Förlovning/vigsel utan ringar?

[Hazel]

Varför gifter man sig då?

Sjukt märkligt att genomföra det mest ”VI” som finns, dessutom av kärlek och sen inte vilja visa det?

Känner att min dag blev förstörd, huuuur kan du jämföra en vigselring med en boja?

antagligen så är det viktigare för henne att de känner att deras förhållande är bra än att du tycker dom gör det på rätt sätt

 

[Petruska]

Varför gifter man sig då?

Sjukt märkligt att genomföra det mest ”VI” som finns, dessutom av kärlek och sen inte vilja visa det?

Känner att min dag blev förstörd, huuuur kan du jämföra en vigselring med en boja?

Jag gifte mig för att skydda min man i händelse av min bortgång. Billigare, säkrare och enklare än att skriva papper med hjälp av jurist.

Du verkar lite känslig, hörru.

 

[lizzie]

Är det någon här som skippat förlovningsringar och istället bara har vigselring - till båda parterna?

/Lizzie

 

[nejlica]

Är det någon här som skippat förlovningsringar och istället bara har vigselring - till båda parterna?

/Lizzie

Har ingen förlovningsring, bara en ganska smal vigselring i vitt guld med små diamanter som inte är utstickande. Ville ha något smidigt som jag kan ha på mig jämt och som inte blir i vägen. Förlovningsringarna vi hade var dessutom bara väldigt enkla i silver så det passade bra att byta ut dem för oss båda när vi gifte oss.

Funderar på om man kanske skulle komplettera med en ytterligare ring senare, t.ex. när vi firar tio år (en bit bort ) men det blir nog i så fall för att bära bara ibland.

 

[escodobe]

Varför gifter man sig då?

Sjukt märkligt att genomföra det mest ”VI” som finns, dessutom av kärlek och sen inte vilja visa det?

Känner att min dag blev förstörd, huuuur kan du jämföra en vigselring med en boja?

Det räcker väl att de inblandade vet att de är gifta och varför?
Alla har ju inte behovet att tala om sitt civiltillstånd för andra.
Jag och sambon har just gjort tvärtom mot Petruska och skrivit testamente och sånt.
Betydligt krångligare och ungefär lika dyrt som mitt drömbröllop hade kostat om vi hade gjort det istället.
Och nej. Jag hade inte valt att ha någon ring. Jag tycker det är obekvämt med ringar.

 

[Modest]

Är det någon här som skippat förlovningsringar och istället bara har vigselring - till båda parterna?

/Lizzie

Jag/vi kommer att göra så vid ett framtida äktenskap. Men så är varken jag eller min partner särskilt förtjusta i mycket utsmyckning, så det blir nog väldigt enkla och nätta ringar.

 

[Petruska]

Sjukt märkligt att genomföra det mest ”VI” som finns, dessutom av kärlek och sen inte vilja visa det?

Sen förstår jag faktiskt inte varför jag aktivt skulle vilja visa att jag ingår i ett VI hela tiden. Varför är det viktigt att andra - även de som inte alls känner mig - ser det? Det kvittar väl för dem.

 

[escodobe]

Sen förstår jag faktiskt inte varför jag aktivt skulle vilja visa att jag ingår i ett VI hela tiden. Varför är det viktigt att andra - även de som inte alls känner mig - ser det? Det kvittar väl för dem.

Jag tänker att man nog är osäker på sin relation om man har ett stort behov av att få den bekräftad av andra utomstående.
Jag reagerade på det inlägg som tyckte att ett var viktigt av respekt att titulera "rätt" dvs att inte råka kalla någons man för pojkvän.

Jösses liksom.

 

[Petruska]

Jag tänker att man nog är osäker på sin relation om man har ett stort behov av att få den bekräftad av andra utomstående.
Jag reagerade på det inlägg som tyckte att ett var viktigt av respekt att titulera "rätt" dvs att inte råka kalla någons man för pojkvän.

Jösses liksom.

Respekt för det Heliga Äktenskapet. Eller nåt.

Jag tycker att "min man" är rätt obekvämt att säga, och det är inget mot hur obekväm mannen ifråga är med att använda ordet fru. Det ordet fungerar enbart vid skämt. Fru. Jag liksom. Nej, tack!

 

[Hedinn]

Jag tänker att man nog är osäker på sin relation om man har ett stort behov av att få den bekräftad av andra utomstående.
Jag reagerade på det inlägg som tyckte att ett var viktigt av respekt att titulera "rätt" dvs att inte råka kalla någons man för pojkvän.

Jösses liksom.

Jag gissar att det var mitt inlägg du syftade på? Mitt svar till @niphredil när hon skrev att folk kallar henne för flickvän när de pratar med hennes man trots att han säger fru, (troligtvis) för att han saknar ring på fingret?

I så fall var det knappast något jag uppfattade som att folk gör av "misstag" utan att de tar för givet att han inte är gift pga avsaknad av ring och därför aktivt väljer att säga flickvän istället för fru, trots att han säger fru. Bristen på respekt handlar självklart inte om titeln utan att själv bestämma vad nån annan ska kallas, trots att personerna själva uppenbarligen föredrar något annat.

Precis som att jag anser det respektlöst att använda ett smeknamn någon inte gillar, eller använda ett visst personligt pronomen på någon som själv föredrar ett annat.

Hela grejen handlade ju just om att utomstående verkar lägga väldigt stor vikt vid ringen och att de då drar slutsatsen "har du ingen ring kan du inte vara gift", i princip.

 

[Michellan95]

Respekt för det Heliga Äktenskapet. Eller nåt.

Jag tycker att "min man" är rätt obekvämt att säga, och det är inget mot hur obekväm mannen ifråga är med att använda ordet fru. Det ordet fungerar enbart vid skämt. Fru. Jag liksom. Nej, tack!

Jag gillar ”min man” snabbt, enkelt och en stavelse jämfört med ”min partner/sambo/pojkvän”. Fast det är klart, det beror väl på vad man är van vid.
Men jag gillar inte att bli kallad ”min fru” för det låter lite stelt och en anings ägande, fast jag vet inte om jag skulle vilja bli kallad ”min kvinna” heller

 

[Hedinn]

Jag gillar ”min man” snabbt, enkelt och en stavelse jämfört med ”min partner/sambo/pojkvän”. Fast det är klart, det beror väl på vad man är van vid.
Men jag gillar inte att bli kallad ”min fru” för det låter lite stelt och en anings ägande, fast jag vet inte om jag skulle vilja bli kallad ”min kvinna” heller

Det finns stor brist på bra ord!
Jag ser det oavsett främst som en realtionsbeskrivning, precis som mamma, syskon, vän, bekant, kollega osv.
Sambo eller man/fru är ju enkla och tydliga (men håller med dig om att man känns bättre än fru). Själv är jag varken sambo eller gift utan använder mig mest av partner, emellanåt särbo. Pojkvän/flickvän har jag jättesvårt för att säga när det handlar om vuxna människor av någon anledning.

 

[the_connemara]

Respekt för det Heliga Äktenskapet. Eller nåt.

Jag tycker att "min man" är rätt obekvämt att säga, och det är inget mot hur obekväm mannen ifråga är med att använda ordet fru. Det ordet fungerar enbart vid skämt. Fru. Jag liksom. Nej, tack!

Jag ogillar numera skarpt mest "min" Har aldrig varit någons och kommer aldrig bli någons. För mig är symboliken i "hen jag delar livet med" något som känns bra.

 

[Lovisaleonora]

Jag ogillar numera skarpt mest "min" Har aldrig varit någons och kommer aldrig bli någons. För mig är symboliken i "hen jag delar livet med" något som känns bra.

"Mannen i mitt liv" fungerar ju också bra, eller bara "mannen", "Maken" funkar i mitt språk.

 

[the_connemara]

"Mannen i mitt liv" fungerar ju också bra, eller bara "mannen", "Maken" funkar i mitt språk.

Ja!

 

[Lovisaleonora]

Ja!

Bara några förslag

 

[the_connemara]

Bara några förslag

Har nog ett tag kvar innan det eventuellt tillåts bli ett reellt "problem" i mitt liv och må hända känner jag inte riktigt lika radikalt då heller, vi får se!

 

[Hedinn]

Jag ogillar numera skarpt mest "min" Har aldrig varit någons och kommer aldrig bli någons. För mig är symboliken i "hen jag delar livet med" något som känns bra.

Det där är jätteintressant, tycker jag! Jag har själv känt samma sak när jag säger "min partner", men samtidigt, om man går till relationsaspekten, så borde det ju inte vara annorlunda jämfört med att säga "min syster" eller "min vän"? Det visar ju bara vilken relation jag har till personen.

Jag antar att det är tvåsamhetsnormen som ställer till det. Kanske viss historik också. Men det är ju aldrig någon som skulle tycka det vore konstigt om flera refererar till en person som "min vän/syster/pappa" eller liknande, för dem är det ju normalt att man delar på, så att säga. Medan säger någon "min partner/flickvän/man" tas det väl i regel för givet att det inte är någon annan som tillåts ha samma relation till den personen.

 

[the_connemara]

Det där är jätteintressant, tycker jag! Jag har själv känt samma sak när jag säger "min partner", men samtidigt, om man går till relationsaspekten, så borde det ju inte vara annorlunda jämfört med att säga "min syster" eller "min vän"? Det visar ju bara vilken relation jag har till personen.

Jag antar att det är tvåsamhetsnormen som ställer till det. Kanske viss historik också. Men det är ju aldrig någon som skulle tycka det vore konstigt om flera refererar till en person som "min vän/syster/pappa" eller liknande, för dem är det ju normalt att man delar på, så att säga. Medan säger någon "min partner/flickvän/man" tas det väl i regel för givet att det inte är någon annan som tillåts ha samma relation till den personen.

Jag raderade just ett inlägg om just det för jag kände mig skyldig till att motverka OT i en tråd o sedan medverka till det här

Men ja det hänger ju ihop med TS tankar upplevdes jag.

Jag skrev att det känns okej för mig att säga min vän (släktskap har jag inga problem alls med, känns väldigt oladdat för man har inte valt) men jag älskar en vän till mig det känns mer som en tacksamhet över en som värdesätter mig som vän. Men det känns konstigt att säga en pojkvän till mig. En man till mig blir ju i princip helt fel språk.

På någotvis känns min framför benämningen på en kärleksrelation för mig så förknippat med normer/stereotyper/förtryck tror jag.

Kanske det där du skriver med tillåts spelar in? Det får mig att se rött, mitt liv ska inte begränsas o jag ska inte begränsa! Jag vill tillföra och själv bli laddad med positiv energi av en kärleksrelation. Rimmar kass med tillåts.

 

[the_connemara]

För att koppla till trådstarten har jag aldrig kunnat se mig själv med ring (ens i en låda någonstans) pga symboliken "du är min/jag är din". Jag hade nog bara velat bära det i mitt hjärta och det hade nog inte varit en stor del av mitt liv som så. Alltid tänkt på giftermål som @Petruska s redogörelse, praktiskt och en juridisk trygghet man önskar varandra.