Bukefalos 28 år!

hästsport och intregration

kryddelydd

Trådstartare
Brännbart ämne.

Men varför har hästsporten misslyckats att rekrytera/locka (valfritt annat ord) annat än i stort sett etniska svenskar???

Jag har stort "bekantskapsnät" inom olika discipliner.
Tävlat western, islandshäst, dressyr, lite sportkörning på relativt blygsam nivå.
Mitt bekantskapsnät handlar till absolut majoritet om människor med privatägda hästar, så jag vet inte hur det ser ut på ridskolorna.

Av alla de människor jag träffat på, är (förstås...) absoluta majoriteten etniskt svenska kvinnor.
Fler kvinnor/flickor än män. Välkänt. Men jag kan på rak arm komma på 40-50 killar/män som aktivt utövar hästsport, trav undantaget (där jag känner några män, i och för sig, och någon enstaka kvinna, som är aktiva).
Och antalet kvinnor kan jag inte hålla ordning på - det är många människor på en lokal ridtävling... absoluta majoriteten är kvinnor.

Men jag kan bara komma på tre, TRE, individer med annat än "typiskt nordiskt" utseende. Två av dem vet jag är adopterade och de har "svenska" namn. Då har vi kvar EN tjej. EN.

De personerna vars yrke/sysselsättning jag känner till, är allt från sjukpensionärer till långtidssjukskrivna till kyrkogårdsvaktmästare till lärare till sjuksköterskor till enstaka läkare. Kuratorer, psykologer.
Bilmekaniker.
Allt möjligt, majoriteten av dem jag vet vad de gör, är inte speciellt högavlönade (poängen är alltså att bland etniskt svenska kvinnor verkar socioekonomisk bakgrund inte ha så avgörande betydelse, även om det förstås är vanligare med lite högre inkomster för att försörja häst).

Samma sak när man läser hästannonser. Köpes, säljes, foder. Svenska namn (utom ett och annat undantag gällande importhästar).

Fotbollen verkar lyckas bättre.

Varför är hästsporten så exkluderande?

Eller så är det bättre på ridskolorna? Jag har läst att någon ridskola börjat sätta upp olika skyltar på fler språk än svenska vilket ju är ett sätt att inbjuda och det antyder ju att det finns utövare som själva eller vars föräldrar behöver informationen på annat språk än svenska.
 
Brännbart ämne.

Men varför har hästsporten misslyckats att rekrytera/locka (valfritt annat ord) annat än i stort sett etniska svenskar???

Jag har stort "bekantskapsnät" inom olika discipliner.
Tävlat western, islandshäst, dressyr, lite sportkörning på relativt blygsam nivå.
Mitt bekantskapsnät handlar till absolut majoritet om människor med privatägda hästar, så jag vet inte hur det ser ut på ridskolorna.

Av alla de människor jag träffat på, är (förstås...) absoluta majoriteten etniskt svenska kvinnor.
Fler kvinnor/flickor än män. Välkänt. Men jag kan på rak arm komma på 40-50 killar/män som aktivt utövar hästsport, trav undantaget (där jag känner några män, i och för sig, och någon enstaka kvinna, som är aktiva).
Och antalet kvinnor kan jag inte hålla ordning på - det är många människor på en lokal ridtävling... absoluta majoriteten är kvinnor.

Men jag kan bara komma på tre, TRE, individer med annat än "typiskt nordiskt" utseende. Två av dem vet jag är adopterade och de har "svenska" namn. Då har vi kvar EN tjej. EN.

De personerna vars yrke/sysselsättning jag känner till, är allt från sjukpensionärer till långtidssjukskrivna till kyrkogårdsvaktmästare till lärare till sjuksköterskor till enstaka läkare. Kuratorer, psykologer.
Bilmekaniker.
Allt möjligt, majoriteten av dem jag vet vad de gör, är inte speciellt högavlönade (poängen är alltså att bland etniskt svenska kvinnor verkar socioekonomisk bakgrund inte ha så avgörande betydelse, även om det förstås är vanligare med lite högre inkomster för att försörja häst).

Samma sak när man läser hästannonser. Köpes, säljes, foder. Svenska namn (utom ett och annat undantag gällande importhästar).

Fotbollen verkar lyckas bättre.

Varför är hästsporten så exkluderande?

Eller så är det bättre på ridskolorna? Jag har läst att någon ridskola börjat sätta upp olika skyltar på fler språk än svenska vilket ju är ett sätt att inbjuda och det antyder ju att det finns utövare som själva eller vars föräldrar behöver informationen på annat språk än svenska.
Det är en dyr sport. Både lektioner och utrustning. Sen är det ofta en manligt kodad aktivitet i många länder och så blir det en kulturkrock när det är kvinnligt kodat här.
Sen kräver det generellt lite mer engagemang av föräldrarna att tex skjutsa till ett stall en bit bort och leda på lektionen osv

Det räcker liksom att en unge har en boll(som inte är dyr) för att ett helt gäng ska kunna spela här på gården.
 
Jag tror att det till en stor del beror på att ridning är så främmande för dem? Inte i begreppet fenomenet "ridning" utan som folksport. Ridskolor som vi känner dem är inget de vet något om.

Plus att föreningsliv är en oerhört nordisk företeelse!

De flesta ungar har sparkat på en boll. Men hur många ungar har ridit? Ridning är för vuxna och för bättre bemedlade. Och i en del länder är det vanligare att ha en kamel än en häst. :)

Det finns en massa trösklar att kliva över.
Ekonomiskt. Socialt - (ridning som sport för barn) plus ett gäng till.
 
Tror det är väldigt svårt att jämföra rifsporten med fotboll. För att spela fotboll behöver du oftast bara köpa ett par skor (som dessutom enkelt kan köpas begagnat) medan du behöver en hel del, ofta ganska dyra, prylar för att rida på ridskola. Fotbollsplanen finns dessutom i närområdet medan stallet ofta ligger till så att ungarna måste skjutsas dit. Allt med ridningen är krångligare och har föräldrarna själva inte intresset är det nog svårt för massan att börja rida på ridskola. Sen ser nog fler kids upp till Zlatan och Messi än till Malin/Peder/Roffe vilket jag kan tänka mig påverkar en hel del.
 
Brännbart ämne.

Men varför har hästsporten misslyckats att rekrytera/locka (valfritt annat ord) annat än i stort sett etniska svenskar???

Jag har stort "bekantskapsnät" inom olika discipliner.
Tävlat western, islandshäst, dressyr, lite sportkörning på relativt blygsam nivå.
Mitt bekantskapsnät handlar till absolut majoritet om människor med privatägda hästar, så jag vet inte hur det ser ut på ridskolorna.

Av alla de människor jag träffat på, är (förstås...) absoluta majoriteten etniskt svenska kvinnor.
Fler kvinnor/flickor än män. Välkänt. Men jag kan på rak arm komma på 40-50 killar/män som aktivt utövar hästsport, trav undantaget (där jag känner några män, i och för sig, och någon enstaka kvinna, som är aktiva).
Och antalet kvinnor kan jag inte hålla ordning på - det är många människor på en lokal ridtävling... absoluta majoriteten är kvinnor.

Men jag kan bara komma på tre, TRE, individer med annat än "typiskt nordiskt" utseende. Två av dem vet jag är adopterade och de har "svenska" namn. Då har vi kvar EN tjej. EN.

De personerna vars yrke/sysselsättning jag känner till, är allt från sjukpensionärer till långtidssjukskrivna till kyrkogårdsvaktmästare till lärare till sjuksköterskor till enstaka läkare. Kuratorer, psykologer.
Bilmekaniker.
Allt möjligt, majoriteten av dem jag vet vad de gör, är inte speciellt högavlönade (poängen är alltså att bland etniskt svenska kvinnor verkar socioekonomisk bakgrund inte ha så avgörande betydelse, även om det förstås är vanligare med lite högre inkomster för att försörja häst).

Samma sak när man läser hästannonser. Köpes, säljes, foder. Svenska namn (utom ett och annat undantag gällande importhästar).

Fotbollen verkar lyckas bättre.

Varför är hästsporten så exkluderande?

Eller så är det bättre på ridskolorna? Jag har läst att någon ridskola börjat sätta upp olika skyltar på fler språk än svenska vilket ju är ett sätt att inbjuda och det antyder ju att det finns utövare som själva eller vars föräldrar behöver informationen på annat språk än svenska.
Jag tror inte ridsporten är särskilt exkluderande, men ofta uppmuntrar man ju barnen att börja med såna aktiviteter som man själv gjort som barn eller är intresserad av. Hästintresserade barn har inte sällan hästintresserade föräldrar, eller åtminstone föräldrar som har haft hästar i sin närhet på något sätt i släkten. Ridsporten är ju stor i Sverige, så det är ganska många.

Ridsporten är ju däremot inte särskilt stor utanför Europa, särskilt inte om man jämför med fotboll. Plus då att det är rätt dyrt att rida, och det oftast krävs bil för att ta sig till stallet. Så är man nyanländ så är prio knappast att skicka barnen till ridskola, det har man sällan råd till.
 
Jag tror också att det handlar om att i t ex mellanöstern är hästar oftare nyttodjur än något man har som hobby. Det blir då lite av en kulturkrock att vi "leker" med det som hos dem är något man har för att överleva.
Dessutom är det en dyr sport. De utlänningar jag känner till som rider och har häst är ofta diplomatbarn och liknande - d.v.s de har en helt annan ekonomi än t ex asylsökande.
 
I likhet med flera andra tror jag en stor anledning är att djur i många kulturer ses som nyttodjur. Steget till att ägna sig åt djur som en hobby blir då väldgt långt.

En bekant till mig är född och uppvuxen i Ecuador men bor nu i Sverige. När hennes barn var små ville de gärna ha en hund vilket hon till slut gick med på. Hon tyckte det kändes supermärkligt att hunden skulle vara inomhus och det tog lång tid för henne att vänja sig vid det.

Dessutom som flera andra säger så är det dyrt.
 
Jag går på ridskola och vi har en hel del olika etniciteter hos oss. Barnen är ofta bra på svenska med några undantag, och föräldrarna håller på och lär sig. De uppskattar att komma till stallet och träna svenska, och säger att de lär sig massor.

Om jag skall analysera lite krasst varför vi har en hel del olika etniciteter och andra kanske inte har det skulle jag säga att stallet ligger nära invandrartäta områden, och att det i 8/10 fall är så att invandrartjejerna som kommer och rider och hänger i stallet lockats dit av sina svenska kompisar,
 
Dessutom är det en dyr sport. De utlänningar jag känner till som rider och har häst är ofta diplomatbarn och liknande - d.v.s de har en helt annan ekonomi än t ex asylsökande.

Jo, visst är det dyrt.
Men en av de sakerna jag tog upp i trådstarten är ju att även människor som inte har så höga inkomster, många gånger (tar sig) har råd att ha häst.

Undersköterskor (nämnde jag inte i trådstarten, men ändå), sjukpensionärer är ju sällan så ekonomiskt starka tänker jag. Oavsett om man är född i Sverige eller inte.

Asylsökande - nej, självklart när det gäller ekonomi.
Men det finns väldigt många som är första, och andra och tredje, generationens invandrare som inte är asylsökande. Där "borde" ju ekonomin vara ungefär som för "infödingar" med samma yrken.

Jag tänker nog egentligen mest på andra generationens invandrare eller de som kommit till Sverige som ganska unga barn.
De kan språket, de går i förskola och skola och har kompisar som är i stallet och är intresserade av hästar.

Inte för att alla "måste" vara intresserade av hästar, men med tanke på att hästsporten har så enorm spridning i Sverige, ändå, så verkar det vara extremt ovanligt (bland dem jag stött på, som sagt, och bland annonser) med annan etnisk bakgrund än svensk.
Någon som har koll på hur det ser ut i exempelvis USA (som inte är särskilt socioekonomiskt jämlikt, nej...)?

Såg en delning på fb för några månader sedan om ett afrikanskt mästerskap (nej, formuleringarna är inte rätt här). Det sydafrikanska laget vann. Ungdomar.
Alla var vita tjejer, vilket fick mig att tänka på att segregationen sannolikt ligger till grund för detta... I de andra lagen på fotot, var det övervägande färgade ryttare. Men inte i det sydafrikanska.

Någon nämnde Zlatan, och honom tänker förstås jag också på.
Rätt självklart att han är en större förebild.
Kommer från Rosengård, har lyckats bättre än de allra flesta.
Ryttareliten är ju en annan sort...
 
varför har hästsporten misslyckats att rekrytera/locka (valfritt annat ord) annat än i stort sett etniska svenskar???

Jag har stort "bekantskapsnät" inom olika discipliner.
Lyft blicken.

Asylsökande får prova på att rida

"På skogslottens Ridskola får asylsökande från flyktingboendet i Getå pröva på att rida. Det är ett samarbete mellan ridklubben, Åby IF och Svenska Kyrkan. Amelia Stafasani var en av de som idag fick sätta sig i sadeln.

– Jag har aldrig prövat på att rida förut, bara sett det på film, säger Amelia Stafasani.

Varför gillar du det?

– Det är en bra sport. Och om du har känslan för det så måste du göra det. Det är inte som ett krav utan du bara känner att du måste göra det, säger Amelia Stafasani.

Just idag var dessutom folkhälsoministern, socialdemokraten Gabriel Wikström där och han gillade vad han såg.

– De har spelat en väldigt stor roll genom Sveriges historia så jag tycker att det är naturligt att de tar ett stort ansvar även på det här området. Nu handlar det om från regeringens och statens sida att se hur vi kan stötta föreningslivet i det här.

Och det betyder 32 miljoner kronor i år som blir 64 nästa för sådana här projekt. Norrköpings kommun har vikt en miljon till liknande satsningar.

På ridskolan säger man sig stå redo att skala upp och i princip kunna erbjuda dagens ridning varje dag i veckan, men då behövs förutom pengar, en del hjälp. Till exempel att asylboendena tar på sig att stå för transporten till fritidsaktiviteterna.

– Jag tycker att det är rimligt. Det är ganska mycket pengar som går till asylboenden och det borde finnas utrymme att också kunna erbjuda transporter. Från regeringens sida håller vi just nu på att se över hur hela asylsystemet fungerar och då tycker jag att det här är en jättebra synpunkt att ta med sig, säger Gabriel Wikström."

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6248382


Ridsporten - ett stöd i integrationen

"Ridklubbar runt om i landet öppnar sina dörrar för att integrera fler asylsökande och ensamkommande flyktingungdomar. En rad projekt har också lett till bestående verksamhet. "

http://www.ridsport.se/Svensk-Ridsport/Nyheter/2015/09/Ridsporten-ettstodiintegrationen/

Jämlikhet och integration när Grums Ridklubb driver projekt

"Dessutom har ridklubben bjudit in asylsökande barn från kommunens flyktingförläggning. Det har inte bara varit ridning för de asylsökande barnen, utan de har även fått prova på andra aktiviteter som exempelvis hästskokastning.

- Flyktingförläggningen har ett stort behov av att få in barnen i det svenska samhället och ridningen har varit väldigt populär i alla åldersgrupper, berättar Anders Karlsson. Vi har under projektets gång sett många olyckliga människoöden och det har känts inspirerande att kunna ge barnen något roligt att hålla på med under sin tid i kommunen, fortsätter han. "

http://www.ridsport.se/RidklubbRids...tochintegrationnarGrumsRidklubbdriverprojekt/

Integration ett lyft hos Bodens RK

"Jenny Hansson, ordförande i Bodens Ridklubbs ungdomssektion fick inspiration.
- Jag läste om en klubb som via Idrottslyftet arbetade med ett integrationsprojekt. Det verkade spännande. Så vi beslöt att ansöka, berättar hon.

Bodens Ridklubb har under 2012 drivit ett projekt med ridning och svenskträning för asylsökande ungdomar i Boden. Möjligheten gavs via Idrottslyftet i ett samarbete med Korpenskolan. 18 ungdomar från olika delar av världen red regelbundet.
- Det här samarbetet var mycket givande för mig, berättar Jenny. Jag lärde mig nya saker hela tiden. Det är spännande att försöka kommunicera utan att prata samma språk. Då har jag en otrolig hjälp av att ha jobbat med hästarna och försöka kommunicera utan ord.

Syftet med detta Idrottslyft var att hjälpa de unga asylsökande in i det svenska samhället. "

http://www.ridsport.se/RidklubbRids...er/Nyheter2013/IntegrationettlyfthosBodensRK/

Etc mm osv.
 
Jo, visst är det dyrt.
Men en av de sakerna jag tog upp i trådstarten är ju att även människor som inte har så höga inkomster, många gånger (tar sig) har råd att ha häst.

Undersköterskor (nämnde jag inte i trådstarten, men ändå), sjukpensionärer är ju sällan så ekonomiskt starka tänker jag. Oavsett om man är född i Sverige eller inte.

Jag tänker nog egentligen mest på andra generationens invandrare eller de som kommit till Sverige som ganska unga barn.
De kan språket, de går i förskola och skola och har kompisar som är i stallet och är intresserade av hästar.

Inte för att alla "måste" vara intresserade av hästar, men med tanke på att hästsporten har så enorm spridning i Sverige, ändå, så verkar det vara extremt ovanligt (bland dem jag stött på, som sagt, och bland annonser) med annan etnisk bakgrund än svensk.
Någon som har koll på hur det ser ut i exempelvis USA (som inte är särskilt socioekonomiskt jämlikt, nej...)?
.

Du pekar ju på det själv; det är förmodligen en fråga om erfarenhet och "kultur". (Som i ryttarkultur, inte ursprung.) I min uppväxt var ridning (även på ridskola) något som krävde en hel del engagemang från föräldrarna med dyr utrustning redan från start och behov av att hämta och lämna, ofta med bil pga otillgänglighet. Fotboll, friidrott och musikskolan låg mitt i stan och krävde bara ett par skor. Tröskeln för att ta sig till stallet var så mycket högre. Idag är det dessutom ofta lång kö för att få börja. Då ska föräldrarna ställa ungen i kö långt innan influenser från kompisar gör att hen vill börja rida.

De som i Sverige skaffar häst trots att ekonomin egentligen inte bär det har förmodligen inte kommit på det hux flux i vuxen ålder? I åtminstone de stall jag ha jobbat var det väldigt tydligt att de unga tjejer som fick häst utan att ha föräldrar med stort eget intresse hade det bra ställt ekonomiskt. De som prioriterade bort allt annat för att kunna ha häst hade hästbakgrund med sig sen tidigare. Mina vänner från Island och Irland har mycket oftare haft häst som unga, utan något stort hästintresse. Det var helt enkelt vanligt att ha häst där de bodde, och krävde inget större beslut.
 
Jo, visst är det dyrt.
Men en av de sakerna jag tog upp i trådstarten är ju att även människor som inte har så höga inkomster, många gånger (tar sig) har råd att ha häst.

Undersköterskor (nämnde jag inte i trådstarten, men ändå), sjukpensionärer är ju sällan så ekonomiskt starka tänker jag. Oavsett om man är född i Sverige eller inte.

Asylsökande - nej, självklart när det gäller ekonomi.
Men det finns väldigt många som är första, och andra och tredje, generationens invandrare som inte är asylsökande. Där "borde" ju ekonomin vara ungefär som för "infödingar" med samma yrken.

Jag tänker nog egentligen mest på andra generationens invandrare eller de som kommit till Sverige som ganska unga barn.
De kan språket, de går i förskola och skola och har kompisar som är i stallet och är intresserade av hästar.

Inte för att alla "måste" vara intresserade av hästar, men med tanke på att hästsporten har så enorm spridning i Sverige, ändå, så verkar det vara extremt ovanligt (bland dem jag stött på, som sagt, och bland annonser) med annan etnisk bakgrund än svensk.
Någon som har koll på hur det ser ut i exempelvis USA (som inte är särskilt socioekonomiskt jämlikt, nej...)?

Såg en delning på fb för några månader sedan om ett afrikanskt mästerskap (nej, formuleringarna är inte rätt här). Det sydafrikanska laget vann. Ungdomar.
Alla var vita tjejer, vilket fick mig att tänka på att segregationen sannolikt ligger till grund för detta... I de andra lagen på fotot, var det övervägande färgade ryttare. Men inte i det sydafrikanska.

Någon nämnde Zlatan, och honom tänker förstås jag också på.
Rätt självklart att han är en större förebild.
Kommer från Rosengård, har lyckats bättre än de allra flesta.
Ryttareliten är ju en annan sort...
I många länder är riding för nöje en extremt dyr sport. Det gör att man kanske inne ens reflekterar över om man skulle kunna ha råd med det om man inte stöter på det i sin vardag.

Ungefär som jag inte kollat upp racingbilar
 
Jag tror också att det handlar om att i t ex mellanöstern är hästar oftare nyttodjur än något man har som hobby. Det blir då lite av en kulturkrock att vi "leker" med det som hos dem är något man har för att överleva.
Dessutom är det en dyr sport. De utlänningar jag känner till som rider och har häst är ofta diplomatbarn och liknande - d.v.s de har en helt annan ekonomi än t ex asylsökande.

I Mellanostern ar det mycket ovanligt att kvinnor rider sa vida de inte tillbringat mycket tid (gatt i skola eller sa) utanfor Mellanostern. Jag skulle gissa att det till storsta delen ar en av de kulturella fragor som det kan ta lite tid att "bygga broar" over.
 
Jag tänker nog egentligen mest på andra generationens invandrare eller de som kommit till Sverige som ganska unga barn.
De kan språket, de går i förskola och skola och har kompisar som är i stallet och är intresserade av hästar.

Inte för att alla "måste" vara intresserade av hästar, men med tanke på att hästsporten har så enorm spridning i Sverige, ändå, så verkar det vara extremt ovanligt (bland dem jag stött på, som sagt, och bland annonser) med annan etnisk bakgrund än svensk

Många andra generations invandrare bor i socioekonomiskt och segregerade områden så att de skulle följa 'svenska' kompisar till stallet är osannolikt eftersom 'svenskarna' som är bosatta där har samma bakgrund och ekonomiska förutsättningar. Även om du har ett låglönejobb så har du med stor sannolikhet ridit eller haft annan kontakt med ridsporten som yngre.

Som andra varit inne på, ridsport som nöje är ett privilegium som inte finns i de flesta länder förutom västvärlden. Svenskar har haft råd, tid och pengar att ha hästar som nöjesdjur inte arbetsredskap. Och så har det, vid det här laget, i några generationer vilket smittat av sig kommande generationer. En tex uska har antagligen ridit tidigare och väljer att prioritera sin häst istället för andra saker i sitt liv. Visst har du möjlighet att rida på ridskola/äga häst men det betyder absolut att du inte kommer ha tid/råd med mycket annat.

Sedan kan man även fråga sig om varför i just Sverige det är så stor dominans kvinnor. I andra länder i västvärlden är procenten män betydligt större. Kanske, igen, det handlar om kultur och tradition. Flickor i familjen rider, pojkarna spelar fotboll eller hockey. I många andra länder ju det dessutom så att det är män som arbetat med hästar och därför logiskt skulle ha ett större intresse men har litet/inget intresse för en så kvinnodominerad aktivitet.

Låt oss också vara ärliga, ridsport är en relativt exkluderande sport. Även om man kommer från olika socioekonomiska förhållanden delar man samma kultur. Kommer man 'utifrån' vare sig man är född i Sverige eller inte så blir det svårt att knyta vänskaper. Det finns dessutom praktiska skäl. En del flickor har slöja, hur ska den frågan lösas med hjälm?

Enskede ridskola i Stockholm, med bra kollektivtrafik så föräldrar inte behöver skjutsa. http://www.enskederidskola.se/filer/pris.html inte sjutton har de flesta familjer råd med det, särskilt jmf med fotboll. Man kan lika gärna fråga sig varför du inte har fler andra generation hockey spelare. Det är både tradition men ffa ekonomisk realitet.
 
Vi gjorde ett projekt med kommunen tidigare då jag arbetade på en 4H-gård och många barn som aldrig fått en möjlighet att borsta hästar, klappa kaniner, hjälpa till att fodra, rida, åka häst- och vagn fick göra det i början av sommarlovet. Mycket uppskattat :). Det var barn från ett område med socialt utsatta. Det var massa jobb men fantastiskt roligt och härligt att kunna ge något till dessa barn.
 
Dessutom känns det för mig som om frågan är lite felställd.
Istället för att fråga varför invandrarbarn inte rider så borde man fråga
- varför skulle de?

Invandrarbarn spelar sällan bandy eller hockey heller. Eller åker alpint.
I min bekantskapskrets finns massor av människor som åker utför. Man sticker till fjällen på loven eller man åker i den lilla backen hemmavid. En hel drös har till och med en stuga i fjällen.
Få eriteanska barn skulle komma på tanken att tjata på föräldrarna att de ska följa med till backen.

Så varför skulle de vilja åka till ridskolan? Få av deras kompisar gör ju det. De kan knappt föreställa sig ridskolevärlden.
 

Liknande trådar

Småbarn Om ni lägger bort alla politiska värdegrunder och bara lyssnar inåt, tror ni då att kvinnor rent biologiskt är mer lämpade att ta hand...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
7 810
Senast: Jozze
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp