Sv: Ett barn...
Då får du fråga henne om hon tror att dottern skall bo själv i egen lägenhet om ni skiljer er eftersom hon skulle bli ensam
Skall man utöka familjen skall det vara för dom vuxna vill ha en till medlem i familjen och inte för barnet vill/behöver.
Alla syskon blir inte bundisar och alla syskon har inte glädje av varandra.
Min dotter är 8 år och har inga syskon, kommer inte få några heller. Vi är för sjuka för att orka med späd- och småbarnstiden och jag blir för dålig utan mina tabletter som jag inte kan ta under graviditeten.
Det finns fördelar och nackdelar med ensambarn precis som med två barn, som tre barn, som fyra osv. Vad fördelar och nackdelar är beror också på barnet/barnen i sig.
När det gäller ett barn så är ju nackdelen brist på lekkamrater i hemmet. Där kanske man får tänka lite extra på att ge barnet tillgång till lekkamrater. Sedan är det som sagt var inte alls säkert att syskonen leker med varandra.
Om ni dör tidigt så betyder det inte att sorgen blir mindre jobbig för barnet än om den råkar ha syskon. Kanske när barnet blir äldre men när den är mindre kan en mormor, morfar eller annan människa som barnet träffar ofta vara större stöttepelare. När man är vuxen så kan det vara en tröst men åt andra sidan så kan ju även syskonet faktiskt dö innan dess så det kan ju bli dubbel börda.
Man kan faktiskt inte skydda barn från den hårda värld vi lever i totalt och fler syskon skyddar inte barnet och i vissa fall ger inte ens stöd. Det är bara att se på vissa bouppteckningar
Så jag tycker att du och sambon skall göra det som är bäst för er och är att inte skaffa fler barn så är det så.
Man kan inte ge ett barn allt den har behov/vill ha utan man får ge barnen det viktiga (mat, husrum, kläder och helst också kärlek) och sedan får barnet rätta sig efter det.
Jag har talat om för min dotter att vill hon ha många barn så får hon skaffa det själv när hon blir vuxen och skaffar sin familj. Då kan hon bestämma hur den skall se ut liksom jag och maken bestämmer hur vår skall se ut.
Än så länge finns det inga barn som vuxit upp och varit förstörda pga att dom är ensambarn utan det är hur man bemöter barnet under uppväxen som avgör sådant.
När någon säger att ni borde skaffa ett till så säger du att ni har bestämt er att just nu skall er familj se ut så här. Säg att du respekterar deras ståndpunkt, förstår vad dom menar men att du inte delar den. Säg att du anser att det viktigaste med uppväxten är hur man bemöter barnet och inte hur många syskon barnet har, om ni bor på landet eller i staden, om ni har hund eller inte, om ni har häst eller inte.
