Liten försöker ur alla vinklar och på alla vis få hälsa på nykomlingen. Har även rullat runt på golvet, kastat runt leksaksmöss och närmast gått runt och "hej, hallå, här är jag - kom och häääälsa!"
Minis respons är att med en oberörd min ligga kvar i klätterträdet, överseende totalignorera det korthåriga spinket som uppenbart har nån slags bokstavskombinationsdiagnos och - gäspa stort... Dvs bete sig så utstuderat överlägset nonchalant som bara katter kan.
När spinket inte ser tjuvkikar Mini dock. Och inte en sur min från nån av fröknarna än. Förutom när Liten råkade hoppa upp rakt i ansiktet på Mini. Då väste (knappt fräste) Mini, Liten frös i rörelsen och smög sakta därifrån. De ligger och sover i samma rum osv. Men har inte nosat än.
Den stora svarta lufsen (hunden) är lite läskig än dock. Den ställde sig (hastigt må erkännas) upp när hon skulle gå förbi. Minis förslag är att den svarta lufsen kan leva med sina kompisar vargarna i skogen eller att vi säljer den. Genast!
Än går det med andra ord lysande.
