Bodelning - göra det snällt eller rättvist?

[MadicDomino]

Ja, ni som läst irriterat-tråden vet ju hur typ läget ligger till. Jag står i valet och kvalet att separera ifrån min sambo. Jag behöver dock hjälp att göra en "plan" och synpunkter för utflyttning.

"Vårt hem" har varit min första riktiga lägenhet, så en hel del möbler är hans. Men jag är splittrad i vissa möbler/saker. Att han "köper ut mig" kommer aldrig funka, då han inte är den typen som betalar för sig och kommer typ aldrig betala. ... Diskutera med han just nu är omöjligt, han svarar varken på samtal eller sms.... Jag är grymt sugen på att "ta så mycket jag kan", dels för att jag tycker att han också förtjänar lite ångest när han kommer hem.

Många grejer är gåvor till oss ifrån hans föräldrar:
Soffa - bättre beg 4500kr
Kaffekokare - märkes Nypris 1800kr.
Resårbottnar + bäddmadrass - Sambon har betalat ena sägen ca 7500kr, hans pappa har betalat den andra. Så ca 7500kr.

Köpt gemensamt:
Sängram + bord - bättre beg 500kr på blocket.
Två taklampor ifrån Ikea - 99kr/st

Hur hade ni gjort? Morsan tycker jag ska låta bli att röra dom grejerna som "varit gåvor"! Men varför skulle jag vara så snäll mot ett otroget-as?

Vad jag funderar på att ta:
Sängram + bord
Kaffekokaren
Taklamporna.
Jag har inte plats att förvara varken säng eller soffa just nu. Dels så vill jag inte ha det, då det väcker för mycket minnen...

Kommer självklar ta alla dom grejer som varit "gåvor" till mig. Tex. Julklappar eller födelsedagspresenter. Jag kommer inte röra hans gåvor.
Planen är änsålänge att min "arme" på 8 pers ska följa med mig och försöka packa samt förflytta allt på 1 dag. Tror nog mitt team kan fixa det.

 

[Andromedae]

Jag hade inte tagit gåvorna som var presenter från hans föräldrar (däremot hade jag tagit presenter från mina föräldrar). Det som är köpt gemensamt får ni ju dela upp. Även om han har varit otrogen är det ju hans saker lika mycket som dina om de är gemensamt införskaffade.

 

[Bison]

Jag hade aldrig kunnat ta det ni fått från hans föräldrar, det känns lågt och fult.

Hade tagit antingen lampor eller sängram.

 

[Gimlan]

Gör det juste, det brukar kännas bättre i längden. Då kan man gå med huvudet högt och veta att man själv betett sig vuxet. Lämna det ni fått av hans föräldrar om ni inte uttryckligen kommer överens om något annat.

 

[Wysiwyg]

Ingenting blir bättre av att hämnas eller spela lågt. Tycker du ska lämna sakerna från hans föräldrar, ta sakerna som är dina och era gemensamma inköp delar ni upp rättvist.

Även om han sårat dig och att hans beteende är anledningen till uppbrottet är det alltid trevligare att kunna vara stolt över sitt eget beteende än att bete sig lågt och hämnas.

 

[MadicDomino]

Jag tänker säkert så här just nu pga han sårat mig och jag vill ju självklart straffa tillbaka. Det hade varit ett sant nöje om han kommit hem till en nästan tom lägenhet.

Jag kommer ta allt som är köpt med mina pengar. Jag har försörjt han under hela det 1,5året han var arbetslös, så han ska inte få glida på någon räkmacka.
Men egentligen, varför ska jag gå back för att han ska ha det bra? Soffan hämtade vi med MIN bil. Bensinen betalade JAG. Släpet vi hämtade soffan med betalade JAG. Ja, ni förstår säkerligen tankegången.

Tur nog ska jag inte hämta sakerna nu, men ev. Någon vecka. Hinner väl lugna mig något.
Man tänker oftast ganska konstigt/annorlunda när man är förbannad.

 

[Andromedae]

@MadicDomino
För att det är så livet är.

Jag förstår att situationen är vansinnigt jobbig för dig. Men kommer du att må bättre i längden för att du får "trycka till" honom lite nu? Eller blir det egentligen bara att sätta plåster på en amputerad lem?

 

[MadicDomino]

@Andromedae
För skadeglädje är den enda sanna glädjen? Skämt å sido.

Du har helt klart en poäng i det du säger. Jag är av typen som ska "ha sista ordet", försöker lära mig att behärska det.

Visst jag vill bestraffa, för att jag tycker att han också förtjänar att få börja om från ruta 1. Han har ett hem, han har möbler mm. Jag har inget.
Det känns som detta har eskalerat "nu" pga han fått jobb och kan försörja sig själv nu. Jag var bara jävligt praktiskt att ha under tiden.
Och vad vet jag? Förra året när jag jobbade på annan ort i 3,5 veckor av 5. Det hade inte förvånat mig om någon annan sovit eller pökat i min säng. (Trots han nekar, men vad ska jag tro?) Väldigt praktiskt. Nu var det inte lika praktiskt längre när jag hade semester i 2,5 mån i vintras och var hemma.

Visst. Jag vet att det är fel att trampa tillbaka, men samtidigt så vill jag såååå gärna. Hade väl mått jävligt bra för den stunden. Det blir ju som ett plåster, men det kommer göra väldigt ont när plåstret ska dras av.

 

[Tassetass]

Ska det göras rätt (alltså varken snällt eller "rättvist") så ska det bohag (alltså det som finns i lägenheten, enkelt sagt) ni införskaffat för gemensamt bruk, samboegendomen, delas jämnt mellan er. Vem som betalat vad är inte relevant utan den springande punkten är "för gemensamt bruk". Det som införskaffats innan ni blev sambos (samt bil, kontanter, aktier etc.) ska alltså inte bodelas.

Ovan innebär alltså att om du skulle ta mer än hälften av samboegendomen för att straffa honom har han möjlighet att återkräva det som överstiger din halva. Med andra ord riskerar du alltså att ge honom chansen att trycka till dig en gång till.

 

[MadicDomino]

@Tassetass
Men visst är det skillnad på saker som getts till en person? Jag skulle aldrig röra all hans whisky som han fått i present under vårt förhållande. Som både är ifrån min familj och hans.
Ex. Jag fick en nespressomaskin av min mamma i födelsedagspresent. Hade önskat mig den länge. (Önskad till mig, inte hushållet) Han har inget intresse i kaffe och har inte betalt kapslar eller tillbehör till maskinen, men han har druckit kaffet? Räknas det som gemensamt då? Som sagt, jag är inte så insatt i lagen. Men jag vill gärna ha mer kött på benen.

Det roliga är att han vill ha "ersättning" för att han hjälpt mig laga min bil.
(Bilen var en gåva till mig ifrån min mormor.) Bilen införskaffades i mitten av vårt förhållande. Alla reservdelar och försäkring har betalats av mig. Bilen står på mig. Jag har betalt hans P-böter. Han har utnyttjat den hur mycket han vill.
Det är ett lågt kort att kräva 2000kr för reparationskostnad, när han haft "fribil" och lägenhetshyran betald.

Just nu är det väl stridsyxa emot stridsyxa.

 

[sona]

Jag hade inte rört grejerna ni fått av hans föräldrar. Men jag hade heller aldrig betalat för att han lagat bilen. Skriv ner vad du betalt i lägenhetshyra för honom och ungefär vad bilen kostat och dela på för er två. Vill han ha 2000 för att han lagat en bil han nyttjat gratis så får du ju ta betalt för att han nyttjat bilen..

Hade jag varit du så hade jag nog tagit det som var mitt och sen bara försökt komma undan kräket.... En sån människa är inte värd energin det tar att bråka.

 

[Gnist]

Förstår det som att du tror att han varit otrogen och därav detta hämndbegär? Isf; väx upp.. Småaktigt hämndbegär känns säkert bra just där och då, men är sällan värt det i längden.

Säger Gnist som fick svart på vitt att ex:et var otrogen, tog enbart det som var mitt och drog asap efter 23 år tillsammans.

 

[Tassetass]

I sambolagen står det:

"4 § I samboegendomen ingår inte

1. egendom som en sambo har fått i gåva av någon annan än den
andra sambon med det villkoret att egendomen skall vara
mottagarens enskilda"

Om ni är överens om att maskinen var en gåva till dig och han inte gör anspråk på den så är det ju inga problem. Vill han ha med den i bodelningen så måste du styrka att det finns ett villkor att egendomen ska vara din enskilda, annars är utgångspunkten att den gavs till er båda för att använda i ert gemensamma hem.

Ersättning för att han hjälpt dig med bilen kan han nog glömma. Sambor hjälper varandra, det är så ett samboskap ska fungera, det kan man inte kräva betalt för. Omvänt kan du inte kräva tillbaka det du betalat för hyran eller hans böter.

Det finns ju förstås hjälp att söka om ni inte kan lösa det själva. En bodelningsförrättare kan reda ut vad som ska tas med i bodelningen och även besluta när ni inte kan komma överens. Det kostar förstås, så det gäller att göra en avvägning om det är värt det. Utifrån vad du skrivit verkar det inte röra sig om några stora värden så frågan är om du inte ska göra som flera andra sagt; inse att du gått på en jävla mina, ta smällen och gå vidare.

 

[MadicDomino]

Det brys på hur man ser på otrohet. Men skickar man bilder på sitt könsorgan till andra tjejer med texten "kom å knulla min stenhårda kuk. Den har inte fått smaka på fitta på månader", det är otrohet i mina ögon. Jag lät det gå förbi 3 gånger, då meddelade skickades till tjejer han aldrig träffat. Jag gav han en fjärde chans. Och att han får acceptera att jag är en snokande jävel. Hittar jag inget så är det ju lugnt. Och det gick han med på.

Tills den dagen jag hjälpt min ena kompis separera ifrån sin sambo. Jag fick en känsla att något inte stämde. (Teckena att något var på gång med han var solklara, han backade undan, lätt irriterad, tog med sig dator och telefon på toa etc).
Men denna gången hade han glömt logga ut i från Facebook innan han drog till jobb. Jodå, svart på vitt. Kukbilderna skickades till en tjejkompissom han tyckte jag skulle umgås med "för vi hade så mycket gemensamt"- hästar. Då ramlar liksom droppen. Kan han prata så med en vän, som han tidigare umgåtts med så är han kapabel till annat.

Enligt han "är det mitt fel att det blivit såhär". För att jag gav aldrig han uppmärksamheten aka sex. Men är det så konstigt? Så fort jag kände förtroende för han igen, så var han där igen med dom andra. Älskar man någon, så älskar man dom mer än sexbiten. Älskar man någon så snackar man inte så med andra ifall ens partner inte tillåter det. Han ser sexchatten som ett beroende, han vill ha hjälp men han söker inte hjälp.

Jag har betalat ungefär 12 månaders lägenhetshyra a 6200kr/månad. Nästan 75 000kr. Min ekonomi har varit barskrapad för att vi skulle kunna ha ett liv tillsammans.
Verkstaden jag oftast åker till tar 500kr/h. Han har väl lagt ca 20h på bilen. Så låt säga runt 10000kr om samma jobb gjorts på verkstad.

Grejerna jag "tar" är av ett värde på 3000kr (Nypris och inköpt beg). Samtidigt som jag lämnar kvar grejer för 4500kr (soffan) + ca 3800kr (om vi räknar att 1/4 av sängen är min) = Över 8000kr. Små pengar jämfört med vad han får behålla.

Visst jag tänker säkerligen omoget, just nu. Men som sagt, finns säkerligen en risk att jag tänker på ett annat sätt i morgon.
Ena stunden vill jag han tillbaka. Medan andra avskyr jag han som pesten...

Jag är medveten att jag trampat på en mina. Men jag hade så gärna velat kasta en handgranat tillbaka.

 

[Alexandra_W]

@MadicDomino Du kan inte räkna på nypris, du måste räkna på vad det är värt nu. Bara så du tänker på det. I övrigt har tassetass svarat bra redan.

Försök andas och inte ge honom den betydelsen i ditt liv att du blir upprörd och sjunker till en lägre nivå än annars.

 

[Ceta]

Du får så bra svar gällande bodelning etc från de i tråden som kan sådant, så det ger jag mig inte in på. Undrar dock varflr du "funderar" på att lämna honom? Med undantag av senaste inlägget innan mitt svar så låter du urbota slut på ert förhållande och honom. Känns ju inte som något som är värt att rädda?
(förstår dock givetvis att det inte är en enkel sak att lämna någon, menar mest iom att du ju faktiskt verkar rätt klar över vad du tycker )

 

[MadicDomino]

@Ceta
Jag vet inte. Ena sekunden tycker jag det ena och andra sekunden en annan. Han är ju underbar och andra sidan är han en skitstövel.
Lämnar jag han, så lämnar jag liksom allt annat. Fyra år tillsammans känns som en evighet. Jag vet inte ens vad jag "är" utan han.

Säger som i irriterad-tråden. Jag är liksom tom. Jag vet knappt vad jag tycker längre..

 

[kolblakkur]

Jag tycker han låter som ett snyltande as med bekräftelsebehov. Vänd på situationen och se detta som en möjlighet: nu ska du stå på egna ben på en helt ny ort Det är ju hur spännande som helst!

 

[Ceta]

@MadicDomino Fast vill du verkligen leva med en man som behandlar dig så? Som upprepade gånger är otrogen (i dina ögon), som du uppenbarligen inte kan diskutera med, och som gör dig så osäker att du har behov av att kontrollera hur han skriver med sina vänner?
Förstår att det inte är lätt att lämna ändå, men du måste ju se att framtiden, även om den är oviss om du lämnar, har mycket mer potential än det du lever i nu?

 

[mariposa]

@MadicDomino Förstår att det känns jobbigt. Att det känns otryggt att lämna, man vet ju liksom inte vad man får. Jag och mitt ex var tillsammans lite ner än 5 år, så visste inte heller vem jag var utan honom. Det har tagit nästan 1 år att hitta mig själv, det var tufft, men värt det.

Det är inte meningen att man ska gå runt och vara misstänksam och fundera på om ens partner är trogen eller inte. Då är det lika bra att ta sig ur, spec. om han bettet sig så som du beskriver.