon av dom kommer ens i närheten. Conemaran var välriden och kunde mycket och kommer närmast, han hann med kossorna i vändningarna också, men saknade psyket "taggningen" som behövs för att det ska bli perfekt. Den hästen red jag också piaff och passage på, för han var skolad så, inte av mig dock, men jag kunde rida fram det på mitt enkla bruksinriktade sätt. Konstigt va
Min nuvarande kossehäst kommer således att bli en stjärna på dressyr, både piaff och passage har vi i åtanke, den ökade traven kommer nog den med, har blivit mycket bättre bara på senaste halvåret, men inte beror det på bärighetsövningarna inte, för det har vi ju dragit ner på nu, utan på just längningar och påskjutsövningarna, Trav ÖKNINGARNA, som vi jobbat mycket med.
Men förstår du inte då också att en dressyrhäst behåller bärighet trots påskjutet. Den växlar omärkligt och sviktande mellan påskjut och bärkraft - ryggen blir en bro - genomsläpplighet - alla fancy ord har med detta att göra ju! Det finns inget statiskt, allt ska flyta ihop; hästen ska vara elastisk och bärig fast den skjuter på.
Jo jag förstår ju hur ni menar, men håller inte med. Bärighet för mig sitter i hästens förmåga att hålla ihop sin kropp när bärkraft behövs, det behövs inte i traven, tro mig för annars skulle min hästa vara en stjärna på just traven dressyrmässigt. Och längningen som han har problem med kräver nästan att dom starka muskler han har för att "bära" blir lite svagare....för dom stretar emot annars och hindrar. Den luftighet som ni pratar om handlar inte om bärighet, det är andra kvaliteter som behövs då. Det plus att dom exteriöra förutsättningarna (långa kotor tex) har stor betydelse. Men absolut att jag förstår poängen med tex tempoväxlingar, herregud jag övar ju som en galning på att få dom mer "flytande" och inte så "hastiga", men jag ser det inte som att det har med bärighet att göra, att hästen har dom problem han har, utan på skolningen, där fokus länge varit att just snabbt sätta sin kropp i position för bärkraft, snarare än en snygg och mjuk tempoväxling eller övergång. Men han börjar fatta nu och övergångarna och tempoväxlingarna blir bättre och bättre, tom med superbra ibland. Men som sagt, endast pga att vi slutat fokusera så mycket bärighet och bärighetsövningar nu och fokuserar mer på tex ökningar och längning/kortning av steget i stället. Det är så mycket mer en mentalt grej och handlar om reflexer och inlärning, och allra mest om vad hästen förväntar sig och mycket mycket mindre om rent fysiska aspekter.
