Ignorera samvetet?

Jag tycker som sagt det är dåliga prioriteringar att prata om öppet förhållande eller vara otrogen när det handlar om nåt som är tillfälligt....... så om partnern är döende och man vet att det är viktigt för partnern att man inte har sex med andra kan man välja att respektera partnerns ursprungliga önskemål under partnerns sista tid

Sen fattar jag också att shit happens och då är det på As samvete att bära det misslyckandet men av alternativen 1, vara otrogen trots att det är ett tillfälligt break från sex 2, ta upp frågan om sexliv trots att det är ett tillfälligt break från sex och 3, respektera partnerns önskemål den begränsade tid det handlar om så väljer jag 3
Vad fint att du så snabbt kan sätta dig i situationen med en partner med en vidrig cancer, ansvaret för barn osv, en utdragen väg mot det oundvikliga - och veta precis att Ja jag väljer då 3.
 
Vad fint att du så snabbt kan sätta dig i situationen med en partner med en vidrig cancer, ansvaret för barn osv, en utdragen väg mot det oundvikliga - och veta precis att Ja jag väljer då 3.
Jag skrev också att jag fattar att shit happens.... du missade det eller?? Så jag kan inte garantera för ja ibland gör man misstag men det skulle vara lättare för mig att avstå sex om jag visste att det fanns ett slut på det så jag skulle absolut göra mitt bästa för att respektera partnerns önskemål
 
Jag skrev också att jag fattar att shit happens.... du missade det eller?? Så jag kan inte garantera för ja ibland gör man misstag men det skulle vara lättare för mig att avstå sex om jag visste att det fanns ett slut på det så jag skulle absolut göra mitt bästa för att respektera partnerns önskemål
Ja, det första man tänker när partnern får hjärntumör och en inledande positiv prognos förbyts i palliativ vård är väl just shit happens, av alla uttryck. Din fingertoppskänsla verkar ... sådär.
 
Ja, det första man tänker när partnern får hjärntumör och en inledande positiv prognos förbyts i palliativ vård är väl just shit happens, av alla uttryck. Din fingertoppskänsla verkar ... sådär.
Öh va??? Shit happens är eventuella OTROHETEN inte hjärntumören

Jesus fucking christ

Och det första jag skulle tänka på när partnern får palliativ vård är INTE sex med andra heller
 
Jag inser att jag skulle ha låtit bli att ta upp den här historien. Jag är helt säker på att första tanken aldrig handlat om sex med andra och otroheten var inte shit happens utan snarare miracle happens, i den kontext den skedde.

Förloppet var långdraget för den som inte fattat det. Det handlar om år.
 
Jag bryr mig inte om vad i sammanhanget du kallar shit happens, jag fattar bara inte hur du kan resonera som du gör om den bortom sorgliga historia det handlar om.
JAG bryr mig!!!! Herregud! Du vet ingenting om mina erfarenheter av dödlig sjukdom i min närhet så insinuera inte att jag viftar bort sånt bara för att jag säger att jag i första hand skulle prioritera att respektera partnerns önskemål före både otrohet eller prat om sex sista tiden i partnerns liv
 
JAG bryr mig!!!! Herregud! Du vet ingenting om mina erfarenheter av dödlig sjukdom i min närhet så insinuera inte att jag viftar bort sånt bara för att jag säger att jag i första hand skulle prioritera att respektera partnerns önskemål före både otrohet eller prat om sex sista tiden i partnerns liv
Jag insinuerar inte ett skit och vad du har för erfarenhet av dödlig sjukdom har jag inte ens funderat över.

Men dina inlägg styrker bara det jag skrev igår: att otrohet som handling uppenbarligen står över allting annat.
 
Jag insinuerar inte ett skit och vad du har för erfarenhet av dödlig sjukdom har jag inte ens funderat över.

Men dina inlägg styrker bara det jag skrev igår: att otrohet som handling uppenbarligen står över allting annat.
Jaha du insinuerade inte det då var det kanske bara din egen fingertoppskänsla som var kass här då?:
Ja, det första man tänker när partnern får hjärntumör och en inledande positiv prognos förbyts i palliativ vård är väl just shit happens, av alla uttryck. Din fingertoppskänsla verkar ... sådär.
Så kasta inte sten i glashus

Mina inlägg säger att jag skulle prioritera att respektera partnerns önskemål och att jag tror jag skulle klara av det eftersom det handlar om begränsad tid och JA det är mitt ärliga svar men mina inlägg säger också att om någon är otrogen så fattar jag att man gör misstag.... om du måste få det till att otrohet "står över allt" så får du antagligen ut nåt viktigt av att intala dig att jag tycker så men jag orkar inte tjafsa om nåt så oviktigt. Faktiskt

Det jag vill säga tydligt är att jag inte tar lätt på dödliga sjukdomar och tumörer och efter den fula passningen om att jag inte fattar allvaret och kallar hjärntumörer och palliativ vård för shit happens så har jag noll intresse av att fortsätta diskutera det här
 
4CE3232D-E4F5-4E58-B4F3-3C13ADBC5621.jpeg
Här är någon som är helt klar med sin syn på saken och som dessutom dömer ut allt vad polyamorositet innebär :up:
 
Från verkligheten:

A och B har varit gifta många år och har flera barn.
B är sjuk en hel höst och mår dåligt. Får så småningom diagnosen hjärntumör, men läkarna säger att den är godartad och operabel.
En första operation planeras där hopp och oro är högst påtaglig i flera månader. Operationen går inget vidare och det visar sig att cancern redan spridit sig en del, dessutom satt tumören på ett sätt som gör att förlamning inträder (rullstolsbunden) och medvetandegraden sjunker. Fortfarande finns hopp om en andra operation, som ska få bort cancern och eventuellt kan rehab göra att rörelseförmågan återkommer till delar. Andra operationen går helt åt fanders (i förhållande till förhoppningar), B lider av en mycket låg medvetandegrad men existerar ändå vissa dagar med glatt humör ett par timmar. In och ut på sjukhus och hemmabesök. Men det finns inga mer operationer som planeras. Det handlar om en tid innan döden kommer att inträffa med palliativ vård och medicinering.

A som har tagit hand om barn och B på heltid under en lång jobbig tid bryter nästan ihop och känner att livet är mörkt, vännerna till A räcker inte till för att mota mörkret även om det beskrivs som att den insatsen också varit mer än nödvändig. I mörkret träffar A person C av en slump, som ser A och erbjuder attraktion, närhet, vuxensamtal. A och C har dessutom sex. De håller det snyggt, vare sig B eller barn får veta detaljer. A berättar bara för sina vänner, för samvetet lider. Men från att ha varit nära att falla ner i depressivt mörker, orkar A istället fortsätta ta hand om barn och B, månad efter månad, intill döden för B inträffar. Det är en påtaglig skillnad i mående.

Skulle då A ha berättat och frågat B innan om det är OK? Skulle A ha tilltvingat B att använda sina få timmar vid medvetande och klarhet, till att fundera över deras monogama förhållande och en otrohet? Istället för att B:s medvetna timmar kan ägnas åt samvaro med barnen och A? Som A sade vid ett tillfälle: "Det är mitt ok att bära, att jag inte kan vara starkare än så här och behöver den här närheten till C. Det kan jag aldrig lasta min partner (B) för. Jag KAN inte berätta, det är inte rätt."

Livet tar mörka vändningar ibland. Principer sätts på prov. Därför mår jag dåligt när folk dömer svartvitt i tråden. Det finns så många nyanser att beakta.
Om jag vore en av As goda vänner, och även om jag vore en av de goda vännerna till både A och B, skulle jag betrakta Cs uppdykande som en sannskyldig välsignelse. Och därutöver flyktigt hoppas att C inte tar skada av det hela.

A har min fulla välsignelse, det kan du hälsa om det fortfarande är aktuellt.
 
Fast det är ju ett utförligt citat där hon förklarar vad hon menar, varför skulle det vara kass?
Njaej inte där hon kopplar ihop psykopati med att vara tillsammans med flera, det är sammandraget av journalisten. Nu känner jag henne inte men har blivit intervjuad tillräckligt många gånger för att veta att man i stort sett alltid blir felciterad eller att citatet blir lösryckt och får en konstig syftning.
 
Njaej inte där hon kopplar ihop psykopati med att vara tillsammans med flera, det är sammandraget av journalisten. Nu känner jag henne inte men har blivit intervjuad tillräckligt många gånger för att veta att man i stort sett alltid blir felciterad eller att citatet blir lösryckt och får en konstig syftning.
Jag tycker nog att reporterns övergång har fullt tillräcklig täckning i citatet som kommer efter.
 
Det som är inringat är ju dock inte en del av citatet så det vet vi ju inte om hon har sagt, det var min poäng utan det är reporterns tolkning av det hon sa därav "menade".
Det var det inringade jag menade med övergången. Och som det är formulerat så är det troligt att hon faktiskt sagt så, eftersom det slutar med "menar hon". Övergången finns där för att inte stapla citat på varann.
Men detta är väl rätt långt från trådämnet.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
16 179
Senast: QueenLilith
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 446
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp