Den brutala sanningen?

Sv: Den brutala sanningen?

*rida din häst

skulle det såklart vara, ändrade om meningen men glömde ändra ändelsen
 
Sv: Den brutala sanningen?

Skulle inte tveka med att säga till henne om hon börjar skrika på hästen. På ett trevligt men bestämt sätt såklart.

Ang tjejens rädsla. Har du någon erfarenhet av trickträning eller liknande? Typ buga, spansk skritt, apportera osv?
Om hon blir säkrare med hästen från marken kanske detta skulle leda till att hon blir mindre rädd även vid ridningen? Lär man känna hästen ordentligt så litar man också mer på den.
Dessutom kan det ju förbättra självförtroendet när hon sedan kan visa upp lite spansk skritt för sina vänner?

Varför vägrar hon rida din hästen? Pga rädsla?

Jag är mycket tveksam till om jag skulle kunna få henne att ägna sig till sådannt. Jag själv håller på med mycket alt. hästhantering, men hon är helt enkelt inte intresserad av detta.

Jag har tre dressyrhästar som jag försökt få upp henne på men dom är alla i 170 + i mankhöjd och jag tror att hon tycker dom är för stora. När jag föreslår det så säger honom något med "Nej, han är läskig", eller nått sådannt.
 
Sv: Den brutala sanningen?

Jobbig sits, jag tycker också att ni måste prata om ilskan och skrikandet. Gärna lite förtroligt innan en lektion, är hon arg o frustrerad på hästen eg eller finns det annat i livet som spökar?
Gör klart för henne att hon får lämna de känslorna åt sidan innan hon börjar hålla på med hästen, ilska/skrikande och hästar hör inte ihop! Och be henne vara mer fokuserad när hon kliver in i stallet och upp på hästryggen. Hon måste hitta en annan känsla istället, kärlek, lugn och tålamod. Be henne lita på dig, att du vet att hon och hästen klarar av de övningar du ber henne göra. Tror hon inte på hästen,gör som någon annan i tråden skrev, rid själv och visa henne!


Det är nog mycket i hennes liv som spökar men ilskan mot hästen kommer nog främst från räddsla när hon väl sitter på hästen och tycker att han inte lyssnar på henne.
 
Sv: Den brutala sanningen?

Jag är mycket tveksam till om jag skulle kunna få henne att ägna sig till sådannt. Jag själv håller på med mycket alt. hästhantering, men hon är helt enkelt inte intresserad av detta.

Jag har tre dressyrhästar som jag försökt få upp henne på men dom är alla i 170 + i mankhöjd och jag tror att hon tycker dom är för stora. När jag föreslår det så säger honom något med "Nej, han är läskig", eller nått sådannt.

Tror du att hon är intresserad av att hålla på med hästar överhuvudtaget egentligen? Att skrika på hästen framför min tränare skulle jag aldrig våga göra. Inte för att jag gör det annars heller men då skulle jag sannerligen åka på en riktig utskällning.
Att bli erbjuden att få rida sin tränares hästar brukar ju de flesta bli väldigt glada över så låter lite konstigt att hon vägrar.

Du kanske skulle sätta dig ned med henne och diskutera igenom hela situationen? Att om man håller på med hästar så måste grundinställningen vara att det är ryttarens fel. Att man aldrig får straffa hästen om man inte är 110% säker på vad man gör. Fråga vad hon är rädd för, vad hon tror kan hjälpa. Vad hon själv vill ha för mål med träningen och hur ni ska gå tillväga för att komma dit.
 
Sv: Den brutala sanningen?

Har nu läst hela tråden.

Och jag har haft en liknade tjej en gång..

Det jag gjorde när tjejen började gorma på sin häst .var att jag ropade henne till mig..Och bad henne sitta av..
Sen la jag armen om henne..Och bad henne ta ett djupt andetag och se sin häst i ögonen..
Och sen bad jag henne berätta vad hon såg..

Nu blev iof reaktionen väldigt kraftig då tjejen började gråta.Det blev ett väldigt långt samtal..om att hon kände så höga krav på sig själv och hur jobbigt hon tyckte det var.och att hon med sitt humör skrämde även sig själv .inte bara hästen.
Efter att vi pratat en stund och torkat lite tårar och klappat om hästen lite.

Sa sedan att det nu var upp till henne hur hon ville göra.För jag berättade att jag ville inte se den dåliga behandligen av hästen någon mer gång och att om det fortsätter vill jag inte hålla lektion för henne mera.

Tjejen valde att fortsätta rida för mig.
 
Sv: Den brutala sanningen?

Hade jag varit i din situation hade jag valt att prata med henne i lugn och ro. Förklara för henne att om hon blir spänd blir hästen ännu mer spänd. Om du har tid kanske du kan hjälpa henne genom att rida den ett par dagar i veckan en period, hon kan sitta upp efter du har ridit då hästen kanske har taggat ned lite.

Sen kan du ju förklafra för henne att om hon verkligen vill fortsätta med hästarna så har hon tre val; det första är att ha det som det är nu. Och risken är att det bara blir värre.
Det andra är att ni tillsammans tar tag i problemet och kämpar för att lösa det tillsammans.
Och det tredje är att sälja hästen.

Hon rider ju trots allt för att det är roligt, och är det inte längre roligt då får man antingen försöka hitta tillbaka till det roliga eller sluta.
 
Sv: Den brutala sanningen?

Håller helt med Kivina. Låga krav! Ett tips för bra "omstart" som ändå innebär utveckling är att göra "typ" trailbanor. Alltså rida i mönster med bommar och konor. Finns flera bra banor på nätet. Olika banor för olika tempo. Kan varieras i det oändliga och är dessutom ROLIGT & ger självförtroende eftersom hästen blir väldigt uppmärksam på hjälperna.
 
Sv: Den brutala sanningen?

Har ni pratat något om hennes målsättning? Tidsplan? Utbildningstrappa (typ det bygger på det, innan det kan fungera måste det fungera etc)?

Kan man fråga henne i olika situationer om vad hon vill uppnå, på ett "dialogartat" sätt? Typ ge henne en uppgift som hon får utföra och prata om vad hon gör och varför? Fråga, lyssna och hjälp vidare.

Och man kan visst ta sin utgångspunkt i hästen, det tycker jag ofta gör det lättare att ha en dialog med eleven. Att börja med ryttaren gör ofta folk på defensiven, och det är ju hästen som ska vara i fokus. Leta inte fel/skuld över huvud taget utan använd hästens behov för att diskutera det bästa sättet för ryttaren att rida just då, och förklara varför! Det låter som om det har låst sig för eleven i relationen med hästen och det kräver en hel del av dig som instruktör för att komma vidare. Ryttaren är inte hjälpt av att rida en annan häst eller att någon annan rider hennes häst just nu - det är förmodligen så att oavsett resultat skulle hennes självförtroende sjunka ännu mer.

Med sådana här elever handlar väldigt mycket om att se till att de inte behöver hamna i en situation där de blir "osams" med hästen. Ta reda på varför det händer och lägg upp övningarna därefter - ända från uppvärmningen.

Lycka till!
 

Liknande trådar

Hästvård Hej, jag köpte mitt sto i Maj 2019 och kände ganska direkt att hon inte var samma häst som på provridningen.. hon var ändå rätt framåt...
2
Svar
27
· Visningar
5 996
Senast: sorbifolia
·
Hästmänniskan Hej! Är en 15-årig tjej som drömmer om en egen häst tillsammans med min 23-åriga storasyster. Jag har ridit i ett år på ridskola...
2
Svar
20
· Visningar
3 034
Gnägg Jag har en alldeles underbar, fantastisk häst med kapacitet utöver det vanliga. Vi har gjort en lång resa tillsammans och jag har haft...
Svar
11
· Visningar
1 840
Senast: Cilva
·
Kropp & Själ Vänner, jag går igenom någonting väldigt märkligt just nu och försöker få lite klarhet. Det är både lite svårt för mig själv att förstå...
Svar
17
· Visningar
1 382
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp