Bra mat för diabetiker?

[BornAgain]

Hej, Släkting var hos sin läkare idag. Och det är inte bra. Hens blodsocker är högt (6,6) så nu ska det följas upp. Jag tänkte dock att jag kunde börja försöka rådda om i kosten. Vi behöver ändå försöka få mer ordning hemma och då kan veckomatsedlar och mer mat i frysen vara en bra idé.

Släkting har inga problem med vikten. Jag tänkte att jag drar ner på kolhydrater och upp på fett för hen. Kanske ska vi byta ut vitt mjöl (när paj är min favvo - enkelt att laga och variera och Släkting kan servera sig själv en kall bit vid behov) och pasta (lasagne är en annan favvo av ungefär samma skäl)

Släkting gillar mackor och ost. Jag tänkte bort med vitt bröd - samtidigt är jag medveten om att detta är en luring. Mycket "mörkt" bröd (och öl) är färgat med karamell och "fullkorn" betyder inte mycket idag. Ost tänkte jag låta Släkting äta - men ingen fikonmarmelad eller liknande till, istället kanske jag köper hem så att hen kan göra ost-salami-paprika-mackor eller smör och kaviar. Släkting gillar ju mackor för det ger en viss frihet.

Linsgrytor, köttgrytor, ugnsrostade grönsaker...

Släkting gillar kött, så om hen anser att grillad kyckling är en måltid så fine. Släkting gillar inte sallad.

Släkting gillar vin (och jag har låtit hen vara lite lullig, lite ofta) - att vara virrig för att man druckit vin är enligt Släkting helt OK, till skillnad från att vara virrig för att man tappat greppet om världen. Hur hårt ska jag dra ner?

Har någon någon klockren idé om vad man ska äta? Är det något (utom kakor etc) som vi helt ska undvika?

 

[Amha]

Hur ställer sig nämnda släkting till att ändra kosten sådär?

Lasange är ju enkelt. Hyvla zucchini i stället för pastan.

Det finns tydligen ett proteinbröd som är bra. Annars är jag tokig i danskt rågbröd med rejält pålägg på. Det kan vara rostbiff/skinka och remoulade, sill eller vad som helst man gillar.

I övrigt så bör ni få kontakt med en dietist.

 

[kryddelydd]

Utifrån den siffra som beskrivits på blodsockret (och eftersom du skriver att det är "högt" så utgår jag från att det var ett fastevärde) så är det ingen ko på isen.
Gränsen för diabetes går vid fasteblodsocker högre än sju, uppmätt vid två tillfällen, eller utslag på sockerbelastning eller möjligen två HbA1c som är förhöjda.
Så det värde du redovisar är inte ett diabetes-värde.

Med tanke på det, så tycker jag att det låter som om @BornAgain planerar väldigt uttalade kostförändringar för släktingen.
Beroende på intag av "snabba kolhydrater" tycker jag nog hellre att det är där man ska sätta in en stöt.
Undvika juice och andra söta drycker, inte dricka mjölk. Inte socker i kaffet, inte sötsaker.

Men tillåta släktingen att äta det den tycker är god mat i stället för att tvinga på något oönskat.

 

[Elo]

Har ju levt i stort sett hela mitt liv med en diabetiker och vad jag lärt mig är:

- Vitt mjöl är aja-baja. Fullkornsmjöl, havre mm är betydligt bättre.
- Kolla bröd gör man genom att bröden skall ha samma eller större mängd fibrer än kolhydrater från sockerarter.
- Alkohol har väldigt intressanta reaktioner på blodsockret.
- Kokt potatis får sockret att öka. Kokt potatis som äts dagen efter har inte alls samma genomslag. Potatis kan, helt eller delvis, bytas ut mot jordärtskockor eller sötpotatis.
- Gillar ni paj - byt ut mjölet till fullkorn/annat korn än vete samt använd olja istället för hårt fett.
- Fett är inte helt oproblematiskt för diabetiker heller, det är inte så enkelt som att byta energikälla från kolhydrater till fett.
- Man kommer ganska långt med att äta en varierad alldaglig kost utan för mycket kolhydrater. När din släkting får hjälp, kan de äta typ som vanligt. Kanske undvika för mycket godis/sötsaker.
- Färsk frukt, mjölk, honung och dextrosol kan vara bra att ha hemma om blodsockret behöver höjas fort. Havregryn och kål för att hjälpa till att sänka blodsockret.

Men jag har också några funderingar:
- 6,6 är inte såååå högt. Högre än vad en frisk människa borde ha, men ändå. Togs någon långtidskurva?
- Jag förstår att du vill hjälpa till, men hur mycket bör du lägga dig i? Om maten är gemensam, visst, men alkoholen? Antar att släkting är vuxen och kan bestämma själv?

 

[Och_Aye]

Hej, Släkting var hos sin läkare idag. Och det är inte bra. Hens blodsocker är högt (6,6) så nu ska det följas upp. Jag tänkte dock att jag kunde börja försöka rådda om i kosten. Vi behöver ändå försöka få mer ordning hemma och då kan veckomatsedlar och mer mat i frysen vara en bra idé.

Släkting har inga problem med vikten. Jag tänkte att jag drar ner på kolhydrater och upp på fett för hen. Kanske ska vi byta ut vitt mjöl (när paj är min favvo - enkelt att laga och variera och Släkting kan servera sig själv en kall bit vid behov) och pasta (lasagne är en annan favvo av ungefär samma skäl)

Släkting gillar mackor och ost. Jag tänkte bort med vitt bröd - samtidigt är jag medveten om att detta är en luring. Mycket "mörkt" bröd (och öl) är färgat med karamell och "fullkorn" betyder inte mycket idag. Ost tänkte jag låta Släkting äta - men ingen fikonmarmelad eller liknande till, istället kanske jag köper hem så att hen kan göra ost-salami-paprika-mackor eller smör och kaviar. Släkting gillar ju mackor för det ger en viss frihet.

Linsgrytor, köttgrytor, ugnsrostade grönsaker...

Släkting gillar kött, så om hen anser att grillad kyckling är en måltid så fine. Släkting gillar inte sallad.

Släkting gillar vin (och jag har låtit hen vara lite lullig, lite ofta) - att vara virrig för att man druckit vin är enligt Släkting helt OK, till skillnad från att vara virrig för att man tappat greppet om världen. Hur hårt ska jag dra ner?

Har någon någon klockren idé om vad man ska äta? Är det något (utom kakor etc) som vi helt ska undvika?

Låtit släkting äta och bli lullig? Jag förstår nog inte riktigt, är du någon förmyndare eller liknande åt din släkting?

 

[tanten]

En diabetiker lägger sig i....

Diabeteskost är helt vanlig sund mat. Kött, fisk, grönsaker och potatis, pasta, ris.
Det man ska undvika är kakor, godis, bullar läsk och juice. Helt enkelt sådant med rent socker i. Mera fett har jag aldrig sett någon rekommendation om?? Snarare har jag fått predikat hela livet att jag ska vara försiktig med fett.

Med det fastvärdet är det antagligen inte läge att göra andra förändringar än att ta bort sockret.

Att börja med "diet" känns som väldigt stora åtgärder för lite symptom.

 

[athena_arabians]

@BornAgain: Jag antar att det är samma släkting som varit på tapeten tidigare? Om det är så piska kommunen tills ni får hjälp. Kommer flera sjukdomar håller det inte i längden utan professionellt stöd, speciellt inte om det är diabetes.

Sedan håller jag med flera andra, SÅ vansinnigt högt var det inte (haft diabetes omkring mig större delen av mitt liv, det är en av "familjeförbannelserna").

 

[BornAgain]

Det är samma Släkting som är dement. Så jag lagar och köper så gott som all mat (=lite sötsaker, men de efterfrågas inte heller) och jag måste även utan hotet om socker försöka få bättre ordning. (ju mer rörigt det är, ju mer ad hoc görs saker och ju rörigare blir det...)

Jag köper hem lite mer vin än jag är riktigt nöjd med - men det är Släktings val. Samtidigt känns det lite lurigt att hjälpa hen att göra saker som är obra.

Jag piskar på den jefla kommunen med allt jag har. Men det enda som händer är att jag inte får svar på e-post-längre och att katterna ger sig på de råttor inom hemtjänsten som tuggar allt vad de bara förmår på repet.

 

[Mischmasch]

Har ingen större erfarenhet av typ 2-diabetes som jag antar att det rör sig om i det här fallet, däremot av typ 1. Bra mat för en typ 1 - diabetiker är det som är bra mat för en frisk människa. Det enda man ska undvika helt och hållet är läsk, saft och annan ren "sockerdricka". I motsats till vad många tror så är kakor och liknande inget som är absolut förbjudet. Däremot så klart i rimliga mängder och kompenserat av tillfört insulin.

Jag känner ju inte till bakgrunden i det här fallet men jag skulle vara väldigt försiktigt med att gå in och försöka bestämma vad någon annan får och inte får äta så jag hoppas att släktingen är med på tåget.

Det är lite lustigt det där med diabetes, folk har i regel inga som helst problem med att lägga sig i eller ifrågasätta vad en diabetiker väljer att äta på ett sätt som man aldrig skulle göra med exempelvis en överviktigt person. Jag har många gånger funderat på varför man känner att det är mer okej i det ena fallet men inte det andra. Lite off topic kanske.

 

[BornAgain]

Släkting är dement. Och har fallit sönder mer och mer...Tidigare kunde hen t.ex. vänta utanför affären med hunden (och nej lämna hunden hemma går inte) när vi gick och handlade. Det går inte längre. Släkting berättar inte heller längre t.ex. vad hen vill ha att äta - utan jag fattar besluten och jag försöker då utgå ifrån vad jag vet att hen gillar/brukade gilla. Vissa saker är dock helt borta - tidigare var jordnötssmör och Chevré-ost stapelvaror hemma. De rörs inte längre. Hårdost har dock börjat ha en strykande åtgång. Bananer har också seglat upp på topp tio. Det är dock baisse för morötter, avocado och äpplen.

Det som är riktigt jobbigt är att om vi går ut och äter - så kan Släkting inte längre besluta vad hen vill ha att äta utan tar alltid vad jag tar. Och vi gillar inte samma saker Så då tar vi in fler rätter och delar på. Det jag vet att jag vill ha, det jag tror att Släkting vill ha och det som ingen av oss har hört talas om (om det finns på menyn)

Jag försöker i det längsta låta Släkting besluta själv. Vilket ofta betyder tex: Jag vill ha korv. Hm, vi äter ju aldrig korv? Vad vill du ha till din korv... Så det vet du inte? Tror du att potatismos och inlagd rödlök blir bra?... Varför har du köpt korv? Vi äter ju aldrig korv

Men efter de svar jag fått är jag i alla fall mindre orolig för blodsockret Tack ska ni ha!

 

[athena_arabians]

Släkting är dement. Och har fallit sönder mer och mer...Tidigare kunde hen t.ex. vänta utanför affären med hunden (och nej lämna hunden hemma går inte) när vi gick och handlade. Det går inte längre. Släkting berättar inte heller längre t.ex. vad hen vill ha att äta - utan jag fattar besluten och jag försöker då utgå ifrån vad jag vet att hen gillar/brukade gilla. Vissa saker är dock helt borta - tidigare var jordnötssmör och Chevré-ost stapelvaror hemma. De rörs inte längre. Hårdost har dock börjat ha en strykande åtgång. Bananer har också seglat upp på topp tio. Det är dock baisse för morötter, avocado och äpplen.

Det som är riktigt jobbigt är att om vi går ut och äter - så kan Släkting inte längre besluta vad hen vill ha att äta utan tar alltid vad jag tar. Och vi gillar inte samma saker Så då tar vi in fler rätter och delar på. Det jag vet att jag vill ha, det jag tror att Släkting vill ha och det som ingen av oss har hört talas om (om det finns på menyn)

Jag försöker i det längsta låta Släkting besluta själv. Vilket ofta betyder tex: Jag vill ha korv. Hm, vi äter ju aldrig korv? Vad vill du ha till din korv... Så det vet du inte? Tror du att potatismos och inlagd rödlök blir bra?... Varför har du köpt korv? Vi äter ju aldrig korv

Men efter de svar jag fått är jag i alla fall mindre orolig för blodsockret Tack ska ni ha!

Jag vet att jag är tjatig men om ni inte får hjälp snart kommer något att braka ihop, förmodligen du. Är det gjort någon ordentlig demensutredning? Om det inte är gjort är det prio ett. Sedan en ordentlig vårdplanering där du trycker på att vardagen inte fungerar nu och om nu släkting börjar bli multisjuk blir det ännu mer ohållbart.

Jag var nära att smacka in i väggen pga mamma och räddades av att jag var tvungen att åka bort på jobb. Det blev då övertydligt att det inte ens fungerade med hemtjänst och hon hamnade på ett boende.

 

[BornAgain]

Hen utreddes för ett par år sedan och har efter det gått på utredning två gånger. Nu ska en ny utredning göras.

Släkting har inte varit i omsorgen mer än lite drygt ett halvår (och jag gick från att försöka baxa runt ett mähä till två...Sa-an vad det tar på krafterna att hantera vården!). Hemtjänsten fungerar inte (och när jag försöker rådda i det, så får bara den som faktiskt är helt above and beyond skiten och det är naturligtvis samma person som gör så att Släkting inte kan tänka sig byta utförare). Flera av de andra har jättesvårt att acceptera att de har uppdraget att gå med hundpromenader/hålla sällskap - vilket gör att de inte kommer om det kör ihop sig, vilket det alltid gör i deras yrke. Med pålitlig hemtjänst skulle våra liv vara minst 75% bättre - vilket iofs kanske inte skulle räcka.

Biståndsbedömmaren är alltid sjukskriven, eller på kurs... Vi ska ha ett hembesök, någon gång för att ställa Släktingen i kö för ett boende... Den chef jag hänvisades till, svarar inte i telefon eller e-post Hur hanterar man det om man är ensam? Eller om man själv är skruttig?

Sedan hade vi en kris här om veckan. Släkting hade förstått att vi skulle till veterinären på kvällen och gick för att hämta hunden. Naturligtvis gick hen vilse! En allmänhet dumpade hen på närmsta demensboende. Det är det med allra bäst rykte i vår stadsdel... Och det var hemskt! Det både luktade och såg ut som en typisk institution. Jag vet dock att vi realistiskt inte har några val längre

 

[athena_arabians]

Hen utreddes för ett par år sedan och har efter det gått på utredning två gånger. Nu ska en ny utredning göras.

Släkting har inte varit i omsorgen mer än lite drygt ett halvår (och jag gick från att försöka baxa runt ett mähä till två...Sa-an vad det tar på krafterna att hantera vården!). Hemtjänsten fungerar inte (och när jag försöker rådda i det, så får bara den som faktiskt är helt above and beyond skiten och det är naturligtvis samma person som gör så att Släkting inte kan tänka sig byta utförare). Flera av de andra har jättesvårt att acceptera att de har uppdraget att gå med hundpromenader/hålla sällskap - vilket gör att de inte kommer om det kör ihop sig, vilket det alltid gör i deras yrke. Med pålitlig hemtjänst skulle våra liv vara minst 75% bättre - vilket iofs kanske inte skulle räcka.

Biståndsbedömmaren är alltid sjukskriven, eller på kurs... Vi ska ha ett hembesök, någon gång för att ställa Släktingen i kö för ett boende... Den chef jag hänvisades till, svarar inte i telefon eller e-post Hur hanterar man det om man är ensam? Eller om man själv är skruttig?

Sedan hade vi en kris här om veckan. Släkting hade förstått att vi skulle till veterinären på kvällen och gick för att hämta hunden. Naturligtvis gick hen vilse! En allmänhet dumpade hen på närmsta demensboende. Det är det med allra bäst rykte i vår stadsdel... Och det var hemskt! Det både luktade och såg ut som en typisk institution. Jag vet dock att vi realistiskt inte har några val längre

Gå så högt upp du kan och gör dig jäkligt obekväm (och anmäl ALLA avvikelser från hemtjänsten!). Ni betalar för en tjänst, då ska den utföras som det är sagt. Hjälper inte det hotar du med att gå till media. Tyvärr är det ofta det som krävs.

Och nej, jag vill inte ens tänka på de som inte har släktingar som oss som är kapabla att slåss. Jag har gått igenom den här vändan två gånger, med båda föräldrarna.

 

[BornAgain]

Gå så högt upp du kan och gör dig jäkligt obekväm (och anmäl ALLA avvikelser från hemtjänsten!). Ni betalar för en tjänst, då ska den utföras som det är sagt. Hjälper inte det hotar du med att gå till media. Tyvärr är det ofta det som krävs.

Och nej, jag vill inte ens tänka på de som inte har släktingar som oss som är kapabla att slåss. Jag har gått igenom den här vändan två gånger, med båda föräldrarna.

Jag är Häxan Surtant och jag ger mig inte! Allt detta med Släkting har inneburit sjuhelvetes lärkurva.

Samtidigt oss emellan (och detta kommer jag aldrig att säga i köttvärlden) vilket jobb det är i hemtjänsten. De som är bra (och de är många) är klämda mellan chefer som försöker leva upp till orealistiska utfästelser gjorda ännu högre upp i organisationen, kollegor som hellre vill göra något annat, ibland orealistiska anhöriga och brukare med ändlösa behov. Helst vill jag dansa hjältedansen för dem - men min överlevnad kräver att jag lägger ytterligare sten på bördan. Å andra sidan blir inget bättre för någon om man slutar ställa krav. Jag jobbar hårt på att lära mig ställa krav som både blir hörda och som ger minsta möjliga collateral damage.
Nu har jag gnällt nog för hela veckan.

 

[athena_arabians]

Jag är Häxan Surtant och jag ger mig inte! Allt detta med Släkting har inneburit sjuhelvetes lärkurva.

Samtidigt oss emellan (och detta kommer jag aldrig att säga i köttvärlden) vilket jobb det är i hemtjänsten. De som är bra (och de är många) är klämda mellan chefer som försöker leva upp till orealistiska utfästelser gjorda ännu högre upp i organisationen, kollegor som hellre vill göra något annat, ibland orealistiska anhöriga och brukare med ändlösa behov. Helst vill jag dansa hjältedansen för dem - men min överlevnad kräver att jag lägger ytterligare sten på bördan. Å andra sidan blir inget bättre för någon om man slutar ställa krav. Jag jobbar hårt på att lära mig ställa krav som både blir hörda och som ger minsta möjliga collateral damage.
Nu har jag gnällt nog för hela veckan.

Jag förstår dig fullt ut och jag var noga med att också berömma de som var bra till deras chefer. Här i byhåla har de det tufft nog och jag vill inte ens veta hur det är i storstäderna För pappa var hemtjänsten inte så stort problem utan det var sjukvården som inte fungerade som den skulle. När jag väl fick in honom i hemsjukvården istället för att gå via VC var det försent (även om han stod på vettig medicinering typ sista året), levern hade tagit för stor skada

Klaga på här du, det är bla det Buke är till för Då orkar man vara konstruktiv en till vända i den riktiga världen

 

[MJLee]

Som en diabetiker som just nu missköter sig riktigt, riktigt ordentligt (insulinberoende) med värden mellan 16-22 så låter 6.6 som rena drömmen (och jodå jag har ketoner lite så där men det struntar jag just nu i). Jag har tappat bort min insulinmätare så det är bra.

Jag har väl inte så mycket att bidra förutom det som redan sagts men min diabetesläkare har mer eller mindre förbjudit mig pasta, ris (vitt) och mindre mängder potatis.

Jaha, där rök mycket av min basdiet. Dessutom magert protein, gärna fisk eller kyckling, rotgrönsaker, nötkött blablabla. Diabetesdietist är ganska värdelös enligt mig, ät vad du vill men bara några chips, eh ja, det gör man alltid. Inte för många jordgubbar/körsbär osv. Men hallå, hela grejen är att äta många när det är säsong. Förr i världen fick diabetiker skatteavdrag pga behov av specialkost, kan gärna återinföras Som jag förstod det av min läkare ska man vara försiktig med fett pga att diabetiker ligger i farozonen för hjärt/kärlsjukdomar.

Ffa ska Släktingen äta små måltider ofta för att hålla allting jämt och måttlig motion vilket hjälper otroligt mycket för att stabilisera allting. En rask promenad om dagen räcker utmärkt.

 

[lil-sis]

Jag förstår dig fullt ut och jag var noga med att också berömma de som var bra till deras chefer. Här i byhåla har de det tufft nog och jag vill inte ens veta hur det är i storstäderna För pappa var hemtjänsten inte så stort problem utan det var sjukvården som inte fungerade som den skulle. När jag väl fick in honom i hemsjukvården istället för att gå via VC var det försent (även om han stod på vettig medicinering typ sista året), levern hade tagit för stor skada

Klaga på här du, det är bla det Buke är till för Då orkar man vara konstruktiv en till vända i den riktiga världen

Mina gamlingar bor i 08-förort (inte rik).
Hemtjänsten och sjukvården är suverän

Det beror nog mest på företaget, tyvärr.

 

[Scata]

Släkting gillar vin (och jag har låtit hen vara lite lullig, lite ofta) - att vara virrig för att man druckit vin är enligt Släkting helt OK, till skillnad från att vara virrig för att man tappat greppet om världen. Hur hårt ska jag dra ner?

När min mormor låg på gränsen för åldersdiabetes, ungefär som din släkting, så räckte det med att dra ner på raffinerat socker i vardagen. I hennes fall så blev hon noga med att byta ut fikabröd mot sockerfritt fikabröd, socker i kaffe blev sucketter osv. annars åt hon vanlig lagad mat.
I vin-fallet så kollade hon med systembolaget och det finns viner med väldigt låg sockerhalt - prata med dom
Nu var inte hon en storkonsument, men det gjorde nog sitt till ändå.
I hennes fall så parerade hon det förhöjda blodsockret så väl att hon aldrig behövde få diabetes i hela sitt liv (hon blev ändå 98 år).
Så det jag menar är att när man ligger så på gränsen (för värdet för din släkting var inte så högt ändå) så går det finfint att byta ut den vanliga vardagen mot en o-sockrad variant, och det räcker långt
Lycka till!

 

[Mikan]

Har ingen större erfarenhet av typ 2-diabetes som jag antar att det rör sig om i det här fallet, däremot av typ 1. Bra mat för en typ 1 - diabetiker är det som är bra mat för en frisk människa. Det enda man ska undvika helt och hållet är läsk, saft och annan ren "sockerdricka". I motsats till vad många tror så är kakor och liknande inget som är absolut förbjudet. Däremot så klart i rimliga mängder och kompenserat av tillfört insulin.

Jag känner ju inte till bakgrunden i det här fallet men jag skulle vara väldigt försiktigt med att gå in och försöka bestämma vad någon annan får och inte får äta så jag hoppas att släktingen är med på tåget.

Det är lite lustigt det där med diabetes, folk har i regel inga som helst problem med att lägga sig i eller ifrågasätta vad en diabetiker väljer att äta på ett sätt som man aldrig skulle göra med exempelvis en överviktigt person. Jag har många gånger funderat på varför man känner att det är mer okej i det ena fallet men inte det andra. Lite off topic kanske.

Håller med dig om allt, sonen går d1 och det tycks vara fritt fram för alla att lägga sig i vad han äter. Framförallt från de äldre som fick helt andra kostråd än vad som ges idag, skillnaden är bättre insulin och hjälpmedel. Idag mäts blodsockret flera gånger om dagen hemma och inte som förr någon gång per år hos doktorn. Visst finns det bättre och sämre kolhydrater, och vissa rätter är svårare att dosera till men här äts det som vanligt. Skillnaden är drickan, light är det som gäller då söta drycker går så snabbt ut i blodet att det är svårt att möta med insulin.

Något som också är ett irritationsmoment är när det inte skrivs ut vilken typ av diabetes det handlar om

 

[kryddelydd]

Släkting är dement. Och har fallit sönder mer och mer...Tidigare kunde hen t.ex. vänta utanför affären med hunden (och nej lämna hunden hemma går inte) när vi gick och handlade. Det går inte längre. Släkting berättar inte heller längre t.ex. vad hen vill ha att äta - utan jag fattar besluten och jag försöker då utgå ifrån vad jag vet att hen gillar/brukade gilla. Vissa saker är dock helt borta - tidigare var jordnötssmör och Chevré-ost stapelvaror hemma. De rörs inte längre. Hårdost har dock börjat ha en strykande åtgång. Bananer har också seglat upp på topp tio. Det är dock baisse för morötter, avocado och äpplen.

Det som är riktigt jobbigt är att om vi går ut och äter - så kan Släkting inte längre besluta vad hen vill ha att äta utan tar alltid vad jag tar. Och vi gillar inte samma saker Så då tar vi in fler rätter och delar på. Det jag vet att jag vill ha, det jag tror att Släkting vill ha och det som ingen av oss har hört talas om (om det finns på menyn)

Jag försöker i det längsta låta Släkting besluta själv. Vilket ofta betyder tex: Jag vill ha korv. Hm, vi äter ju aldrig korv? Vad vill du ha till din korv... Så det vet du inte? Tror du att potatismos och inlagd rödlök blir bra?... Varför har du köpt korv? Vi äter ju aldrig korv

Men efter de svar jag fått är jag i alla fall mindre orolig för blodsockret Tack ska ni ha!

OK.

Om din släkting är äldre och dement och har ett blodsocker på 6.6.
Strunta i att göra andra förändringar än att ta bort sötsakerna.

Eftersom det tydligen gäller en äldre person: senkomplikationer behöver du nog inte oroa dig värst mycket för i det läget - förrän blodsockret stadigt ligger över tio.
Pragmatisk hållning är inte så dumt när det gäller dementa.

Fast om din släkting är dement så tycker jag att det är en jättedum idé att dessutom tillåta överkonsumtion av vin.