En bekant till mig som gillar "goda gärningar" i största allmänhet bjöd hem sig själv, sin mamma + några övriga gemensamma bekanta med huvudsyftet att vi skulle ha en storstädning i mitt hus.
Detta var alltså inte jättenära vänner och heller inget som jag överhuvudtaget hade fört på tal eller ens uttryckt någon önskan typ "åh om det bara kunde komma någon och göra en storstädning hemma hos mig". Inte heller så att det var en grupp bekanta som brukar ses för att städa hos varandra. (Hade känts lite eljest det också.) Hennes mamma är väl 65 år ungefär och ingen som jag någonsin har träffat.
Utan detta dök upp helt som hennes egen idé, men det fördes fram som att det var klappat och klart och att jag skulle bli lycklig och tycka det var fantastiskt. I stället kändes det oerhört awkward alltihop och det blev till sist också avstyrt från min sida.
Ska tilläggas att jag iofs gillar tanken på att umgås flera stycken över något bestämt projekt, typ gräva en ny rabatt, rensa ogräs på ridbanan eller måla en logvägg och sedan fira med att äta något gott. Jag kan möjligen stå ut med att nära vänner hjälper till med att hacka grönsaker och duka/plocka undan disk, om de är hembjudna med det primära syftet att äta och umgås. Men andra än nära vänner bör i mitt hem låta bli att lägga sig i det praktiska och bara äta och umgås som gäster.
Men att andra spontanbjuder hem sig själva - med eller utan föräldrar - för att rota igenom hela huset och städa garderober och golvlister och kylskåp? Det är rätt långt över min gräns.
)
