Bukefalos 28 år!

Det hemska med att skaffa barn?

feel

Trådstartare
När folk hör att man är gravid, varför får man alltid kommentarer som ; "ojoj passa på att göra det och det och det nu, för sen kommer du inte kunna göra någonting", "ojoj vet du nu vad du har gett dig in på?", "sov nu för sen kommer du inte få sova på flera år" osv osv osv... Kommentaren "vad ska du göra med hästen nu då?" är också väldigt vanligt förekommande... Jag brukar svara att mitt barn kommer att ha en pappa också och folk blir alldeles ställda.

Jag börjar bli lite trött på det här, det är ju som att de flesta förespråkar att man INTE ska skaffa barn och när man då redan är gravid så blir jag väldigt deppad och nervös när man får höra sådant här hela tiden.

ÄR det verkligen så fruktansvärt och hemskt, hela ens liv går i spillror, man kan inte leva ett normalt liv, man måste ge upp ALLT?

Sedan finns det självklart massor av positiva människor också, som ser det positiva i det hela, och som trots att det självklart är motgångar även berättar om medgångarna också. Men majoriteten bara beklagar sig...
 
Senast ändrad:
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag är alldeles förtrött för att sitta framför datorn egentlgen (Ladies Night och Ritz hela natten:D), men vill bara svara kort här.

Man måste inte ge upp allt, man får inte hela livet kraschat i småspillror, och det är INTE hemst och fruktansvärt!!!
Tvärtom är det fullkomligt underbart att bli förälder, man får ge liv åt en helt ny människa, självklart kan det vara tufft med, men som du säger - man är två om föräldraskapet! Sen kan det hända att man ändrar prioriteringar, men det är sånt man märker med tiden.

Själv sålde jag hästarna när mina små föddes, för jag tyckte att jag inte hann med ordentligt. Nu har jag precis köpt ny häst, mina två småbarn är 2 och 3 år så nu finns det plats för häst igen. Men som sagt, man är två i föräldraskapet och det är inte alls så att alla tänker och gör på samma sätt.

Försök att se det positivt, och låt pessimmostertalet glida över huvudet bara
*önskar att det fanns en kramsmilie*
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

ÄR det verkligen så fruktansvärt och hemskt, hela ens liv går i spillror, man kan inte leva ett normalt liv, man måste ge upp ALLT?

Nej verkligen inte! Fick också höra den typen av kommentarer och jag var så trött på det så jag kunde spy... Det är bara att strunta i såna kommentarer, men jag vet att man blir extra känslig när man är gravid.

Vårt liv ser ut i princip som det gjorde innan förutom att vi nu är tre i familjen. Jag åker till hästen ett par timmar om dagen, sambon har sina intressen. Vi hjälps åt och planerar inför varje vecka som kommer vad som händer. Tex om sambon ska iväg på nåt på kvällen så ser jag till att åka till stallet under dagen, annars brukar sambon ha I på kvällarna när jag är i stallet.

Men jag känner att jag har omprioriterat en hel del sen I föddes. Att åka iväg på den där träningen med hästen eller åka på en viss konsert är inte längre lika viktigt. Att gå ut på krogen varje helg känns inte heller lika intressant. Självklart gör vi fortfarande sånt, men kanske inte i lika stor utsträckning. Och det är inget jag saknar utan något jag valt själv :) Just nu är familjen och sonen det viktigaste :love:
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Känner igen det där. Sluta lyssna på dem är mitt tips! Det är någon slags jargong och något som bara "ska sägas" lite halvt på skämt till blivande föräldrar.

Inte vet jag, ibland får jag för mig att de talar om sin egna ångest som föräldrar... vilket ju är väldigt ledsamt. :crazy:

Läs gärna boken Hemliga Pappan (finns som blogg också) - han talar bland annat om det här!
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Fick höra det också... Störande värre! :crazy:
Men jag stannar ofta upp och frågar mig själv.. När kommer den jobbiga tiden? Vad var det man inte kunde göra tillsammans med barnen?
Vi har snarare börja resa mer nu när vi har barn. Har inte direkt varit ressugna innan. Nu ser vi genom barnens ögon istället.
Visst, man kan inte ut och festa längre som man gjorde innan och komma hem 05.30 och är bakfull resten av helgen. Men det saknar jag för den delen inte heller.
Jag försöker göra det mesta med min son, fortsätter mitt liv liksom, men dragit ner på tempot och kraven. Älskar att vara tillsammans med min son! :love:
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag är visserligen bara i vecka 15 men har hittills aldrig hört någon sådan kommentar. Inte från någon. Trots att jag både pluggar, jobbar och har hästar så har ingen ifrågasatt det på något vis. Inte heller det faktum att jag och den blivande pappan inte lärde känna varandra förrän i år har gett några frågor.
Planen är att jag bara ska vara hemma över sommaren (sambon hemma parallellt i sju veckor, semester+pappadagar) och sen ska sambon vara hemma i cirka ett år. Alla verkar enbart tycka att det är en bra idé. Eller iofs, en person frågade om jag inte trodde att jag skulle vilja vara hemma ännu längre. Hon trodde att jag skulle reagera så. Jag sa att jag inte trodde det och dessutom vill ju pappan, betydligt mer än jag, vara hemma :p

Att min mage växer i trehundra knyck och gör att jag ser ut vara betydligt längre gången än jag är har inte gjort att folk velat klämma, känna eller kalla magen för jättestor eller mig för tjock. Förutom sambon har två personer klappat på magen, en jobbarkompis som klappade grattis på magen utanpå tröjan och min låtsassyster som klämde på magen för att känna hur den kändes. Som en geléklump blev förresten svaret :D
 
Senast ändrad:
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag håller med. Det är väl en av anledningarna till att jag nästan lagt alla barnplaner på hyllan. Att "alla" verkar tycka att det är så hemskt nästan hela tiden... förutom när barnen sover. *suckar*

Rent logiskt kan det ju inte vara så eftersom folk skaffar fler än ett.
Men ändå, ju mer jag hör (och ju fler föräldrabloggar jag läser) desto mer skeptisk blir jag. Känns som om jag skulle bli en urkass förälder...
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Men herregud! Vad omger du dig med för folk?

Här golfas och mockas, (rida hinner jag inte riktigt just nu med jobb och studier), det för fullt. Eller nja, golfen är ju säsongsbetonad.

Hälsa pissfittesurisarna att du just har bejakat livet och ser med glädje fram emot det som ska komma. Det kommer att bli underbart. Och blir bara underbarare för var dag. Även om det är jobbigt ibland så är det fantastiskt att få uppleva den här enorma kärleken som är det bästa som finns.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag har tränat och tävlat mer eller mindre som vanlig med hästen. Nu, när sonen är 1½ har jag dessutom sålt den gamla hästen och köpt ny unghäst.
Den skillnaden jag gjort är att jag bytt stall till ett störe kollektivstall där utsläpp samt lunch på vardagar ingår. Även om jag inte jobbar mycket nu så kommer jag (förhoppningsvis) få mer jobb i framtiden och med jobb och dagis kanske det kan bli svårt att vara i stallet tre gånger om dagen. Men. Hade jag stått kvar i det andra stallet hade jag löst det. Det tvivalar jag inte på en sekund.
Mitt barn har oxå en pappa. ;)
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Tja ska man se krasst på det så har jag sovit 4 hela nätter utan att vakna på 1½ år ( bortrest alla ggr ). Men dottern har en pappa och det är stor skillnad på att vakna till och att behöver trösta/ge välling så vi delar rakt av 50/50 och tro det eller ej men på något underligt sätt så fixar man(jag) det och känner sig(mig) inte alls trött oftast.

Att livet inte blir sig riktigt lik har man väl förhoppningsvis ställt in sig på men att man ska behöver ge upp allt? Nja riktigt så illa är det verkligen inte. Man är ju två föräldrar förhoppningsvis som delar på allt ansvar ( inkl vabb, vaknätter, spytork osv ).

Viktigt är att ha egen tid, sin tid där man får vara bara sig själv och inte bara vara mamma/pappa.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag ser det som en milstolpe, något som förändrar livet. Lite som att gå från skola till jobb, från singel till sambo. Ja, barn är större än de sakerna, men i princip. Det är du/ni som formar hur det nya livet skall se ut. Det beror på så många saker, många som man inte vet innan - det är svårt att veta hurdant barnet är innan, eller hur du och pappan kommer att reagera på att bli föräldrar. Men ni är ju samma personer som innan :).

Vissa kombinerar häst/familj utan problem, andra har det lite jobbigt och kanske skaffar hjälp, en tredje lägger hästeriet på hyllan ett tag för att de hellre vill vara hemma. Väldigt olika och inget är fel.

Grattis och lycka till i det nya livet :)
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag fick inte höra så många såna kommentarer, mest bara "passa på att sova nu!!" (vilket ju är svårt för man kan inte sova i "förskott"... :grin:)
Men faktum är att livet förändras! :laugh: Jag vandrar faktiskt ofta runt i ett zombieliknande tillstånd av pga sömnbrist, lillebror är snart 11 månader och skriker sej igenom nätterna, storebror går 15timmar på dagis (halleluja!!:D) och är som en 3åring ska vara, stormtrotsig, testar alla gränser, sin lillebrors slagtålighet o sina kära föräldrars tålamod :crazy:
Vi är två starka, sammansvetsade föräldrar som älskar våra barn över allt annat, men helt ärligt: det är skitjobbigt ibland! MEN allt det positiva överväger :laugh: Vi prioriterar annorlunda nu, vi har ingen lust att gå ut o partaja, min kära häst motioneras ett par ggr/vecka (pensionär nu, annars hade jag nog övervägt att sälja) och vi lever inte som vi gjorde förut o har inget behov av det heller.. Negativt ser jag det inte och det tycker jag är synd att personer du pratat med ger det intrycket.
Vissa saker väljer man helt naturligt bort för det känns inte lika viktigt längre o andra saker barnanpassar man :laugh:
Vi hade en festivalvecka på semestern med barnen med på sena konserter, syskonvagn, hörselkåpor, en skön filt o massor med musik! Bodde dock i hus under ordnade former istället för i tält på festivalområdet.. ;)
Barn förändrar livet men man gör det själv till hur man vill ha det!
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

barn är livet och nej du måste inte ge upp allt!

vår lillskit sover hela nätter sen han var ca 10v. stora killen sover oftast hela nätter, sömnen ser inte jag som några problem, då är det värre o sova som gravid för då var det ingen ro i kroppen..
för tillfället äger jag ingen häst men jag rider ett par gånger i veckan ändå..
när stora killen låg i magen pluggade jag, han föddes i mars 09 och utbildningen slutade årskiftet 09-10 jag fortsatte plugga på halvdistans och nu står jag här med en examen och ska läsa vidare när lilla killen kommer in på dagis... sen blir det dags för att införskaffa häst igen...
alla barn är olika men du kommer inte behöva ge upp precis allt!
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Självklart måste man omprioritera livet nu när man har barn. Man kan inte sticka ut och rida när man vill utan måste vänta tills sambon kommer hem måste prioritera vad man ska köpa för av någon anledning så är barn dyra. Men jag lovar att det är värt det.

Min lilla är nu 6 månader och jag har varit bestämd från första början att vi är två föräldrar som tar lika mycket ansvar. Samma dag som vi kom hem från bb lämnade jag dem hemma och åkte till stallet. Jag rider ca 4 dagar i veckan och har en medryttare som rider 2 dagar.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Å vad jag känner igen det där..... :devil:

Jag blir så trött/arg och ledsen och nu har jag börjat riva ifrån också.
Värsta kommentaren tycker jag ändå är:

"- Livet blir aldrig som förut så passa på och njut"

:confused:
Är inte det hela poängen med att skaffa barn....? Att man vill något mer av livet och ha en förändring.

Tycker den här jargongen är ur-tråkig.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Men...det där blir jag så förvånad över. Jag tror inte jag har sovit en enda natt någonsin i mitt vuxna liv utan att vakna och vi har inga barn. Sover verkligen "vanligt folk" hela nätterna :confused:
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

*KL*
Jag kom en grej till som jag tycker härrör till det här med "det hemska med barn"...
Jag har en gravid-kalender i min mobil. I lördags funderade jag på att radera den.

Varenda vecka står det saker som: "åh, du kanske har svår ångest, och nu mår du ruskigt jätteilla, många får ont den här tiden, elände, besvär, krångel"

.......

Vad är detta?
Att vara gravid är väl ingen sjukdom? Jag märker ju självklart av att jag är gravid - trött och illamående - men kan man inte istället skriva saker som:

"- kolla, du har nu gjort 9 veckor! Starkt jobbat bruttan! Tänk vad härligt det blir om några veckor när magen börjar växa på riktigt och vad roligt det ska bli att bli mamma! Pussa mycket på din partner och tänk ofta på det underbara som väntar"
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Haha du får göra en egen gravidkalender och dela ut till andra!
Jag är inte i närheten av att ens tänka barn, men när tiden är inne är det positiva ord som hjälper! ^^
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

*kl*

Känns skönt att höra att vissa (trots barn) fortfarande har ett intresse och ett liv. Självklart krävs vissa omprioriteringar, men på många låter det verkligen som att man ska dö, livet är över, barnet kommer ta över allt, det enda du kommer få göra är att vaka, amma och torka bajs... för alltid.

Det gör ju att man på allvar börjar fundera vad man har gett sig in på.

Men tack för peppningar här!
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Delvis knapp

Jag håller med många som säger att det inte är hemskt att skaffa barn.

Har själv haft lätta graviditeter så jag hade gillat att få små glada utrop i min gravidkalender. Men om man nu inte har sån tur? En del får foglossningar, depressioner, tappar hår och gud vet vad. Då är det väl rätt bra att få reda på att det är helt normalt? Kanske det kan vara en tröst i det jobbiga att man inte är ensam? Sen kan jag ju tycka att det negativa inte får ta överhanden.

Och jag tycker inte man ska skrämma upp blivande föräldrar med skräckhistorier - men heller inte hymla med att det kan bli en kolikbebis (been there done that) eller att det kan strula med amning och sömn och matallergier.

Om vi hästägare får frågan "hur är det att ha häst?" skulle vi nog ärligt kunna svara att det är underbart - men också dyrt, ett ständigt pass, oro, man blir låst och det är bitvis tålamodskrävande. Lite för att inte måla upp en för romantisk bild av en grön sommaräng som man galopperar över, utan för att skapa en realistisk bild av hur det kan vara.

Men TS - grattis till er kommande bebis! Klart det kommer att bli en fantastisk resa att få barn! :banana: (och det roliga är att än så länge blir det faktiskt bara roligare och roligare. Äldste sonen är 7 år och det är så roligt få följa hans utveckling :love: )
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 476
Senast: Milosari
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 207
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 014
Senast: lilstar
·
Mat Jag skulle vilja bjuda någon på middag. Men jag vet inte hur man gör eller hur lyckat det är med tanke på att jag varken är bra på...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 412
Senast: hundtant
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp