Bukefalos 28 år!

Ditt boende

Bor mitt i skogen, i en pytteliten stuga som jag snickrade ihop i all hast 2009 när det var finanskris och jag inte visste om jag någonsin skulle ha inkomster igen. Nu funderar jag på att bygga/gräva ett hobbithus istället. Läget är bra hur som helst, omkring tio minuters promenad till närmaste grannarna och både de och alla andra som finns någorlunda i närheten är trevliga. Femton minuters promenad till en större sjö och på denna sidan har man stränderna alldeles för sig själv. Stora skogar som är fulla med bär, svamp och diverse djurliv. Ändå bara fem minuters bilfärd till E6 och sedan är man snabbt vid civilisationen. Enda som skulle få mig att flytta vore om jag fick råd med en riktig gård med massor av mark, och helst riktigt nära Gullmarn.
 
Isf är det lugnt, finns inga vårblommor där :D

Såklart inte helt allvarligt! Men det är ju inte vårblommor på samma sätt längst i norr. En av mina bästa vänner kommer från Pajala. Hon såg bland annat vitsippa, blåsippa och gullviva för första gången när hon flyttade till Stockholm för att plugga.
Jag har svårt att vara utan det.
Men det går ju att resa till och handlar bara om någon vecka om året.
 
Jag bor i ett litet suterränghus på ”tre våningar”. Huset är 50kvm med dusch i källaren och under snedtaket så har jag mitt sovrum. Det lilla huset med det stora hjärtat eftersom att det ser så litet ut men är så stort inne.

Huset ligger med skogen i bakgrunden och har till och med ett eget kantarellställe. Tomten är på drygt 2200kvm i olika etager. Det har varit en fantastisk trädgård men eftersom paret innan mej dog och jag köpte det från ett dödsbo så har trädgården förfallit. Men jag älskar att va ute och fixa i den 😍

Jag har sjöutsikt också. Och jag ser alla väderskiftningar på ett tryggt avstånd. Sällan åskan går rakt över utan jag ser den på andra sidan sjön eller på andra sidan udden. Dessutom ligger mitt hus i lä förutom när det blåser direkt västlig vind. Alla andra väderstreck märks inte alls trots att det kan blåsa rejält 😁

Bästa är att man kan sitta i trädgården och njuta av en kopp te i solnedgången. Helt underbart 🥰
 
En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!
Jag förstår inte heller det. Jag älskar mina grannar (brf). Vi hjälps åt med tex hundvaktande, har koll på varandra (många äldre/sjuka) de äldre älskar att vi nu är tre barnfamiljer i huset som har för avsikt att stanna ett tag. Jag hade verkligen saknat att ha grannar på det sätt jag har nu om vi flyttade. Men har inte reflekterat så mycket över mina grannar tidigare i livet när jag bott ensam och varit i en kanske lite mindre sårbar situation ( ofta ensam med ett ganska litet barn och det händer något är det guld värt att veta att jag har många personer att kontakta som kan komma snabbt).
 
Bor i hyresrätt i Enskede, en etta på 34 kvadrat på femte våningen. Affär och tunnelbana på fem minuters promenad, skogsområde och villor utanför knuten, perfekt läge! Jag trivs jättebra, offrade 13 år i bostadskön för denna då jag akut behövde bostad i stan och liten budget för hyra. Tror inte jag kommer flytta närmsta fem åren iaf, om det inte dyker upp en tvåa med balkong på samma avstånd från mer centrala Stockholm. Vad gäller grannar så älskar jag mina grannar i detta hus, lite småprat i hissen, hejar om en möts på vägen, men annars tyst och lugnt. Jag är uppvuxen i en väldigt liten kommun där jag bott så centralt det gått, men ändå kunnat göra precis vad jag vill utan nyfikna grannar, för ingen var intresserad av mig då jag aldrig gjort speciellt stort väsen av mig i kommunen. Så det går att leva anonymt även på små orter, men det blir ju såklart svårt om en kommer in som nyinflyttad och syns i många sammanhang.
 
2.5 BR i södra Stockholm. Lugn område och stor brf vilket innebär att man på sin höjd nickar till grannarna om man möts i trappen. Om man inte är galen nog att gå med i trivselgruppen och dyligt. Har bott i villa, hus, lägenhet i olika konstellationer och jag gillar lägenhet. Hus är alldeles för mycket jobb med och jag är en opraktisk svarta fingrar person. Plus att jag hatar att plocka svamp, vilket är ett återkommande tema bland vänner och bekanta vad gäller hus/gård. Nära till buss, pendeltåg, t-bana och tvärbanan.

Skulle gärna flytta närmare min mamma med familj men det är lite komplicerat eftersom hon bor i Kenya.
 
Bor i lägenhet i en stad i södra Spanien. Vi flyttade efter flera års funderande ifrån Sverige och jag trivs fantastiskt bra😍.
Älskar att det är liv och rörelse jämt. Att gå ut med hunden en tisdagkväll vid 10-tiden och se restauranger och uteserveringar fyllda med människor är bland det bästa jag vet.
Vi har gångavstånd till affärer, restauranger och det mesta man kan tänkas behöva vilket passar oss väldigt bra.
Kan faktiskt inte tänka mig att flytta tillbaka till Sverige som det känns nu men det kan ju ändra sig.
Klimatet gör naturligtvis sitt till. Har alltid vantrivts på vintern och att slippa pälsa på sig så fort man ska ut är en enorm fördel tycker jag.
 
Tycker jättemycket om våra grannar! Närmsta huset är 200 meter bort (räknat hus till hus), men vi bor precis bredvid en väg så det är inte ovanligt att det promenerar förbi folk. Jag tycker att det är supermysigt om någon som är ute och promenerar hälsar när jag är ute i trädgården, själv säger jag hej eller vinkar till typ alla jag ser :love:

Vi har dock ytan att kunna vara "ifred" om vi vill det med (vi har mycket uppväxta häckar och sådant som sagt). Och just det där valet gör mycket för mig. Jag vet att om jag bara vill slinka ut och sätta mig i hagen för att titta på himlen så kan jag göra det utan att behöva vara social.

Att folk är nyfikna på oss har aldrig stört mig - det har aldrig varit något annat än vänligt intresse och jag har fått veta massor om gårdens historia av gamlingarna som promenerar förbi :love:
 
Varför bor du där och som du bor, vad får dig att trivas eller inte och vad skulle göra att du valde att flytta och i så fall vart och varför och vann jag härmed tävlingen om bukes längsta mening?
Varför jag bor där jag bor är för att vi fick chansen att köpa mitt drömhus :love: Vi bodde tidigare ett par kilometer bort men hälsade på det äldre paret som ägde huset och marken regelbundet. Första gången jag kom in i huset så var min spontana kommentar "Här vill jag bo"

Men det var en stor gård med mycket mark och skog, så jag insåg att vi inte skulle ha råd i rimlig tid. Men så blev det äldre paret skruttiga, tog kontakt med grannen som arrenderade deras mark och frågade om han kunde tänka sig att köpa hela gården mot att de fick bo kvar så länge de ville. Grannen och en var våra bästa vänner ville gärna ha marken men har inget behov av huset så han gick med på det av flera olika orsaker. Men mannen i paret blev akut sjuk och dog relativt kort efter att affären var i hamn och kvinnan ville inte bo kvar själv. När vi fick höra det så frågade vi vännen om han skulle kunna tänka sig att sälja gården till oss utan mark och det tyckte han var en mycket bra idé. Han fick några som han kände vid sin mark, och vi har även gjort lite avtal gällande uthus.

Så vi kunde köpa vårt drömhus! Det är kanske en aning stort i och med att barnen är på väg att flytta hemifrån men jag blir alltid glad när jag kommer hem. Jag kommer till ro i huset, det är tyst, välplanerat och passar oss helt enkelt perfekt. Vi har renoverat en hel del och har fler projekt på gång, en del stora så som rädda logen och lägga plåttak, en del mindre som att tapetsera, en del halvstora så som det maken har börjat med i dagarna, bryta upp golvet i övre hallen och lägga ett riktigt trägolv.

Om det finns något jag skulle vilja förändra, jag skulle önska att huset låg lite längre ifrån vägen, nu blir vi inte störda av vägen som i det tidigare huset men ändå. Just nu kan jag inte komma på något som skulle göra att jag skulle vilja flytta. Däremot skulle jag vilja ha en stuga någonstans i fjällvärlden för sommaren och hösten.
 
Jag behövde hastigt lämna en väldigt destruktiv relation så just nu hyr jag ett litet hus av mina föräldrar. Drygt 60-70 kvadrat. 2,5 rum och kök. En gammal banvaktarstuga som flyttades hit för ca 25 år sedan. Ute på landet i en liten by med ca 10 hus. Ligger i Hälsingland. Sjötomt. Vedeldning och luftluftvärmwpump. Skogen precis bakom huset. 2 mil till närmsta butik och brukshundklubb. Ingen kollektivtrafik. Det är jag, katten och hunden. Vet sen tidigare att mamma och jag inte bör bo såhär nära varandra någon längre stund, men är oerhört tacksam att gården finns när jag hastigt behövde lämna. Också lite skönt att dom har lite koll ifall exet skulle dyka upp.

Pojkvännen jag träffat bor i Luleå så planen är väl eventuellt att flytta upp så småningom men just nu har jag åtaganden här jag måste ta hand om först.
 
Varför bor du där och som du bor,
Jag och exet bodde i lägenhet i centrala Göteborg. Innan dess bodde jag på egen gård på Irland. Så en dag frågade min numer ex-svärfar om jag inte saknade gården på Irland nu när jag bodde så centralt, varpå jag svarade att jag inte gjorde det, men att jag gärna hade köpt ett torp sist på grusvägen med lite mark till så jag kunde ha hästarna hemma på sommaren. Han visste ett sådant torp sa han, i deras hemkommun i Skaraborg. Vi fick hyra torpet och hade det som fritidsfastighet. När vi gjorde slut köpte jag en egen lägenhet i Göteborg, men vantrivdes med livet. Jag var fattig (dyr lägenhet och dyr stallplats) så jag sålde lägenheten, sa upp mig på jobbet och flyttade ut på torpet där jag mådde bra. Efter att ägaren avlidit för 1,5 år sedan fick jag äntligen köpa det av sonen.
vad får dig att trivas eller inte
Det bästa är att jag bor sist på grusvägen. Jag har grannar 800 meter innan mig och de är världens bästa grannar. :D De har också hästar så vi hjälps åt. Det bästa är att jag har mina hästar hemma och att jag kan titta ut på dem hela dagarna om jag vill. Vi har sjukt fina ridvägar!

Det sämsta är att jag måste köra överallt. Jag är ju i grund och botten lite av en partyprinsessa och jag gillar att vara ute på stan och svira. Men Göteborg ligger drygt en timme bort med tåget så ibland åker jag in och festar och sover över hos någon vän, eller tar sista tåget hem och ber någon hämta mig.
och vad skulle göra att du valde att flytta och i så fall vart och varför
Skulle jag flytta skulle jag flytta till Dalarna. Farfar är från Furudal och jag var i hans föräldrahem mycket på sommaren som barn. Skulle kanske inte flytta till just Furudal, men gärna till Dalarna. Lite närmare skidåkning, lite närmare riktiga vintrar.

Eller så hade jag flyttat någon annanstans helt och hållet. Typ Portugal eller södra Frankrike. Eller alperna.
 
En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!
Jag växte upp i radhus med papperstunna väggar och skitstöriga grannar och har blivit allergisk mot störningar så sett. Därtill har jag fått både kackerlackor och vägglöss från grannar. Främst avskyr jag insyn. Jag vill kunna näcka hemma utan att någon ser mig och den risken ökar med grannar, och jag vill kunna påta i trädgården eller chilla i hängmattan utan att känna mig iakttagen.
Jag avskyr när folk kommer och knackar på utan att ringa innan dessutom och den risken ökar ju med grannar också.
 
Jag växte upp i radhus med papperstunna väggar och skitstöriga grannar och har blivit allergisk mot störningar så sett. Därtill har jag fått både kackerlackor och vägglöss från grannar. Främst avskyr jag insyn. Jag vill kunna näcka hemma utan att någon ser mig och den risken ökar med grannar, och jag vill kunna påta i trädgården eller chilla i hängmattan utan att känna mig iakttagen.
Jag avskyr när folk kommer och knackar på utan att ringa innan dessutom och den risken ökar ju med grannar också.
Oh, och att kunna köra tvättmaskinen, dammsuga osv dygnet runt är guld! Jag är nattmänniska och det är skitsvårt att hinna göra nånting den lilla tid jag är pigg innan det är för sent.
 
Bor i en relativt nybyggd bostadsrätt i villaförort utanför stor stad. Bor väl mest här för jobb och gammal vana. Den är helt okej, fin och så, men ingen drömbostad. Lite för mycket asfalt, jag vill egentligen bo närmre naturen. (Ogillar dock allt praktiskt arbete, så något eget hus på landet kommer det aldrig bli, tycker redan bostadsrätt är för mycket besvär.)

Vill helst flytta söderut, Skåne eller möjligheten Halland, drömmen är en liten hyresrätt nära fin natur, helst lövskog. Och helst mindre än idag, en etta räcker. Har tankar om att skala ner framöver och ligga på låga löpande kostnader för att inte ha kravet att dra in så mycket varje månad.
 
En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!

Grannar är ytterligare intryck och personer att behöva handskas med. Jag är autistisk och har svårt att sova i lägenhet på grund av alla ljud och lukter. Jag vill inte behöva höra, se, eller interagera med mina grannar om jag inte själv väljer det, eftersom min erfarenhet av folk i allmänhet är att 95% inte är särskilt snälla, öppensinnade eller hjälpsamma.

Växte upp i villaområde och avskydde det, det var så klaustrofobiskt och så mycket skitsnack. Jag blir så ledsen när jag hör folk prata skit om andra, jag vill inte delta i det och det får mig att inte lita på dom som håller på så. Grannar som vill gnälla på mig direkt till mig blir jag rädd för.

Jag har bott mer lantligt än jag bor nu och då gillade jag alla mina närmaste grannar, det var en "riktig by" med andra djurhållare, bilskrotnissar, och go stämning. Alla var jättetrevliga mot varandra, det var underbart.

Numera, pga barn, så bor jag i en gentrifierad/villafierad by på grund av att det finns en av de sista bra byaskolorna i länet här. Det är en kompromiss på många sätt. Jag kan ha hästarna hemma, men måste låna mark för sommarbetet. Jag har fin öppen utsikt i söderläge, men åt norr så är grannens husknut 5 meter från min. Jag har ett större huslån än jag är bekväm med, men huset var färdigt att flytta in i.

Jag saknar den mer lantliga gården jag hyrde i den mer genuina byn, och håller ögonen öppna. Barnet är äldre, och nu ska vi bara rida ut den här krisen och sen hitta den där drömgården 😅.
 
Jag hade inte så mycket pengar och vantrivdes i ettan jag hade mitt i stan, hade dessutom flyttat mycket under flera år så sökte ett ställe att bo länge i. Området valde jag för det är på lagomt avstånd, ca 4-5 km, från en lite större stad i Västernorrland och inom nätet för stadsbussarna samtidigt som vi har ett friluftsområde med en sjö precis intill. Så fort jag gick in på gatan kändes det bra och när jag klev in i lägenheten var det som att komma hem. Byggnaden är från 70-talet om jag minns rätt och perfekt blandning av äldre och nytt. En stor hyrestvåa + stor balkong med tak. Balkongerna är åt olika håll så man kommer inte så nära varandra. Området är blandat lägenhetshus och radhus, bor mest barnfamiljer och pensionärer här. Som plus i kanten är hyresvärden, ett privat bolag, helt fantastiska när det gäller service och att fixa grejer. Nackdelen är att även om jag till 90% trivs i området så är det lite jobbigt att alltid möta folk så fort jag går utanför dörren.

Dock drömmer jag om ett eget hus och har börjat spara för att kunna köpa ett. Men jag har ännu inte körkort så måste fixa det först och min ADD/asperger ställer till besvär ibland så i dagsläget skulle jag nog inte klara att bo heltid i eget hus. Planen är ett vinterbonat fritidshus/villa på lagomt avstånd dit jag kan åka över en helg och fly världen. Ett litet torp med några uthus och ca 3 hektar mark vore toppen! Så jag kan odla, ha en vävstol utan att störa grannar och på sikt lite djur, höns och getter. Ett ställe jag kan flytta till på sikt. I närheten av kusten eller iaf öppna, stora vidder måste det vara, jag vantrivs inne i allt för djupa skogar.
 
Har nyss flyttat från en tvåa i stan till en annan tvåa i stan. Lite mindre centralt, lite lägre hyra, lite bättre läge i förhållande till familjen, tyvärr lite längre ifrån vissa vänner. Jag har fått trevligare resväg till jobbet och till stallet och än så länge trivs jag jättebra. Det kändes som hemma från första natten jag sov där. Det är ett lite äldre bostadsområde, tror husen är byggda på 50-talet, husen är längre ifrån varandra än i förra området (som var byggt på 80-talet) och det känns grönt och fint även på vinterhalvåret. Jag väntar på ny spis och kyl/frys samt ny golvmatta till ena rummet, när det är gjort tror jag att det kommer att vara ännu bättre.

Ibland tror jag att jag vill bo på gård på landet eller liknande men det vill jag egentligen inte. Jag gillar att bo i städer, inte nödvändigtvis mitt i smeten men så att det känns att det är en stad man bor i. Jag kommer säkert vilja flytta från denna lägenheten om några år för det är så jag funkar. Jag vill flytta på mig ibland. Det finns ingen större anledning till det än att jag blir typ rastlös.
 
En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!

För mig har det nog mycket med självbestämmande att göra. Jag vill inte att grannar ska diktera mitt privatliv, vad jag känner att jag kan göra och inte göra sett till min omgivning. Jag tycker också att det är ett rent störningsmoment precis som @sjoberga beskriver. Här ligger närmaste granne kanske ett par hundra meter bort och det tycker jag ändå är alldeles för nära. Hade vi sluppit se grannar och haft lite bättre promenadvägar hade vi bott perfekt.
 
För mig har det nog mycket med självbestämmande att göra. Jag vill inte att grannar ska diktera mitt privatliv, vad jag känner att jag kan göra och inte göra sett till min omgivning. Jag tycker också att det är ett rent störningsmoment precis som @sjoberga beskriver. Här ligger närmaste granne kanske ett par hundra meter bort och det tycker jag ändå är alldeles för nära. Hade vi sluppit se grannar och haft lite bättre promenadvägar hade vi bott perfekt.

detta är absolut inte kritik, utan ren nyfikenhet - men vad för störningsmoment utgör grannsr ett par hundra meter bort?
 

Liknande trådar

Relationer Hur gör man? Jag tog pension förra året och trivs bra, men då de flesta av mina vänner fortfarande jobbar så har jag för avsikt att...
Svar
3
· Visningar
492
Senast: astronaut
·
Fritid Det är nu klart att jag flyttar till Åland. Ska jobba i Kastelholm. Letar bostad och har ställt hunden i kö på hunddagis i Jomala. Nu...
Svar
4
· Visningar
651
Senast: Otherside
·
Hemmet Vi har mycket Råkor där jag bor och nästan varje morgon har jag fågelskit på fönstren. Nu pratar vi inte om lite skit, utan mycket...
Svar
2
· Visningar
217
Senast: ufot
·
Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
3 266
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp