Bukefalos 28 år!

Fundersam och orolig+g-tester/sammanslagen tråd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Fundersam och orolig

Ett år är ju hur kort tid som helst. Det är ju vad man minst ska räkna med att få vänta. Varför ha så bråttom?
Själv skulle jag få skrämselhicka och undra var denna desperation kommer ifrån.
 
Sv: Fundersam och orolig

förstår dig inte??
desperation från vilket håll?? mitt?
Jag är 31 och blir inte yngre. Är det fel att man längtar efter liv tillsammans med den man älskar och vill ha barn tillsammans med honom?? Att jag är trött på att behöva skiljas om helgerna.
Vi har varit officiellt par sedan december men har setts sedan maj förra året.
*kramar av styrka*
 
Sv: Fundersam och orolig

Jag tänker inte diskutera dig och ditt förhållande specifikt, men kan ta det mer generellt.

Ett år är kort tid för att lära känna varandra, enligt min mening. Förälskelsen har ju knappt hunnit lägga sig och vardagen existerar knappt. Jag vill gärna se att förhållandet är lika bra när förälseken lagt sig innan jag flyttar ihop med någon. Att skynda på och flytta ihop när de rosa molnen fortfarande existerar är vanskligt.

Sedan ska man då bo ihop en tid för att komma över det spännande momentet. Förhållandet ska ju klara av vardagen som sambos också och gör man det, så kan det vara ide att fundera på barn. Det är dessutom först då man vet om det är kärlek det handlar om eller ren förälskelse och åtrå. Kärlek á la express tror jag inte på.

Desperata människor tar sällan kloka beslut och jag ser inget annat än nackdelar med att forcera ett förhållande. Jag skulle undra varför människan hade så bråttom att binda mig till sig. Ska jag kedjas fast ordentligt innan något knepigt visar sig eller är karln glad för att han äntligen hittat någon som vill ha honom och nu gör allt för att behålla mig?
Jag skulle också fundera över självkänslan och självförtroendet hos mannen. Jag behöver rymd och frihet och kan jag inte ens få det i början av ett förhållande hur ska det då se ut när vi väl flyttat ihop. Jag skulle misstänka kvävningsrisk.
 
Sv: Fundersam och orolig

horsedream skrev:
Tycker inte heller att ekonomin borde styra när det gäller kärleken, men i våra dagar så styr den mycket.

Nu är vi alla olika men när jag och min man träffades så var jag mellan två jobb ett tag och hade alltså ingenting. Jag flyttade in i hans rum och hans lön betalade mat och rum tills jag fick job igen. Senare var det min tur att ha ett jobb medan han var arbetslös en lång tid...är man kär så är man. Då går allt. :love: Kärlek har med personer att göra, inte pengar. Visst skulle inte jag heller vilja vara beroende av någon annan hela livet men några månader tills saker reder ut sig är ju helt OK.
 
Sv: Fundersam och orolig

Håller fullständigt med Jadzia förutom att jag inte skulle fått skrämselhicka men däremot så är mitt förnuft oftast större än mina impulser. Min make hade dock fått skrämselhicka om jag hade börjat kräva barn efter 1 år tillsammans.
Själv fick vi barn när maken och jag hade varit ihop i över 3 år varav 2,5 år bott ihop på heltid. Jag hade fast jobb också, cgi upparbetad och a-kassedagar ihoptjänade så om jag skulle bli av med jobbet så fanns det en trygghet tills jag fick tag i ett nytt.
Hade du varit 41 skulle jag tycka att din oror var befogad men du är 31 och har flera år på dig. Min mamma fick sitt sista barn vid 42 års ålder.
Däremot förstår jag babysuget för det kan vara otroligt stort då jag själv tjände det flera år innan jag fick min dotter.
Det är ialla fall min åsikt.
 
Sv: Fundersam och orolig

Vad jag menade med ett år var ihopflyttnigen, vad jag förstår så har Horsedream redan känt den här killen ett år, eller?
Och ett plus ett är två, så vitt jag vet!
Tycker inte man behöver få skrämselhicka av att flytta ihop efter man känt varann i ett eller två år, på den tiden borde man trots förälskelse veta om man vill satsa på varann.

Dessutom trodde jag att du Horsedream började närma dig trettiofem, men trettioett, då kan du nog vara lugn ett tag till, men det är väl så rent allmänt att förstföderskor blir äldre och äldre, eftersom det är så mycket man ska hinna med innan idag.
Men den biologiska klockan tickar på ändå , den tar inte hänsyn till om man vill studera, göra karriär osv.
 
Sv: Fundersam och orolig

Fertiliteten går statistiskt sett ner radikalt vid 35 men vissa kan ju få barn mkt sent efter 40 men andra kanske blir ofruktsamma tidigare än så
 
Sv: Fundersam och orolig

Hans syrra har flyttat nu till eget boende. Men min pojkvän och jag bor fortfarande kvar på skilda håll och träffas om helgerna.
Jag har fortfarande svårt att säga direkt till honom de tre magiska orden. Jag försöker men de fastnar inom mig ändå.
Men killen verkar visa sin kärlek till mig på så många andra sätt, när han skämmer bort mig.
Kan det vara så att jag är helt enkelt rädd att säga orden just för rädslan att det blir mer intensivt och att det sedan skulle spricka och jag blir ensam kvar?? :confused:
Jag har sagt det till honom på telefonsvararen, skrivit i SMS, Messenger eller mail, men direkt till honom verkar jag inte kunna säga. Vet att det är konstigt men jag är bara sådan. Han har inte sagt det till mig än.

Men det med magiska gränser och hur pass fertil jag egentligen är. Min mormor hade problem innan hon fick min moster. Mamma fick infektion på bukspottkörteln som orsakade problem innan mig. Sedan fick hon två söner och ett missfall.
Hur farliga är små knutor på livmodern?? :confused: Dvs inte cancer utan sådana som orsakar stora blödningar, oregelbunden mens och kan orsaka problem vid att bli gravid?
Jag vet inte än om jag har detta, funderar på att göra en ultraljud för att få veta. Men om jag skulle ha det, vad gäller då?
Jag längtar efter barn så fruktansvärt mycket och ibland finns det sådana höga önskningar att kondomen ska spricka eller något sådant, just för att jag längtar så. Vet att det är fel att önska så, men ibland känns det så fruktansvärt starkt och ibland blir jag så gråtmild när jag ser småbarn. Ibland finns så starka tankar där och magen känns sväld och ingen mens, men ingen graviditet utan bara mensen som dröjer som vanligt. Det har hänt att jag gjort graviditetstest men strax efter detta har mensen kommit. Att magen känns sväld är nog bara att mina magmunnar inte jobbar ordentligt. Har tidigare fått diagnosen reflexus billaris, men de mediciner ifrån doktorn verkar inte funka ordentligt och de verkar bara ha två olika tabletter att välja på. Nu har jag så där ont i bröstkorgen igen precis som tidigare och vet att det är magen.
Jag vill inte äta p-piller för jag mådde inte bra av dem och har slutat med dem. De var så knepiga i slutet också. Ibland kunde jag få varannan vecka mens istället för en gång per månad. Doktorn sa något tidigare att han skulle skriva ut några andra piller för att hålla cykeln igång när jag försöker bli gravid. Men där finns ju även risk för att flera ägg faller eller att något blir fel. Usch just nu mår jag inge bra, fastän jag hade en underbar alla hjärtans dag med min älskade pojkvän. Vet inte längre vad jag ska göra. :cry:

TACKSAM för alla svar!! :bow: :bow:
*kramar av styrka*
//Magda
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Fundersam och orolig

Om du haft oregelbunden mens och P-pillren skulle göra dig mer fertil misstänker jag att du har en tendens till PCO - polycystiska ovarier.

Då kan du mycket riktigt behöva hjälp för att bli gravid. Oftast räcker det med hormonbehandling. Jag har vänner med PCO som blivit gravida på första resp andra försöket så det behöver inte betyda trubbel, bara att man tidigt ska söka hjälp.

Men annars - hallå !

Du har inte ens en i mina ögon seriös relation med den här killen! Ni säger inte vad ni känner och bor inte ihop och du köper en massa svepskäl.

Att få barn sliter enormt på förhållandet. Man måste känna och älska varann utan och innan FÖRE. Sedan kan det ta olika lång tid (Jadzia - min nya bebis är speedtillverkad med alldeles ny men fortfarande underbar sambo :love: ) beroende på hur djupdykande och uppriktig man är i sin utforskning av varandra (och sig själva).

Men ni verkar inte alls vara i närheten av barn, förutom att du har en 30-årskris?

SÅ bråttom är det inte. Det är viktigare att du vet att du har rätt pappa och att ni har en STARK ÄRLIG relation som testats i hård vardag. Satsa din energi på att fördjupa er relation istället för att pressa på om barn.

Jag var 38 med första barnet och 42 med andra ;)

Lycka till :bow:

Tim
 
Sv: Fundersam och orolig

Svepskäl??
Seriöst förhållande??
Jag älskar den här killen, men jag har bara svårt att säga det direkt till honom. I december blev det officiellt ett år.
Men jag är bjuden i år igen på deras semesterresa till Bulgarien.
Är det fel att killen vill ta det lugnt. Jag tycker inte jag "köper" svepskäl, Jag har inte känt killen så länge, bara snart två år. Har du läst igenom resten av det här inlägget och dess länkar?
Hans släkt trivs med mig och jag träffar dem oerhört mycket. Jag är den första kvinna som hans släkt har träffat ordentligt. Min släkt trivs även med honom.
MEN TACK ändå för ditt svar gällande p-piller etc.
*kramar av styrka*
Magda
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Fundersam och orolig

Vilken underbar kille som bjuder dig på resan till Bulgarien.
Hoppas att ni får trevligt när ni åker.
Att han skämmer bort dig är säkert hans sätt att visa känslor.
Jag kan förstå din oro också gällande barn. För har man otur så kan det ju bli fel.
Ta det till ro!! Ta en dag i sänder!!
Lycka till!!
//Tessan//
 
Sv: Fundersam och orolig

Jo han är underbar. Ju längre tiden blir ju säkrare blir jag på att han älskar mig, trots att han inte säger det så visar han det på alla sätt. Jag känner mig älskad.
Min oro är som störst nu kring det med barn och graviditeter. Hur länge man kan vänta med mina problem etc.
*kramar av styrka*
Magda
 
Sv: Fundersam och orolig

I mina öron låter det som att ni fortfarande är på något slags dejtingstadie. Inte ens kunna säga att man älskar varandra, inte kunna bo ihop utan bredband etc :cool: och ändå funderar du på barn :confused:

Man kan väl ta det hur lugnt man vill :) men då tar det ju låååååååång tid innan du kan få svar på dina frågor om ni kan skaffa barn ihop.

Mitt råd var bara att OM du vill ha barn FORT med den här killen så se till att ni får känna varandra ORDENTLIGT på pulsen först, båda två. I vardagen, och NÄRA varann och sanningen.

Det är lätt att vara en drömprins på avstånd, många av dem förvandlas till grodor i ett gemensamt hushåll med diverse vardagsproblem...
 
Sv: Fundersam och orolig

Vi har ju bott tillsammans lite om jag ska vara ärlig. Inte att någon av oss sa upp den andra bostaden. Utan det var mer vid jul och nyår som vi träffades kraftigt. Han var ledig ifrån jobbet och mina kurser var avslutade för den terminen.
Han kom till mig dagen före två dagar före julafton eller dagen före. Sov hos mig till annandagen och sedan gick vi till honom för han skulle ha julmiddag hemma hos sig för sina syskon och föräldrarna. Sedan var jag hos honom i nästan två veckor. Allt funkade där oerhört bra och jag längtar till när det blir ordentligt nästa gång.

Ibland klagar han på för små utrymmen hos sig och då försöker jag ge små oskyldiga inlägg att större bostad skulle ge mindre mer utrymme för oss båda samt vi båda skulle vara på plats. Inget mer hoppande. Han kallar mig för "Busa" då. *fniss*

Jag kan skriva att jag älskar honom, säga det till svararen hans men något tar emot när jag ska säga det direkt till honom. Kanske rädslan för att bli sårad. Denna rädsla finns även nog hos honom. Men han verkar lite mer blyg när det gäller att visa känslor. Det tog ett tag innan han visade mer öppet ute tillsammans med mig.

Vi har roligt, härligt, mysigt och underbar ihop.

Jag hoppas bara att det kring framtida graviditeter löser sig. Oron finns där i magen och på något sätt tar den över fokuset ifrån studierna.
*kramar av styrka*
Magda
 
Sv: Fundersam och orolig

Ni verkar ha haft en härlig jultid.
Jag håller tummarna för dig att allt löser sig
KRAMIZ
//Tessan//
 
Sv: Fundersam och orolig

Jag vill mest bara sända en *tröstkram* till dig!!

Jag är inte hundra insatt i din tråd och hur du eg har det med din pojkvän, men jag tycker ändå att du ska prata med honom ang barn. Dvs säga till honom hur du känner det, att du längtar väldigt mkt och att du är orolig med tanke på åldern och så. Fast det kanske du har gjort, vad säger han då? När tror han att han vill ha barn då? Vill han alls ha det?

Jag o min pojkvän blev ihop 1 maj 2004, bor i hop (han bor hos mig, är inneboende på ngt konstigt sätt?? :D ) sedan Juli förra året o vi vill nog ha barn när han börjat få en fast inkomst. (Jag är 27, han 29) Så jag tycker inte att ni varit ihop för kort tid eller så... det beror ju mer på hur förhållandet mellan er är o så.

I alla fall, hoppas att det blir som du vill snart.
 
Sv: Fundersam och orolig

Det låter som om din pojkvän är hårt präglad av familjen. Jobbigt, för man vill ju att han ska vara helt inriktad på dig. Du måste väl komma före ett bredband!
Känner lite igen det från min man, just detta att vara så inriktad på hur familjen har det och vad dem tycker. Detta ändrade sig dock snabbt. Jag tror det är jobbigt att vara i ett sådant förhållande. Om han inte ändrar sig så är risken att det blir jobbigt tror jag.
Lycka till!
 
Sv: Fundersam och orolig

För mig personligen skulle något känts väldigt, väldigt fel om jag var i din situation.
Din pojkvän säger inte att han älskar dig och du inte till honom och ni har ändå varit ihop i snart 2 år?? Första veckorna hade detta varit OK men inte sedan för mig.
Och att bo några veckor i den andras lägenhet är en milsvid skillnad mot att verkligen bo ihop i ett gemensamt hem.
Jag vill bara säga, tänk noga igenom ert förhållande.
Det finns massor av underbara killar där ute.
Själv var jag ihop i 2 år med en kille som inte ville ha barn och inte ville flytta ihop. Vi hade jättehärligt, han var (är) en underbar person) och han skämde bort mig med presenter, resor, blommor, middagar etc. Men att "bara" vara ihop räckte inte för mig. Jag ville flytta ihop på riktigt i ett gemensamt hem, inte bara sova än hos den ena, än hos den andra. Jag ville att vi skulle drömma om giftermål och barn tillsammans. Så efter 2 år gjorde jag slut. Inte för att jag inte älskade honom. Utan för att jag inte ville slänga bort en massa år på väntan på att han kanske skulle ändra sig. Det var urjobbigt och gjorde jätteont. Men så småningom gick det över, och nu har jag en fantastisk sambo som delar min vardag, min fritid, mitt liv, mina drömmar och vi har börjat försöken att få barn tillsammans. Jag är jättelycklig och SÅ glad över det jättejobbiga beslut jag tog för några år sen.

Jag vill önska dig lycka till. Och du, tänk igenom, vad vill du ha av ett förhållande och kan den här killen ge dig det?
 
Sv: Fundersam och orolig

Nu har vi setts i två år. Han bjuder på mat och det blir två semesterresor.
Men han undviker ämnet gällande att leva tillsammans.
Jag har skrivit ett flertal gånger att jag älskar honom, men vi har inte sagt det än högt. Han har inte skrivit att han älskar mig, jag bara känner mig älskad när att är mysig mot mig.
Jag ska till gyn framöver för att kolla hur allt ligger till för att få ordentliga svar, speciellt som problem med äggen osv finns inom släkten. Oron finns där hela tiden.
Under rubriken skumma känslor finns även något nytt mellan min pojkvän och mig. vi snackade lite om gemensamt hem men när jag nämnde att praktiskt något hus för hund, sa han tvärt nej och jag blev mycket sårad av detta. Vi har tittat på en tre, men då tyckte han den låg för högt upp så vi nappade inte på den, annars hade den bredband. Att det finns ordentligt fibernät dvs riktigt bredband är viktigt för oss båda av olika skäl, men bostaden för detta verkar inte finnas där. *suck* *Sorgsen*
Hela dagen har jag känt mig nere och olustig och gråtfärdig.
Vet inte vad jag ska göra.
 
Sv: Fundersam och orolig

tillägg bara


Jag har inte haft mens på länge. Sista gånger var början på december. Men jag är inte gravid enligt egna tester eller doktorns. Men jag har haft en otroligt stressig vår. Slutade med p-piller förra maj, men har haft oregelbunden innan dess.

Vilket inte underlättar min oro utan jag är bara mer fundersam och orolig över detta.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp