Hej, jag heter mandalaki

[mandalaki]

... säger jag inte när jag ringer jobbsamtal. Eftersom den absoluta majoriteten av dem är till folk jag inte känner säger jag "hej, det här är mandalaki bläckson på [företaget]". Jag presenterar mig alltså med för- och efternamn.

Men nu har jag en massa nya kollegor som jag hör presentera sig enbart med förnamn. "Hej, det här är Lisa på [företaget]" och jag undrar om någon känner igen detta? Är det en generationsfråga? De är alla 90-talister och jag undrar om det skett en glidning när det gäller det här.

OBS detta är ingen enkät, jag undrar alltså inte hur varje bukefalist presenterar sig i telefon - om hen inte är 90-talist. Det jag undrar är om fler lagt märke till samma sak. Annars är jag fel ute.

 

[Malin_L]

Jag tror att det är en generationsfråga. Mina kollegor som är samma generation som mina föräldrar säger oftast hela sitt namn och vi som är generationen yngre säger oftast bara förnamn.

 

[cirkus]

Jag tror att det är en generationsfråga.

Det har definitivt skett en glidning på olika sätt - inte minst för att folk är vana med mobiler och de har ju alltid (i princip) nummer presentatör - så man vet vem som ringer och då svarar folk mest "Hallå". Väldigt sällan folk svarar med sitt namn och jag tror det spiller över även när folk ringer själva

 

[athena_arabians]

@mandalaki: Jag säger alltid "Hej, jag heter X Ysson som jobbar åt företag Z" om jag ringer i tjänsten. Ringer jag privat till någon kundtjänst odyl blir det "Hej, jag heter X Ysson och har en fråga om Z".

ALDRIG att jag skulle använda enbart förnamn när jag ringer i jobbet om det inte är någon jag haft väldigt mycket kontakt med.

Jag kommer iofs inte att presentera mig i jobbet heller nu när jag ska vara chef för min partner ett tag

 

[Myrten]

Jag jobbar på myndighet och det känns otänkbart att presentera sig på annat sätt än med både för- och efternamn. Och med myndighetens namn, naturligtvis. Undantag om jag ringer till andra yrkespersoner jag känner väl. Då droppar jag nog efternamn och myndighetens namn.

Ibland kan det bli så att jag kontaktar människor som är mina personliga vänner i tjänsten. Då säger jag nog: "Hej, det är Myrten. Nu ringer jag i tjänsten."

 

[Araminta]

Jag är nästan 90-talist (född i oktober 89) men presenterar mig generellt med för- och efternamn när jag ringer företag eller generellt personer jag inte känner. På jobbet säger vi dock bara förnamn då det är så brukarna känner oss (och ibland ringer de från andra nummer än sina mobiler). Ringer jag patienter från praktiken (student) så är det hela namnet som gäller. Det är dock ärligt talat rätt skönt att skippa efternamnet ibland, det är så jävla långt och omständligt att jag ibland hör hur folk ger upp halvvägs igenom

 

[lil-sis]

Jag skulle nog säga som Malin_L.

Förnamn är vanligare nu.

Jag ringer inte så många jobbsamtal längre och de jag ringer och får är till "kända personer på kontoret" och då använder alla bara förnamn och företag, även de äldre (alltså de jag vet är 50+).

Mamma jobbade sista åren på en kundtjänst hos ett stort fraktbolag och jag vill minnas att de presenterade sig med förnamn, när hon jobbade på Postgirot/Plusgirot var det för- och efternamn.

 

[McFlurry]

Jag är född -91 och har nog aldrig svarat med mitt efternamn i telefon varken när jag har ringt eller blivit uppringd - privat eller i jobbsammanhang

 

[lil-sis]

Jag är nästan 90-talist (född i oktober 89) men presenterar mig generellt med för- och efternamn när jag ringer företag eller generellt personer jag inte känner. På jobbet säger vi dock bara förnamn då det är så brukarna känner oss (och ibland ringer de från andra nummer än sina mobiler). Det är ärligt talat rätt skönt att skippa efternamnet ibland, det är så jävla långt och omständligt att jag ibland hör hur folk ger upp halvvägs igenom

Min sambo har ett krångligt efternamn, det är jätteroligt (Hans vuxna barn har mammans efternamn och vårt barm kommer få mitt, av rent praktiska skäl.)

 

[mandalaki]

@athena_arabians @Myrten Men har ni märkt någon förändring hos andra/yngre? Det var alltså det jag undrade.

 

[Lager]

... säger jag inte när jag ringer jobbsamtal. Eftersom den absoluta majoriteten av dem är till folk jag inte känner säger jag "hej, det här är mandalaki bläckson på [företaget]". Jag presenterar mig alltså med för- och efternamn.

Men nu har jag en massa nya kollegor som jag hör presentera sig enbart med förnamn. "Hej, det här är Lisa på [företaget]" och jag undrar om någon känner igen detta? Är det en generationsfråga? De är alla 90-talister och jag undrar om det skett en glidning när det gäller det här.

OBS detta är ingen enkät, jag undrar alltså inte hur varje bukefalist presenterar sig i telefon - om hen inte är 90-talist. Det jag undrar är om fler lagt märke till samma sak. Annars är jag fel ute.

Förnamn Efternamn på Arbetsplats. Orsak till samtalet.

Så inleds alla mina jobbsamtal. Undantag om jag ringer någon som jag haft mycket kontakt med, då är det Förnamn på Arbetsplatsens förkortning.

Värdelöst om nån heter typ Johanna, Jonna, Sanna, eller nåt annat som låter typ likadant. Jaså du söker någon på E? Talade du med Elsa, Elin, Emelie, Eman, eller Eve?

 

[athena_arabians]

@athena_arabians @Myrten Men har ni märkt någon förändring hos andra/yngre? Det var alltså det jag undrade.

Jag har sällan med yngre att göra i jobbet men ringer telefonförsäljare (som jag misstänker är yngre, iaf att de oftast är yngre än mig) använder de bara förnamn. Å andra sidan är ju det lite ett specialfall.

Tillägg: En person på en myndighet ringde mig nyligen (jag hade inte haft kontakt med hen tidigare) och presenterade sig med för- och efternamn. Nu kan jag inte vara säker på att personen var yngre än mig men jag misstänker det.

Dvs jag tror det kan vara skillnad på om det är en myndighet eller ett privat företag.

 

[Lager]

@athena_arabians @Myrten Men har ni märkt någon förändring hos andra/yngre? Det var alltså det jag undrade.

Kulturmänniskorna jag talar med säger bara sitt förnamn. Men jag vet inte om de är så himla unga alltid...

 

[Lampan]

Ja, om jag ringer mitt telefonbolag text så brukar jag få prata med Oskar, Emil eller Sara
Kanske är det ett sätt att försöka få det att låta mer familjärt/ personligt eller att det är kompisar som gör allt för att hjälpa till,en har i luren.

 

[mandalaki]

Jag tror att det är en generationsfråga. Mina kollegor som är samma generation som mina föräldrar säger oftast hela sitt namn och vi som är generationen yngre säger oftast bara förnamn.

Jag tror att det är en generationsfråga.

Det har definitivt skett en glidning på olika sätt - inte minst för att folk är vana med mobiler och de har ju alltid (i princip) nummer presentatör - så man vet vem som ringer och då svarar folk mest "Hallå". Väldigt sällan folk svarar med sitt namn och jag tror det spiller över även när folk ringer själva

Jag skulle nog säga som Malin_L.

Förnamn är vanligare nu.

Jag ringer inte så många jobbsamtal längre och de jag ringer och får är till "kända personer på kontoret" och då använder alla bara förnamn och företag, även de äldre (alltså de jag vet är 50+).

Mamma jobbade sista åren på en kundtjänst hos ett stort fraktbolag och jag vill minnas att de presenterade sig med förnamn, när hon jobbade på Postgirot/Plusgirot var det för- och efternamn.

Jag är född -91 och har nog aldrig svarat med mitt efternamn i telefon varken när jag har ringt eller blivit uppringd - privat eller i jobbsammanhang

Det är fler än jag alltså. Då var jag något på spåren. För mig känns det helt uppåt väggarna att inte presentera sig med efternamn till okända människor. Men så är jag äldre också.

 

[mandalaki]

Ja, om jag ringer mitt telefonbolag text så brukar jag få prata med Oskar, Emil eller Sara
Kanske är det ett sätt att försöka få det att låta mer familjärt/ personligt eller att det är kompisar som gör allt för att hjälpa till,en har i luren.

Det är jäkligt irriterande. Jag tolkar det också som falskt familjärt. Och eftersom man inte sällan får helt bänga svar från kundtjänster så vill jag veta vem jag pratat med.

 

[tigerflicka]

Jag har för krångliga efternamn. Presenterar jag mig med för- och efternamn får jag i 9 av 10 fall "vad var det du hette sa du?" som svar.

 

[athena_arabians]

Det är fler än jag alltså. Då var jag något på spåren. För mig känns det helt uppåt väggarna att inte presentera sig med efternamn till okända människor. Men så är jag äldre också.

För mig är det också ett sätt att gå in i min yrkesroll, dvs helt enkelt att det känns mer professionellt.

Att jag gör det när jag ringer som privatperson är nog mycket för att det blir så per automatik.

 

[mandalaki]

Jag har för krångliga efternamn. Presenterar jag mig med för- och efternamn får jag i 9 av 10 fall "vad var det du hette sa du?" som svar.

Men om du ringer ett samtal där du representerar ditt företag, det är ett formellt samtal till någon du inte känner - är du verkligen på förnamnsbasis med hen då?

 

[Araminta]

Min sambo har ett krångligt efternamn, det är jätteroligt (Hans vuxna barn har mammans efternamn och vårt barm kommer få mitt, av rent praktiska skäl.)

Jag har ju fått ett namn av vardera förälder Tänker på rent djävulskap fortsätta traditionen med mina ugnar och ge dem fyrdubbla efternamn