Från mespropp till knäckehäxa på ett samtal

[Semlan]

, nutrition etc) men nuvarande har dragit ner på det samt minskat bemanningen.
Nu är det stor oro i personalgruppen för det börjar kännas av i ryggar för undersköterskor och stress för sjuksköterskor, och frågan är hur slimmad organisationen kan bli utan att patienter blir lidande?
Vi har fått mail från henne om att luncherna måste börja senast 11 om alla ska äta, och det innebär att ibland få äta själv. När det sedan sker är det inte rätt. Det finns fler exempel på såna saker, en sak sägs på möten, sen presenteras en annan sak i mail. Det blir svårt att göra rätt.

 

[Semlan]

Pontevecchio, tack för input! Jag ska prova.

 

[yennork]

Helgalet. Det här är en sak då både Vårdförbundet och Kommunal ska kopplas in, det är ett arbetsmiljöproblem i allra högsta grad. Tyvärr alldeles för vanligt att man reagerar som du, tar åt sig i stället för att bli fly förb....

Angående hur slimmad organisationen får vara innan patienterna blir lidande? Som du beskriver det var ni där redan förra året. (Jag jobbar själv inom Region Skåne där högsta ledningen hävdar att allt är OK, patientsäkerheten är inte hotad av saker som brist på personal som är så stor att avdelningar får stängas och operationer skjutas upp, så jag känner igen din sits, tyvärr.)

 

[tara]

Väcker liv i denna tråd igen då det börjar bli dags för ett nytt POU.
Klumpen i magen ligger stadigt på plats och vår chef har under året profilerat sig som en något besynnerlig individ där grodor hoppar ur munnen i en takt som skulle få Egyptens gräshoppssvärmar att te sig som en västanfläkt.

Bad om ett uppföljningssamtal kort efter POU:t där jag bad om konkreta förslag på förbättring, men chefen kunde inte komma på nåt mer än att jag inte skulle sitta med benen i kors. Det var att ha ett avvisande kroppsspråk.
Till slut hänvisar hon till att jag nämnt att jag gillar att äta frukost och lunch tidigt (vilket har funkat bra, nästan ingen vill äta lunch klockan 10.45) och menar att jag inte ska ta för givet att jag ska få äta då, eller ens någon gång under arbetspasset om det är hög belastning. Det är jag helt införstådd med. Det är inte ofta men nån gång ibland är det såna dagar där patienter är knalldåliga, ronden drar ut på tiden, undersökningar kommer i vägen och allt som kan hända händer.
Vidare menar hon att det är okamratligt att en person får äta men inte en annan och det är bättre att ingen får göra det i så fall. Det skulle liksom sticka i ögonen på kollegan.

Summa summarum skickar tanten mig på SAMTALSTERAPI för att jag ska prata om att jag "ska vänja mig av med vanan att äta tidigt".


Traskar lydigt dit och möts av en samtalsterapeut som, efter att jag förklarat varför jag är där, med höjda ögonbryn frågar om jag skämtar. Vi pratar lite om arbetsplatsen och efter ytterligare några minuter säger hon att vidare samtal inte behövs om jag själv inte vill. Och det vill jag inte.

Så... Nu väntar jag med stigande oro på nästa farsliknande tillställning. Har läst lite på nätet och försökt komma underfund med om POU är obligatoriskt? Kan man tacka nej? Eller ska man ta kossan vid hornen och genomlida sitt samtal?

Gå inte dit själv, ha någon person med dig, en person med uppenbara anlag eller utbildning för medling, ledarskap etc. En vettig person.

 

[Semlan]

Tack för svar och engagemang! Jag lär väl återkomma närmare mitt POU.

 

[No1]

Har i början av året haft POU-samtal (motsvarande utvecklingssamtal) med min nya chef.
Det finns även en bedömningsgrupp bestående av sex personer som ska bedöma ens prestationer och rapportera dem till chefen som ett underlag till POU:t.
Har inte riktigt fått kläm om chefen, men det verkar vara en bestämd kvinna som ingen sätter sig på, det är my way or the highway och där är dörren.

Min kvardröjande känslan efter detta samtal var att jag blivit körd i en torktumlare med grovsalt och makadam. Jag känner mig ledsen, förvånad och riktigt, riktigt jävla dålig på mitt jobb.

Detta år har det framkommit att en stor del av personalgruppen fått väldigt märkliga omdömen som enligt chefen ska kommit från bedömningsgruppen men vid förfrågan direkt till dem ställer de sig frågande.

Jag fick bland annat omdömet tydligt kroppsspråk och humörmänniska. (samtliga andra gånger har jag fått omdömen som lugn, tyst, en person som inte tar plats, så detta känns så himla konstigt. Inget har hänt i mitt liv som skulle föranleda nåt sånt, jag tycker jag är samma som förra året.)

En annan fick omdömet falskt glättig (en 23-årig tjej som förlorat pappa, morbror och farfar inom ett år), en körde sitt race, en högg folk i ryggen, en skämtade elakt, en var överspänd, en ville gruppen se mer av den äkta personen osv.

Så... Vad gör man nu? Biter ihop och går vidare? Ber om en repris? En förklaring på vad en humörmänniska är? För mig är det nåt negativt, likaså tydligt kroppsspråk.
Hur hade ni gjort?

Och framförallt- VAD ÄR EN HUMÖRMÄNNISKA??

Det här är ett bra exempel på när man ställs i en situation där man måste ta ansvar för sin situation på arbetet.
Du har flera funderingar och har även dragit egna slutsatser vilka du måste be om tid för att kunna gå igenom med din chef.

 

[Freydis]

Facket är en utmärkt partner att ha med i samtal

 

[Lovisaleonora]

Jag håller med Ponte. Jag hade provat vinkeln att helt enkelt låta henne höra vad hon själv säger. "Jag förstår inte riktigt, menar du att min arbetsinsats påverkas av att jag sitter med benen i kors?" Försök hålla huvudet kallt och faktiskt ställa motfrågor.

Ett ofta effektivt sätt är att ta över initiativet i samtalet. Redan från början. Jag har fått väldigt bra resultat på det sättet. Helt enkelt inleda samtalet med t ex "jag har tänkt väldigt mycket på vårt förra samtal, och har diskuterat det med andra och utifrån det måste jag säga att .... ". Gärna med en avslutande fråga "har jag uppfattat det hela rätt?"

Det tydliggör rätt bra var problemet egentligen ligger, och kan vara väldigt bra inför en fortsättning. Och det går också bra att helt enkelt konstatera "OK, du tycker att jag är en sämre USKA för att jag sitter med benen i kors. Jag måste nog säga att jag inte är överens med dig i den frågan". Och sedan går man vidare i samtalet.

Våga ta plats, det är ett SAMTAL. Ingen monolog.

 

[Semlan]

Det här är ett bra exempel på när man ställs i en situation där man måste ta ansvar för sin situation på arbetet.
Du har flera funderingar och har även dragit egna slutsatser vilka du måste be om tid för att kunna gå igenom med din chef.

Nu känner jag mig helt förvirrad, tror inte jag är helt med på vad du menar.
Jag förtydligar; jag har alltså haft ett uppföljningssamtal med chefen efter mitt POU, där jag bad om att hon skulle konkretisera vad hon ville jag skulle ändra på. Utfallet blev som finns att läsa ovan.
Nu stundar årets samtal, men jag sandpapprar mig hellre i ögonen än att gå dit.
Känner mig lika kaxig som en dammråtta inför detta.

 

[No1]

Nu känner jag mig helt förvirrad, tror inte jag är helt med på vad du menar.
Jag förtydligar; jag har alltså haft ett uppföljningssamtal med chefen efter mitt POU, där jag bad om att hon skulle konkretisera vad hon ville jag skulle ändra på. Utfallet blev som finns att läsa ovan.
Nu stundar årets samtal, men jag sandpapprar mig hellre i ögonen än att gå dit.
Känner mig lika kaxig som en dammråtta inför detta.

Jag ber om ursäkt, jag missade den posten.
Vidare beklagar jag att du hamnat på en avdelning som verkar vara en god ambassadör för det otroligt dåliga rykte
chefer inom SKL.
Gå du på det nya mötet, känns det lika illa så råder jag dig till att försöka byta arbetsplats med ett snyggt avslut.

 

[Semlan]

Aha, men då simmar vi i samma insjö igen, No 1.

 

[Keb71]

Aha, men då simmar vi i samma insjö igen, No 1.

Snälla, kontakta ditt arbetsmiljöombud och fackliga representant och be dem följa med dig på nästa möte!
(Du har rätt att ha med dig en facklig representant och jag tvivlar på att de kan neka arbetsmiljöombudet att delta också.)
Jag har varit i en liknande sits och min chef och "gruppledaren" blev väldigt spaka och skruvade på sig och hade inget att komma med när fackrepresentanten började ifrågasätta de anklagelser de haft mot mig.

 

[Semlan]

Jag ska kontakta mitt fackombud, hon är en bra, kunnig och trygg person, helt på rätt plats. Tack för bra tips!

 

[Lovisaleonora]

Då är fackombudet HELT rätt person att ta med sig. Du kan ju också hjälpa ombudet i hennes arbete genom att hon på plats får uppleva vad som är problemet (i gruppen?). Det kan vara en jättestor hjälp för ombudet, och en chans för henne att kunna påverka i sin roll.