Föredöme

[Mabuse]

Jag tycker inte att barn idag har vuxna omkring sig för mycket, det känns som problemen med negligerade och vanvårdade barn är så mycket större. Vad är det för fel menar du med att vara med sina barn för mycket? Vad kan hända då? Att barn inte utvecklas självständigt? Att de inte får bli egna individer? Jag tänker att det är ganska olika för olika barn vilka behov de har av vuxenkontakt. Ännu har jag inte träffat på något barn som har för mycket vuxna runt omkring sig, men det kanske du har? Snarare stöter jag på motsatsen ofta, föräldrarna arbetar med sina karriärer och har svårt att få livet att gå ihop och köper tjänster som hämtning och lämning mm.
De tillbringar ju också redan så mycket tid på dagis och skola där de vuxna är i ett väldigt krympande antal och barngrupperna redan är så stora.
Jag skulle nog önska att vi hade en heltidsnorm på 6 timmar per dag i stället för 8. Då skulle det finnas mer tid.

Vanligt heltidsjobb är ju inte precis att "arbeta med sin karriär". Om det är vuxentid som efterfrågas, så tycker jag det ger mycket mer om jag t ex går och fikar eller tar en promenad med mitt barn, än att jag ställer mig i kiosken medan barnet är utom synhåll och spelar fotboll eller vad det nu är.

Det känns ju också som att det finns fler alternativ än a) vanvård och b) ägna fritiden åt ideellt arbete i barnets idrottsförening.

Vad jag menar är oorganiserad lektid. Tid när barnen får vara ifred och pyssla med sitt. Utan att någon vuxen är där och styr upp och organiserar.

Om jag jämför med när jag var liten så är mina barn mycket mer med vuxna än vad jag var. Dåförtiden hämtade man inte så tidigt på dagis som man gör idag, och det fanns inget fritids, så efter skolan var jag hemma själv eller eventuellt med något storasyskon om de hunnit hem. Idag finns det fritids på ett helt annat sätt. Idag börjar man dessutom med vuxenledda aktiviteter, t ex idrott eller någon annan hobby, mycket tidigare än när jag var liten. Det första jag gjorde var att börja rida en gång i veckan när jag var åtta, idag spelar femåringarna redan fotboll i förening. En sexåring spm inte har någon vuxenledd aktivitet efter skolan är rätt ensam om det. Osv.

Huruvida vanvård skulle vara vanligare idag vet jag inte, varför tror du det?

 

[kryddelydd]

Borde man inte fundera över det som förälder? Är inte det viktigt?

Det där låter lite jobbigt.
Att som förälder fundera på hur man är ett föredöme.

Nej, jag hör till dem som tycker att "good enough" är tillräckligt att sträva efter (sedan finns det förstås de som inte når upp till den nivån heller).

Det är väl inte ovanligt att barnen liksom blir föräldrarnas "intresse/hobby" under ett antal år?

Jag, som hunnit bli 44 år gammal, ser en rätt stor skillnad i förväntningar på livet jämfört med när jag växte upp.

På den tiden, var det få människor som hade ork och tid och pengar - eller förväntan om det - till en egen hobby när man hade små barn.
Man jobbade, kom hem, fixade mat. Barnen kanske hade någon aktivitet en gång i veckan eller möjligen ett par. Sedan gjorde man "ingenting" resten av tiden.

Nu är det ju många barn som är på flera aktiviteter i veckan, och så kanske det är 2-3 syskon som ska göra olika saker. Dessutom skjutsas barnen till och från aktiviteterna.
Då blir det inte mycket tid över för föräldrarna att utöva egna hobbyer.
Om det sedan är sunt eller osunt må vara osagt, men jag tänker att föräldrarna nog på sitt sätt är förebilder i en sådan situation: de försöker prioritera barnen (även om jag personligen inte tror att det är så bra för barn att ha för många schemalagda aktiviteter förutom skolan) och det är väl något väldigt positivt?
Att skaffa barn och inte vilja unna barnen något bra, är väl knappast att vara en förebild?
Själviskhet lär sig barnen och ungdomarna väldigt effektivt ändå... att ha föräldrar som visar att barn inte behöver prioriteras är inte positivt (och än en gång; jag tror att många barn har onödigt många aktiviteter).
Jag tänker att kanske det vore bästa förebilden att visa att man faktiskt inte behöver vara iväg på en massa aktiviteter?

 

[cirkus]

Fast det är ju mer komplext än så. Om jag ska ägna tid åt att stå i kiosk etc så innebär det antingen att jag ska sluta jobba heltid, eller ge upp mina egna intressen. Det vill jag inte, och jag tycker inte heller att det är en bra förebild för mina barn att kvinnors arbete och intressen inte är så viktiga utan gärna kan läggas åt sidan. Klassklyftor blir det ju ändå, för alla har inte lika mycket tid. Det är inte klassneutralt att ha obegränsat med fritid att lägga på barnens intressen.

Jag tycker också tvärtom att det är jättebra om även barn tränas av skickliga, utbildade tränare. Att inte bara vuxna och proffs får kvalitet, utan även barn. Det innebär inte att det behöver vara tävling och prestation från tidig ålder, bara att de just får skickliga tränare som kan sin sak. Jag ser verkligen inte varför det är kontraproduktivt att barn t ex får gå i simskola med utbildade simlärare, snarare än att någon förälder som inte vet hur simundervisning går till ska försöka lära barnen. En utbildad tränare, med den erfarenhet man får när man jobbar med något varje dag snarare än en kväll i veckan på lediga stunder.

När det gäller att ha vuxna omkring sig så är det ju just det man inte har om jag t ex inte har möjlighet att vara med på träningen eller titta på när barnet idrottar, eftersom jag måste stå i kafeterian. Så mycket umgänge blir det ju inte.

Om något tycker jag snarare att barn idag har vuxna omkring sig för mycket. När jag var liten var jag ibland ensam hemma, pysslade med egna saker utan vuxna och hade mer som en egen värld, med egna saker jag tyckte var spännande. Det är den tiden jag tycker det kan vara svårt att ge barnen, den långa ostörda lektiden, inte tid tillsammans med vuxna. De är ju i regel med vuxna från morgon till kväll, sju dagar i veckan.

Det är väl ändå inte bara du som mamma som ska vara med på aktiviteter eller stå i kiosk? Det finns väl en förälder till?

Jag tycker det är en tråkig signal till barn (och omgivning i allmänhet) att köpa sig ur allt.

Däremot håller jag med om att det är bra om simläraren är utbildad - just simning är såpass viktig kan jag tycka, att det inte riktigt är jämförbart med fotboll, ridning eller hockey.

 

[Mabuse]

Det är väl ändå inte bara du som mamma som ska vara med på aktiviteter eller stå i kiosk? Det finns väl en förälder till?

Jag tycker det är en tråkig signal till barn (och omgivning i allmänhet) att köpa sig ur allt.

Däremot håller jag med om att det är bra om simläraren är utbildad - just simning är såpass viktig kan jag tycka, att det inte riktigt är jämförbart med fotboll, ridning eller hockey.

Det finns ett barn till. Nån måste ju ta hand om det också.
Om en förälder lägger sin fritid på att jobba i en kiosk, så innebär det ju att någon annan måste ta hand om barnen. T ex den andre föräldern.

När det gäller hur viktigt saker och ting är, så är jag nog av den meningen att om man ändå gör sig besväret att åka till en träning och ägna regelbunden tid åt något, så kan man lika gärna ha en bra tränare som kan lära en nånting. Så när det gäller ridningen t ex så är vill jag att barnen får bra ridlärare från början, så att de får lära sig grunderna rätt. Det blir så mycket enklare och roligare i längden då.

Om man bara vill kicka lite boll för att det är kul, utan ambitioner att lära sig nånting, så tycker jag det är overkill med tränare och fotbollsklubb (t ex), då går det ju lika bra att sparka boll på fotbollsplan med några kompisar. Som extra bonus behöver ju då heller föräldern inte stå i en kiosk någonstans, utan kan vara med.

Jag tycker inte det är en tråkig signal att ta lärande på allvar, att den som tränar/utbildar ska vara någon som kan sin sak och gör det bra. Att ge en kunnig tränare betalt för sitt jobb tycker jag är ett erkännande. Kunskap och skicklighet är värt något. Ska vara värt något.

Sen fattar inte jag varför det är bättre att tjäna pengarna som behövs genom att jobba i kiosk än genom att t ex handleda uppsatser? Alla pengar kommer ju från arbete på något sätt, spelar det någon roll vilken sorts arbete det är?

Sen kan det ju finnas andra anledningar att jobba ideellt i en klubb, t ex att man har kafé på hästtävlingar för att det är trevligt för alla om det går att fika, och man då turas om att ordna fikat, men det är en annan sak. När vi har klubbtävlingar på ridskolan t ex så hjälps alla som är med och tävlar åt, med kafé och funktionärsgöra och så vidare. Men tränaren är betald, utbildad och professionell. Och kafét är inte i första hand ett sätt att tjäna pengar, för priserna är låga så att fler kan ha råd att fika.

Jag skulle inte tycka det var ett bra alternativ att någon förälder ideellt ersätter den betalda tränaren, och sen fiket får stå för inkomsterna.

 

[monster1]

Det finns ett barn till. Nån måste ju ta hand om det också.
Om en förälder lägger sin fritid på att jobba i en kiosk, så innebär det ju att någon annan måste ta hand om barnen. T ex den andre föräldern.

När det gäller hur viktigt saker och ting är, så är jag nog av den meningen att om man ändå gör sig besväret att åka till en träning och ägna regelbunden tid åt något, så kan man lika gärna ha en bra tränare som kan lära en nånting. Så när det gäller ridningen t ex så är vill jag att barnen får bra ridlärare från början, så att de får lära sig grunderna rätt. Det blir så mycket enklare och roligare i längden då.

Om man bara vill kicka lite boll för att det är kul, utan ambitioner att lära sig nånting, så tycker jag det är overkill med tränare och fotbollsklubb (t ex), då går det ju lika bra att sparka boll på fotbollsplan med några kompisar. Som extra bonus behöver ju då heller föräldern inte stå i en kiosk någonstans, utan kan vara med.

Jag tycker inte det är en tråkig signal att ta lärande på allvar, att den som tränar/utbildar ska vara någon som kan sin sak och gör det bra. Att ge en kunnig tränare betalt för sitt jobb tycker jag är ett erkännande. Kunskap och skicklighet är värt något. Ska vara värt något.

Sen fattar inte jag varför det är bättre att tjäna pengarna som behövs genom att jobba i kiosk än genom att t ex handleda uppsatser? Alla pengar kommer ju från arbete på något sätt, spelar det någon roll vilken sorts arbete det är?

Sen kan det ju finnas andra anledningar att jobba ideellt i en klubb, t ex att man har kafé på hästtävlingar för att det är trevligt för alla om det går att fika, och man då turas om att ordna fikat, men det är en annan sak. När vi har klubbtävlingar på ridskolan t ex så hjälps alla som är med och tävlar åt, med kafé och funktionärsgöra och så vidare. Men tränaren är betald, utbildad och professionell. Och kafét är inte i första hand ett sätt att tjäna pengar, för priserna är låga så att fler kan ha råd att fika.

Jag skulle inte tycka det var ett bra alternativ att någon förälder ideellt ersätter den betalda tränaren, och sen fiket får stå för inkomsterna.

Men har det inte gått från att förr var det barnen själva som stod för "arbetet" med föräldrar och vuxnas övervakande öga. Uppgiften för föräldern var alltså övervakning och handledning för aktiviteten. Medan nu är det att utföra själva uppgiften (sälja korvar, schampo, lotter eller kläder). När jag var med i en klubb så var det vi barn själva tillsammans med våra tränare som gick runt och samlade burkar eller sålde saker. Nu verkar det alltid vara föräldrarna som gör grejerna.

 

[Mabuse]

Men har det inte gått från att förr var det barnen själva som stod för "arbetet" med föräldrar och vuxnas övervakande öga. Uppgiften för föräldern var alltså övervakning och handledning för aktiviteten. Medan nu är det att utföra själva uppgiften (sälja korvar, schampo, lotter eller kläder). När jag var med i en klubb så var det vi barn själva tillsammans med våra tränare som gick runt och samlade burkar eller sålde saker. Nu verkar det alltid vara föräldrarna som gör grejerna.

Kanske? Som liten gjorde jag lite olika saker - spelade instrument, sjöng i kör, red, fäktade och tränade friidrott. Vi sålde aldrig nånting för något av det. Enda gången jag var med om att på något sätt dra in pengar var med kören, då tror jag vi fick betalt för att gå luciatåg på lite olika företag (vi gick luciatåg hela dagen, på olika ställen).

Kanske det är en annan kultur i lagidrotter?

Jag tycker att det är rätt bra om barn inte redan i tidig ålder drillas i att tjäna pengar, så i möjlig mån hoppas jag mina barn slipper sälja saker de med.

 

[monster1]

Kanske? Som liten gjorde jag lite olika saker - spelade instrument, sjöng i kör, red, fäktade och tränade friidrott. Vi sålde aldrig nånting för något av det. Enda gången jag var med om att på något sätt dra in pengar var med kören, då tror jag vi fick betalt för att gå luciatåg på lite olika företag (vi gick luciatåg hela dagen, på olika ställen).

Kanske det är en annan kultur i lagidrotter?

Jag tycker att det är rätt bra om barn inte redan i tidig ålder drillas i att tjäna pengar, så i möjlig mån hoppas jag mina barn slipper sälja saker de med.

Hur finansierades läger och liknande? Vi samlade in pengar för att åka på cuper och läger minns jag. Jag tycker det är bra att träna på att själv göra något för att få något, det lär ju ansvar och ger en insikt i att man själv kan påverka sin situation. Dessutom får ju då alla samma förutsättningar att delta. Att vi hade det så kanske beror på att området barn från flera socioekonomiska grupper, så det jämnade fältet så att alla kunde följa med.

 

[Mabuse]

Hur finansierades läger och liknande? Vi samlade in pengar för att åka på cuper och läger minns jag. Jag tycker det är bra att träna på att själv göra något för att få något, det lär ju ansvar och ger en insikt i att man själv kan påverka sin situation. Dessutom får ju då alla samma förutsättningar att delta. Att vi hade det så kanske beror på att området barn från flera socioekonomiska grupper, så det jämnade fältet så att alla kunde följa med.

Vi åkte inte på läger. Jo, en skidresa med fäktklubben, den betalade man själv (och det var inte särskilt dyrt).

Jag är inte särskilt glad i att lära barn att fokusera på pengar. Man kan ju kämpa för resultat på andra sätt än just med pengar, t ex att träna på något för att bli bra på det. Vill man träna ansvar så är skolan ju perfekt, massor med möjligheter till att ta ansvar för läxor, plugga till prov osv. Det måste inte handla just om pengar.

 

[Lena Furberg]

Vi åkte inte på läger. Jo, en skidresa med fäktklubben, den betalade man själv (och det var inte särskilt dyrt).

Jag är inte särskilt glad i att lära barn att fokusera på pengar. Man kan ju kämpa för resultat på andra sätt än just med pengar, t ex att träna på något för att bli bra på det. Vill man träna ansvar så är skolan ju perfekt, massor med möjligheter till att ta ansvar för läxor, plugga till prov osv. Det måste inte handla just om pengar.

Det sorgliga är, att dagens barn och tonåringar lever i en väldigt prylfixerad värld - som kräver pengar. iPhones, iPads, kläder, moped, gärna resor, etc etc i det oändliga. Man behöver vara väldigt stark som ung idag för att kunna stå emot, utan att för den skull bli betraktad som udda och/eller uncool. (Eller också är man OHYGGLIGT cool, men det är få som har en så stark position.)

 

[monster1]

Vi åkte inte på läger. Jo, en skidresa med fäktklubben, den betalade man själv (och det var inte särskilt dyrt).

Jag är inte särskilt glad i att lära barn att fokusera på pengar. Man kan ju kämpa för resultat på andra sätt än just med pengar, t ex att träna på något för att bli bra på det. Vill man träna ansvar så är skolan ju perfekt, massor med möjligheter till att ta ansvar för läxor, plugga till prov osv. Det måste inte handla just om pengar.

Även en liten summa är ju väldigt mycket pengar för familjer som lever på marginalen. Jag tycker det är jättebra att lära barn om just pengar. Det är ju en väldigt viktig lärdom att lära sig spara tex inför vuxenlivet istället för att bara be föräldrarna om pengar. Som vuxen är jag väldigt glad att mina föräldrar lärde mig just spara till saker själv, speciellt nu när det är så lätt att köpa på avbetalning eller ta små lån.

 

[Mabuse]

Även en liten summa är ju väldigt mycket pengar för familjer som lever på marginalen. Jag tycker det är jättebra att lära barn om just pengar. Det är ju en väldigt viktig lärdom att lära sig spara tex inför vuxenlivet istället för att bara be föräldrarna om pengar. Som vuxen är jag väldigt glad att mina föräldrar lärde mig just spara till saker själv, speciellt nu när det är så lätt att köpa på avbetalning eller ta små lån.

När det gäller att spara istället för att låna, så tror jag det gör stor skillnad vilket exempel man sätter som förälder. Hushålla med pengar kan man ju lära sig utan att tjäna ihop dem själv.

Men det beror väl på hur man själv är uppfostrad, vilka ideal och värderingar man har? För mig är strävan efter pengar meningslös, det viktiga är att man utvecklas och lär sig, och blir bra på sitt yrke. Det är mycket viktigare för vuxenlivet, tycker jag, att man får med sig att man ska bli duktig i det yrke man satsar på, och ta arbete och utbildning på allvar, än att man får ett tidigt fokus på att tjäna pengar och sträva efter saker man kan köpa med pengarna.

Är man bra på sitt yrke brukar man kunna klara sig ekonomiskt.

När det gäller pengar tänker jag att det viktigaste är att kunna hushålla med dem. Jag fick en fast månadspeng hela min uppväxt, det tyckte jag funkade bra som ett sätt att lära sig hantera pengar. Och sen är det jätteviktigt att kunna leva sparsamt, att veta hur man gör för att leva billigt. Kan man det, så är man mycket friare, man kan gå ner i lön för ett roligare jobb, kan klara sig om man skulle stå arbetslös en period, osv. Det är ju en fördel med studietiden, kan man klara sig på studielånet i fem år eller så, så har man lärt sig hur man lever billigt med små anspråk.