Dethär är min historia att be rätta om

Dethär kommer vara om nånting som har hänt för mig som jag inte har be rättat om såmycket förut. Och det är nånting som har kommit upp jätte mycket i mitt huvud nu pågrund av andra saker som har hänt och så. Så endel saker om det på minde om dethär som jag kommer skriva om nu så detandra blev ännu mera jobbigt pågrund av det.
Men ja det är om mitt gamla hvb som jag bodde på förut och att det var en tjej som var JÄTTE elak mot mig där. Och allting slutade med att hon blev tvungen att flytta hem tidigare och att cheferna för själva hvb före taget eller hur jag ska förklara men dom nästan som för minskade allt och sa att det bara var ett bråk och ord stog mot ord och sånt. Så dom på verkade så personalen inte an mälde till nåt ställe som dom borde ha gjort och att jag inte ville försöka att polis anmäla det ens men det kanske jag inte hade vågat ändå. Och jag orkar inte göra det nu så dethär är ingen kritik mot cheferna eller nåt sånt utan jag ville bara förklara det.
Men iallafall så det sen tjejen gjorde var att hon sa massa taskiga saker att jag luktade äckligt och lekte med maten för jag höll på med hästar och att jag borde skära djupare när jag själv skadade så jag skulle dö och massa såna saker. Och hon slet loss hår från mig hon försökte fälla mig spottade på mig gömde mina skor förstörde saker och skyllde på mig och massa sånt. Och hon hotade att hon skulle döda mig eller göra saker och hon var i mitt rum när jag sov och förstörde en tröja och skrev ett hot brev. Och hon hotade mig med en sax tror jag det var. Men att hon skulle döda mig skära mig i ansiktet sticka den i mina ögon och så.
Men ja som ni nog fattar så det var MYCKET och det var bara en enda av domandra tjejerna som var på min sida fast ALLA visste det men alla domandra var på hennes sida. Så det kändes så jävla mycket som att jag inte var viktig eller ingen stog upp för mig nästan ingen var på min sida eller nånting sånt. Så det är nog en förklaring också att jag tycker det är så jävla jobbigt ifall jag känner mig som inte sedd eller hur jag ska för klara. För den känslan på minner om då och att jag är så jävla o viktig så jag nästan inte ens finns för andra.
Men ja efter detdär med saxen så be rättade jag endel till en personal och det blev en ganska så stor grej. Men när cheferna fick reda på det somsagt så tyckte dom att det var av klarat och alla skulle lägga det bakom sig.
Så det var en andledning att jag inte kunde bo kvar där men det var såklart mycket annat OCKSÅ! Men det kändes bara inte tryggt liksom och att jag kände mig inte som att jag var viktig eller att nån brydde sig om MIG.
Och ja somsagt så är det NU som jag har be rättat allt dethär och alla detaljer till personalen här. Och hon som jag har pratat med om det som peppade mig att det är MIN historia och att denandra tjejen inte har nån makt över den så därför ville jag be rätta om dethär.
Och om nån orkade läsa allt så för detförsta så tack ❤️ Och för detandra så skulle jag upp skatta om det inte blev nån disskution om cheferna och det för jag vet NU att dom gjorde fel och personalen SKULLE ha an mält det o avsett. Men det hjälper inte för mig att tänka på det nu för då känner jag mig bara ännu mera o viktig och ensam så jag vill inte disskutera om det. Utan jag bara ville be rätta om det som hände där.
 

Ja men om man aldrig klarar att ha terapin som man ska ha så blir det ju aldrig bättre. För det är inte BARA igår utan jag orkade inte i måndags heller och jag fattar inte hur jag ska kunna ha det på måndag heller. För även när jag mådde bättre motför nu så var det SKIT jobbigt och jag HATAR trauma terapi. Så jag tror inte att det kan hjälpa för mig ändå o avsett om jag har nån paus ibland.
Traumaterapi är väldigt jobbig och det är inte alls konstigt om det blir så här. Du var ju ändå där och du träffade psykologen. Det krävs en hel del bara för att klara det. Tillslut kommer du orka, bara håll ut. Försök att inte pressa dig själv så hårt. Man mår ofta dåligt under traumaterapi, inte sällan är man sjukskriven under tiden man håller på med terapin för att det är så jobbigt. Du är ung och har varit med om mycket. Det är som sagt bra bara att du är där. Kämpa lagom.
 
Traumaterapi är väldigt jobbig och det är inte alls konstigt om det blir så här. Du var ju ändå där och du träffade psykologen. Det krävs en hel del bara för att klara det. Tillslut kommer du orka, bara håll ut. Försök att inte pressa dig själv så hårt. Man mår ofta dåligt under traumaterapi, inte sällan är man sjukskriven under tiden man håller på med terapin för att det är så jobbigt. Du är ung och har varit med om mycket. Det är som sagt bra bara att du är där. Kämpa lagom.
Ja det är SKIT jobbigt och jag skulle aldrig ha trauma terapi ifall jag fick välja för det funkar ju ändå inte förmig. Och jag går bara i skolan på halv tid fyra dagar i veckan för det är detmesta som jag klarar men det är iallafall bättre förmig att ha nånting att göra på dagarna. Men nu den senaste tiden så har jag ändå inte orkat med skolan heller.
Så det är inte att jag pressar migsjälv HÅRT utan jag tycker att det känns hopp löst för jag inte klarar NÅNTING som det är nu.
 
Ja det är SKIT jobbigt och jag skulle aldrig ha trauma terapi ifall jag fick välja för det funkar ju ändå inte förmig. Och jag går bara i skolan på halv tid fyra dagar i veckan för det är detmesta som jag klarar men det är iallafall bättre förmig att ha nånting att göra på dagarna. Men nu den senaste tiden så har jag ändå inte orkat med skolan heller.
Så det är inte att jag pressar migsjälv HÅRT utan jag tycker att det känns hopp löst för jag inte klarar NÅNTING som det är nu.

Jag tycker du klarar en massa nu, både att gå i skolan, på ridning och ha terapi, och även vara social med dina föräldrar och din pojkvän. Förstår absolut att du skulle vilja klara ännu mera, men det som du redan gör är BRA och du har kommit långt på rätt väg. :heart
 
Jag tycker du klarar en massa nu, både att gå i skolan, på ridning och ha terapi, och även vara social med dina föräldrar och din pojkvän. Förstår absolut att du skulle vilja klara ännu mera, men det som du redan gör är BRA och du har kommit långt på rätt väg. :heart
Fast det gör jag ju inte. Utan denhär veckan så har jag inte varit i skolan alls inte ridit och inte haft terapi. Så det är ju det som jag INTE klarar.
 
Fast det gör jag ju inte. Utan denhär veckan så har jag inte varit i skolan alls inte ridit och inte haft terapi. Så det är ju det som jag INTE klarar.

Men du klarar det ju i vanliga fall, även om du inte gjort det denhär veckan. Ingen klarar gå till jobbet eller skolan när de är riktigt sjuka, och dina trauman har gjort så du varit sjuk och inte orkat gå nu.

Jag lyssnade på en podcast i går om mental hälsa, och där kallade de det "brain pain" när man har tankar som gör så man får ont och mår dåligt. Det var ett bra uttryck tycker jag. För det är ju smärta, som man blir dålig av, oavsett om den sitter i hjärnan eller något annat ställe.
 
Men du klarar det ju i vanliga fall, även om du inte gjort det denhär veckan. Ingen klarar gå till jobbet eller skolan när de är riktigt sjuka, och dina trauman har gjort så du varit sjuk och inte orkat gå nu.

Jag lyssnade på en podcast i går om mental hälsa, och där kallade de det "brain pain" när man har tankar som gör så man får ont och mår dåligt. Det var ett bra uttryck tycker jag. För det är ju smärta, som man blir dålig av, oavsett om den sitter i hjärnan eller något annat ställe.
Ja men det är inget speciellt NU utan jag har ju dom trauman som jag har ALLTID. Det är inte att jag har varit sjuk pågrund av dom NU bara.
 
Ja men det är inget speciellt NU utan jag har ju dom trauman som jag har ALLTID. Det är inte att jag har varit sjuk pågrund av dom NU bara.

Okej, jag tänkte på det som denhär tråden handlade om, och att det blev extra triggat nu. Som jag trodde var anledningen att du inte orkat vara i skolan och på ridning.
 
Jag tycker du klarar en massa nu, både att gå i skolan, på ridning och ha terapi, och även vara social med dina föräldrar och din pojkvän. Förstår absolut att du skulle vilja klara ännu mera, men det som du redan gör är BRA och du har kommit långt på rätt väg. :heart
Du menade kanske inte så och jag är säkert dum nu. Men jag blev faktist ledsen att jag hade skrivit:
Men nu den senaste tiden så har jag ändå inte orkat med skolan heller.
Så det är inte att jag pressar migsjälv HÅRT utan jag tycker att det känns hopp löst för jag inte klarar NÅNTING som det är nu.
Och att du svarade att du tycker att jag klarar en massa nu så skriver du alla dom sakerna som jag INTE har klarat denhär veckan som jag skrev att det känns hopp löst för jag inte klarar nånting som det är nu. Och sen svarade du att jag klarar det i vanliga fall och det är ju EXAKT det som jag försökte förklara att det känns hopp löst för jag INTE KLARAR NÅNTING NU.
 
Du menade kanske inte så och jag är säkert dum nu. Men jag blev faktist ledsen att jag hade skrivit:
Men nu den senaste tiden så har jag ändå inte orkat med skolan heller.
Så det är inte att jag pressar migsjälv HÅRT utan jag tycker att det känns hopp löst för jag inte klarar NÅNTING som det är nu.
Och att du svarade att du tycker att jag klarar en massa nu så skriver du alla dom sakerna som jag INTE har klarat denhär veckan som jag skrev att det känns hopp löst för jag inte klarar nånting som det är nu. Och sen svarade du att jag klarar det i vanliga fall och det är ju EXAKT det som jag försökte förklara att det känns hopp löst för jag INTE KLARAR NÅNTING NU.

Okej, då misuppfattade jag lite, vad bra att du förtydligar! :heart Jag förstod inte att du menade "nu" som i just denna veckan, men det borde jag ju ha fattat. Utan jag tolkade det som att du tänkte på hela din situation nu denhär våren og framöver.

Det kanske är pga jag har ett lite annorlunda tidsperspektiv som jag tänkte lite större kring ordet "nu". Och det var verkligen inte meningen att göra dig ledsen, förlåt för det!
 
Okej, då misuppfattade jag lite, vad bra att du förtydligar! :heart Jag förstod inte att du menade "nu" som i just denna veckan, men det borde jag ju ha fattat. Utan jag tolkade det som att du tänkte på hela din situation nu denhär våren og framöver.

Det kanske är pga jag har ett lite annorlunda tidsperspektiv som jag tänkte lite större kring ordet "nu". Och det var verkligen inte meningen att göra dig ledsen, förlåt för det!
Men jag skrev ju nu den senaste tiden så har jag inte orkat med skolan heller. Och att jag inte klarar nånting som det är nu. Som jag tycker att det var ganska tydligt att jag menade NU men jag kan väl inte få fram hur jag menar somvanligt.
 
Men jag skrev ju nu den senaste tiden så har jag inte orkat med skolan heller. Och att jag inte klarar nånting som det är nu. Som jag tycker att det var ganska tydligt att jag menade NU men jag kan väl inte få fram hur jag menar somvanligt.

Ja, jag borde ha fattat, som sagt. Jag tror det var att jag läste det du skrev tidigare på kvällen, och sedan funderade jag på det ett tag innan jag svarade, och då rörde nog min hjärna till det lite däremellan. Så det är inte du som inte förklarat tillräckligt bra. :heart
 
Du menade kanske inte så och jag är säkert dum nu. Men jag blev faktist ledsen att jag hade skrivit:
Men nu den senaste tiden så har jag ändå inte orkat med skolan heller.
Så det är inte att jag pressar migsjälv HÅRT utan jag tycker att det känns hopp löst för jag inte klarar NÅNTING som det är nu.
Och att du svarade att du tycker att jag klarar en massa nu så skriver du alla dom sakerna som jag INTE har klarat denhär veckan som jag skrev att det känns hopp löst för jag inte klarar nånting som det är nu. Och sen svarade du att jag klarar det i vanliga fall och det är ju EXAKT det som jag försökte förklara att det känns hopp löst för jag INTE KLARAR NÅNTING NU.
Hjärnan verkar på något sätt hantera saker i vågor. Tex så avslutade jag en längre relation och båda mina katter blev sjuka och dog samtidigt med detta. På något sätt så tycker min hjärna att nu är en lämplig tid att bearbeta detta. Det är som att när hjärnan tycker att man är tillräckligt "frisk och pigg" då släpper den ut lite sorg som man får bearbeta. Sen har den en paus ett par veckor, sen kommer det lite mer sorg och minnen att bearbeta. Kanske är det samma för dina trauman? Det kan också vara så att ni i terapin har kommit till något som är extra jobbigt och bara påminnelsen av detta gör det tungt för dig just nu.
 
Hjärnan verkar på något sätt hantera saker i vågor. Tex så avslutade jag en längre relation och båda mina katter blev sjuka och dog samtidigt med detta. På något sätt så tycker min hjärna att nu är en lämplig tid att bearbeta detta. Det är som att när hjärnan tycker att man är tillräckligt "frisk och pigg" då släpper den ut lite sorg som man får bearbeta. Sen har den en paus ett par veckor, sen kommer det lite mer sorg och minnen att bearbeta. Kanske är det samma för dina trauman? Det kan också vara så att ni i terapin har kommit till något som är extra jobbigt och bara påminnelsen av detta gör det tungt för dig just nu.
Jag tror inte att det är att hjärnan be arbetar saker som i vågor eller nåt sånt utan det är pågrund av andra saker som har hänt och som är bara. Som en jätte jobbig sak som jag inte vill skriva om här men den saken har på verkat jätte mycket hur jag mår och att det har som väckt upp andra jobbiga saker också.
Plus att det känns jobbigt med min valp som såklart också på verkar mig jätte mycket och andra saker också som har hänt nu.
Och det är inget extra extra jobbigt i terapin nu utan det har ungefär varit lika jobbigt helatiden från att vi började med trauma terapin. Fast nu så har jag somsagt inte haft det på några gånger heller.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 283
Senast: SiZo
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 436
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 251
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 539
Senast: Flixon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp