Bukefalos 28 år!

Hjälp med mina råttor!

Passion

Trådstartare
Jag köpte i december två råtthonor från en djuraffär som tyvärr tar hem fåttor från någon stor zoogrossist. Och ja, det kommer jag inte göra igen men nu behöver vi lite hjälp!

Från början var dom väldigt rädda och gömde sig så fort jag kom. Jag gav dom tid att anpassa sig och första månaden fick dom lära känna min lukt, jag höll handen bredvid dom och tillsist fick jag klappa när dom var i buren. Så småningom började ag kunna lyfta dom, dom satt still när jag kom och jag tänkte att nu börjar vi bounda! Men sista veckan har dom börjat gömma sig igen och det känns som flera steg bakåt.
Dom har två stora rum som dom springer lösa i och när jag väl lyckas få ut dom kommer dom och nafsar på mig och från att ha kunnat fångas in dorekt får jag knapt in dom nuförtiden.
Vad har hänt? Kommer dom någlnsin bli tama? Okej om dom inte blir helt hundra trygg hos mig men för deras skull vill jag kunna ta ut dom dagligen.
 
Hur gamla är dom? Undvik att ha dom lösa på stora områden, en bur gör de mer lätthanterade i början. Just nu blir det stress när du tvingas jaga dem för att kunna få tag på dom. Tids nog är jag säker på att du kan ha dom lösa. Utav mina 55 st råttor, så har endast 1 behövt vara instängd i sin bur och det var för att han hatade min mamma :angel:

Jodå, min älskade Majken är bevis på att man kan bounda med zooråttor :love:
Majken köptes i en djuraffär där de bodde i en mörk skrubb. Hennes möte med människor sträckte sig till att bli upplyft i svansen. Väl hemma fanns en jämngammal kompis, men Majken bodde gömd vid en trädgren i buren. Hon lämnade inte positionen ens för att kissa, hon kissade där hon låg. När man skulle klappa henne så blev hela råttan stel som en pinne, och kissade av rädsla. Till slut insåg jag att detta fungerade inte, så flera gånger varje dag fick hon komma ut i mitt knä. Första månaderna rann det kiss om henne, tids nog minskade det men vi verkade inte alls nå framgång. Flocken utökades, men kampen med att vinna Majkens förtroende pågick. 6 månader senare ungefär vände det, och Majken kom fram till mig när hon var i buren. Hon gick då självmant upp i min hand. Efter det tillfället började hon sova i allas famn, gick fram till alla som lockade och vann Domarens Favorit på utställning vid nästan 2 års ålder. Hon la sig helt enkelt och sov hos domaren efter att ha tvättat av dennes fingrar :laugh: Det var sån hon blev, en riktigt goseklump som älskade att sova hos folk medan man klappade henne. Det är många som blivit charmade av Majken, men som inte förstått jobbet bakom.
 
Tack för ditt svar, det känns hoppfullt!
Jag tror du har rätt om att dom känner sig jagade, men det blir samma sak även i buren. Dom har ju rör och hängmattor osv och det blir lite svårt att bara plocka upp dom.
Ska jag ta bort allt sånt ur buren så blir den ju jättetråkig...
 
Det finns hopp, men hur gamla är dom? Ju äldre dom är, desto svårare är det tyvärr.

Jag har flera såna fall som Majken, men hon var den som gjorde den mest extrema omvändningen.
Några fler exempel :
Toker - en zooråtta som nafsade konstant i början. Drygt 6 veckor trodde djuraffären och en riktig liten ligist. Han fick faktiskt bo i en tråkig bur för han hade lärt sig att nafsa för att komma undan. Än idag är mina fingrar härdade mot sånt för jag tvingade honom att umgås. Med tiden blev han en matte-råtta som alltid sprang lös hemma då han vägrade bo i flock. Att kastrera honom var inget alternativ då jag var rädd att han skulle dö. Istället bildade vi en egen flock med tiden då han alltid var lös hemma. Han blev aldrig någon kelråtta förrän han närmade sig 2 års ålder men han blev social och kontaktsökande.
Svea - Min lilla hala zooråtta som skrek vid fasthållning. Svea köptes när Majkens spärr började släppa, och jag tror än idag att det är Majkens förtjänst att Svea blev social. För när Svea skrek så kom Majken fram och började slicka på mina fingrar. Svea blev också en matte-gris som endast lät sig hanteras av mig. Hon slutade skrika när andra hanterade henne, men hon slingrade sig och hoppade bara rätt ut. Vart hon landade var inte så noga, bara hon slapp undan.
Sigge (eg. Sigrid) - en zooråtta som hoppade för att slippa kontakt. I början fick hon bara vara i mina händer under ständig uppsikt, och hon var närmare 6 månader innan hon fick vara lös. Men även hon fick beröm på utställning till slut för sitt sociala sätt och kontaktsökande. När hon lånades ut till hane för parning så sa hanägare att en sån hona som Sigge verkligen höjer råttans status för hon ville hela tiden mysa, och kom när dom lockade på henne.
Agnes - en zooråtta som aldrig gick att hantera i buren. För att få tag på Agnes till en början så fick man ta av hela buren medan hon var på botten. Inne i buren bet hon nämligen hårt, och det pågick hela Agnes liv. Det gällde att kolla så inte Agnes låg i samma hängmatta som den man tänkt plocka ut , för Agnes vaktade. Men med tiden gick hon ut frivilligt, och väl utanför buren var hon en ängel. Det är många som sett hennes otroliga kontrast - att inne i buren var hon en vaktråtta , men utanför var hon översocial.

Nej, men minimera inredningen. Inga rör tll en början säger jag av erfarenhet, då majoriteten av mina råttor har varit just zooråttor. Rör blir en trygghet, och för dumt gömställe då du måste brutalt ta ut råttan. Tänk på att hanteringen ska ske lätt, helst utan stress och gärna små, små stunder varje gång. Ta hellre flera små gånger per dag än en stor gång om du förstår. Det du tränar är att de ska förstå att hanteringen är inte farlig.

Mitt tips är hängmattor som sitter lätttillgängliga, och kanske hyllor där du når dom lätt. Råttor kräver en vettig inredning så du får hitta en balansgång mellan inredning och lätthanterlig.
 
Det finns hopp, men hur gamla är dom? Ju äldre dom är, desto svårare är det tyvärr.
Agnes - en zooråtta som aldrig gick att hantera i buren. För att få tag på Agnes till en början så fick man ta av hela buren medan hon var på botten. Inne i buren bet hon nämligen hårt, och det pågick hela Agnes liv. Det gällde att kolla så inte Agnes låg i samma hängmatta som den man tänkt plocka ut , för Agnes vaktade. Men med tiden gick hon ut frivilligt, och väl utanför buren var hon en ängel. Det är många som sett hennes otroliga kontrast - att inne i buren var hon en vaktråtta , men utanför var hon översocial.

.

Minnet är bra men kort, hon hette ju Inez :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
Svar
19
· Visningar
2 736
Senast: Saigon
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
23 304
Kropp & Själ Varning för långt inlägg. Jag har haft problem med yrsel i tre veckor nu. Jag opererade bort en godartad tumör i armhålan en vecka innan...
2
Svar
33
· Visningar
3 739
Senast: tott
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 740
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV
  • Försäkring

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp