Jag har kommit in i en fas sista tiden där allting känns så fruktansvärt jobbigt. Och då menar jag verkligen allt.
Vardagssysslor, träning, stallet, skolan, jobbet. Det känns jobbigt och tråkigt och jag får tvinga mig till att ta itu med saker. Ofta slutar jag i soffan med godis och film, som idag när jag sjukskrivit mig från extrajobbet av den enkla anledningen att jag inte har lust? Det är tråkigt, jag orkar inte. Jag bryr mig inte. JAg vill inte dit.
Detsamma känner jag om utbildningen jag går och jag missar alltmer. Jag vill inte plugga, men jag vill inte jobba med någonting heller. Finns inget arbete som lockar, ingen utbildning som lockar.
Stallet har tidigare varit roligt men har nu bytt stall så har inga stallkompisar längre. Har inte samma glädje av att vara i stallet ensam men finns inga större stall i närheten och jag har ingen bil.
Jag känner mig inte ledsen eller deppig egentligen utan mer likgiltig. Som att jag skiter i allt och lika gärna kan tillbringa resten av livet framför tv. Har inga mål, drömmar eller ambitioner med livet längre. Och jag kan verkligen inte minnas om jag någonsin haft det? Det har jag säkert men har glömt.
Mitt problem är nu att jag helt ärligt inte vet om livet ska kännas såhär jobbigt och tråkigt? Jag vet inte vad jag skulle kunna ändra på. Eller börjar jag bli deprimerad (igen)? Fast utan att känna mig särskilt nedstämd.
När jag tänker på folk i min omgivning som jobbar heltid så kan jag inte tänka mig att de njuter av livet? Alla jobb jag hittills haft har varit så tråkiga och ostimulerande. Förstår inte att kollegorna står ut år ut och år in.
Vardagssysslor, träning, stallet, skolan, jobbet. Det känns jobbigt och tråkigt och jag får tvinga mig till att ta itu med saker. Ofta slutar jag i soffan med godis och film, som idag när jag sjukskrivit mig från extrajobbet av den enkla anledningen att jag inte har lust? Det är tråkigt, jag orkar inte. Jag bryr mig inte. JAg vill inte dit.
Detsamma känner jag om utbildningen jag går och jag missar alltmer. Jag vill inte plugga, men jag vill inte jobba med någonting heller. Finns inget arbete som lockar, ingen utbildning som lockar.
Stallet har tidigare varit roligt men har nu bytt stall så har inga stallkompisar längre. Har inte samma glädje av att vara i stallet ensam men finns inga större stall i närheten och jag har ingen bil.
Jag känner mig inte ledsen eller deppig egentligen utan mer likgiltig. Som att jag skiter i allt och lika gärna kan tillbringa resten av livet framför tv. Har inga mål, drömmar eller ambitioner med livet längre. Och jag kan verkligen inte minnas om jag någonsin haft det? Det har jag säkert men har glömt.
Mitt problem är nu att jag helt ärligt inte vet om livet ska kännas såhär jobbigt och tråkigt? Jag vet inte vad jag skulle kunna ändra på. Eller börjar jag bli deprimerad (igen)? Fast utan att känna mig särskilt nedstämd.
När jag tänker på folk i min omgivning som jobbar heltid så kan jag inte tänka mig att de njuter av livet? Alla jobb jag hittills haft har varit så tråkiga och ostimulerande. Förstår inte att kollegorna står ut år ut och år in.