Bukefalos 28 år!

Det hemska med att skaffa barn?

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Du missförstår hela mitt inlägg. Min poäng var att påvisa hur din jämförelse inte går att jämföra åt endera håll. Dina barn är säkert ovärderliga för dig men det du i princip skriver är ju att det finns inget finare att fylla livet med än barn.


Det var väl skitsamma vad du jobbar inte jobbar som i detta fall, eller hur ? Du har inte gjort din resa, du har inte pluggat till högskoleexamen ( än får jag väl tillägga ) men ändå pratar du för alla när du säger att det inte slår något, inkl dom som inte har barn. Jag säger som Mabuse, utbildningen är en pusselbit och barn är en annan bit i mitt liv, inte mitt livs mening. Jag skulle inte vilja ha min utbildning ogjord lika lite som jag skulle vilja ha mitt barn ogjort.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Nej, det är klart det inte går att jämföra, det blir ju som äpplen och päron.

Det gäller ju omvänt också - det man får ut av en hög utbildning och ett jobb man tycker om går inte att jämföra med barn. Ett barn kan aldrig ersätta det.

Jag ser det mer som att livet består av olika pusselbitar: en bra relation, ett bra jobb (som ofta kräver någon form av utbildning), en boende man trivs med, möjlighet att utöva sina intressen, barn. Man kan inte ersätta de där pusselbitarna med varandra hur som helst, de ger olika bidrag till livet.

Jag skulle t ex inte kunna ersätta min utbildning och mitt jobb med ett barn istället, och tycka att jag får ut lika mycket av livet. Eller skippa både man och jobb, och ha tre barn och tycka att det gav lika mycket som både jobbet och mannen. Barn kan inte ersätta allt annat i livet, de är en del av livet, men inte det enda som gör livet fint.

Mitt liv har defintivt inte legat på vänt tills nu när jag fick barn. Barnet är ytterligare en pusselbit till det liv jag vill ha - inte livets mening. Jag tycker nog aldrig att en annan människa bör vara meningen med livet, det gör den människan alldeles för bunden, och en själv för beroende.

För mig personligen har nog min utbildning förändrat mig betydligt mer än att bli förälder. Utbildningen har gjort att jag ser världen annorlunda, och förstår den på andra sätt. Barnet är otroligt roligt på ett annat sätt, och en källa till glädje, men har inte förändrat mitt sätt att förhålla mig till min omvärld på samma sätt. Mitt yrke säger mer om mig än det faktum att jag är mamma.

:bow: Vilket otroligt bra inlägg :) Jag håller med till punkt och pricka.

Mitt barn (och ev. syskon) kommer alltid att vara känslomässigt viktigast i mitt liv, men aldrig "allt". Det som kallas "livet" fungerar inte så, i mina ögon.
 
Senast ändrad:
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag hade det ju självklart kanon innan barnen och jätteroligt, men efter de har kommit in i mitt liv ser jag mer den tiden som lite "tidsfördriv" fram till barnen kom in i bilden.

Det man får tillbaka av sina barn varje dag, varje timme och som man lär sig varje dag:love:
Går inte att jämföra med en hög utbildning, välbetalt jobb eller superhäftig utlandsresa.

Så är det säkert för vissa människor, för andra som frivilligt avstår barn är det inte så. Eller menar du verkligen att man inte kan leva ett alldeles fantastiskt och helt underbart liv utan barn??
Jag fick mitt enda barn vid 36 år. Jag hade ett underbart liv innan dess som givetvis förändrades efter jag fick barn, men mest praktiskt tycker jag, jag har blivit så mycket bättre på att planera. Men jag är idag jätteglad och nöjd med att jag utbildat mig, arbetat politiskt, engagerat mig i diverse organisationer, hållit på med hästar innan jag fick barn .
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Kl

Jag hoppas så innerligt att mina föräldrar inte ser mig och min syster som meningen med deras liv. Jag hoppas att deras liv har massa andra meningar och att vi får vara en del av det. Annars känns det som en vansinnig press på något vis.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

*kl*

Jag kan nog se punkter jag håller med om i "båda läger". Jag är lycklig över att ha kunnat utbildat mig, gjort karriär, bott utomlands och jag är självklart själaglad över att ha fått bli mamma.
Men om jag hypotetiskt var tvungen att välja mellan dessa saker så hade det inte varit någon tvekan om att jag valt att bli förälder.

Så ser mina val ut nu, så här i backspegeln. När jag var 20 hade det inte känts som ett lika självklart val. Sedan är det ju allt man upplevt i sitt liv, både gott och ont som formar en som människa. Och vissa tidsperioder känns vissa saker viktigare än andra (jag är t.ex. inte ett dugg sugen på att jobba utomlands vilket jag verkligen ville som yngre).

En känd profil blev bjuden på en resa av sina barn i 60 års present, på lappen stod "som tack för att du aldrig var hemma och la dig i vår uppfostran".
Auch, den sved.....:crazy:

Vi har alla olika saker som gör oss lyckliga och det är lätt att tro att det som gör en själv lycklig automatiskt borde gälla också för alla andra.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Om föräldern ser sina barn som enda meningen med livet så sätter det en onormalt hög press med dåligt samvete som följd för barnet i många situationer tror jag =/
 
Senast ändrad:
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Men måste man välja då? Och varför? Jag vill vara en hel människa, annars fungerar inte jag. Om jag inte får jobba med politik t ex mår inte jag bra. Jag behöver utvecklas, träffas andra vuxna och samtala om andra saker än vad jag gör med mitt barn. Då utvecklas jag som människa också, och det kommer ju synnerligen mitt barn till del också.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Du kanske missade att jag skrivit "hypotetiskt" ang. val i mitt svar?

Jag tror på att man ska försöka följa sitt hjärta och göra det man mår bra av. Behöver du jobba med politik för att må bra så låter det väl som ett ytterst lämpligt val.
Jag har inget som helst behov av att jobba med politik men skulle tycka att jag förlorade en del av min själ om jag inte hade någon hästkontakt.
I ett hypotetiskt skarpt läge med väldigt allergiska barn v.s. häst hade dock valet varit givet.
 
Senast ändrad:
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Eller menar du verkligen att man inte kan leva ett alldeles fantastiskt och helt underbart liv utan barn??

Absolut inte! Mitt liv var helt fantastiskt och underbart innan jag fick barn, men nu är det bara ännu mer fantasitskt och ännu mer underbart.

Trist om man lever så att det ena måste utesluta det andra. Då förstår jag att det känns hemskt att skaffa barn om man inte fortsätter med det man älskar.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Nej, det är klart det inte går att jämföra, det blir ju som äpplen och päron.

Precis!

Men vad värmer ens själ mest?
Inget jobb i världen kan väl få dig så varm inombords av kärlek som ditt barn? Kan du på ditt jobb känna den känslan du känner när din helt nya bebis som inte kan uttrycka sig trycker sig mot ditt bröst och bara strålar trygghet?
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Du kanske missade att jag skrivit "hypotetiskt" ang. val i mitt svar?

Jag tror på att man ska försöka följa sitt hjärta och göra det man mår bra av. Behöver du jobba med politik för att må bra så låter det väl som ett ytterst lämpligt val.
Jag har inget som helst behov av att jobba med politik men skulle tycka att jag förlorade en del av min själ om jag inte hade någon hästkontakt.
I ett hypotetiskt skarpt läge med väldigt allergiska barn v.s. häst hade dock valet varit givet.

Nej jag förstod att du menade hypotetiskt i ditt resonemang. Jag tänker mer vidare, valet mellan häst/allergiskt barn är ju helt givet och därmed tämligen ointressant, utan jag tänker mer på att kvinnor förväntas bli Mamman med stort M, och ge upp sig själva, och de som inte gör det belastas med det eviga dåliga samvetet. Eller köper städhjälp.
Och det är just det här som jag finner så motbjudande.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Precis!

Men vad värmer ens själ mest?
Inget jobb i världen kan väl få dig så varm inombords av kärlek som ditt barn? Kan du på ditt jobb känna den känslan du känner när din helt nya bebis som inte kan uttrycka sig trycker sig mot ditt bröst och bara strålar trygghet?

Du kan fortfarande inte avgöra vad alla människor känner sig mest värmda i själen av. Det är upp till varje individ att avgöra. Det är inget argument i sig för att skaffa barn eller frivilligt avstå från barn.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Du kan fortfarande inte avgöra vad alla människor känner sig mest värmda i själen av.

Det är heller inte självklart att "varm i själen" är vad man helst av allt vill vara. Särskilt inte hela tiden.

Jag gillar väldigt mycket att känna att hjärnan funkar, vilket är en känsla som delar av jobbet ger mig i sina bästa stunder. Kommer en bebis i närheten då blir jag helt fördummad, inget får mig så korkad som närvaron av bebisar. Mysigt, för all del, men mys är inte allt i livet.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Vad har det med mina barns värde att göra? :mad:

Jag tror inte du förstår vad jag vill ha sagt. Dina jämförelser går inte att applicera på samtliga människor som du gjorde, för mig är det händelser som inte går att jämföra alls.

Du jämför med saker som du ännu inte upplevt och sedan skriver som att barn = livet. Att man inte kan jämföra något med att hålla sitt spädbarn, att inget kan klå den känslan. Det blir fel när du applicerar din personliga åsikt på samtliga.

Calazirya skrev:
Du har inte gjort din resa, du har inte pluggat till högskoleexamen ( än får jag väl tillägga ) men ändå pratar du för alla när du säger att det inte slår något, inkl dom som inte har barn. Jag säger som Mabuse, utbildningen är en pusselbit och barn är en annan bit i mitt liv, inte mitt livs mening. Jag skulle inte vilja ha min utbildning ogjord lika lite som jag skulle vilja ha mitt barn ogjort.

Jag tycker att du ska läsa om vad jag skrev istället för att skicka en arg smiley efter mig.
 
Senast ändrad:
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Nej jag förstod att du menade hypotetiskt i ditt resonemang. Jag tänker mer vidare, valet mellan häst/allergiskt barn är ju helt givet och därmed tämligen ointressant, utan jag tänker mer på att kvinnor förväntas bli Mamman med stort M, och ge upp sig själva, och de som inte gör det belastas med det eviga dåliga samvetet. Eller köper städhjälp.
Och det är just det här som jag finner så motbjudande.

Ok, då förstår jag bättre. Personligen skulle jag inte alls ha något emot städhjälp om jag och sambon behövde mer tid för annat och att det kändes nog värt ekonomiskt! Sedan tror inte jag att Mamman med stort M (eller för all del Pappan med stort P) helt behöver ge upp sig själv för att uppfylla "rollen". Jag tror det finns massor av utmärkta föräldrar som lyckas pussla ihop de allra flesta pusselbitar de behöver för att må bra.

Men det verkar finnas de som är ytterst nöjda med att enbart leva för en "pusselbit", sina barn. Inget säger att de är föräldern med stort F bara för det men även deras val förtjänar att respekteras.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Du kan fortfarande inte avgöra vad alla människor känner sig mest värmda i själen av. Det är upp till varje individ att avgöra. Det är inget argument i sig för att skaffa barn eller frivilligt avstå från barn.

Det finns mkt man kan bli varm i själen av.

Petruska skrev:
Kommer en bebis i närheten då blir jag helt fördummad, inget får mig så korkad som närvaron av bebisar.

Det skulle jag säkert oxå bli.

Jag tror inte du förstår vad jag vill ha sagt. Dina jämförelser går inte att applicera på samtliga människor som du gjorde, för mig är det händelser som inte går att jämföra alls.

Och du förstår inte att det ena inte utesluter det andra.
Slutar man känna känslor för de upplevelser man har utan barnen är man nog ganska hjärntvättad.

Och jag undrar fortfarande vad mena resor och icke studier har med saken att göra?
Kan man inte uppleva saker utan att jobba som volontär eller ta läkarexamen tycker jag väldigt synd om den personen.

Sen är de väl inte konstigt att välja jobb för en hög lön än studerar och ta lån när man inte ens vet vad man vill bli?
Jag tänker inte sitta med något studielån när jag pluggat klart, därför jobbar jag istället å lägger undan pengar.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Precis!

Men vad värmer ens själ mest?
Inget jobb i världen kan väl få dig så varm inombords av kärlek som ditt barn? Kan du på ditt jobb känna den känslan du känner när din helt nya bebis som inte kan uttrycka sig trycker sig mot ditt bröst och bara strålar trygghet?

Nej, men inget barn kan ge mig den känsla av "Aha! Det är så det hänger ihop!", känslan av att man äntligen lyckats se saker från rätt håll, och att det som man stod som ett frågetecken inför plötsligt får alla bitar på plats, som en patiens som går ut - men det kan jobbet när det är som bäst.

Det ger mig en intensiv känsla av att leva, att känna att ja, jag är med, jag fattar! Min hjärna funkar!

Mitt barn ger något annat. Som jag skrev tidigare, barnet och jobbet kan inte ersätta varandra. Jag har väldigt svårt att jämföra dem, de agerar liksom inte på samma arena.

Visst är det mysigt att känna sig varm i hjärtat, men det är också fantastiskt häftigt att som Petruska skrev känna att hjärnan funkar, att inse att man just förstått något som tidigare varit en dimmig gåta man inte fått rätsida på.

Att säga att "Men kan jobbet ge dig den känslan som barnet kan?" blir därför i mina ögon rätt märkligt. Lite som att säga att dryck är bättre än mat, för ingen mat kan släcka törsten så som ett stort glas kallt vatten. Men om man inte är törstig då, utan hungrig? Vi behöver ju både mat och vatten, det ena är inte bättre än det andra.
 
Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Vad har det med mina barns värde att göra? :mad:

Ingenting. Det har heller ingen påstått.

Men hur kan du veta att barn är bättre än utbildning, när du inte har provat hur det är att ha en utbildning?

Det är ju som om någon som aldrig ätit päron säger att äpplen är mycket godare än päron. Hur kan man veta det, om man aldrig smakat ett päron?

Lite samma sak blir det när du säger dig veta att barn är bättre än en massa andra saker som du aldrig provat. Hur kan du veta vad du jämför med? Utbildning kanske är häftigare än barn, det kan du ju inte veta förrän du har provat bägge och kan jämföra.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 458
Senast: Milosari
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 167
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 974
Senast: lilstar
·
Mat Jag skulle vilja bjuda någon på middag. Men jag vet inte hur man gör eller hur lyckat det är med tanke på att jag varken är bra på...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 387
Senast: hundtant
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp