"Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

[lulski]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Sant men en kvinna som höjer rösten utan att vara arg anses vara en arg bitterfitta medans en man som höjer rösten och är arg fortfarande ofta anses visa pondus. Tyvärr ska kvinnor fortfarande vara de där svaga väna varelserna.

Jag håller med om att det ibland föreligger på det sättet men inte alltid. Personligen tycker jag inte pondus är könsbundet utan allt ligger i hur man för fram ett budskapet. Kvinnor kan mycket väl ha pondus. Pondus ligger både det verbala språket så väl som i kroppspråket, inte i könsdelarna.

 

[No1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Sant men en kvinna som höjer rösten utan att vara arg anses vara en arg bitterfitta medans en man som höjer rösten och är arg fortfarande ofta anses visa pondus. Tyvärr ska kvinnor fortfarande vara de där svaga väna varelserna.

Jag tror inte detta håller som ett generellt antagande - eller finns det studier som bevisar att det är ett korrekt generellt antagande?
Då har jag missat det och tar gärna del av hänvisning.

Annars tror jag att det generellt handlar om verbal förmåga.
Både kvinnor och män kan uttrycka sig mycket knivskarpt och få omedelbart och fullt gehör.
Både kvinnor och män kan uttrycka sig så att de mest framstår som en ilsken imbecill.

Sedan vet jag att röstlägena är av betydelse. Tonlägets betydelse har tragglats under flertal ledarskapsdagar, där kvinnor och män drillats på exakt samma vis.
Om jag inte minns fel är kvinnors och barns (högre) röstlägen inte är till deras fördel när de blir upprörda. Även vissa män har detta problem.
Något annat man ska försöka undvika är att öka talets hastighet (ofta höjs röstläget med hastigheten) vilket är vanligt under ilska.
Så oavsett om du är man eller kvinna skall du försöka sänka röstläge/tonläge och hastighet. Rikta den heta energin mot att försöka vara saklig och kortfattad.

 

[imzork]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jag med. Men så finns ju också den där klicken som mest står och vrålar utan att ha särskilt mycket på fötterna och som, i farten, passar på att även exkludera en hel massa kvinnor från "systerskapet" därför att de inte är kvinnor eller feminister på rätt sätt. Och då stänger jag öronen och går åt ett annat håll.

... och det gäller f.ö. alla som vrålar utan att lyssna, oavsett kön eller -ism.

 

[martha]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Sant men en kvinna som höjer rösten utan att vara arg anses vara en arg bitterfitta medans en man som höjer rösten och är arg fortfarande ofta anses visa pondus. Tyvärr ska kvinnor fortfarande vara de där svaga väna varelserna.

Nej, för han är en surkuk

 

[Myrten]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

knappast om dom vill ha ut nåt till ickefeminister som borde vara högsta prioritet !

Tja, jag läste just en artikel i Populär Historia om arbetet för kvinnlig rösträtt i Storbritannien. Sammanfattningsvis:

Mitten av 1800-talet: diskussionerna tar fart och människor för kvinnlig rösträtt började organisera sig. Det hela var lugnt och diplomatiskt.

1903: WSPU bildas. Till skillnad från andra grupper som arbetade för kvinnlig rösträtt var WSPU tydliga i att de ville agera, inte bara diskutera.

1905: Två WSPU-aktivister avbryter ett valmöte genom att kräva att få svar på hur talaren och partiet ställer sig till frågan om kvinnlig rösträtt. Aktivisterna arresteras.

1912: Efter att WSPU inte tycker att det händer något (utom en massa snack) ökar de trycket och aktioner som fastkedjningar, fönsterkrossning, demonstrationer etc blir vanliga. Suffragetter i fängelse (där de sattes för sina aktioner) hungerstrejkar och tvångsmatas. WSPU-ledare måste gå i landsflykt.

1918: Rösträtt för vissa kvinnor införs i Storbritannien.

1928: Allmän rösträtt för kvinnor i Storbritannien.

Inte för att jag personligen vurmar för aktiviteter som att skära sönder tavlor på National Gallery, kasta sig framför kungens häst i derbyt (och dö på kuppen), slå sönder skyltfönster, bränna ner diverse saker och slänga bomber - men det råder nog stor enighet om att WSPU och andra mer militanta rörelser på ca tjugo år lyckades uppnå vad mer diplomatiska och sansade grupper inte klarat på mer än ett halvt sekel: kvinnlig rösträtt i Storbritannien.

Själv sitter jag med hjärtat i halsgropen när jag hundra år senare läser om dessa aktioner, vilka som sagt ifrån är långt från vad jag själv förespråkar. Men någonstans, när jag blir riktigt förbannad på något, kan jag förstå dem: de måste ha fått tok-nog!

Jag tycker att det är väldigt förståeligt att människor och grupper av människor som upprepade gånger upplever att de bedöms efter en påklistrad grupptillhörighet istället efter person blir förbannade för det. Ingen annan skall komma och säga åt dem att inte vara arga. Ilska kan vara en drivkraft. Jämställdhetsministern har en annan drivkraft. Jag vet inte hur hon kan påstå att något är rätt och något annat är fel? Resultatet måste väl vara viktigast?

Oavsett glad eller arg i grunden tror jag dock man når fram bäst genom att vara saklig och väl påläst. Är det grundläget kan personen ibland tillåtas fatta humör en aning och även visa glädje över att något gått bra tror jag. Det gör personen mänsklig, personlig. Och sådant tror jag också når ut.

 

[martha]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Oavsett glad eller arg i grunden tror jag dock man når fram bäst genom att vara saklig och väl påläst. Är det grundläget kan personen ibland tillåtas fatta humör en aning och även visa glädje över att något gått bra tror jag. Det gör personen mänsklig, personlig. Och sådant tror jag också når ut.

ja precis, hysteriska människor oavsett kön lyssnar ingen på ...vilket faktiskt har präglat just feminismen i det stora hela "för den oinsatta " ...som ändå borde vara de som är de mest intressanta att värva

 

[CillaW]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Höja rösten och utstråla pondus är ju inte samma sak som att bli arg. Tycker inte jag i alla fall.

När en man höjer rösten visar han pondus (engagemang, bestämdhet etc).
När en kvinnas höjer rösten är hon arg (hysterisk, bitter, etc).

Det är därför en feminist inte är "glad".
För när vi påtalar de orättvisor som finns och att vi inte accepterar dem, då är vi "arga bitterfittor". En man hade ansetts som engagerad och pondus-visande.

Hur låter det med en glad djurrättsaktivist? En glad revolutionär? Har det något med ämnet att göra, förutom att göra det gulligt?

"Hej, jag heter Cilla och jag är en glad feminist, tihi"

 

[lulski]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jag tycker fortfarande inte skillnaden på hur de olika könen uppfattas ligger i ATT man höjer rösten utan HUR man höjer den, precis som No1 (tror jag det var) skrev tidigare. Jag vet många kvinnor som höjer rösten och samtidigt utstrålar pondus utan att bli kallade bitterfittor.

 

[Dentaku]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Och sedan när måste man vara kvinna för att vara feminist?

Touché!

 

[Lickety]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Touché!

Och hur många procent av feministerna är ej kvinnor? Inte för att man måste vara kvinna för att vara feminist, men statistiken står för sig själv...
Få är de modiga männen.

 

[Dentaku]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jag kanske har en udda bekantskapskrets, men av de som jag känner väl är det nästan lika många män som kvinnor som titulerar sig feminister.

 

[No1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

+1.

Jag antar att du tagit del av debatten som skapades efter den färska feministiska rapporten som gjordes för Nordiska ministerrådet?
Om inte kan det vara lite läsgodis. Förslagen som yppats har vare sig varit trevliga, konstruktiva, smarta eller ens i närheten av att hjälpa jämställdhetsarbetet.

http://debatt.svt.se/2013/03/27/huvudlosa-lagforslag-mot-kvinnohatare-hjalper-inte-feminismen/

 

[malinsky]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jag tror inte detta håller som ett generellt antagande - eller finns det studier som bevisar att det är ett korrekt generellt antagande?
Då har jag missat det och tar gärna del av hänvisning.

Annars tror jag att det generellt handlar om verbal förmåga.
Både kvinnor och män kan uttrycka sig mycket knivskarpt och få omedelbart och fullt gehör.
Både kvinnor och män kan uttrycka sig så att de mest framstår som en ilsken imbecill.

Sedan vet jag att röstlägena är av betydelse. Tonlägets betydelse har tragglats under flertal ledarskapsdagar, där kvinnor och män drillats på exakt samma vis.
Om jag inte minns fel är kvinnors och barns (högre) röstlägen inte är till deras fördel när de blir upprörda. Även vissa män har detta problem.
Något annat man ska försöka undvika är att öka talets hastighet (ofta höjs röstläget med hastigheten) vilket är vanligt under ilska.
Så oavsett om du är man eller kvinna skall du försöka sänka röstläge/tonläge och hastighet. Rikta den heta energin mot att försöka vara saklig och kortfattad.

Det ÄR jobbigt att lyssna på uppörda kvinnno/barn-röster när de går upp mot falsett. Och inte bara falsett - det blir jobbigt med diskant.

 

[imzork]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jepp. Min reaktion var: "STANNA VÄRLDEN, JAG VILL KLIVA AV!!"

Tycker det är förbannat problematiskt att man måste tillskriva sig en -ism för att undvika prefixet anti-, där att inte erkänna sig som -ist är detsamma som att, i denna -ismens fall, hata kvinnor och vara motståndare till deras rättigheter.

Det fanns andra tider och andra ismer som var betydligt otrevligare, men principen är i sig obehaglig.

Det har blivit viktigare att kategorisera sig som -ist än att faktiskt göra något.

 

[No1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jepp. Min reaktion var: "STANNA VÄRLDEN, JAG VILL KLIVA AV!!"

Tycker det är förbannat problematiskt att man måste tillskriva sig en -ism för att undvika prefixet anti-, där att inte erkänna sig som -ist är detsamma som att, i denna -ismens fall, hata kvinnor och vara motståndare till deras rättigheter.

Det fanns andra tider och andra ismer som var betydligt otrevligare, men principen är i sig obehaglig.

Det har blivit viktigare att kategorisera sig som -ist än att faktiskt göra något.

Håller fullständigt med.

 

[monster1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jaha så som kvinna måste jag tänka på mitt röstläge eftersom det blir obehagligt att lyssna på mig om jag blir upprörd/uppjagad över någonting. Ja det känns ju...jämställt!?!

Jämställdhetsarbetet går väll ut på att kvinnor skall ha lika värde och möjligheter som män, inte att kvinnor som tar på sig en mansroll skall ha lika värde och möjligheter som män.

 

[No1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jaha så som kvinna måste jag tänka på mitt röstläge eftersom det blir obehagligt att lyssna på mig om jag blir upprörd/uppjagad över någonting. Ja det känns ju...jämställt!?!

Jämställdhetsarbetet går väll ut på att kvinnor skall ha lika värde och möjligheter som män, inte att kvinnor som tar på sig en mansroll skall ha lika värde och möjligheter som män.

Då tar vi det igen:

Vill du bli tagen på allvar får du sonika tänka på VAD du säger och HUR du säger det.
Har du svårt att uttrycka dig på ett fördelaktigt sätt, dvs lugnt och sakligt, kommer du per automatik få svårare att göra din röst hörd.
Det gäller både kvinnor och män.
Det är väldigt få som orkar lyssna på någon som känslosamt högljutt uttrycker sig (inte sällan i affekt, till synes överdrivet) - det enda man ser framför sig är en jobbig kverulant.

 

[martha]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jaha så som kvinna måste jag tänka på mitt röstläge eftersom det blir obehagligt att lyssna på mig om jag blir upprörd/uppjagad över någonting. Ja det känns ju...jämställt!?!

Jämställdhetsarbetet går väll ut på att kvinnor skall ha lika värde och möjligheter som män, inte att kvinnor som tar på sig en mansroll skall ha lika värde och möjligheter som män.

ja , det är väldigt jobbigt att lyssna på främst gälla kvinnorröster, inte så ofta män tar just den tonen ...det har väl knappast med jämställdhet att göra ??!!

 

[monster1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jag svarade på det här

Det ÄR jobbigt att lyssna på uppörda kvinnno/barn-röster när de går upp mot falsett. Och inte bara falsett - det blir jobbigt med diskant.

Vilket är löjligt det är långt ifrån alla kvinnor som går upp i falsett går upp i falsett när de blir upprörda. Hur många här ryar i åt sina hästar i falsett när de inte kan bete sig t ex?

 

[No1]

Sv: "Jag tror att en glad feminist gör större nytta än en arg feminist"

Jag svarade på det här

Vilket är löjligt det är långt ifrån alla kvinnor som går upp i falsett går upp i falsett när de blir upprörda. Hur många här ryar i åt sina hästar i falsett när de inte kan bete sig t ex?

Och ingen har heller påstått att alla tjejer har obekväma stämmor i lugnt/irriterat känsloläge.

Och det är heller inte alla tjejer/kvinnor som har problem med att få höra att de är hysteriska eller annat när de säger ifrån/ifrågasätter.

Dock har vissa kvinnor/män problem med att bli tagna på allvar pga VAD och HUR de uttrycker sig och jag har sett det hända tillräckligt ofta för att förstå varför - även om de själva inte visar större förståelse.


Angående hästtjejer/hästkillar så innebär nog stallmiljö en god fostringsplats och när det gäller hästtjejer är de generellt kända för att göra rätt hyfsade avtryck på arbetsmarknaden:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5441782

Dock så rör väl diskussionen i sig kvinnor över lag och inte just bara kvinnor som hanterar hästar.