Bukefalos 28 år!

Göra sig hörd i större sällskap

Mirre

Trådstartare
Jag är alltid den grå musen som ingen hör, ser eller märker när det är en grupp med folk. Behöver inte vara någon jättegrupp men där alla sitter och pratar med varandra, skrattar osv så är det ingen som hör eller märker att jag säger något. Tycker inte jag pratar tystare än andra, ändå är det alltid jag som blir avbruten, som inte får någon respons på det jag säger och som helt enkelt är ganska osynlig. Har alltid varit så, ändå är jag rätt social men i halvstora/stora grupper försvinner jag liksom i mängden. Väldigt tröttsamt så vill gärna ha tips på vad jag kan göra åt det. Jag ska ju inte behöva skrika för att göra mig hörd, speciellt inte om alla dessutom sitter vid samma bord.
 
Det första jag tänker på är om du är säker på att du verkligen har "fått ordet" när du börjar prata? Det är ibland svårare än vad det låter att faktiskt komma in vid rätt tidpunkt och "ta ordet" på rätt sätt i gruppsamtal. Mycket svårare än vad det är när man pratar två och två. Jag är själv halvdålig på det och känner igen känslan av att vara osynlig. Efter att ha läst en del om det så kan jag dock ofta märka att det är för att jag hamnat i otakt med flowet i samtalet. Kommer man fel, missar den där mikrosignalen som säger att nu kan någon annan ta över och inte visar tydligt nog att man faktiskt har något att säga eller har hamnat lite efter i ämnet så är det jättelätt att folk tappar en. Det är inte illvilja utan det är så gruppsamtal ofta fungerar.
 
Och så detta med att avbryta.....

Jag upplever nog att det är så vi pratar i sällskap. Vi faller varann i talet, vi avbryter och hela samtalet är en väv av inpass och halva meningar. Ytterst sällan funkar livliga samtal så att någon börjar och tala helt till punkt. BLir man avbruten så fortsättter man vid nästa mönjliga tillfälle.

Jag upplever många gånger avbrytandet - eller dsom jag hellre föredrar kalla det att falla någon i talet - vara just ett sätt att engagerat delta i samtalet. Men det förutsätter att alla gör likadant.

Om en person bara tystnar när den inte talat till punkt så blir det lite svårt?
Påpeka - säg till. Hörni, jag var inte klar!
 
Det är ju svårt med många personer samtidigt och man måste vara beredd på, som de andra säger att man blir både avbruten, inte lyssnad på, tajming och massa annat.

Det blir lätt en debatt annars och det är ju inte samma sak; om alla ska prata till punkt.

Jag har en sådan bekant som du och jag tror det är svårt att komma in om man inte är den sortens person.
Den personen beskriver det som att det har med blyghet att göra, eller osäkerhet i vad personen säger. Är personen säker på sin sak är den väldigt duktig i diskussioner men vanligt snack om vad man upplever snarare än faktabaserat, samt humor och snabba repliker är inte den personens grej alls, att höras. I mindre sällskap fungerar det. Då är det som vi i stora sällskap.

Det har alltså inte med intelligens att göra.

Ibland känner sig den personen lite utanför och vill liksom komma in i det hela men det blir ju också lätt styltat om man ska "ta hänsyn" till personen, ta paus och lyssna för annars hamnar den utanför.
Det tar bort spontanitet och lättsinnighet vilket det oftast är just i de sammanhangen.

Jag tror man måste träna men vet inte riktigt hur. Jag har ju fått träna åt andra hållet, att ta paus och att lyssna.
 
Man måste också tänka på vad man pratar om. Håller man sig till samtalsämnet eller pratar man bara om sig själv hela tiden? Pratar man om något som kan intressera flera eller driver man hårt en kontroversiell åsikt?

Jag är en sådan som hatar att bli avbruten och det kan få mig att tystna helt. Nu för tiden brukar jag le väldigt vänligt och säga att om jag bara får säga klart det jag håller på med kan nästa få prata sen. Fungerar ofta väldigt bra. Jag hade en stallkompis som efter att jag sagt en mening eller två utan att ha hunnit komma fram till poängen avbröt och gjorde en utvikelse om de första orden jag sagt vilket blev väldigt frustrerande i längden eftersom det inte gick att prata med henne om någonting.
 
Man måste också tänka på vad man pratar om. Håller man sig till samtalsämnet eller pratar man bara om sig själv hela tiden? Pratar man om något som kan intressera flera eller driver man hårt en kontroversiell åsikt?

Jag är en sådan som hatar att bli avbruten och det kan få mig att tystna helt. Nu för tiden brukar jag le väldigt vänligt och säga att om jag bara får säga klart det jag håller på med kan nästa få prata sen. Fungerar ofta väldigt bra. Jag hade en stallkompis som efter att jag sagt en mening eller två utan att ha hunnit komma fram till poängen avbröt och gjorde en utvikelse om de första orden jag sagt vilket blev väldigt frustrerande i längden eftersom det inte gick att prata med henne om någonting.

Jag gillar inte heller att bli avbruten men tänker också att det har med vad man pratar om och hur.

Stora sällskap där man har kul och snackar, diskuterar samt skrattar känns lite annorlunda, även om det kan appliceras där också. Jag får för mig att det är där några har problem och lätt blir bortdribblade utan mening.

Däremot, det du beskriver om din stallkompis passar ju liksom inte in någonstans alls. Det är bara otrevligt och ouppfostrat.
 
Jag är alltid den grå musen som ingen hör, ser eller märker när det är en grupp med folk. Behöver inte vara någon jättegrupp men där alla sitter och pratar med varandra, skrattar osv så är det ingen som hör eller märker att jag säger något. Tycker inte jag pratar tystare än andra, ändå är det alltid jag som blir avbruten, som inte får någon respons på det jag säger och som helt enkelt är ganska osynlig. Har alltid varit så, ändå är jag rätt social men i halvstora/stora grupper försvinner jag liksom i mängden. Väldigt tröttsamt så vill gärna ha tips på vad jag kan göra åt det. Jag ska ju inte behöva skrika för att göra mig hörd, speciellt inte om alla dessutom sitter vid samma bord.

Är det så viktigt att göra dig hörd då?
Jag umgås inte med andra människor (i grupp) för att prata själv eller dela mina åsikter eller så. Öppnar jag munnen är det för att jag tror att jag kan tillföra något till diskussionen eller roa mitt sällskap. Visst blir det rätt ofta genom att jag delar med mig av en åsikt eller anekdot, men syftet är inte att jag vill prata/berätta utan istället att jag tror att mottagarna vill höra.
Ibland kan jag lätt sitta tyst i en timme eftersom jag inte har något att tillföra, och om jag ändå hade försökt säga något för pratandets skull så hade det nog blivit så att jag inte blev hörd eller avbruten kan jag tänka mig. För den sakens skull har jag verkligen inte tråkigt, jag lyssnar ju till vad andra har att säga/tillföra.
Andra gånger hamnar jag mitt i centrum och pratar halva kvällen, och det är trevligt det med. Men det förutsätter ju att omgivningen verkligen är intresserade av att lyssna, annars faller nöjet.
 
Är det så viktigt att göra dig hörd då?
.

Det är ju en himla bra fråga samtidigt som motfrågan kan vara är det viktigt att man måste ha något att säga för att bli lyssnad på?

Båda har ju en begränsning som är avgörande i sammanhanget.

Nä, det är inte viktigt att alltid göra sig hörd på bekostnad av något annat och det är inte heller viktigt att göra sig hörd hela tiden för att få ha en röst.
Men man vill ju kanske deltaga och känna sig som de andra som pratar, skrattar och slänger roliga kommentarer och "vara med".

Självklart ska man få säga saker även om det inte tillför diskussionen något extra. Man kan få hålla med, känna gemenskap och kunna skoja till det lite. Det måste väl inte vara något som är världsomvändande eller superintelligent för att få bli lyssnad till.
 
Nä, det är inte viktigt att alltid göra sig hörd på bekostnad av något annat och det är inte heller viktigt att göra sig hörd hela tiden för att få ha en röst.
Jag tycker nog att det hör till att lyssna också. Om ens kamrater bara pratar men inte lyssnar så har de missat en del i ett samtal.
 
Det är ju en himla bra fråga samtidigt som motfrågan kan vara är det viktigt att man måste ha något att säga för att bli lyssnad på?

Båda har ju en begränsning som är avgörande i sammanhanget.

Nä, det är inte viktigt att alltid göra sig hörd på bekostnad av något annat och det är inte heller viktigt att göra sig hörd hela tiden för att få ha en röst.
Men man vill ju kanske deltaga och känna sig som de andra som pratar, skrattar och slänger roliga kommentarer och "vara med".

Självklart ska man få säga saker även om det inte tillför diskussionen något extra. Man kan få hålla med, känna gemenskap och kunna skoja till det lite. Det måste väl inte vara något som är världsomvändande eller superintelligent för att få bli lyssnad till.

Jag tycker inte att man måste prata bara för att deltaga och vara med. Att lyssna, skratta och reflektera över vad andra säger är att vara med.
Ska man umgås i grupp och ha det trevligt så gäller det ju att alla prioriterar att göra det trevligt för hela gruppen. Har man något att tillföra och gör det på lämpligt ställe så blir man i allmänhet hörd. Skulle folk känna att det är något slags rättighet att bli hörd oavsett så skulle det ju bli jättejobbigt att umgås i grupp tänker jag?
 
Jag tycker inte att man måste prata bara för att deltaga och vara med. Att lyssna, skratta och reflektera över vad andra säger är att vara med.
Ska man umgås i grupp och ha det trevligt så gäller det ju att alla prioriterar att göra det trevligt för hela gruppen. Har man något att tillföra och gör det på lämpligt ställe så blir man i allmänhet hörd. Skulle folk känna att det är något slags rättighet att bli hörd oavsett så skulle det ju bli jättejobbigt att umgås i grupp tänker jag?

Ja, jag kan inte säga annat än att jag håller med. Det finns liksom inget svart eller vitt. Därav min motfråga.
Men, jag tror inte TS kompisar varken menar att hålla TS utanför eller inte lyssna. TS blir själv tillbakadragen.
Så har jag tolkat det.
 
Ja, jag kan inte säga annat än att jag håller med. Det finns liksom inget svart eller vitt. Därav min motfråga.
Men, jag tror inte TS kompisar varken menar att hålla TS utanför eller inte lyssna. TS blir själv tillbakadragen.
Så har jag tolkat det.

Ja, det är en viktig motfråga du ställde tycker jag för även om jag inte tycker att man har någon rättighet att bli hörd så hör det ju till att man i en grupp försöker se till att alla känner sig inkluderade.
I inkluderandet kan det ju absolut ingå att lyssna på någon, trots att denne säger något som är både irrelevant och tråkigt och dessutom gör det på ett konstigt ställe i diskussionen.
Jag tolkar TS annorlunda, och tycker att TS fokuserar väl mycket på att "jag syns inte" och "jag hörs inte" när frågan mer borde vara "varför finns inte intresset för att se och lyssna på mig?". Ibland är svaret på den frågan helt enkelt att felet ligger hos de som borde lyssna och se, men det är ju ändå viktigt att vara öppen för att felet ligger hos en själv.
 
Det är faktiskt ofta intressant att observera dynamiken i en grupp som sitter och diskuterar över en middag eller glas vin.
Det är många faktorer som spelar in om en individ ska särskilja sig.
1 kunskaper i ämnet som diskuterar
2 förmåga att verbalt framföra dessa
3 Den position som individen har i gruppen vid det aktuella tillfället. Dvs hur gruppen instinktivt respekterar den som försöker ta ordet.

Den som lugnt och metodiskt framför sina åsikter, med de konstpauser man har när man talar öga mot öga det vs 2 individer , öppnar bara dörren för andra att bryta sig in. Och i praktiken blir det då omöjligt för den väluppfostrade, hänsynsfulle att göra sig hörd....Det ligger mycket i det gamla ordspråket att blyga pojkar inte får kyssa flickan på kvällen.
Dvs den som inte är framfusig får finna sig att bli överkörd.
 
Ibland hamnar jag i sällskap där det aldrig kommer några pauser i samtalet som öppnar upp för någon annan att ta över. Man tar istället ordet från varandra genom att helt enkelt prata i mun på varandra. Ibland händer det att jag vill ha något sagt och sitter och väntar och väntar på någon slags mikropaus, att någon ska dra efter andan för att jag ska kunna börja prata men det kommer aldrig. Så till slut kanske jag försöker mig bryta in ändå men ingen hör/bryr sig om att lyssna och då brukar jag ledsna, sluta försöka och tänka att det är deras förlust om dom är så ohyfsade. Särskilt om jag väl lyckas få ordet men blir avbruten för att någon börjar säga något fast jag håller på att säga något. Ofta tystnar jag då för jag hatar att prata i mun på folk fast det egentligen är dom som pratar i mun på mig. Och sen är man tillbaka på ruta ett.

Sen finns det dom som är raka motsatsen mot ohyfsade, som ser alla runt bordet och oavsett hur mycket folk pratar i mun på varandra så märker dom när någon försöker säga något men inte riktigt kommer in och hjälper till att styra över uppmärksamheten till personen som försöker göra sig hörd. Det tycker jag är social kompetens.
 
Jag har tyckt att det är lite underhållande att använda mig av olika kroppsspråk och energi och se hur jag bemöts i olika sammanhang.
Det är klar skillnad i hur man bemöts beroende på sånt.
Vill man göra sig hörd och har svårt med det kan man laborera med sånt.

Jag har inget emot att sitta tyst och lyssna. Jag vill göra just det ibland. Ibland vill jag snacka, debattera etc. Då låter jag det märkas i min energi.

Sen märks det skillnad i hur man bemöts beroende på vad folk har för info om en. Får hästfolk reda på att jag är tränare räknas min röst och åsikt mycket mer än om jag är bara jag sas. Då är uppmärksamheten riktad mer mot mig per automatik.
Jag vet kollegor, män, som testat hur mkt de kan komma undan med bara för att de är de. De har blabbrat ren rapparkalja och folk står hänförda och nickar och ler och håller med.
Intressant!
 
Jag har tyckt att det är lite underhållande att använda mig av olika kroppsspråk och energi och se hur jag bemöts i olika sammanhang.
Det är klar skillnad i hur man bemöts beroende på sånt.
Vill man göra sig hörd och har svårt med det kan man laborera med sånt.

Jag har inget emot att sitta tyst och lyssna. Jag vill göra just det ibland. Ibland vill jag snacka, debattera etc. Då låter jag det märkas i min energi.

Sen märks det skillnad i hur man bemöts beroende på vad folk har för info om en. Får hästfolk reda på att jag är tränare räknas min röst och åsikt mycket mer än om jag är bara jag sas. Då är uppmärksamheten riktad mer mot mig per automatik.
Jag vet kollegor, män, som testat hur mkt de kan komma undan med bara för att de är de. De har blabbrat ren rapparkalja och folk står hänförda och nickar och ler och håller med.
Intressant!
Det är nog inte bara män som försöker komma undan med rappakalja. Det är nog rätt vanligt att personer i positioner lyckas komma undan med det oberoende av kön...beroende just på deras position.
Därför är det mkt givande att med fakta sänka en sådan flaxande pendelkråka ;)
 
Jag har tyckt att det är lite underhållande att använda mig av olika kroppsspråk och energi och se hur jag bemöts i olika sammanhang.
Det är klar skillnad i hur man bemöts beroende på sånt.
Vill man göra sig hörd och har svårt med det kan man laborera med sånt.
Jag håller med, det handlar mycket om auktoritet. Är man tillräckligt auktoritär lyssnar alla på en, är man för mesig blir man överkörd.
 
Det är nog inte bara män som försöker komma undan med rappakalja. Det är nog rätt vanligt att personer i positioner lyckas komma undan med det oberoende av kön...beroende just på deras position.
Därför är det mkt givande att med fakta sänka en sådan flaxande pendelkråka ;)

De här kompisarna är hästsnubbar. I hästvärlden kan män med normalt utseende och stor kunskap få lite Gud-status om de är lite auktoritära.
De vet det och ville testa hur mkt idioti folk skulle hålla med dem om. Så de sa saker som var så häpnadsväckande dumma att de trodde någon skulle reagera. Icke!
De fick berätta att de skämtade. Då var skämtet jättekul trots att man inte fattade det.

Rätt roligt hur mkt man har gratis i vissa lägen sas.
 
De här kompisarna är hästsnubbar. I hästvärlden kan män med normalt utseende och stor kunskap få lite Gud-status om de är lite auktoritära.
De vet det och ville testa hur mkt idioti folk skulle hålla med dem om. Så de sa saker som var så häpnadsväckande dumma att de trodde någon skulle reagera. Icke!
De fick berätta att de skämtade. Då var skämtet jättekul trots att man inte fattade det.

Rätt roligt hur mkt man har gratis i vissa lägen sas.
En kunskap många säljare använder framgångsrikt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 473
Skola & Jobb Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef...
Svar
19
· Visningar
2 540
Senast: Bortglömd
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 661
Senast: tanten
·
Tjatter Jag fascineras av att det i alla lägen ska det vara hög musik i bakgrunden. Ett sällskap i blandade åldrar sitter och äter middag...
2 3
Svar
45
· Visningar
1 977
Senast: Myrten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp