Sv: hjälp med bett..
Du får ingen hisseffekt bara för att det sitter en ring ovanför som du fäster sidostycket i det enda denna gör är att fixera bettet ännu mer stilla i munnen än vad en rörlig bettring gör. Därav bla tänket i hangcheek som är att bettet skall ligga så still som möjligt i munnen för hästar som är oroliga i handen.
Ja, som jag skrev förut fungerar Kimblewick utan (eller med också, egentligen) kedja och med tygeln i övre ringen som typ ett Baucher med halfcheek eftersom hävstångseffekten där är 0 med kedja på.
Det handlar inte om att sidostycket sitter i en ögla. Det handlar om att sidostycket sitter i en ögla
och tyglarna samtidigt sitter i en annan ögla som, relativt fästet för sidostycket, sitter nedanför munstycket. Som ett Pessoa. Ett Pessoa där man sätter tygeln i den stora ringen har ingen hissfunktion utan blir ett Baucher mer eller mindre. Fäster man en kedja mellan sidstyckesöglorna på ett Pessoa blir hissfunktionen marginell trots att bettet rör sig fritt på den stora ringen.
Ett bett som med kedja fungerar som ett hävstångsbett och som har ringarna för sidostyckena högre än mundelen blir automatiskt ett hissbett när man tar bort kedjan. Något annat är rent fysiologiskt omöjligt om man nu inte räknar med att hästen skulle hålla fast bettet i höjdled eller att man har resårsidstycken.
För att ta ett extremfall då: Vi har ett Kimblewick utan kedja och med tyglarna i lägsta hålet. Innan vi tar tyglarna ligger skänklarna i princip i linje med hästens mun. Nackstycket går i en rak linje nacke-sidostyckeögla-munstycke.
Hästen drar plötsligt upp huvudet och sticker så vi blir rädda och drar hejdlöst i tyglarna. Eftersom hästen har huvudet nedåt kan vi till och med dra skänklarna i en vinkel större än 90 grader från munnen. Med skänklarna i den vinkeln från munnen så hamnar fästet för sidostyckena
under mundelen till och med (närmare nosen än öronen relativt munstycket).
Så har bettet med en viss längd på sidostyckena sitter på en specifik höjd i hästmunnen och sidostycket sitter ovanför munstycket så måste antingen sidostyckena bli längre eller bettet flytta sig högre upp i munnen om sidostyckesöglan ska komma längre från hästens öron än munstycket (skänkeln är dragen i mer än 90 graders vinkel från hästens mun).
Extremfall, javisst, men samma gäller i mindre skala när gradskillnaden är mindre. Om man tittar på hästhuvudet från sidan så att man kan dra en lodrät linje mellan nacke och genom sidostyckesfäste, munstycke och tygelfäste. Dra ett horisontellt streck genom munstycke och ögla för sidostycke. Vrid på bettet (dra i tygeln) och rita nya streck genom samma punkter. Avstånden mellan de nya strecken är mindre än de gamla. Den avståndsskillnaden måste ta vägen någonstans.
Kimblewick är rätt snällt. Formen på småöglorna gör att tyglarna inte kan snurra runt eftersom de är smala. Formen på stora öglan gör att tyglarna ligger där de (med kedja) inte har någon hävkraft alls när hästen går normalt med huvudet. Så det är i verkligheten rätt omöjligt att dra det några 90 grader. De flesta har inte så lång "hals" från mundelen till sidostycket. Lång hals - mera hiss.
. Men jag menade mer att någon väldigt erfaren ryttare som ridit på hackamor och som är vana vid känsliga hästar. Men jag tycker du kan testa. Vissa hästar blir mer känsliga, andra mindre. Vissa går som på räls och andra avskyr det. Så har du någon du kan låna av så kan du ju testa ett kort pass på banan med det 
