T
TECKLA
nu är det så här att jag ska sälja (ge bort) en av mina hankatter.
har hittat ett perfekt hem där han kommer att trivas som fisken i vattnet..
och jag vet att det är det rätta att göra för hans skull..
men det känns så jobbigt...
börjar nästan gråta när jag tänker på att jag måste lämna bort honom
anledningen är att han kommer att må sååååå himlans mycket bättre av att vara ensam katt då han kräver så extremt mycket kärlek (alltså verkligen exxxtremt mycket)
och då jag har hund,häst,marsvin och även andra katter så kan jag inte bara behandla honom som bäbis numer ett och endast ge honom kärlek dygnet runt..
till saken hör oxå att han inte har något intresse som helst av andra djur bara av människor..
alltså jag ger alla mina djur kärlek och skämmer bort dom (ibland lite för mycket )
och dom är mina bäbisar allihopa och jag ger min fulla uppmärksamhet och all min fritid och alla mina pengar går till djuren.
dom har det nog bättre än vad jag själv har det, men det är ju så det ska vara..
men dom andra djur går gärna och lägger sig och gosar med varandra ibland och leker lite med varandra och så..
men han vill inte ens låsas om att dom andra finns...
han förljer efter en hela tiden och pratar och vill bli klappad och gosad med.
men jag kan inte jämt ge honom all den uppmärksamhet han kräver
nu har jag iaf hittat en pensionär som söker en katt som kan vara hennes "bäbis"
hon går hemma hela dagarna och bara längtar efter en katt att ge alla sin tid,uppmärksamhet och kärlek till...
det är ju vad han behöver..
hon har varken man eller andra djur så han kommer att vara nr.1..
jag vet att jag måste tänka på honom och vad han mår bäst av och jag vet ju att han kommer att bli lycklig och må super bra och bli bortskämd som en liten snorunge där och det är vad han kräver och även förtjänar...
vet att jag inte får tänka på mina känslor eller mina behov utan endast på hans i detta fall..
men jag älskar honom och kommer att gråta i flera månader om han ska flytta...
sen så bor dom ju inte så långt ifrån mej så jag kan komma och hälsa på och jag kommer ju be henne att om något händer eller om han inte kan eller hon inte vill ha kvar henne så ska hon inte sälja honom utamn ge tebacks honom te mig då jag inte vill att han ska hatta runt mellan familj till familj och bli en avlivad alldeles för ung katt pga. problem som uppståt av detta "kattmissbruk"..
men det känns ändå så svårt..
nu bölev det nog ett ganska konstigt inlägg men jag var tvungen att skriva..
vad skulle ni ha gjort om du var jag?
har hittat ett perfekt hem där han kommer att trivas som fisken i vattnet..
och jag vet att det är det rätta att göra för hans skull..
men det känns så jobbigt...
börjar nästan gråta när jag tänker på att jag måste lämna bort honom
anledningen är att han kommer att må sååååå himlans mycket bättre av att vara ensam katt då han kräver så extremt mycket kärlek (alltså verkligen exxxtremt mycket)
och då jag har hund,häst,marsvin och även andra katter så kan jag inte bara behandla honom som bäbis numer ett och endast ge honom kärlek dygnet runt..
till saken hör oxå att han inte har något intresse som helst av andra djur bara av människor..
alltså jag ger alla mina djur kärlek och skämmer bort dom (ibland lite för mycket
)och dom är mina bäbisar allihopa och jag ger min fulla uppmärksamhet och all min fritid och alla mina pengar går till djuren.
dom har det nog bättre än vad jag själv har det, men det är ju så det ska vara..
men dom andra djur går gärna och lägger sig och gosar med varandra ibland och leker lite med varandra och så..
men han vill inte ens låsas om att dom andra finns...
han förljer efter en hela tiden och pratar och vill bli klappad och gosad med.
men jag kan inte jämt ge honom all den uppmärksamhet han kräver
nu har jag iaf hittat en pensionär som söker en katt som kan vara hennes "bäbis"
hon går hemma hela dagarna och bara längtar efter en katt att ge alla sin tid,uppmärksamhet och kärlek till...
det är ju vad han behöver..
hon har varken man eller andra djur så han kommer att vara nr.1..
jag vet att jag måste tänka på honom och vad han mår bäst av och jag vet ju att han kommer att bli lycklig och må super bra och bli bortskämd som en liten snorunge där och det är vad han kräver och även förtjänar...
vet att jag inte får tänka på mina känslor eller mina behov utan endast på hans i detta fall..
men jag älskar honom och kommer att gråta i flera månader om han ska flytta...
sen så bor dom ju inte så långt ifrån mej så jag kan komma och hälsa på och jag kommer ju be henne att om något händer eller om han inte kan eller hon inte vill ha kvar henne så ska hon inte sälja honom utamn ge tebacks honom te mig då jag inte vill att han ska hatta runt mellan familj till familj och bli en avlivad alldeles för ung katt pga. problem som uppståt av detta "kattmissbruk"..
men det känns ändå så svårt..
nu bölev det nog ett ganska konstigt inlägg men jag var tvungen att skriva..
vad skulle ni ha gjort om du var jag?
till dig för att du är så osjälvisk. 
