Fundersam och orolig+g-tester/sammanslagen tråd

[Björk]

Sv: Fundersam och orolig

Nu har vi setts i två år. Han bjuder på mat och det blir två semesterresor.
Men han undviker ämnet gällande att leva tillsammans.
Jag har skrivit ett flertal gånger att jag älskar honom, men vi har inte sagt det än högt. Han har inte skrivit att han älskar mig, jag bara känner mig älskad när att är mysig mot mig.

Alla är vi olika, men för mig skulle det kännas otroligt konstigt att inte jag och den jag älskar kan säga det till varandra efter så pass lång tid som två år! För mig skulle det vara ett stort orosmoln, speciellt om jag sagt det, men inte han. Min sambo känner i och för sig ett par som varit tillsammans längre än så och inte sagt det till varann, men för mig är det lite mystiskt.

Att han dessutom undviker ämnet att leva tillsammans gör att jag undrar hur intresserad han är av att "gå vidare"? Han kanske är helt nöjd med hur ni har det nu? Inget fel i det, men DU verkar ju inte nöjd med detta.... och då är frågan; ska du avvakta ytterligare 2 år och hoppas han säger "jag älskar dig" av sig självt? Och ska du hoppas på att han självmant kommer "till skott" med ihopflyttning?

Mitt råd till dig består av två saker:
1. Säg att du älskar honom och hör efter vad du får för respons på det.
2. Ta ett allvarligt samtal om vad DU önskar dig av ert förhållande; vad du vill ska hända. Sen får ni resonera kring om ni kan uppfylla varandras önskningar om framtiden eller ej.

 

[Björk]

Sv: Fundersam och orolig

Vilket inte underlättar min oro utan jag är bara mer fundersam och orolig över detta.

Innan du vet var ni har varandra kanske det där med barn är ett steg bort? Det är väl inte värt att få barn med en man som kanske inte alls har samma syn på er framtid som du har?

//barnlös 36åring

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

Tack för ditt råd!

När det gäller gemensam bostad, så tassar vi kring ämnet lite. Men vi kraven på rätt bostad är också viktig.
Att jag inte har sagt det högt till honom att jag älskar honom, beror nog mycket på osäkerhet och jag tror att det beror på samma sak hos honom, istället visar han det genom att han gör olika saker för mig (skämmer bort mig).
Men jag har skrivit många gånger att jag älskar honom vid nattsägande på messenger eller liknande. Problemet är att efter att jag har sagt att jag älskar någon blir jag så känslosam och rädslan att bli sårad lever säkert kvar sedan tidigare
Men kanske samtal eller liknande kan vara på sin plats.

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

Tja, jag får hoppas på det bästa när det gäller alla frågor.
Vem vet om jag verkligen kan få barn. Det får jag veta vid gynundersökningen som jag ska få remiss till. Har inte fått datum för detta än. Kan bli till hösten först.

 

[Björk]

Sv: Fundersam och orolig

Att jag inte har sagt det högt till honom att jag älskar honom, beror nog mycket på osäkerhet och jag tror att det beror på samma sak hos honom, istället visar han det genom att han gör olika saker för mig (skämmer bort mig).
Men jag har skrivit många gånger att jag älskar honom vid nattsägande på messenger eller liknande. Problemet är att efter att jag har sagt att jag älskar någon blir jag så känslosam och rädslan att bli sårad lever säkert kvar sedan tidigare
Men kanske samtal eller liknande kan vara på sin plats.

Troligen har ni skjutit på det såpass länge att det blivit ett större "hinder" än det borde vara att säga de tre orden. Jag får en känsla av att du också är rädd för att säga det och inte få samma svar tillbaka? Förståeligt! Men; antingen får du INTE det och då får du helt enkelt tala med honom om den saken: på vilket sätt han tycker om dig. Eller så får du samma svar och då blir du glad.

 

[Katri]

Sv: Fundersam och orolig

Jag älskar barn och längtar så fruktansvärt mycket att få ett eget knyte men min pojkvän verkar inte redo för varken det eller att pröva bo ihop!

Mitt tips: Byt pojkvän! Han kanske aldrig blir mogen. Eller så är det för sent för dig att bli gravid när han väl blir det. Du är värd bättre - lyssna till dina egna behov. Det finns många män som längtar efter barn. Alternativet är att du skaffar barn med eller utan karl.

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

Det nog möjligt att vi båda lider av samma rädsla för att säga det.
Jag får nog tuffa till mig lite, speciellt när det är en sådan underbar pojkvän.
Visst har vi haft lite problem men vi kommer sakta framåt. Jag får inte skynda honom bara utan det måste komma i hans takt, eller vara nästan som hans "idé" Det gäller att vara listig och slug som en räv. *fniss* Ibland känns det svårt och då är jag rädd att vi inte är på väg åt samma håll och ibland känns det så underbart att jag får känsla av nästan kyrkan är nästa steg. *fniss*
Vi får bara hoppas på det bästa!!

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

Mitt tips: Byt pojkvän! Han kanske aldrig blir mogen. Eller så är det för sent för dig att bli gravid när han väl blir det. Du är värd bättre - lyssna till dina egna behov. Det finns många män som längtar efter barn. Alternativet är att du skaffar barn med eller utan karl.

Nja, jag vill nog inte byta pojkvän. Han behöver bara ta det i sin tid. Det är ju också bra att han känner sig säker, för då tex skaffar man inte barn med fel person och sedan så ångrar man sig och barnet får lida. Vi håller faktiskt på lite smått då och då tittar på gemensam bostad, för det börjar bli för jobbigt att studsa mellan varandra varannan helg. Nu gäller det bara att hålla tummarna att vi hittar en bostad som är perfekt för oss och känns rätt, samt motsvarar våra krav för bredband osv...

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

En del av mig hoppas att jag ska vara med barn nu, för jag har inte haft mens sedan början av december 2004.
Negativa test hos läkarn och hemma för graviditet. Väntar på remiss bokning ifrån Gyn. Hittar ingen MVC där jag bor *knepigt*
När jag ringde utan remiss till gyn så skulle de inte ha tid för mig förrän till hösten, för de har sommaruppehåll. Men jag skulle behöva göra ett ultraljud just för att vara på det säkra samt även se vad det är som orsakar oregelbunda menstuationer. Känner mig sväld om magen, men det kan vara för att magen krånglar sedan en tid tillbaka eller en gömd graviditet som inte syns på testen. Men kan nog mest vara magen som krånglar, för jag och min pojkvän har ju använt kondom just vid utlösningen. Men visst skapar det blandade känslor om jag skulle vara gravid eller inte. Det finns en del av mig som verkligen hoppas att jag skulle vara gravid och en del ser bekymrena med skola, kanske för tidigt i vårt snart 2-åriga förhållande. Vi har ju inte flyttat ihop än. Vi vill vara riktigt säkra på varandra, MEN vi håller på att leta efter gemensam bostad.

 

[Olius]

Sv: Fundersam och orolig

Vet inte vad det skulle ha för betydelse med just första barnet, men efter 35 ökar risken för kromosomfel succesivt och efter 42-43 är risken tydligen väldigt mycket högre.

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

För oss båda är det viktigt med ordentligt bredband, ej adsl.
Så vi ska först leta lägenhet och när jag är klar med studierna om vi är fortfarande tillsammans ska vi mer sikta in oss på hus. Då har även bredbandsmöjligheterna utvecklats och det kanske inte är bara via fjärrvärme man kan få ordentligt bredband.

 

[horsedream]

Hur säkra är....

Jag har lite frågor.
Hur vanligt är det att man mår illa vid graviditet?
Är det alltid så?
Måste man ha illamående??
Räcker det med sura uppstötningar?
Måste man ha alla tecken de brukar säga är tecken på graviditet eller räcker det med en eller två?
Hur många av er är tex öm om magen samtidigt som ni är svällda?
Hur säkra är alla graviditetstest både genom läkare och hemma?
*tacksam för era svar!!*
'kramar av styrka*

 

[ameo]

Sv: Hur säkra är....

du behöver inte ha något enda av de vanligaste symptomen bara för att du är gravid. Det finns de som inte har det och även de som går igenom en hel graviditet utan att veta att de är gravida...
Testerna kan visa felaktigt negativt även om det är sällsynt.
Gör ytterligare ett test om du är osäker... Hemmatesterna ska vara lika säkra som läkartesterna.

 

[horsedream]

Sv: Hur säkra är....

Jag har gjort i slutet av februari ett hemtest visade negativt.
Läkarn testade mig i slutet av april och det var negativt.
Jag har inte haft mens sedan början av december.
Har remiss till Gyn och då vill inte MVC ta emot mig.
Ändå känner jag mig helkonstig och pluffsig m.m..

 

[horsedream]

Sv: Fundersam och orolig

usch.... det låter inte bra. Då får man bara hoppas att allt går vägen när det blir dags.
MVC vill inte ta emot mig när det ligger en remiss till Gyn. *suck*
*kramar av styrka*
Magda

 

[Daphine]

Sv: Hur säkra är....

Istället för att grubbla så tycker jag att du ska bli uppkollad. De kan se efter en graviditet med blodprov istället för med urinprov, och det är helt säkert. Dessutom kan de göra en gynundersökning med tillhörande ultraljud, för att se hur det ser ut där inne. Det görs inte på MVC utan du måste söka en gynekolog. Dit ska du inte behöva komma på remiss för en sådan här grej tycker jag, utan ring direkt dit. Eftersom du har ont, är svullen och inte får mens så är det inget som man ska behöva vänta länge på. Kan de inte ta emot dig så sök en privat gynekolog eller åk in och sätt dig på gynakuten. Finns det varken det ena eller det andra där du bor, så måste det väl finnas i grannstaden eller liknande?

Eftersom du varit oregelbunden tidigare, nu inte haft mens sedan i december och är öm och svullen i magen, skulle en förklaring kunna vara att du fått cystor på äggstockarna.

Lycka till!

 

[horsedream]

Sv: Hur säkra är....

Har inte råd med en privat gynekolog!!
Gyn här har lång kö och då kanske jag inte får komma förrän till hösten. De har sommar uppehåll. Innan jag var hos läkaren så har jag ringt till gyn, men det fanns ingen tid. Ev till hösten tidigast och detta är sedan trots senare remiss.
Läkaren ville inte testa via blodprov, för de ansåg detta var onödigt utan tycker att det räcker med urinprov.
Både Gyn och MVC finns i staden. De har inga direkt nr utan jag ringde sjukhusets växel och då gick det att komma fram till MVC. Gyn säger bara att de har kö och att jag tidigast kan komma till hösten.

 

[Daphine]

Sv: Hur säkra är....

Jodå, det har du! I alla fall här så gäller vanlig patientavgift även till de privata gynekologerna. Det kan ju dock vara klokt att kolla upp att det gäller även där du bor.

Jag förstår att gyn har lång kö, men jag skulle inte tro att detta gäller mer akuta fall. Så vitt jag förstår så har de skickat remiss för utredning av oregelbundna menscykler? Det är inget brådskande i sig. Är du däremot svullen och har ont så sätter det saken i en helt annan dager.

Ville inte läkaren testa med blodprov utan att det räckte med urinprov? Det låter märkligt. Här testar de med blodprov om de vill vara helt säkra på att där inte finns en graviditet.

Sök hjälp! Ge dig inte utan ansträng dig för att få komma in på en undersökning omgående. Jag tror personligen inte att du är gravid men oavsett vad det är så behöver du kollas upp.

 

[CillaW]

Sv: Hur säkra är....

Det finns inga säkra gravivitetstecken alls, egentligen.

Jag hade något mindre aptit till lunch när jag väntade min son, precis i början. Med dotterna hade jag lite svårt att äta på morronen, men det gick över. Lite tröttare var jag också. Men inget illamående, inga kräkningar, inget sånt.

En av mina bästa vänner missade alla symtom och hade "mens" under halva graviditeten. Ultraljudet visade så småningom tvillingar i v 22....

 

[Tokmaja]

Sv: Hur säkra är....

En sak har jag förstått om den svenska sjukvården, ska man få hjälp måste man överdriva!!!
Så säg att du har jätteont och mår jättedåligt så har du kanske chans att få en akuttid...
Gillar ju inte att ljuga, men jag har fått gjort så nån gång när man inte skulle få tid... sen i mitt fall visade det sig att jag var sjukare än vad jag trodde när jag sökte så det var ju bara tur att jag överdrev lite.. :smirk: