Ensam..

[TheRedLightning]

Vi får kämpa på och lyckas!

Precis, friskt vågat hälften vunnet sägs det.

 

[MissPumpkin]

Precis, friskt vågat hälften vunnet sägs det.

Helt rätt!

 

[TheRedLightning]

Helt rätt!

Jag kör stenhårt på det mottot.

 

[ThomasM]

Jag önskar er alla ett Gott Nytt år! Här på forumet är ingen ensam i alla fall!

Mvh Thomas

 

[CillaW]

Singel sen ett år. Jag saknar inte en partner, det skulle bara kännas jobbigt att behöva anpassa mig efter någon annan så jag letar inte alls.

Jul slutade jag fira för egen del 1992 men så länge min mamma levde så åkte jag till mina föräldrar, med eller utan barnen. Numera firar de jul hos sin pappa varje år och nyår med sina kompisar.

Jag brukade jobba julafton, till mina kollegors glädje men de tre senaste jularna har jag inte jobbat i jourverksamhet. Så jag har inte gjort nåt särskilt. Saknar mamma.
Förra året var jag i stallet åtta timmar. I år var jag hemma med två kompisar.

Nyår är lite jobbigare av flera skäl. Det är en annan saknad.

Midsommar? Ibland hos vänner, ibland inte.

 

[ptr]

Men den där saknaden blir större av att uppleva att "andra har ju". Visst mått av avundssjuka över det man inte har själv.

Gott nytt år i alla fall!

 

[Shaggy]

Alltid varit singel. Jul firas med föräldrarna, nyår med att försöka få Novan att inte stryka med av stress. Midsommar är egentligen inget att fira (sorgedag det blir mörkare sen) men är ibland hos mor o far.

 

[grodan21]

Era berättelser får mig att tappa hoppet. blir det inte bättre än så här? Är skittrött på att vara ensam.

 

[tanten]

Era berättelser får mig att tappa hoppet. blir det inte bättre än så här? Är skittrött på att vara ensam.

Jo, det kan bli bättre. Men inte för alla.
Vissa människor är inte skapta så att de attraherar en partner. Varken med yttre eller inre egenskaper.
När jag var yngre trodde jag att det på något sätt var ett eget val att leva ensam. Att man avvisat intresserade potentiella partners. Det tror jag inte längre.

det finns en majoritet av människor som går in och ut ur relationer. Andra har inga relationer alls.

Jag vet många människor som är fantastiska personer, som är vackra och begåvade och behagliga. Men som inte attraherar någon. Inte på det viset.

För egen del får jag ofta komplimanger. Av kvinnor. Men inte av män. En enda gång i livet har en man sagt att jag är vacker. Han var helt nykter. En enda man har någonsin varit kär i mig.

Det finns helt enkelt något hos mig som repellerar. Jag vet inte vad och jag tänker inte göra om mig och min personlighet för att intressera män.

Man får rida den häst man har. Jag är jag och mitt liv är ensamt.

 

[Magiana]

Era berättelser får mig att tappa hoppet. blir det inte bättre än så här? Är skittrött på att vara ensam.

Men det är ju jätteskönt att slippa någon som det inte går att diskutera med, en som slösar med pengar, kommer med goddag-yxskaftsvar, inte respekterar vad du säger eller behandlar dig som ett barn. Det är bara några av de saker man slipper som singel.

I somras var det en som raggade på mig när jag stannade till i Kungälv för att fota blommorna. Jag tältade varje natt under den resan och han som raggade på mig erbjöd mig att sova på hans soffa så jag inte behövde råka ut för åska Alltså, för f-n, behandla mig inte som en dadda! Jag har valt att tälta! Jag vet att det kan åska (och det gjorde det också) men jag tar också konsekvenserna av mina val. Tips om en bra tältplats hade jag dock tacksamt tagit emot.

 

[Myrten]

Era berättelser får mig att tappa hoppet. blir det inte bättre än så här? Är skittrött på att vara ensam.

För egen del tycker jag att jag har det bra! Inför jul och nyår kan jag känna någon form av normativitets-stress, att det märks att jag är utanför ramarna - närmare 50, inga barn och singel. Men sedan har jag allt som oftast fantastiska jul- och nyårshelger. Så även 2014. Men de är kanske inte Fanny & Alexander-jular eller stora nyårparties. På julafton var vi tre personer som åt tillsammans (blev spontant). Sedan ordnade jag en middag på juldagen. Vi var fem stycken varav en var en ny bekantskap. Även igår var vi fem och ytterligare en anslöt.

Jag tänkte på min mamma, som senare delen av sitt liv var bitter över sin skilsmässa och att det innebar att de traditionella jularna med en massa släkt mm uteblev. Hon skulle tyckt min julafton 2014 var patetisk, men jag är till skillnad från henne inte fast vid att det måste vara på ett "visst" sätt.

 

[Modest]

För egen del får jag ofta komplimanger. Av kvinnor. Men inte av män. En enda gång i livet har en man sagt att jag är vacker. Han var helt nykter. En enda man har någonsin varit kär i mig.

Det finns helt enkelt något hos mig som repellerar. Jag vet inte vad och jag tänker inte göra om mig och min personlighet för att intressera män.

Man får rida den häst man har. Jag är jag och mitt liv är ensamt.

Jag känner SÅ igen mig, trots att jag bara är en bit över 20-årsstrecket. Jag har också något som repellerar. Framför allt attraherar jag aldrig män i min egen ålder, enbart betydligt äldre män (men det har nog inte så mycket med mig att göra).

Även om jag inte vill ändra på varken min in- eller utsida för att träffa en partner/vänner så är jag väldigt nyfiken på vad det är som är som är så avgörande.

 

[grodan21]

@tanten @Magiana @Myrten en partner kan jag leva utan. Men det jag saknar är vänner!

 

[Myrten]

@tanten @Magiana @Myrten en partner kan jag leva utan. Men det jag saknar är vänner!

Det förstår jag verkligen!

Ofta kan man ju hitta vänner när man utökar eller byter miljö. Exempelvis börjar med en ny hobby, byter jobb, börjar plugga. När jag var aktiv i hundvärlden fick min bekantskapskrets exempelvis ett stort tillskott.

 

[tanten]

@tanten @Magiana @Myrten en partner kan jag leva utan. Men det jag saknar är vänner!

Fast det är enklare.

Vänner får man genom att vara en. Vilket låter brutalt enkelt...

Men genom att vara i olika sammanhang och välja att vara öppen för andra människor blir du vän.

Jag hittar vänner på massor av platser. (om man nu med vän menar människor att föra samtal med, som du känner igen och hälsar på)

I badhuset i tisdags talade jag länge i ångbastun med en kvinna som jag möter med jämna mellanrum just där i badhuset. Vi pratade om en hel drös ämnen och vi har gott utbyte av varann. Skulle jag vilja skulle vi kunna umgås mer. Nu väljer jag att inte föra detta vidare, jag är nöjd med den gemenskap vi har när vi möts, i det där speciella sammanhanget.

De människor jag vill ha tätare umgänge med, de väljer jag. Men bland dem hittar jag faktiskt inte det där spontana köksbordshänget. jag skulle önska att flera faktiskt bara stannade när de far förbi postlådan och ser att bilen står hemma.

 

[grodan21]

Det förstår jag verkligen!

Ofta kan man ju hitta vänner när man utökar eller byter miljö. Exempelvis börjar med en ny hobby, byter jobb, börjar plugga. När jag var aktiv i hundvärlden fick min bekantskapskrets exempelvis ett stort tillskott.

Där sätter du huvudet på spiken. Måste hitta något nytt, men funderar på vad det kan vara. Men 2015 är året då jag ska kämpa för att bli mer nöjd med mitt liv.

 

[Myrten]

Fast det är enklare.

Vänner får man genom att vara en. Vilket låter brutalt enkelt...

Men genom att vara i olika sammanhang och välja att vara öppen för andra människor blir du vän.[...]

Håller inte helt med. Eller rättare sagt - för att kunna vara öppen för andra i sociala sammanhang så måste du ju befinna dig i sammanhang där du möter nya människor.

Jag har ett par vänner som knyter kontakter vart än de visar sig. De är supersociala. Jag är inte social på det sättet. Jag kan inte börja snacka med någon på Ica eller puben och på sikt blir de mina vänner. För mig krävs längre tid. Därför har alla mina vänner kommit till mig genom att vi fått naturlig anledning att umgås under en längre tid. Jobbat tillsammans, pluggat tillsammans, haft häst i samma stall osv. Jag är ganska avvaktande (men det är inte säkert att det märks), så därför behöver jag tid. Det är precis samma sak som spelar in när det gäller partner, men till skillnad från vänner där det inte finns någon kravspec rörande kön, sexuell läggning, ålder etc så är den rätt strikt när det gäller partner. Därav singelskap har jag kommit fram till.

 

[Lovisaleonora]

Håller inte helt med. Eller rättare sagt - för att kunna vara öppen för andra i sociala sammanhang så måste du ju befinna dig i sammanhang där du möter nya människor.

Fast det fina i den kråksången är ju att man själv bestämmer hur social man vill vara. Det är bara att gå utanför dörren och börja öva, om man saknar kompetensen och/eller vill kolla av nya potentiella vänner.

Som singel (och även som gift) var/är jag rätt osocial. D v s jag är ytterligt socialt kompetent när jag väljer det, och har lätt för att hitta nya bekantskaper. Men jag väljer gärna bort sociala sammanhang när jag har möjlighet.

En sliten sanning är att det är svårt att få nya vänner om man är ensam i sin egen soffa, underförstått att det gäller ju att träffa nya människor för att hitta nya vänner och bekanta.

 

[Tassetass]

Era berättelser får mig att tappa hoppet. blir det inte bättre än så här? Är skittrött på att vara ensam.

Då tycker jag att du ska lyssna på min berättelse istället!

 

[anna_panna]

Känner igen era berättelser så väl, nu slipper jag ensamheten då jag är gift men innan så var jul något man firade med föräldrarna och midsommar och nyår jobbiga då det gällde att hitta några att fira med, inte lätt med liten bekantskapskrets