Era förlossningsberättelser

[Ariane]

@Bluefish Vad har du för jobb? (tänkte på din fråga och arbetsskada )

 

[Bluefish]

@Ariane Hah, kopierade direkt från min föräldratråd jag jobbar i lagård och korna äter oftast upp sin efterbörd.

 

[Ariane]

@Ariane Hah, kopierade direkt från min föräldratråd jag jobbar i lagård och korna äter oftast upp sin efterbörd.

Jag misstänkte det eller grisar

 

[Flixon]

Jag är imponerad att ni kommer ihåg så detaljerade tider och grejer! Det gör inte jag

Spoiler: Det jag minns..

Vaknade på morgonen, bf+1, med lite förvärkar. Hade inte haft en enda förvärk innan dess, så jag gissade att det var något på gång. Men sen dog det ut, oerhört frustrerande tog min första kryckfria promenad på flera månader den dagen, i hopp om att sätta igång det igen. Ingen lycka, bara missnöjda fogar
Strax före midnatt bestämde jag och maken att det var dags att göra något mer för att sätta hjulen i rullning, en orgasm senare och värkarna drog igång på riktigt - succé!

Tog inte lång tid innan det började kännas rätt ordentligt, klistrade fast TENSen och ringde förlossningen. Eftersom jag fortfarande kunde prata tyckte barnmorskan att vi kunde avvakta hemma ett tag till... en halvtimme senare ringde jag igen, fick lov att komma in men blev förvånade om att vi kunde bli hemskickade.

Inne på förlossningen vid 02, öppen 4 cm, hurra! Blev erbjuden ett varmt bad och tackade glatt ja, det var hur skönt som helst. Maken baddade min panna, jag drack lite saft och värkarna var fullt hanterbara.

Tills vattnet gick. Kändes som att någon drog ur proppen på mig, och så slog en krystvärk till med full kraft så jag nästan blev dubbelvikt. Insåg att det var läge att röra sig tillbaka till rummet, tog 2 värkar innan jag ens tog mig upp ur karet...

Tillbaka på rummet, fick order om att inte krysta för jag var bara 8 cm öppen. Tror klockan var ca 04 här. Sög i mig lite lustgas, 9 cm öppen och det började bli riktigt jobbigt. Till slut hjälpte bm till att "putta" upp sista kanten över barnets huvud, så jag kunde börja krysta på riktigt. Så jag krystade. Och krystade. Och krystade... men ut skulle hon tydligen inte, vår unge. Fick prova massor av olika ställningar, inget funkade. Vrålade "varför kommer hon inte?!" i syrgasmasken, det hjälpte inte det heller. Till slut var jag så trött, kroppen tog alldeles slut, så de kopplade in värkstimulerande dropp (vilket jag inte märkte förrän jag drar åt mig armen mitt i en värk och alla ropar nej! - de hade precis stoppat in en nål i den armen ).

Maken berättade efteråt att de börjat prata om att kalla på läkaren för varken jag eller bebisen återhämtade oss särskilt bra mellan värkarna till slut. Men med hjälp av en bm som la sig på min mage och tryckte, kom hon äntligen ut, lite trött men frisk och kry, kl 06.22!

2,5 h krystvärkar tog på krafterna, jag kunde knappt hålla dottern efteråt för hela jag bara skakade. Jag hade till och med träningsvärk i senorna på framsidan av halsen dagen efter! När bm bad mig krysta ut moderkakan började jag gråta, jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att krysta mer!

Jag minns att jag kände mig lite snuvad på förlossningen, det gick så fort fram till krystningen att jag inte riktigt hann med mentalt. Och krystningsskedet var jag så inne i mig själv, orkade bara lyssna på min man, så det hade kunnat vandra en blåsorkester genom rummet utan att jag märkt något. Men vi hade jättebra personal som gav ett toppenfint bemötande och var lugna och trygga. Maken var mer tagen eftersom han märkte stressen hos personalen när det tog sån tid, och hur jag blev tröttare och tröttare.. men det var det värt