Diskbråck och framtidsutsikter.

Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

En träningskompis dobermann drabbades av diskbråck och opererades för detta vid 4 års ålder. Hon återkom inte till träning och blev aldrig helt återställd. Fungerade sisådär som sällskapshund. Vissa dagar hade hon ont, vissa inte. Bäst fungerade hon om hon fick röra på sig mycket i lugn, jämn takt. Vid sex års ålder började hon visa tecken på att vara riktigt sliten i ryggen.

Dock var detta en skyddshund och de slits hårt. Prognosen för en sällskapshund torde vara bättre.

Visst gör de det, oftast beror detta dock på att skyddsfolk generellt sett är dåliga på att förebygga skador på sina hundar genom ordentlig uppvärmning och stretching innan fysisk hård belastning. Detsamma gäller sprinthundar. Det hade varit intressant att se hur skyddet påverkar när hunden har så goda förutsättningar som möjligt!
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Jo, men han kommer från en mamma med osteokonderos (fick veta det på omvägar från hon som fött min hunds mamma), så genetiken är inte den bästa. Han har även en missbildad kota i nacken, men som vet. inte vet vad det gör eller inte gör. Hans nervfunktion är inte som den ska, och kommer troligen inte bli bättre heller... Skulle det bli mera problem med ryggen skulle jag inte operera på grund av antalet fler problem han har. Därför hoppas jag att han nu förblir bra!! :)

Trist med den bakgrunden. Jag håller tummarna för er :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Vi har ju några inom svenskskyddet som kör hela kitet med uppvärmning, nedvarvning, professionell friskvård och hela köret. Hundarna är varken mer eller mindre skadefria än andra, men vid skada kommer de tillbaka snabbare och eventuellt kommer de hålla längre. Slitna blir de dock ändå vilket inte är så konstigt. Det smäller rejält när de går i med korgen.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Vi har ju några inom svenskskyddet som kör hela kitet med uppvärmning, nedvarvning, professionell friskvård och hela köret. Hundarna är varken mer eller mindre skadefria än andra, men vid skada kommer de tillbaka snabbare och eventuellt kommer de hålla längre. Slitna blir de dock ändå vilket inte är så konstigt. Det smäller rejält när de går i med korgen.

Då har vi olika erfarenhet. Går utbildning till fysioterapeut nu och vi har fått lära oss att de vanligaste förslitningarna/sporthundsskadorna kommer från skyddshundarna och kapplöpningshundarna och i de allra flesta fall har ägarna medgett att uppvärmningen inte alltid är optimal eller tillräckligt, samt nedvarvning/stretching. Hundarna behandlas med andra ord inte som de elitidrottare de är. Däremot är ju förslitningen/skaderisken självklart betydligt högre av naturliga skäl, jag tror dock att det går att göra mycket om man lägger ner lite extra på fysandet. Vad det verkar minskar skaderisken betydligt, vilket egentligen inte är ett dugg konstigt när man tänker efter.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

*KL*
Nu har vi varit hos sjukgymnasten igen. Idag provocerade hon med tryck och lite vridning på kotpelaren och fick ingen reaktion alls :) Så skönt det var att se. Så nu ska vi fortsätta med våra core-övningar och öka på promenaderna. Båda mina hundar älskar att träna på pilatesbollen nu och om två veckor ska vi börja med lite agilityaktig träning igen!
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

*KL*
Nu har vi varit hos sjukgymnasten igen. Idag provocerade hon med tryck och lite vridning på kotpelaren och fick ingen reaktion alls :) Så skönt det var att se. Så nu ska vi fortsätta med våra core-övningar och öka på promenaderna. Båda mina hundar älskar att träna på pilatesbollen nu och om två veckor ska vi börja med lite agilityaktig träning igen!

Härligt att det går framåt och att vovven blir bättre. Här hemma är det värre just nu. Eller ryggen är nog fortsatt bra tror jag. Men när jag kom hem från jobbet igår så var han åter igen halt... Så nu känner jag att det får räcka. Han har gått igenom så himla mycket på sin korta livsstil. Och nu känner jag att han inte längre har någon livskvalitet kvar... :( Så ska försöka få komma till vet i veckan så får vi se, men det ser inte bra ut nu. Vi har kämpat så länge nu med utan några större förändringar..... :cry:
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Härligt att det går framåt och att vovven blir bättre. Här hemma är det värre just nu. Eller ryggen är nog fortsatt bra tror jag. Men när jag kom hem från jobbet igår så var han åter igen halt... Så nu känner jag att det får räcka. Han har gått igenom så himla mycket på sin korta livsstil. Och nu känner jag att han inte längre har någon livskvalitet kvar... :( Så ska försöka få komma till vet i veckan så får vi se, men det ser inte bra ut nu. Vi har kämpat så länge nu med utan några större förändringar..... :cry:

Nej så fruktansvärt tråkigt :cry: Men ibland går det bara inte att kämpa. Hunden måste ha ett bra liv, man kan inte behandla den för sin egen skull. Och det är ni som känner hunden som vet när det inte fungerar längre, usch nu börjar jag gråta... Stor kram till dig och vovve.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Min fralla gjorde precis så, skrek till och tappade bakdelen. Ilfart till kliniken där han röntgades högt och lågt och vet hittade tre helt förkalkade diskar i ryggen + ett diskbråck. (han såg också att höfterna var i princip helt utslitna och bad oss förbereda oss på hur mycket vi ville jobba med rehab av ryggen när höfterna var så dåliga redan) Han fick avsvällande och vi fick gå hem och ta det vääääldigt lugnt. Dagen därpå fick han ett smärtanfall igen och vet. bad mig avvakta. Han sa att om han blir sämre kommer det visa sig i att han inte kan kontrollera kisseriet.
Dag tre var Empe piggare och verkade rätt nöjd med hela tillvaron och jag började tro att det kanske vänder trots allt.
Så kom söndagsmorgonen och han väckte mig och fick ett smärtanfall. Kissade ner sig och skrek och krampade om vartannat.
Ilfart tio mil till närmaste klinik och väl där var hans andning rysligt dålig. Han hade så jävla ont och var knappt kontaktbar. Han fick avsvällande och lugnande men vi lyckades inte få honom att andas normalt.

Vi hade vid första veterinärbesöket redan bestämt oss för att han skulle slippa en operation. Enligt vet hade han haft 20% chans till ett drägligt liv efter operation och då skulle han aldrig mer fått leka, hoppa, gå i trappor etc. Och på allt detta fanns de dåliga höfterna som nu endast fungerade tack vare hans fina muskulatur.

Så när han väl låg där och bara flämtade, skrek och krampade fanns det inga som helst alternativ utan han fick somna in där på sin femårsdag.

Jag förstår verkligen att ni känner att det får räcka till slut. Det är ingen rolig prognos. Och som Kakis säger så måste man ju tänka på hundens liv och inte vara självisk.

Jag hade "tur" med Empe för det dels gick det så snabbt och dels blev det så akut. Det fanns liksom inte utrymme till några funderingar om man gjorde rätt, om man kan ändra sin livsstil så det kan funka med en nedsatt hund osv. Veterinären var ett stort stöd också, det kändes väldigt skönt att höra det man själv tänkt från henne.
Hoppas veterinärbesöket i veckan går bra och att du kan få rett ut tankarna och få ett proffsutlåtande på prognosen.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Nä, på något sätt skulle det kännas lättare om en veterinär kunde säga att nu räcker det, det finns inte mera att göra. Men, jag själv tror att de kommer vilja försöka behandla igen.. Men jag känner att det är inte rätt mot hunden.

Vi köpte honom då han var 6 månader i April 2012, han är min absoluta dröm hund. Men hundägandet har inte vart en dans på rosor tyvärr... Vi har genom vår tid gått igenom....

Ständiga hältor på grund av dåliga tassar. Har försökt komma tillrätta med dom men utan några större resultat. Haft Anaplasma. Han läcker urin (dom vet inte varför, ultraljudad). Så diskbråcket, han har även nedsatt nervfunktion i baktassarna då han ställer sig på dom. Dom hittade även en missbildad kota i nacken, och han har nu även börjat ställa sig på framtassarna. Så hälta nu igen, tassarna ser fina ut efter medicineringen så jag vet inte vad detta kommer ifrån. :( Det ser inte mycket ut, men vi har haft klippkort hos veterinären och han är bara 20 månader, så börjar han visa beteende på att något verkligen är fel... Så nu känns det som om det är bra. Jag vet innerst inne att vi kommer inte få honom frisk. Men det är en hemsk tanke att tänka :cry:
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Har tid hos veterinären 13.40 i morgon, så får väl se hur det hela slutar.. :(
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Fy vad hemskt :cry: jag hoppas att veterinären stöttar dig oavsett hur du beslutar dig för att göra.
Lycka till i morgon.

Tröstkramar
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Fy så tråkigt att läsa! :( Håller tummar och tår för er. Vet ju precis hur jobbigt det är. Kram!
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Jag tänker på er! Du är en toppenmatte som har kämpat så oerhört mycket för din hund.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

nu kan jag inte hålla mig längre. Hur har det gått?

För min hund gick det intet vidare, han fick somna in i Tisdags... :( Han blev halt fram igen, och det började smyga på personlighetsförändringar. Veterinären kunde inte göra mera, det alternativet vi fick var att han skulle gå på på smärtstillande i resten av livet. Men då han bara var 20 månader så fick det vara stopp för hans eget bästa.

Han nervfunktion blev inte bättre, snarare blev den sämre även på frambenen. Vi kunde inte kämpa längre, vi fick ge upp kampen som vi inte kunde vinna helt enkelt... Men det är förbannat jobbigt! :cry:
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

åh :(
Så ledsen för din skull. Och vet precis hur fruktansvärt det känns.

Och en eloge till dig som tog beslutet. Nu har han inte ont längre och det är den enda lilla tröst som finns.
*tröstkram*
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Såg idag att vi fått hem journal utdragen från kliniken. Och vi har vart in med honom 7 ggr under det gångna året på denna klinik. Sedan har vi även vart till annan klinik när vi bodde uppe i Gbg.

Men de har aldrig kommit fram till en diagnos på dessa tillfällen, utan man har medicinerat och hoppats att det ska lösa sig... Uff! Hundarna vi haft när jag växt upp var vi aldrig till veterinären med tror jag, de var aldrig sjuka! Det som är bra är väl att även hans mammas fel står med i journalen... Så nu får vi skicka in alla papper och se hur det blir.... Men det är hemskt att sitta och läsa alla dessa papper. :(
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej Bukedoktorn Kvinna. ålder 42 år Normal kroppsbyggnad, ingen tidigare sjukdomshistorik värt att nämna. Gymmar inte, men är mycket...
2
Svar
20
· Visningar
980
Senast: tott
·
Hundhälsa Hej kära buke! Flera år sedan jag skrev sist men nu behöver jag ventilera. Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev...
Svar
11
· Visningar
2 376
Senast: NotlikeI
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 392
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 193

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp