Jag kan inte sluta vara arg!!!!

[Madick]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Fast brodern är ju vuxen och har valt det här livet själv.
Jag skulle nog släppa hela saken tills brodern väljer att ta kontakt själv.
Och är det nu svägerskan det är fel på så kommer nog brodern förstå det till slut.

Men vänner och släkt är väl också vuxna? Och inte vill släppa kontakten med sin kompis/bror? Varför ska en människa få förstöra för så många andra?

Om det var en kvinna vars man ser till att hon inte behåller kontakten med vänner och släkt, skulle du säga likadant?

 

[mino]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Det är alltid svårt att tolka konflikter och det är väldigt lätt att bestämma sig att någon är en häxa/galning/psykopat och sen tolka allt utifrån det. Jag blir därför lite tveksam när du beskriver henne så svartvitt. Jag reagerar också på en sak du skriver:

eftersom jag vill träffa min bror och att mitt barn ska få träffa sina kusiner

Det här har jag dåliga erfarenheter av, att vissa i släkten visat mig och min man noll intresse och så fick vi barn och helt plötsligt slår man på stora "vi är ju släkt"-trumman och vi ska umgås hur mycket som helst. Framför allt känns det oäkta när man mer eller mindre tydligt signalerar att det är bara barnen som är det intressanta, föräldrarna (vare sig det är den ena eller båda) är snudd på ett "nödvändigt ont".

Sen är släkter väldigt olika. Vad som är normalt beteende i en familj anses oartigt och oförskämt i en annan. Om du verkligen vill ha en bra relation till just henne (och inte bara vill komma åt hennes familj) så fråga henne saker, hur hon mår, hur det är på jobbet, etc. Visa henne lite extra intresse och omsorg som person. Säg rakt ut till henne nåt i stil med att du gärna vill att ni (du och hon) lär känna varandra bättre. Även om du tycker att du har varit supertrevlig mot henne så har hon inte uppfattat det så och det är att göra det väldigt enkelt att avfärda henne som en knäppgök. Hitta ett sätt att nå henne, och se henne inte bara som ett bihang till din bror som borde "rätta sig in i ledet". Hon talar ju om för er att nåt är fel, om ni inte är beredda att lyssna på det så lär hon inte ändra sig.

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Men vänner och släkt är väl också vuxna? Och inte vill släppa kontakten med sin kompis/bror? Varför ska en människa få förstöra för så många andra?

Om det var en kvinna vars man ser till att hon inte behåller kontakten med vänner och släkt, skulle du säga likadant?

Ja, det handlar fortfarande om vuxna människor som gör sina egna val.
Vill hennes bror träffa sin syster så tror jag att han ordnar det.

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Det är alltid svårt att tolka konflikter och det är väldigt lätt att bestämma sig att någon är en häxa/galning/psykopat och sen tolka allt utifrån det. Jag blir därför lite tveksam när du beskriver henne så svartvitt. Jag reagerar också på en sak du skriver:

Det här har jag dåliga erfarenheter av, att vissa i släkten visat mig och min man noll intresse och så fick vi barn och helt plötsligt slår man på stora "vi är ju släkt"-trumman och vi ska umgås hur mycket som helst. Framför allt känns det oäkta när man mer eller mindre tydligt signalerar att det är bara barnen som är det intressanta, föräldrarna (vare sig det är den ena eller båda) är snudd på ett "nödvändigt ont".

Sen är släkter väldigt olika. Vad som är normalt beteende i en familj anses oartigt och oförskämt i en annan. Om du verkligen vill ha en bra relation till just henne (och inte bara vill komma åt hennes familj) så fråga henne saker, hur hon mår, hur det är på jobbet, etc. Visa henne lite extra intresse och omsorg som person. Säg rakt ut till henne nåt i stil med att du gärna vill att ni (du och hon) lär känna varandra bättre. Även om du tycker att du har varit supertrevlig mot henne så har hon inte uppfattat det så och det är att göra det väldigt enkelt att avfärda henne som en knäppgök. Hitta ett sätt att nå henne, och se henne inte bara som ett bihang till din bror som borde "rätta sig in i ledet". Hon talar ju om för er att nåt är fel, om ni inte är beredda att lyssna på det så lär hon inte ändra sig.

Klokt skrivet.

 

[Madick]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Ja, det handlar fortfarande om vuxna människor som gör sina egna val.
Vill hennes bror träffa sin syster så tror jag att han ordnar det.

Problemet kan faktiskt bli så att han blir "tvingad" att välja mellan sina barns mor och sin släkt. Många väljer då faktiskt sina barns mor.

Du svarar fortfarande inte på vad du skulle säga om könsrollerna var omvända.

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Problemet kan faktiskt bli så att han blir "tvingad" att välja mellan sina barns mor och sin släkt. Många väljer då faktiskt sina barns mor.

Du svarar fortfarande inte på vad du skulle säga om könsrollerna var omvända.

Jo jag svarade på det. Båda är vuxna och väljer själva hur deras liv ska se ut (alltså även omvänt).

 

[Kallebus]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Problemet kan faktiskt bli så att han blir "tvingad" att välja mellan sina barns mor och sin släkt. Många väljer då faktiskt sina barns mor.

Ta det försiktigt även om det är svårt!
Liknande situation har delat min sambos familj i två läger.
Systers familj går inte ihop men bror1 eller bror2 och deras respektive familjer, sambon+vår familj och hans föräldrar står mitt emellan.
Det är så jäkla trist framförallt för att alla kom bra överens och syster och bror2 var bästisar för bara några är sedan, nu kan dom precis vistas i samma rum men helst inte.

Vet tyvärr inte vad vi skulle gjort annorluda, kanske haft ett familje råd allihop?? Katastrofvarning på det förslaget kanske?!

 

[Madick]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jo jag svarade på det. Båda är vuxna och väljer själva hur deras liv ska se ut (alltså även omvänt).

Så du tycker det är helt ok att män som isolerar sina kvinnor, psykisk misshandel som i många fall senare leder till fysisk misshandel, är ok, för "de är vuxna och bestämmer själva"?

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Så du tycker det är helt ok att män som isolerar sina kvinnor, psykisk misshandel som i många fall senare leder till fysisk misshandel, är ok, för "de är vuxna och bestämmer själva"?

Vart kom misshandel in i bilden?
Vi vet ingenting om svägerskan och brodern. Svägerskan har kanske problem med tex ångest, mindervärdeskomplex som brodern vet om, vad vet vi? Dom kanske jobbar med ett problem och inte vill umgås med andra just nu.
Det behöver inte alltid handla om psykisk eller fysisk misshandel,
det finns 1000 andra orsaker det kan bero på.
Det kanske till och med är så enkelt att dom vill vara ifred, dom hade ju nyss fått barn vad jag förstod, en barnfamilj har inte alltid ork att umgås.
Än en gång så har vi bara hört en sida av saken, så jag tycker inte man ska utmåla svägerskan som en häxa, eller utgå ifrån att det handlar om misshandel det första man gör!

 

[MissMolly]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jag känner verkligen med dig.. Tro mig, jag vet vad du kämpar med...
Det är ett svårt dilemma när en "ny familjemedlem" inte går ihop med resten av familjen...

Hur ser hennes "egen" familjesituation ut? Har hon en god relation med "sin" familj o hur fungerar din bror i den miljön?

Att din bror är en "toffel" är tyvärr inget du kan ändra på utan det är ngt du måste lära dig leva med/hantera istället för att se det som ett problem..

Dessutom tror jag inte att det hade hjälpt att han satte ner foten o bad henne uppföra sig bättre då det finns en djupare orsak till hennes beteende. Det enda som hänt hade troligtvis varit att dom fått mer problem o det hade hon genast beskyllt er för..

Jag förstår din frustration, verkligen, men det kommer inte att komma ngt gott ur att du får ett vansinnesutbrott.. Tvärtom så kommer hon troligen att vända även det mot er o på så vis lägga ännu mer mark mellan din bror o er familj.. Din bror kommer inte att välja bort henne. Blir han tvungen att välja så tror jag att han mkt troligt kommer att stanna hos henne...

Försök förstå/hitta VARFÖR hon reagerar så här, istället för att svara tillbaka på hennes utfall. Utfallet är bara en reaktion på grundproblemet..

Troligtvis hennes extrema osäkerhet o känsla av att inte "räcka till"...

Att det fick sitt kulmen i julas stärker min misstanke om hennes osäkerhet.. Julen är en familjehögtid med mkt kärlek o det verkar hon inte vara van vid... lägg sen till hennes dåliga självförtroende, känslan att inte vara tillräckligt fin för er familj, känslan av att hon står utanför...

Själv hade jag gått direkt till källan, svägerskan, o försökt prata med henne, men risken är att hon tar det fel o går till motangrepp.. o med tanke på att du tydligen själv har lite mkt humör så är risken för kollision väldigt stor..

Jag vet inte hur, men ni behöver på något sätt hitta ORSAKEN till hennes beteende. VARFÖR hon är så osäker....
Så länge ni svarar tillbaka med samma aggression så kommer ni aldrig att komma till en lösning.. Absolut bästa sättet att komma inpå en såpass explosiv människa är att ge henne en kram istället för hårda ord... Hårda ord kan hon hantera, men då hon känslomässigt verkar rätt svag så är det nog snarare en kram o omtanke hon behöver..

-att nån verkligen lyssnar på henne

Lycka till!

 

[Madick]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Vart kom misshandel in i bilden?

Att man ser till att partnern isoleras, väljer bort sina vänner och släkt mm är ett allvarligt tecken. OCH det är psykisk misshandel. Den som blir utsatt för det tvingas välja där man inte ska behöva välja. Och hur vet man som utomstående när man ska försöka hjälpa/ingripa och inte om man alltid ska tänka att "de är vuxna och har eget val".

Har man varit förskonad från såväl fysisk som psykisk misshandel själv eller haft i sin närhet är det nog otroligt svårt att förstå. Tyvärr också, eftersom många troligtvis inte hjälper där det både behövs och skulle uppskattas.

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Att man ser till att partnern isoleras, väljer bort sina vänner och släkt mm är ett allvarligt tecken. OCH det är psykisk misshandel. Den som blir utsatt för det tvingas välja där man inte ska behöva välja. Och hur vet man som utomstående när man ska försöka hjälpa/ingripa och inte om man alltid ska tänka att "de är vuxna och har eget val".

Har man varit förskonad från såväl fysisk som psykisk misshandel själv eller haft i sin närhet är det nog otroligt svårt att förstå. Tyvärr också, eftersom många troligtvis inte hjälper där det både behövs och skulle uppskattas.

Det kan vara ett allvarligt tecken, visst.
Det kan också vara ett tecken på att han vill umgås med SIN EGEN lilla familj just nu och vill ha lite privatliv!
Man behöver inte måla fan på väggen det första man gör.

 

[Madick]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Det kan vara ett allvarligt tecken, visst.
Det kan också vara ett tecken på att han vill umgås med SIN EGEN lilla familj just nu och vill ha lite privatliv!
Man behöver inte måla fan på väggen det första man gör.

Absolut håller jag med. Men fortfarande har väl både släkt och vänner rätt att TALA om saken? Om fler upptäcker samma isoleringstendenser så är det ju värt att hålla ögonen på det, eller hur.

 

[Hoppla10]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Stopp ett tag nu!
Har du tänkt på att din svägerska kanske blivit sårad av något du/någon i din släkt sagt/gjort henne. Kanske något omedvetet, men vi är inte uppfostrade och vana vid samma saker så även om du/ni inte menat illa kan det blivit tolkat så. Hennes KÄNSLA kanske är att ni inte tycker om henne.

Det kan ju vara så att hon egentligen inte alls vill avskärma sig/sin familj från er, men hon är kanske ledsen, besviken och har noll förtroende för er och då drar sig undan istället. Du kanske inte vet orsaken till att hon känner såhär, för du glömt eller inte tänkt på att hon "feltolkat" något eller är det någon annan, som du kommer bra överens med, som sagt/gjort något. Jag tror att mycket bottnar i att förtroendet är skadat.

Din bror har ett eget ansvar och en egen vilja, det ska du inte belasta på din svägerska. De pratar säkert om detta och försöker hitta lösningar och han blir klart påverkad men det är hans val.

TÄNK PÅ: Man fruktar alltid den man attackerat!!

 

[Jettan]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Oj, vad många det var som hade skrivit!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... ni kommer bara se min sida av saken, det vet jag ju, men ärligt har jag inget intresse av att lösa min brors sambos problem, det får hon göra själv. Hon har absolut ingen rätt att ta ut sina problem på oss. Jag har ingen jätte fantastisk relation till mina svärföräldrar, men inte faan tar jag och beter mig som hon gör för det, och aldrig i livet skulle jag påstå eller be min sambo säga till sina föräldrar att de hatar sitt barnbarn! Det hör till vanligt hyfs att kunna uppföra sig bland folk.

Jag har verkligen inte hatat henne från början, i så fall hade jag aldrig bjudit hem dom. Jag har ju märkt att hon inte gillar oss och försökt skapa en realtion för att underlätta. Ibland har vi suttit och pratat om allt möjligt och det har känts jätte bra, som att NU äntligen släppte det, och så nästa gång är det likadant igen....

Hon umgås mycket med den egna familjen och det är dom som är viktiga. Som jag skrev tidigare, är min brors familj endast "åskådare" och det märks från hennes och hennes föräldrars sida varje gång vi är på besök, hur lite dom vill ha oss där, man får nedvärderande blickar och svidande kommentarer, man är inte välkommen helt enkelt.

Jag ser det som att min bror blir isolerad. I min värld kan man ha både familj och vänner och kan inte partnern acceptera det är ju något fel !?!

Just nu tänker jag bara vänta och se vad som händer.... min plan är att inte involvera mig mer med henne, då jag mår väldigt dåligt av det, utan bara säga hej och sen undvika henne om vi måste träffas. Jag vet inte riktigt hur det kommer bli, men jag känner att jag måste släppa det här för MIN skull för att jag ska kunna gå vidare och må bra och inte älta i detta tills att jag blir en riktig "bitterfitta"

Som så många andra sagt och som jag själv också sagt, kan inte jag välja åt min bror, jag är väl medveten om hur det är på det planet, och speciellt när man har barn inblandade. Jag kommer aldrig be honom lämna henne, det är inte min ensak. Jag får offra relationen till min bror i förmån för min egen hälsa.

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Varför ska du offra din relation till din bror för

 

[Mitra]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Varför ska du offra din relation till din bror för

Men jisses det är väll självklart!!! Brodern träffar inte sin släkt utan att sambon är med. Och därför får hon offra sin relation med brodern för att kunna må bra själv.

Du får rätta mig Jettan om jag har fel.

 

[Jettan]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Men jisses det är väll självklart!!! Brodern träffar inte sin släkt utan att sambon är med. Och därför får hon offra sin relation med brodern för att kunna må bra själv.

Du får rätta mig Jettan om jag har fel.

Ja, just precis så... just nu känns det tyvärr inte som att det är värt det jag får gå igenom....

 

[Jenny]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jag tycker inte att du ska offra gemenskapen med din bror.
Det känns bara så nu bara för att du är så förbannad.
Andas, backa ett par steg och ta distans.
Håll dig på avstånd tills det känns okej och du ser klart igen.

Vad jag tycker att du ska göra är att fortsätta att umgås med din bror
och brorsbarnen, självklart. Ni kan ses utan att sambon behöver hänga i
kjoltygen. Kanske åka till Busfabriken med barnen osv....
Fira barnens födelsedagar, uppskatta och se bara till dom.
Stå över hennes löjliga uttalande och var vardags-trevlig och saklig.
Så som man bemöter t ex kund i butik osv.
Vid en konfrontation, om hon går till attack så var ÄRLIG.
Jag lovar, det kommer att kännas så mycket bättre.
Vi älskar inte varandra, thats it. Men vi får helt enkelt uppföra oss som folk mot varandra inte minst för barnen skull. Jag älskar min bror och brorsbarn och tänker att upprätthålla min relation med dom
Simple as that.

Bli inte personlig utan håll dig opersonlig. Stå över pajkastning.
Dra ditt strå till stacken, inte mera.
Snacka inte skit om henne till andra om du är rädd om brorsan.
Säg bara, jaja nu är det som det är, lixom. Det är inget att göra/ säga.
Inga diskussioner om hon var si eller så. Utan bara ta det för vad det är.

Säger du upp kontakten kommer du att vara bitter i måååånga år framåt.
Det är inte värt det. Jag vet vad jag pratar om, var utan min pappa i 9 år.
Det trodde jag aldrig utan jag hade under 9 års tid sörjt min pappa som att han var död. Jag var glad för åren vi hade haft och hade gått vidare i mitt
liv när vi, av en slump hittade tillbaka till någon sorts relation igen.
Och bara det tog ett par år, nu klarar vi att ringa till varandra igen, som vanligt. Men det kändes jävligt konstigt ibörjan då jag var helt klar med min sörjeprocess och inte längre hade någon pappa.
Han var verkligen såå borta.
Mina barn hade ingen morfar utan fick en vid 4 och 7 års ålder.
Och en plast- mormor!!
Det hade jag aldrig aldrig trott


Lycka till!

Mvh J.

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Men jisses det är väll självklart!!! Brodern träffar inte sin släkt utan att sambon är med. Och därför får hon offra sin relation med brodern för att kunna må bra själv.

Du får rätta mig Jettan om jag har fel.

Men jisses på dig själv.

Alltså är saken klar, brodern väljer sambon före släkt och anhöriga. Ts behöver därför inte alls säga upp relationen till brodern för det har han klarat alldeles utmärkt själv.

Antingen har han inte stake nog att säga ifrån till sambon eller så mår sambon väldigt dåligt.