Hej, jag heter mandalaki

[Anna]

Ja, jag upplever en förändring. I och för sig vet jag inte hur gamla personerna är, men det kan ju vara en spegling av tidens anda snarare än ålder också, antar jag

Häromdagen t.ex ringde en person till mig på jobbet och sa "Hej det är X, jag fick ditt namn här gällande bla bla bla" och jag blev helt ställd. För det första var vederbörande konsult och har därför inte ett telefonnummer som jag kan identifiera som hörande till företaget jag jobbar på. För det andra har vi 31 stycken med det förnamnet och ingen av dem känner jag så väl att jag skulle veta direkt vem det var. Och för det tredje var ärendet av sådan art att det hade kunnat vara alltifrån en säljare till en journalist till en leverantör till en medarbetare till... ja ni fattar.

Detta känns väldigt nytt. Och väldigt fel! Till slut fick jag avbryta och be personen presentera sig lite närmare.

(Nu är detta ingen enkät men personligen brukar jag säga "Hej, jag heter Anna X och ringer från Y, jag har en fråga om Z (eller vad jag nu har). Tycker att det hör till allmänt hyfs, jag säger för- och efternamn även om jag bara ringer till en butik för att kolla öppettider eller vad som helst, det lärde jag mig som barn och det sitter djupt.)

 

[Jossan_92]

Presenterar mig med förnamn, efternamn och vilket företag jag jobbar åt, någon enstaka gång när jag pratar med personer som jag har mycket kontakt med så kan jag presentera mig med förnamn och företag jag jobbar åt men det är väldigt sällan (Är född 1992)

 

[tigerflicka]

Men om du ringer ett samtal där du representerar ditt företag, det är ett formellt samtal till någon du inte känner - är du verkligen på förnamnsbasis med hen då?

Japp. Många av våra kunder har knappt koll på vad vi levererar till dem, så störst betoning läggs på företagsnamn och exempel på vad vi levererat, för att kunna koppla till rätt person hos kunden.

 

[Görel]

Jag har också irriterat mig på detta. Jag har kontakt med polisen flera gånger i veckan och tycker att det är ruskigt oproffsigt när de presenterar sig som Anna från xxxpolisen. Jag tycker att när man ringer i tjänsten och särskilt om man jobbar på en myndighet så SKA man uppge både sitt för- och efternamn så att den man talar med kan vara säker på vem man haft kontakt med.

Själv säger jag alltid jag heter xxx xxx och ringer från socialtjänsten i xxx.

Kollegor födda på 80-talet och yngre har jag hört ringa tjänstesamtal utan att presentera sig med efternamn men aldrig kollegor som är äldre än så.

 

[cewe]

Alltid för och efternamn + företaget/föreningen förutom när jag ringer och felanmäler kaffemaskinen (eller kopiator) då säger jag bara förnamn och företag. Men vi har haft samma leverantörer där så länge så jag känner mig väldigt "du" med dom som svarar

 

[Viva]

Alltså vissa samtal tänker jag att jag inte skulle behöva presentera mig alls, det är ren artighet. I de flesta andra sammanhang har personen ingen nytta av att veta mitt efternamn. Det står enbart förnamn på våra namnskyltar. Detta beror såklart mycket på vart man arbetar.

Generationsfråga, vi har allt från 24-60 år på arbetsplatsen men jag har nog inte funderat över det. Nu kommer jag dock göra det så får väl återkomma med en utvärdering senare men en gissning är att de flesta använder förnamn men att vissa inte använder namn alls och jag tror inte det handlar om ålder utan om att det är en mer familjär stämning.

Kan tillägga att min arbetsterapeut bara presenterar sig med förnamn när hon lämnar telefonmeddelanden till mig. Hon är inte 90-talist på långa vägar, möjligen kan man dock säga att vi har en relation eftersom vi träffats några gånger?

 

[Omega]

Jag har två efternamn, båda mycket ovanliga och rätt så krångliga. Jobbar inom socialtjänsten. Ringer jag upp en ny klient eller samarbetspartner så använder jag ju ändå förnamn och efternamn (men brukar välja att endast säga det ena efternamnet, så låter det seriöst i alla fall men blir inte lika krångligt). Har jag dock pratat med personen förut, även om det bara är en gång förut, så säger jag mitt förnamn och min arbetsplats, då orkar jag inte krångla med efternamn längre då det verkar förvirra många. Jag tror att de flesta på min arbetsplats gör ungefär som jag, kanske att en del av de som är äldre alltid säger hela namnet faktiskt.
Jag är född -90.

 

[hoppsann]

Men om du ringer ett samtal där du representerar ditt företag, det är ett formellt samtal till någon du inte känner - är du verkligen på förnamnsbasis med hen då?

Jag hamnar i samma konversation som @tigerflicka och det tar tid.
Så jag presenterar mig med förnamn, titel och företag när jag ringer upp någon jag inte pratat med förut. Blir jag uppringd svarar jag med namn och företagsnamn. Har inget efternamn i min tilldelade mejladress heller.
Min VD är 50-talist och han hälsar/svarar alla med sitt smeknamn. Oavsett om det är en leverantör eller det är kungaparet.
Det är nog olika kultur på olika företag?

 

[mooi]

Jag säger oftast Förnamn Efternamn Funktion Arbetsplats.
Ringer jag någon jag pratat med flera gånger förut så kan jag hoppa över efternamn och funktion.
Ringer jag kollegor på andra enheter blir det bara förnamn.
Ringer jag samverkanspartners eller myndigheter blir det hela harangen.

- och på det temat ringde jag en vårdinstans förut, ringde enhetschefen som svarar "Hej mooi (förnamn)! X (förnamn) här"... The joy of nummerpresentatör

född -88

 

[VLMF]

När jag svarar i tjänstetelefon: XXX, det är VLMF VLMFsson.
När jag ringer upp någon: Hej, det här är VLMF VLMFsson på XXX. [Inväntar ett hej tillbaka]. Jag ringer angående...

Om det är någon som mailat specifikt mig och vill bli uppringd kan det hända att jag bara säger Hej, det är VLMF på XXX, du hade mailat mig angående..

När jag svarar i min privata telefon: Ja det är VLMF.

 

[Malibu_Stacy]

Har aldrig tänkt på det men presenterar mig själv bara med förnamn oavsett privat eller i tjänsten. I tjänsten säger jag dock även min yrkestitel och företag, men fortfarande inte efternamn.
Dels tror jag för att mitt förnamn är rätt ovanligt och det bara är jag som har det förnamnet på arbetsplatsen. Är det alltså någon som vill få tag på mig är det enkelt trots att de inte vet mitt efternamn. Dels är mitt efternamn ganska krångligt
Det är säkert en generationsfråga. Jag är 80-talist.

 

[McFlurry]

@mandalaki Jag är ensam om min namnkombination i hela världen och vi är typ 15 personer som har mitt ena efternamn. För att krångla till det ännu mer har jag ännu ett efternamn och även det är ovanligt om än inte så ovanligt som det första. Kan därför vara lite försiktig med att lämna ut mitt fulla namn. Hade jag hetat typ Andersson kanske jag hade använt mitt fulla namn mer.

Beror väl på vilket jobb en har också. Jag har jobbat på förskolor och om någon ringer dit är det nio av tio gånger en förälder som ringer. Så jag har nog aldrig hört någon som jobbar på förskola som säger för- och efternamn när det ringer, det brukar mer vara "Snöflingans förskola, det är förnamn".

 

[ajdidodii]

Jag är inne på @Lampan linje att det ska låta mer familjärt att bara presentera sig mer förnamn. Speciellt när det är telefonförsäljare som sedan använder mitt förnamn i var och varannan mening.

När jag jobbar i mammas butik beror det på om jag ringer eller tar emot ett samtal. Tar jag emot ett brukar jag svara "Företag, AJDIDODII" med en liten konstpaus och rejäl betoning på mitt förnamn då kunderna annars (och ibland trots det) tror att de pratar med min mor.
Företaget är litet och bara kunden har koll på vilken dag hen ringde så vet mamma vem den pratat med, alltså brukar namnet inte vara avgörade i samtalet.

Om jag däremot ringer en kund eller skulle jobba på ett större företag skulle jag presentera mig med både för och efternamn.
Jag är en tvättäkta nittiotalist.

 

[em-pirre]

Jag undrar om det från början har att göra med att t.ex. försäljare o.dyl. vill få den eventuella kunden att känna sig som en kompis. Få bort allt det stela formella.
Jag tänker att det har smittat av sig på den yngre generationen.

Och för att svara på det som INTE var din fråga så presenterar jag mig alltid med hela namnet
@mandalaki

 

[the_connemara]

-85. Har presenterat mig med för- och efternamn flera gånger när jag beställt pizza på lokala pizzerian så jag är nog för gammal för mitt årtal

I jobbet ringer jag bara internt och är enda med mitt förnamn. Säger mitt förnamn o avdelning för vi är inte så många så då vet alla utan problem även på de avdelningar vi inte har mkt kontakt med. Oftast är avdelningen mer relevant än personen dessutom.

 

[Jossan_92]

Presenterar mig med förnamn, efternamn och vilket företag jag jobbar åt, någon enstaka gång när jag pratar med personer som jag har mycket kontakt med så kan jag presentera mig med förnamn och företag jag jobbar åt men det är väldigt sällan (Är född 1992)

Tänkte lite mer och insåg att på mitt första jobb efter gymnasiet så svarade jag bara med förnamn och företagets namn.. Men eftersom jag jobbade på en väldigt mansdominerad arbetsplats så räckte det med att kunderna visste att dom hade pratat med en yngre tjej för att mina kollegor direkt skulle veta vem kunden menade

 

[As_Vegas]

Jag är född -92.
Jag använder bara efternamnet om jag tycker att det är okej att personen i andra änden hittar min facebook, adress osv. Mitt efternamn är inte ovanligt, men tillräckligt för att det ska gå att hitta mig med både för- och efternamn.

 

[Hedinn]

Jag är nästan 90-talist, presenterar mig med förnamn och företagsnamn när jag ringer kunder där jag jobbar nu. Men vi är bara två på företaget och VD:n (född 70-tal) gör samma sak. Sen ringer vi enbart kunder som själva kontaktat oss och beställt varor, vilket jag väl kan anse också har betydelse.

Jag skulle agera annorlunda om det var ett större företag eller jag kontaktade kunder som inte "bett om det" och kan bli irriterad på telefonförsäljare och liknande som enbart presenterar sig med förnamn, vilket jag också upplever många yngre gör.

 

[mandalaki]

Ni som har ovanliga efternamn - det har jag också, jag har ett helt unikt namn. Men trots det har jag aldrig varit med om att samtalet stannat upp redan i presentationen. Det kan i och för sig ha att göra med att folk snabbt snappar att det är företaget som är viktigt i mitt fall, inte vem av de anställda som ringer.

 

[mandalaki]

@Anna Ja, så kan det förstås vara - att det skett en glidning men att den inte har med ålder att göra.