hästsport och intregration

[escodobe]

Visst kan man rida i mjukisbyxor, med lånehjälm och låneväst, men ett par ridskor behöver man ju i alla fall, och till och med de billigaste på Hööks går loss på 500 iaf. Vanliga skor för barn i nybörjarålder har inte klack, så man behöver ett par ridskor.

Sen, om man ska fortsätta bortom nybörjarterminen, så skulle jag säga att det är extremt få som fortfarande rider i lånade grejor och mjukisbyxor efter några år, det är ju rätt opraktiskt, och man ser ju att inga andra barn har det. Det finns en del barn som kommer i vita ridbyxor (icke-ridande föräldrar som inte vet att vitt har man bara på tävling), ridstövlar, egen hjälm och egen väst första lektionen. Barn vill ju passa in, och det gör man inte utan ridutrustning.

Ja. Nu de sista åren red jag på en mycket liten och mysig ridskola helt utan sådan hets. Så skönt!
Men det är nog sällsynt. Speciellt i de större ridskolorna som ligger nära stan.

 

[escodobe]

Av de syriska flyktingar jag träffat är det flera som rider och även av en del andra flyktingbarn har ridit på ridskola. Men sen är det som sagt dyrt speciellt om man lever på försörjningsstöd. Det kräver även föräldrar som är engagerade och skjutsar och fixar på ett annat sätt än inom andra sporter. Inom travet tror jag man fångat upp en del invandrade pojkar.

Jag kan knappt se hur det ens vore möjligt att låta barnen gå på ridskola om man har försörjningsstöd. Antingen stöttar någon annan ekonomiskt eller så lever föräldrarna på gröt och vatten för att kunna ge barnet det ;(

 

[Mabuse]

Ja. Nu de sista åren red jag på en mycket liten och mysig ridskola helt utan sådan hets. Så skönt!
Men det är nog sällsynt. Speciellt i de större ridskolorna som ligger nära stan.

Det är ju inte bara hets, det är också rätt opraktiskt att rida i mjukisbyxor och gummistövlar. Och lånad hjälm och väst har ofta inte samma passform och därmed säkerhet som egna, noga utprovade grejor.

Ridutrustning är ju inte bara för att vara fin, den fyller ett syfte. Sen behöver man ju inte köpa Pikeur och läderridstövlar det första man gör, men nog är det skillnad att rida i riktiga grejor, och rida i kläder som egentligen inte är gjorda för ridning.

 

[Mabuse]

Jag kan knappt se hur det ens vore möjligt att låta barnen gå på ridskola om man har försörjningsstöd. Antingen stöttar någon annan ekonomiskt eller så lever föräldrarna på gröt och vatten för att kunna ge barnet det ;(

Det finns ju en massa saker man inte har råd med på försörjningsstöd. Ridning tänker jag är en av de minst problematiska, iaf jämfört med vardagsfattigdomen. Och de problem som de vuxna i regel har, som har gjort att det bara är försörjningsstöd som återstår som försörjning.

 

[mamman]

Tillgänglighet och hög kostnad tror jag är de vanligaste anledningarna till att få invandrare rider. Det krävs oftast pengar, kunskap och bil för att kunna sätta sitt barn i ridskola. Men också att villkoren för själva ridningen skiljer så mycket åt.
En bekant från mellanöstern, uppväst på hästryggen, tänkte att barnet skulle förstås ha en egen häst och kontaktade närmaste stall. Det tog en stund innan han insåg att stallägaren pratade om månadshyra - inte årshyra. (Det var inte det att personen inte hade råd utan oviljan att lägga så mycket pengar på en hobby som avstyrde hästägandet).
En kollega som var van att rida fritt och oorganiserat tappade intresset när hon kom till Sverige och hamnade på ridskola i ridhus.

 

[escodobe]

Det finns ju en massa saker man inte har råd med på försörjningsstöd. Ridning tänker jag är en av de minst problematiska, iaf jämfört med vardagsfattigdomen. Och de problem som de vuxna i regel har, som har gjort att det bara är försörjningsstöd som återstår som försörjning.

Jo så är det ju helt klart. Det var bara en reflektion på vad @monster1 skrev, att hon kände folk som gjorde det, och det måste vara väldigt svårt att lyckas med.

 

[Mabuse]

Jo så är det ju helt klart. Det var bara en reflektion på vad @monster1 skrev, att hon kände folk som gjorde det, och det måste vara väldigt svårt att lyckas med.

Nästan omöjligt, tänker jag. Om man inte hittar någon vansinnigt billig ridskola. Typ helt ideell, med allra enklaste anläggning och hästar. Där man mer eller mindre betalar för ridningen genom att jobba ideellt på ridskolan. Det är verkligen inte mycket man har att röra sig med på försörjningsstöd, mindre än folk tror får jag ibland intrycket.

 

[skogaliten]

Jag blir lite fascinerad av hur många här tar upp "kläder" som en del i varför det är bristande integration på ridskolor.
Är det verkligen sådan enorm press att yngre ungdomar ska ha "rätt" kläder? Är det skillnad nära storstad respektive mer "på landet"?

Det känns som att det var för bara några år sedan, men när mina barn var små/unga så fanns det hästloppisar där man kunde köpa begagnat, man måste ju inte köpa nytt hela tiden? Har hästloppisar och prylbytardagar försvunnit?
Jag vet att ridskolorna här i närheten har västar och hjälmar att låna ut, så åtminstone säkerhetsutrustning finns att låna under den första tiden.

Om man räknar per termin, så hamnar ridskolekostnaden på ungefär 2500-3000 kr här i trakten. Det finns även några ponnyridskolor utan ridhus, där det är billigare att rida. Så även om det är mycket pengar, så handlar det inte om astronomiska summor.
Vi talar om en kostnad på ca 500 kr/månad för lektionsridning 1 gång i veckan.

Ja, det är mycket pengar i en pressad ekonomisk situation, men även organiserad fotboll kostar betydligt mer än skorna...
Det verkar som om kostnaderna för ridning i stor stad (inte en särskrivning den här gången) skiljer sig åt från ridning liten stad eller på landsbygden. Exemplet det länkades till tidigare var ju horribelt dyrt!

Flertalet av de här ridskolorna är åtkomliga via buss och inom cykelavstånd i tätorten, så inte ens skjutsning verkar behövas för andra än de minsta barnen.

Jag tror att det själva idén, att rida som fritidssyssla, som inte finns på kartan, snarare än kostnaden.

 

[Mabuse]

Tillgänglighet och hög kostnad tror jag är de vanligaste anledningarna till att få invandrare rider. Det krävs oftast pengar, kunskap och bil för att kunna sätta sitt barn i ridskola. Men också att villkoren för själva ridningen skiljer så mycket åt.
En bekant från mellanöstern, uppväst på hästryggen, tänkte att barnet skulle förstås ha en egen häst och kontaktade närmaste stall. Det tog en stund innan han insåg att stallägaren pratade om månadshyra - inte årshyra. (Det var inte det att personen inte hade råd utan oviljan att lägga så mycket pengar på en hobby som avstyrde hästägandet).
En kollega som var van att rida fritt och oorganiserat tappade intresset när hon kom till Sverige och hamnade på ridskola i ridhus.

Jo, det räcker ju inte att ha ridit i hemlandet, det är ju en fördel om man ridit hoppning/dressyr på det sätt vi gör här för att det ska vara troligt att man kan och vill återuppta sitt ridintresse på ridskola. Jag minns när jag jobbade på ridskola, och det ringde någon nyinvandrad och ville hyra en häst. Det tog ett tag innan han förstod att fast det var en ridskola, så kunde man ändå inte fritt hyra en häst att rida ut med själv. Att man skulle behöva rida lektion, i grupp, i ridhuset, fast man redan kunde rida tyckte han uppenbart var rätt märkligt.

Det räcker ju att åka till Tyskland för att de ska tycka man är lite märklig om man väntar sig lärarledda ridlektioner a la svensk ridskola.

Så hästkultur skiljer sig onekligen en del i olika länder.

 

[Mabuse]

Jag blir lite fascinerad av hur många här tar upp "kläder" som en del i varför det är bristande integration på ridskolor.
Är det verkligen sådan enorm press att yngre ungdomar ska ha "rätt" kläder? Är det skillnad nära storstad respektive mer "på landet"?

Det känns som att det var för bara några år sedan, men när mina barn var små/unga så fanns det hästloppisar där man kunde köpa begagnat, man måste ju inte köpa nytt hela tiden? Har hästloppisar och prylbytardagar försvunnit?
Jag vet att ridskolorna här i närheten har västar och hjälmar att låna ut, så åtminstone säkerhetsutrustning finns att låna under den första tiden.

Om man räknar per termin, så hamnar ridskolekostnaden på ungefär 2500-3000 kr här i trakten. Det finns även några ponnyridskolor utan ridhus, där det är billigare att rida. Så även om det är mycket pengar, så handlar det inte om astronomiska summor.
Vi talar om en kostnad på ca 500 kr/månad för lektionsridning 1 gång i veckan.

Ja, det är mycket pengar i en pressad ekonomisk situation, men även organiserad fotboll kostar betydligt mer än skorna...
Det verkar som om kostnaderna för ridning i stor stad (inte en särskrivning den här gången) skiljer sig åt från ridning liten stad eller på landsbygden. Exemplet det länkades till tidigare var ju horribelt dyrt!

Flertalet av de här ridskolorna är åtkomliga via buss och inom cykelavstånd i tätorten, så inte ens skjutsning verkar behövas för andra än de minsta barnen.

Jag tror att det själva idén, att rida som fritidssyssla, som inte finns på kartan, snarare än kostnaden.

Som sagt, att ha rätt utrustning när man rider handlar ju inte bara om press, det är faktiskt rätt praktiskt, och är enklare, bekvämare och säkrare att rida om man har ändamålsenlig utrustning.

Det är klart det finns prylbytardagar etc i stall, men om nu föräldrarna aldrig satt sin fot i ett stall förut, så tror ju inte jag att man letar rätt på ridskolans årliga loppis det första man gör. Först måste man ju ens fatta vad det är för grejor man behöver (och det är ju uppenbarligen inte så lätt, att döma av det helsvenska par vars dotter, av allt att döma ovetandes, kom i tävlingsutstyrsel istället för vanliga ridkläder till första lektionen), sen vara på ridskolan tillräckligt mycket för att hinna se lappar om loppis etc, ha tid att åka dit, osv.

Exemplet det länkades till är inte horribelt dyrt, inte med Stockholmsmått. Du lär inte hitta billigare ställen man enkelt kan ta sig till kommunalt.

 

[skogaliten]

Som sagt, att ha rätt utrustning när man rider handlar ju inte bara om press, det är faktiskt rätt praktiskt, och är enklare, bekvämare och säkrare att rida om man har ändamålsenlig utrustning.

Det är klart det finns prylbytardagar etc i stall, men om nu föräldrarna aldrig satt sin fot i ett stall förut, så tror ju inte jag att man letar rätt på ridskolans årliga loppis det första man gör. Först måste man ju ens fatta vad det är för grejor man behöver (och det är ju uppenbarligen inte så lätt, att döma av det helsvenska par vars dotter, av allt att döma ovetandes, kom i tävlingsutstyrsel istället för vanliga ridkläder till första lektionen), sen vara på ridskolan tillräckligt mycket för att hinna se lappar om loppis etc, ha tid att åka dit, osv.

Exemplet det länkades till är inte horribelt dyrt, inte med Stockholmsmått. Du lär inte hitta billigare ställen man enkelt kan ta sig till kommunalt.

Men det där med dyrt att rida, verkar ju skilja sig åt en hel del.

ca 500 kr/mån i medelstor stad, till minst det dubbla i Stockholmsområdet.

Sedan att en nytillkommen inte skulle leta efter loppisen, tja, kanske, men jag tror nog att nyanlända inte letar efter ridskolan är ett större problem.
Antagligen letar inte en etnisk svensk som saknar "ridsporttradition" heller efter hästloppis/prylbytardagar.

De ridskolor/ridklubbar som jobbat på med prova-på dagar, riktade mot (relativt) nyanlända, verkar ju få god respons i form av intresserade.
Ju mer fiffiga googlingar på temat jag gör, desto fler goda exempel dyker upp.

Men storstadsridskolorna har kanske så mycket ungdomar som är igång och har kö därtill, så att det helt enkelt inte finns utrymmer för riktad verksamhet mot nyanlända?
Eller så kanske ridskolorna i storstad, har en tendens att finnas på sådana ställen, så att det inte finns några nära beröringspunkter gentemot nyanlända?

 

[Cambrie]

Men det där med dyrt att rida, verkar ju skilja sig åt en hel del.

ca 500 kr/mån i medelstor stad, till minst det dubbla i Stockholmsområdet.

Sedan att en nytillkommen inte skulle leta efter loppisen, tja, kanske, men jag tror nog att nyanlända inte letar efter ridskolan är ett större problem.
Antagligen letar inte en etnisk svensk som saknar "ridsporttradition" heller efter hästloppis/prylbytardagar.

De ridskolor/ridklubbar som jobbat på med prova-på dagar, riktade mot (relativt) nyanlända, verkar ju få god respons i form av intresserade.
Ju mer fiffiga googlingar på temat jag gör, desto fler goda exempel dyker upp.

Men storstadsridskolorna har kanske så mycket ungdomar som är igång och har kö därtill, så att det helt enkelt inte finns utrymmer för riktad verksamhet mot nyanlända?
Eller så kanske ridskolorna i storstad, har en tendens att finnas på sådana ställen, så att det inte finns några nära beröringspunkter gentemot nyanlända?

Fast pratar du om nyanlända som ordet innebär, det vill säga folk som går på etableringen, tjänar dessa 6000 kronor i månaden på att läsa SFI (81000 om året). En 500 är ganska mycket då . Det är inte heller lätt att få bidrag för ridning från majblomman, det går att söka bidrag till fotbollsavgifter men inte till ridningen. Men det är ju samma även för barn till låginkomsttagare.

 

[escodobe]

Nästan omöjligt, tänker jag. Om man inte hittar någon vansinnigt billig ridskola. Typ helt ideell, med allra enklaste anläggning och hästar. Där man mer eller mindre betalar för ridningen genom att jobba ideellt på ridskolan. Det är verkligen inte mycket man har att röra sig med på försörjningsstöd, mindre än folk tror får jag ibland intrycket.

Mycket mindre.
Dessutom så inser inte folk att det blir svårare med tiden.

 

[kryddelydd]

Det är inte heller lätt att få bidrag för ridning från majblomman, det går att söka bidrag till fotbollsavgifter men inte till ridningen. Men det är ju samma även för barn till låginkomsttagare.

Detta i sig är ju lite anmärkningsvärt.
Sport som huvudsakligen utövas av pojkar kan man få bidrag av, sport som huvudsakligen utövas av flickor är det svårare med...

Fast inte så oväntat.
Och i och för sig i linje med skatteregler där jag misstänker att man kan få "friskvårdsbidrag" för medlemskap (dock inte utrustning) i en fotbollsklubb men inte kan få för ridsport än så länge.

 

[Thera]

Jag tror att det är av samma orsaker som att väldigt få invandrarbarn spelar hockey:

1. Dyr sport
2. Liten sport, förmodligen också främmande för det stora flertalet.

Jämför med fotboll som spelas bokstavligen överallt med ingen utrustning alls.

 

[kryddelydd]

Jag kan knappt se hur det ens vore möjligt att låta barnen gå på ridskola om man har försörjningsstöd. Antingen stöttar någon annan ekonomiskt eller så lever föräldrarna på gröt och vatten för att kunna ge barnet det ;(

...och här utgår du, och flera med dig, från att majoriteten av invandrare lever på försörjningsstöd.
Så är det ju inte.
Visst vet vi att arbetslösheten är högre bland individer med utländsk bakgrund jämfört med infödingar.
Men majoriteten av invandrarna försörjer sig själva genom arbete.

 

[kryddelydd]

Jag tror att det är av samma orsaker som att väldigt få invandrarbarn spelar hockey:

1. Dyr sport
2. Liten sport, förmodligen också främmande för det stora flertalet.

Jämför med fotboll som spelas bokstavligen överallt med ingen utrustning alls.

dyr sport, ja.

liten sport ?????

 

[escodobe]

...och här utgår du, och flera med dig, från att majoriteten av invandrare lever på försörjningsstöd.
Så är det ju inte.
Visst vet vi att arbetslösheten är högre bland individer med utländsk bakgrund jämfört med infödingar.
Men majoriteten av invandrarna försörjer sig själva genom arbete.

Nä det gör jag inte.
Jag SVARADE på ett inlägg där någon skrev om försörjningsstöd.

 

[kryddelydd]

Nä det gör jag inte.
Jag SVARADE på ett inlägg där någon skrev om försörjningsstöd.

Sant.
Men du opponerade dig inte mot generaliseringen att invandrare inte har råd eftersom de lever på försörjningsstöd, utan höll med.
Visserligen med förbehållet "om man lever på".

 

[tanten]

liten sport ?????

Ja, liten sport.

De stora grupper som kommit de senaste åren är från Eritrea, Syrien och Afghanistan.

Många - speciellt killar - har spelat fotboll ute på gatan.
Få har ridit annat än som transportmedel.