Hur är det att ha innekatt?

[Bison]

Nu letade jag reda på en av de lugnaste bekvämaste raserna och köpte två såna. Men det går inte att jämföra skit/slit/lägenhetspåverkan från hund i relation till katt.

Katterna skitar inte ned lika mycket, även om de såklart hårar och drar ut kattlådesand. De välter ned saker (men inte i den mängd jag väntade mig), och de kan klia klorna lite på soffan (men inte heller i den mängd jag väntade mig). Lådan rensas morgon och kväll, då luktar det inget.

Mina har morgon- och kvällsflippen då de drar järnet i alla rum, vill leka med sin da bird, och leva rövare. Annars är de väldigt coola. Ligger dekorativt utsträckta på fönsterbrädan. Kommer springande och berättar om sin dag när jag kommer hem. Ligger bredvid och gosar i soffan.

Sitta vid datorn är en utmaning. Då är genast någon av dem när och ska trampa på tangenter, sitta i knäet, bita i håret, titta på skärmen... I övrigt är de väldigt snälla och fina sambos.

Det beror väl på vad man har för hund. Min varken siktar ner eller sliter på lägenheten, fäller inget heller.

 

[Lager]

Det beror väl på vad man har för hund. Min varken siktar ner eller sliter på lägenheten, fäller inget heller.

Är det en magisk hund? Min fäller. Drar in grus och sand. Sover i soffan. Slafsar vatten över halva köket varje gång hon dricker. ... tja. Inte den mest civiliserade individen kanske.

 

[Bison]

Är det en magisk hund? Min fäller. Drar in grus och sand. Sover i soffan. Slafsar vatten över halva köket varje gång hon dricker. ... tja. Inte den mest civiliserade individen kanske.

Det är en nedklippt peke, fäller inget öht.
Han hatar att bli skitig men om det händer bär jag honom de tre meterna från dörrmattan till duchen.
Jag däremot drar in en massa lera från stallet och får dammsuga hallen varje dag såhär års.
Han äter och dricker lugnt och sansat, spiller inte.
Ligger i soffa och säng men han är som sagt inte skitig.

 

[Lager]

Det är en nedklippt peke, fäller inget öht.
Han hatar att bli skitig men om det händer bär jag honom de tre meterna från dörrmattan till duchen.
Jag däremot drar in en massa lera från stallet och får dammsuga hallen varje dag såhär års.
Han äter och dricker lugnt och sansat, spiller inte.
Ligger i soffa och säng men han är som sagt inte skitig.

Skönt! Jag har labrador nu. Tidigare schäfer. Skulle säga att hundar sliter på golven, pälsar och skitar ned ordentligt jämfört med katt. Men en liten nedklippt hund är såklart inte samma sak som större hundar som drar med sig halva skogen in.

 

[Bison]

Skönt! Jag har labrador nu. Tidigare schäfer. Skulle säga att hundar sliter på golven, pälsar och skitar ned ordentligt jämfört med katt. Men en liten nedklippt hund är såklart inte samma sak som större hundar som drar med sig halva skogen in.

Han väger mindre än kompisarnas katter och kutar betydligt mindre inne så inget golvslitage att tala om heller.

 

[iNHALE]

Ni som tar ut era katter i sele, funkar det bra? Kan tänka mig att katter kanske inte är samma att gå ut med som med hundar utan att mer får följa med dit katten vill gå, istället för tvärt om?

 

[Elisha]

Ni som tar ut era katter i sele, funkar det bra? Kan tänka mig att katter kanske inte är samma att gå ut med som med hundar utan att mer får följa med dit katten vill gå, istället för tvärt om?

Jag tog ut katterna innan vi flyttade till hus. Två av katterna lärde dig aldrig gå i koppel, gick knappt dit de ville ens. Den tredje gick med som en hund, han kunde gå 45 min o hålla "trav" mestadels utan protester.

 

[iNHALE]

Jag tog ut katterna innan vi flyttade till hus. Två av katterna lärde dig aldrig gå i koppel, gick knappt dit de ville ens. Den tredje gick med som en hund, han kunde gå 45 min o hålla "trav" mestadels utan protester.

Den sista låter ju som min typ av katt

Till alla: Låter ni dem klättra osv också (inte så högt såklart) eller får de vackert hålla sig på marken?

 

[Elisha]

Den sista låter ju som min typ av katt

Till alla: Låter ni dem klättra osv också (inte så högt såklart) eller får de vackert hålla sig på marken?

Den katten som kunde gå promenad gillade att klättra i mindre träd, men inte högre än att jag kunde lyfta ner :-)

 

[FrittePower]

Jag köpte två energiska balineser för att ha som inomhuskatter. Men oj så aktiva och påhittiga! Jag har ett djurvänligt hus, men för att stimulera dessa djur tog jag med dem ut på hundpromenad, fodra hästar och getter osv. Tillslut var dem ju både inne och ute. Jag lärde dem konster som stänga köksskåp och släcka lysen osv, apporterade leksaker och ja allt möjligt. Dem krävde mycket mer än hunden som är av samma ras som din. Har dem inte kvar, gav bort dem till familj. Den vanliga bondkatten nu är ju rena drömmen, sover mycket och är så nöjd resten av tiden. Och en kvart lek med laserstrålen eller dylikt får henne att somna direkt.

Så mitt enda tips är val av ras, hur mycket tid man vill lägga ner för det skiljer sig verkligen. Jag valde för utseendet och min kärlek till dem orientaliska katterna, men fick inse att jag passar bättre med sävliga katter

 

[Lavine]

Ni som tar ut era katter i sele, funkar det bra? Kan tänka mig att katter kanske inte är samma att gå ut med som med hundar utan att mer får följa med dit katten vill gå, istället för tvärt om?

Det funkar bra, men väldigt olika! Min gamla bondkatt blev efter något år plötsligt jätteduktig på att gå i koppel som en hund, att följa med dit jag ville gå. Min nuvarande yngsta devon rex var en naturbegåvning från start, men det är ändå lite mer av att man får följa hennes vägval. Min äldre devon rex... hehe, där är det mest stå och stå tills plötsligt SKUTT och så kan hon ånga iväg till synes planlöst. Hon har aldrig riktigt vant sig vid selen och jag får hela tiden se upp med att hon skuttar till, och tycker hon att det då känns otäckt så kan hon få panik och vilja fly.

Öva med sele på väldigt tidigt, är mitt tips.

Min yngre går gärna parhäst med hunden.

 

[Sasse]

Ni som tar ut era katter i sele, funkar det bra? Kan tänka mig att katter kanske inte är samma att gå ut med som med hundar utan att mer får följa med dit katten vill gå, istället för tvärt om?

Jag går med båda mina katter, den ena mer än den andra. Lillskiten är förhållandevis följsam, han hänger på och tycker det är kul. Däremot är han av den lite sävliga sorten och vill allra helst stanna varje meter och lukta på eller undersöka nytt. Så det tar en halv evighet att gå i hans takt. Runt kvarteret (10-15 min normal takt) tar lätt 1,5 timme med honom om han får välja. Om han inte får välja går han i samma takt som mig.

Den andra katten har aldrig riktigt gillat det, och kan bli rätt förbannad om det vill sig illa. Men ibland får han följa med bara för att han ska röra sig något alls under dagarna. Första biten blir han alltid buren, tills han tror att vi är på väg hem, då går han av sig själv och håller bra tempo. När han var yngre och med lite behagligare humör kunde han hänga med på flera timmarsrundor.

Till alla: Låter ni dem klättra osv också (inte så högt såklart) eller får de vackert hålla sig på marken?

Min lilla klättrar, så långt han kommer med nedklippta klor och ett koppel som säger stopp. Den stora klättrar aldrig. Vilket jag är glad för, han är rätt osmidig

 

[mollyphlox]

Den sista låter ju som min typ av katt

Till alla: Låter ni dem klättra osv också (inte så högt såklart) eller får de vackert hålla sig på marken?

Min katt är väldigt enkel att gå ut med i koppel. Hon vill oftast gå omkring på gården och sen har hon ett par ställen runt kvarteret hon gärna vill gå till. Men jag brukar gå dit hon vill gå (så länge hon inte går in på nån annans gård eller liknande). Hon tycker inte om att vara ute så länge nu när det är lite kallt, hon börjar frysa rätt så fort och då vill hon in. Dessutom gillar hon inte att bli blöt om tassarna! Men när vädret är bra kan hon vara ute hur länge som helst. Hon älskar att klättra på saker både ute och inne, men jag brukar inte låta henne klättra högre än att jag kan lyfta ner henne om det skulle behövas.

 

[Centaur]

Det beror helt och hållet på kattens temperament! Därför är det bra att skaffa en vuxen katt så vet du vad du köper sas.

Det mesta jag haft innekatter är 4. Nu har jag 5, 1 är helt innekatt, 1 är ute hela dagen, 3 är ute ett par timmar. Är det vinter och jättekallt får ingen gå ut.

Katt 1 är supersnäll, hon gör aldrig hyss och det är väldigt sällan hon välter något. Hon går endast ut i koppel på sommaren,
Nr 2 är lite jobbig inne eftersom han är tung i rumpan och dålig på att hoppa, därför har han klöst på min soffa för att komma upp. Han var stallkatt men tog in honom i vinter.
Nr 3 skrapar på dörrar men gör annars inga hyss.
Nr 4 är aktiv och hoppar upp på köksbänken när jag inte ser, men mest ligger han i knät och sover.
Nr 5 är den enda som jag sett har klöst på möbler, han gillar dessutom att klättra och är stor tung och inte jättesmidig så honom måste jag ha extra koll på. För det mesta är han dock snäll!

Jag har ett nybyggt hus som jag är rädd om med mycket nya möbler så jag har valt att ge ett litet gästrum till katterna. Där måste de vara när jag inte är hemma och på natten och där har de alla sina saker. Tyvärr så kommer inte alla överrens för tiden så två måste ha sin bas i tvättstugan.

Om du är rädd om ditt hem rekommenderar jag att ha ett rum där katten har sin låda och en säng, där den kan vara när du inte är hemma. Tänk på att det måste finnas ett fönster så katten kan titta ut. Om katten måste vara ensam mycket bör du skaffa två, de är sociala djur som vill ha sällskap!

 

[trixie07]

Jag är uppväxt på bondgård med massvis med stallkatter, bondkatter som kom och gick mellan gårdarna utan att egentligen ägas av någon. Många av dem troligen fd sommarkatter som blivit utsläppta från näraliggande sommarstugor, som i sin tur parat sig och fått kattungar osv. Vi brukade sätta ut torrfoder och avmaska dem lite då och då om de såg risiga ut. Vi avlivade också några stycken när de kom stapplande med brutna ben och annat efter att ha blivit påkörda.

Dock har jag aldrig haft innekatt, men tycker att katter är oerhört söta och charmiga djur så någon gång i livet skulle jag vilja ha en liten misse. Frågan är ju bara, hur är det egentligen att ha innekatt? När jag växte upp bannade mamma alltid mig och sa att man absolut inte får lov att ta in katterna i huset för de bara klöser på alla möbler, hoppar upp i fönster och på hyllor och välter ned allt som inte redan är på golvet. Nu förstår jag ju såklart att precis som alla andra djur är katter individer, och olika raser skiljer ju sig säkert också när det gäller mentaliteten och risken att man råkar ut för "hyss". Men vad har ni för erfarenheter rent generellt när det kommer till innekatter? Det här med att klösa på möbler är väl kanske mycket en träningsfråga i kombination med att ha bra klösblock/klösträd som katten gillar och vill använda? Katter vill ju vara högt upp, men brukar de vara duktiga på att inte välta ned allt som kommer i deras väg om de t.ex. får för sig att svinga sig upp i en bokhylla eller i fönsterkarmen, eller får man helt enkelt plocka undan sånt som inte tål att åka i golvet upprepade gånger?

Dela gärna med er av era erfarenheter!

 

[trixie07]

• Jag

 

[Cherarriduracell]

min katt fick gå ut men valde själv att bli innekatt när hon var 10-ish. Eller ja, jag flyttade till lgh och hon ville inte gå ut ens om balkongdörren stod öppen.

Katten klöser inte på möbler, tuggar inte på krukväxter och välter inte ner saker. Tror att jag har en ganska "bra" katt. Ingen av familjens katter har varit en "vältare" men mormors katter klöser sönder vissa möbler. Min katt vet om att man inte får vara på bord men "glömmer" om det står något gott framme och ingen är i närheten och ser henne.

 

[trixie07]

Om du söker en inomhuskatt.en vän för livet så rekommenderar jag en katt av Devon Rex,Jag var som du ppfostrad mad samma fördomar som du.men nu har jag två vänner för livet.Inte går min äldsta och river något,inte min ynsta heller. Köp en ras som innekatt,det finns många.Lycka till!

 

[Björk]

Jag är uppväxt på bondgård med massvis med stallkatter, bondkatter som kom och gick mellan gårdarna utan att egentligen ägas av någon. Många av dem troligen fd sommarkatter som blivit utsläppta från näraliggande sommarstugor, som i sin tur parat sig och fått kattungar osv. Vi brukade sätta ut torrfoder och avmaska dem lite då och då om de såg risiga ut. Vi avlivade också några stycken när de kom stapplande med brutna ben och annat efter att ha blivit påkörda.

Dock har jag aldrig haft innekatt, men tycker att katter är oerhört söta och charmiga djur så någon gång i livet skulle jag vilja ha en liten misse. Frågan är ju bara, hur är det egentligen att ha innekatt? När jag växte upp bannade mamma alltid mig och sa att man absolut inte får lov att ta in katterna i huset för de bara klöser på alla möbler, hoppar upp i fönster och på hyllor och välter ned allt som inte redan är på golvet. Nu förstår jag ju såklart att precis som alla andra djur är katter individer, och olika raser skiljer ju sig säkert också när det gäller mentaliteten och risken att man råkar ut för "hyss". Men vad har ni för erfarenheter rent generellt när det kommer till innekatter? Det här med att klösa på möbler är väl kanske mycket en träningsfråga i kombination med att ha bra klösblock/klösträd som katten gillar och vill använda? Katter vill ju vara högt upp, men brukar de vara duktiga på att inte välta ned allt som kommer i deras väg om de t.ex. får för sig att svinga sig upp i en bokhylla eller i fönsterkarmen, eller får man helt enkelt plocka undan sånt som inte tål att åka i golvet upprepade gånger?

Dela gärna med er av era erfarenheter!

Hade 3 innekatter i många år (ca 15 totalt). 2 cornish rex och en bondkatt. Om man skaffar en aktiv ras som rexar så får man jätteskojiga katter, MEN din mamma har helrätt! De rev ner allt möjligt, de klöste gärna på soffan (medan klösbrädan fick vara ifred). De bestämde när jag skulle gå upp på morgonen (och la sig och sov 30 min senare....) osv. Men det var ju en del av charmen! Även om man ibland hade lust att strypa dem långsamt.

Bondisen var lugnare, men han var nog den klumpigaste vad gällde riva ner grejer... Han hade också en lång period då han försökte gräva ur alla blomkrukor (vet inte om han tänkte använda dem som toalett) - tills vi kom på den briljanta idén att strö vitpeppar på jorden varje dag.

Kort sagt: innekatter behöver mer sysselsättning/engagemang; i alla fall om det är lite mer aktiva individer.

Uppfostran.... Tja, jag lärde vår äldsta både "sitt" och "snurra runt" på kommando. Han var också en hejare på att gå rätt hyfsat i koppel ute. MEN; att lära honom låta bli att vara på diskbänken - där gav vi upp efter x antal månader av tjat - han var som en trotsig unge som kunde hoppa upp och snegla ut på mig i vardagsrumssoffan. När jag sa till sket han i det, ända tills jag reste mig - DÅ förstod han plötsligt och hoppade ner.

 

[Bri]

Vi har haft ganska många katter, och hos oss får de välja själva om de vill vara inne eller ute. Vi har haft ett par som varit ute nästan all sin vakna tid, dag som natt. De är förstås väldigt lugna inne, äter och sover, gosar lite, men går sedan ut till sitt. Den utekatt vi har nu är i princip aldrig någon annanstans inomhus än på sin sovhylla i köket och vid matskålen. Går aldrig på lådan inne, om det inte är väldigt kallt/dåligt väder så han är inne lite längre.

Sedan har vi haft några katter som knappt går ut alls. En gick över huvud taget inte ut på marken ute, hon kunde på sin höjd sitta i ett öppet fönster eller en dörröppning om det var sol och varmt. Den vi har nu är ute på tomten vid fint väder om vi är ute samtidigt. Annars gillar hon att vara i uterummet eller sitta i fönstret och spana på grannarnas fågelbord. Hon är över huvud taget helst där vi är, sover i sängen med oss och hunden t ex

Båda katterna vi har nu är väldigt lättsamma, inga terrorister. Utekatten fick vi som ungkatt, så vet inte hur han var som unge, men innekatten har vi haft sedan hon var liten och då var hon helt vild. Men det går ju över! Jag kan inte tänka mig att vara utan katt faktiskt.