Gränssättning/ofredande??

[Lingon]

I kölvattnet av Me too kampanjen blir det här citatet mycket träffande.
"homophobia, the fear that gay men will treat you treat women"

Det är inte så sannolikt att han skulle göra det om han sov bredvid en killkompis skulle jag tro....

Jag har tänkt en del på det här citatet:

"If lesbians can control themselves around women in short skirts and crop tops then maybe the clothes aren't the problem"

 

[monster1]

@Petruska

Rialavargen skrev:

Det är det jag tycker är intressant. Att man efter, att man utsätts för en läbbig och kanske även äcklig situation och ändå fortsätter man att umgås.
Sannolikheten att TS utsätts igen är överhängande, och då undrar jag varför TS beslutar sig för att fortsätta hänga med personen. Ens fritid ska ju vara kul och avslappnande inte full med oro för att ett könsorgan helt plötsligt åker fram och dras i.
Det är just valet att man inte sätter gränser som jag tycker är intressant.Mekanismen bakom. Varför sätter kvinnor (oftas) inte gränser när vi utsätts för det som TS har blivit utsatt för. Varför bryr vi (kvinnor) oss mer om "normer och förväntningar" om att vi vara sjysta och snälla och fortsätta som om ingenting har hänt, istället för att sätta den där gränsen?
Därför ville jag veta varför TS fortsätter att umgås?

Jag svarade:




Kan inte citera, vet inte hur det fungerar, ber om ursäkt hur det ser ut.

Sen är ju frågan vad som är hönan och vad som är ägget, efter att ha blivit utsatt för trakasserier och övergrepp hur mår självkänslan då? Många går ju in i relationer med en bra självkänsla men bryts ned under relationen.

 

[Problematisk]

Jag måste bara få utlopp för lite tankar.
FY FAN vad besviken och ledsen jag är. Han har varit den jag kallat min bästa vän och litat på och vänt mig till när det varit svårt. Och detsamma tvärt om, jag har stöttat honom i många olika saker.

Och så gör han sådana här saker mot mig, och bara det gör att jag känner mig fruktansvärt sviken. Och jobbigare blir det av att jag inte kontaktat honom sedan det hände, eftersom jag inte vet var jag har honom längre och inte vet om jag vill fortsätta umgås med honom. Men han har inte kontaktat mig heller. Man kan ju hoppas att han inser att han gjorde fel och skäms, men jag är tveksam. Troligare är att han har för mycket kul på gång och då finns jag inte i hans tankar.

Det här gör mig så ledsen. Jag duger bara när inget roligare dyker upp, och när vi umgås tar han sig friheter han inte har rätt till. Så vi är "vänner" bara på hans villkor, som han vill ha det. Visst, han har ställt upp för mig också, men det känns så värdelöst och obetydligt nu. Jag vet inte vad jag ska göra.
Vet inte om jag ska ta kontakt med honom igen och prata om det, eller om jag ska skita i det och se honom som en före detta vän. Men det gör mig också så ledsen, för jag saknar honom ändå och har ingen annan vän jag känt det förtroendet för som jag känt för honom.

Inget viktigt egentligen, jag behövde bara få ur mig lite nånstans

 

[Hyacinth]

Min rädsla var att inte bli trodd. Att jag skulle bli ifrågasatt, smutskastad, och uthängd i bekantskapskretsen. Typ allt det hände. Men, det fanns de som då talade om att personen betett sig lika illa mot dem.

På det hela: en vän kränker inte dig.

 

[Petruska]

Att han skulle fatta av sig själv att han överskridit gränser skulle jag inte ens hoppas på. Det kommer han högst sannolikt inte att göra.

Jag förstår att du är djupt besviken. En person du sett som en vän, visar sig inte vara det.

Jag tänker att du kan prata med honom om det ger DIG något. Om du har anledning att tro att det gör det. Annars inte.