Förskolestart

[turbofling]

Min dotter som är precis 1,5 ar började förskola för lite mer än en manad sen. Hon gar mandag, onsdag och fredag 8-14. Första veckan pa inskolningen var hon mest hos mig eller ville att jag satt brevid. I mitten av andra veckan började hon släppa taget och ge sig iväg utan mig. Förra veckan var första veckan jag lämnade direkt och hon gick sig fulla tid, det var inga problem alls.

Nu i mandags grät hon precis när jag lämnade över henne men slutade innan jag ens gatt ur rummet. I onsdag var hon väldigt ledsen, kämpade emot redan när vi gick mot rummet. Hon hade gratit fran och till under dagen men hade gatt bra att trösta.

Idag när vi lämnade storasyster (hon gar varje dag, samma byggnad men annan grupp) märkte jag en osäkerhet hos henne och hon ville bli buren hela vägen hem. När jag hämtade storasyster sprang hon glatt runt men sa fort hon fick syn pa en av hennes pedagoger sprang hon till mig och ville "gömma" sig hos mig.

Hemma är hon mycket oroligare, vill vara nära mig hela tiden, hennes pappa far inte ha henne alls och hon grater och skriker mycket mer än vanligt. Jag känner inte alls igen henne.

Jag upplever pedagogerna som jättebra och mysiga, fatt väldigt bra intryck efter inskolningen.

Jag kommer inte ihag hur det var med hennes storasystrar. Hur har det varit för era barn? Har dom ocksa haft en period med mer problem efter en bra start? Har det gatt över sen? Tror ni att det är förvirrande för henne att vi är där tva dagar för hämtning/lämning av storasyster när hon själv inte stannar där (förbereder henne för hennes dagar med en speciellt ryggsäck och gar bara till hennes plats i hallen pa hennes dagar).

 

[Hermelin]

Jag tror att det kan vara en ganska så vanlig reaktion. När grabben var lite mindre kunde han reagera så där efter att ha varit hos farmor två dagar. Dvs att det var lite gnälligare än vanligt och han ville i stort sett bli buren hela tiden. Samma sak första veckan efter semester t ex. Vi har hanterat alla sådana reaktioner på samma sätt. Han har fått all den extra trygghet och de extra kramarna som han bett om.

Jag tror att om hon bara känner den extra tryggheten hemma så blir det nog bra om ett litet tag.

 

[Badger]

Min dotter som är precis 1,5 ar började förskola för lite mer än en manad sen. Hon gar mandag, onsdag och fredag 8-14. Första veckan pa inskolningen var hon mest hos mig eller ville att jag satt brevid. I mitten av andra veckan började hon släppa taget och ge sig iväg utan mig. Förra veckan var första veckan jag lämnade direkt och hon gick sig fulla tid, det var inga problem alls.

Nu i mandags grät hon precis när jag lämnade över henne men slutade innan jag ens gatt ur rummet. I onsdag var hon väldigt ledsen, kämpade emot redan när vi gick mot rummet. Hon hade gratit fran och till under dagen men hade gatt bra att trösta.

Idag när vi lämnade storasyster (hon gar varje dag, samma byggnad men annan grupp) märkte jag en osäkerhet hos henne och hon ville bli buren hela vägen hem. När jag hämtade storasyster sprang hon glatt runt men sa fort hon fick syn pa en av hennes pedagoger sprang hon till mig och ville "gömma" sig hos mig.

Hemma är hon mycket oroligare, vill vara nära mig hela tiden, hennes pappa far inte ha henne alls och hon grater och skriker mycket mer än vanligt. Jag känner inte alls igen henne.

Jag upplever pedagogerna som jättebra och mysiga, fatt väldigt bra intryck efter inskolningen.

Jag kommer inte ihag hur det var med hennes storasystrar. Hur har det varit för era barn? Har dom ocksa haft en period med mer problem efter en bra start? Har det gatt över sen? Tror ni att det är förvirrande för henne att vi är där tva dagar för hämtning/lämning av storasyster när hon själv inte stannar där (förbereder henne för hennes dagar med en speciellt ryggsäck och gar bara till hennes plats i hallen pa hennes dagar).

Tycker det kan vara värt att fråga pedagogerna speciellt om det hänt någonting, om de varit tvungna att tillrättavisa henne eller dylikt. Har fått uppfattningen om att i alla fall våra bara säger till om det varit någonting alldeles extra.

Men håller med tidigare skrivare ( ) om att A brukade (fortfarande gör ibland) falla ihop lite och kunna bli ynklig/krävande när han kommer hem från en plats där han ansträngt sig för att vara "väluppfostrad" en tid.

 

[turbofling]

I natt vaknade hon flera ganger och skrek och grät efter mig trots att hon lag brevid mig och en stor del av natten även pa min arm sa känslan imorse var inte sa bra. Men det gick mycket bättre idag, hon kände inte alls lite orolig i kapprummet, hon grät iof när jag lämnade över henne men redan när jag tagit pa mig skorna var hon tyst igen.

Under dagen hade hon bara varit lite ledsen när hon vaknade efter vilan sa dagen var mycket bättre. Nu i eftermiddag har hon varit mycket hos sin pappa ocksa.

Pratade lite med hennes favoritpedagog och hon sa att hon upplever Mira som att hon trivs men att det är en omställning för henne och det är klart att det är. I 1,5ar har hon varit hela dagarna med mig och sina syskon, vi har i stortsätt aldrig barnvakt heller.

Magkänslan är mycket bättre nu iaf. Jag tror inte att hon kan fa det mkt bättre, tre vuxna pa max 12 barn, Mira är yngst (dom flesta är 2,5-3 ar). Mycket sang och dans som Mira älskar och dom är ute och promenerar mkt och det älskar hon ocksa.

 

[trazel]

Min lilla, nu 2,5 år har varit sådär i perioder sedan han började för ett år sedan. Speciellt efter längre ledigheter. Jag har helt sonika lämnat dit honom varje dag, men gjort väldigt korta dagar så han vetat att mamma kommer om en stund. För honom har det dessutom hjälpt om jag berättat att jag (eller vem som nu ska hämta) kommer efter maten/ efter vilan/efter mellis. Då har det blivit tydligt att vi tänker hämta honom igen och han är nöjd.