Jag vet inte varken ut eller in, och hela mitt hjärta skriker "försök få hem henne!". Mina tankar är ett enda stort nystan, och jag behöver hjälp att få det att klarna.
Förra sommaren sålde jag hästen som jag haft i lite mer än sex år. Intresset hade dalat något helt enormt och jag skulle börja skolan på hösten, planen var att jag under detta året skulle flytta om jag kom in på någon utbildning. Jag ville inte ha kvar hästen då och försumma henne ännu mer - så jag sålde.
Förutsättningarna ändrades då jag i början av sommaren erbjöds en utbildning genom jobbet på 2,5 år med garanterat arbete när den är avklarad. Jag har hoppat på och blir alltsåledes kvar där jag bor nu för en bra tid framöver.
Nog om det. Sen i våras någon gång har det varit problem med hästen (egentligen började nog problemen redan i höstas men jag minns inte riktigt hur det var då så det nämner jag inget om).
Igår fick jag veta att hon har cystor på äggstockarna, och mår pga det väldigt dåligt vid varje brunst. Dessutom vågar inte ägaren rida henne och hon har även blivit allergisk.
Det enda jag känner nu är att jag vill försöka köpa tillbaka henne. Ända sen det blev klart att jag ska bo kvar här har jag ångrat försäljningen nästan varje dag. Och nu är det värre än någonsin.
Rent ekonomisk har jag råd, både att köpa henne och att ha henne. Men det betyder att jag måste flytta hem till föräldrarna igen. Jag flyttade hemifrån för ett halvår sen och det är det bästa jag gjort i mitt liv - men jag är beredd att ge upp det för att få hem hästen.
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till i denna situationen. Det känns så jävla ofattbart att hästen som varit i princip kärnfrisk alla åren jag hade henne, plötsligt inte är det längre.
Och det känns som om hela försäljningen var ett misstag, det känns inte bra att höra att ägarna inte vågar rida henne längre och allt Det har ju bara blivit så fel, såhär skulle det inte bli! Det känns bara inte alls bra på en enda punkt ska jag säga.
Vad gör man? Hur gör man? Vad hade ni gjort? Jag behöver verkligen några kloka ord nu
Förra sommaren sålde jag hästen som jag haft i lite mer än sex år. Intresset hade dalat något helt enormt och jag skulle börja skolan på hösten, planen var att jag under detta året skulle flytta om jag kom in på någon utbildning. Jag ville inte ha kvar hästen då och försumma henne ännu mer - så jag sålde.
Förutsättningarna ändrades då jag i början av sommaren erbjöds en utbildning genom jobbet på 2,5 år med garanterat arbete när den är avklarad. Jag har hoppat på och blir alltsåledes kvar där jag bor nu för en bra tid framöver.
Nog om det. Sen i våras någon gång har det varit problem med hästen (egentligen började nog problemen redan i höstas men jag minns inte riktigt hur det var då så det nämner jag inget om).
Igår fick jag veta att hon har cystor på äggstockarna, och mår pga det väldigt dåligt vid varje brunst. Dessutom vågar inte ägaren rida henne och hon har även blivit allergisk.
Det enda jag känner nu är att jag vill försöka köpa tillbaka henne. Ända sen det blev klart att jag ska bo kvar här har jag ångrat försäljningen nästan varje dag. Och nu är det värre än någonsin.
Rent ekonomisk har jag råd, både att köpa henne och att ha henne. Men det betyder att jag måste flytta hem till föräldrarna igen. Jag flyttade hemifrån för ett halvår sen och det är det bästa jag gjort i mitt liv - men jag är beredd att ge upp det för att få hem hästen.
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till i denna situationen. Det känns så jävla ofattbart att hästen som varit i princip kärnfrisk alla åren jag hade henne, plötsligt inte är det längre.
Och det känns som om hela försäljningen var ett misstag, det känns inte bra att höra att ägarna inte vågar rida henne längre och allt Det har ju bara blivit så fel, såhär skulle det inte bli! Det känns bara inte alls bra på en enda punkt ska jag säga.
Vad gör man? Hur gör man? Vad hade ni gjort? Jag behöver verkligen några kloka ord nu