Bukefalos 28 år!

Julhelgen - illa till mods

Man ska också vara noga med vilken relation det är som inte fungerar.

Barnbarnens relation till sina far- och morföräldrar är en annan relation än den som är uppe till diskussion just nu.
jo... men @Hyacinth refererade väl till mig, och jag skrev att "Nu senast en farförälder som inte får ha kontakt med barnet och...."
Det viktiga var inte att barnbarnen inte fick ha kontakt utan att det skurit sig med barnet - vilket fått följder.

Jag avsåg att fortsätta diskutera förälder/barn och det är som sagt inte ovanligt att man ser föräldrar som är helt oförstående till varför barnet inte vill ha kontakt. (har den tröjan. Min mor begrep inte ett smack)

Åter; man kan bara ändra sig själv.
 
Egentligen känner jag för att ringa upp och säga att jag är inte intresserad av något samtal, vi kan prata om upplägg om jul och födelsedagar men inget mer. Och att jag gör så gott jag kan och det får räcka.
Jag har en sådan mor, jag har brutit helt, när min då 10 åriga dotter undrade varför mormor alltid var elak mot mig och varför jag umgicks med henne fick det vara nog, efteråt visade sig att dottern mått dåligt i många år om hur mor min behandlade mig.
Låt det inte gå så, barn märker och vet.
 
Buke beter sig underligt. Hade det varit en partner som betett sig som din mor skulle ingen sagt -gör såhär så kanske hon begriper, -gör sådär så kanske hon förstår.

Nu svarar jag för mig själv, eftersom min situation inte kan jämföras med TS. Jag har två invändningar mot ditt sätt att resonera.
1) "Gör så här så kanske hon begriper" - är inte för mammans skull. Jag har haft en kanske överdrivet förlåtande inställning för min alldeles egen skull. För sinnesfridens skull. För att bevisa för mig själv att jag inte blev en kopia av min förälder, att jag tog en annan väg. Det finns givetvis gränser och det finns tider då man måste bryta helt. Absolut. Men att man alltid måste bryta tycker jag är för drastiskt. Och det är ju svårt för oss utomstående att direkt i en tråd veta när det är läge för det ena eller det andra, om ens någonsin. 2) Föräldrar träffar man inte lika ofta som man träffar sin partner. Det är en viss skillnad i att träffas 3 gånger per år, och 365 gånger per år. I en parrelation är man ju dessutom beroende av varandra på ett mycket mycket intimare sätt.
 
Shit, nu har jag ringt! Gick nog bra tror jag även om hon blev lite sur. Detta hade hon inte räknat med. Kommer ändå ställa upp på ett samtal om födelsedagar/presenter och jular/julklappar men inget mer.

Men det kan inte du bestämma sa hon. Jo, det kan jag visst sa jag. ;)

Jag höll mig trevlig och samlad samtalet igenom.

Kan rapportera utförligare ikväll!
 
27 likes på ett enda inlägg?? Nu får ni ge er! ;)

Återkommer när det blivit lugnt i aphuset här hemma.
 
Jo, så här var det.

Jag mejlade och frågade om hon hade tid att prata en stund fast hon jobbade. Har svårt att ringa på kvällen eftersom barnen somnar så sent och mina föräldrar går och lägger sig tidigt. Jo, det gick bra.

Vi pratade först lite allmänt om hur det var, att barnen var sjuka och så. Sen sa jag att hon hade sagt att vi skulle prata om födelsedagar och jular, och frågade om hon hade någon bra tanke kring det. Hon svarade att hon inte hade någon direkt åsikt men att vi skulle diskutera det i jul. Och att vi då också skulle prata om våra kontaktformer och vår relation, mellan oss barn och dem, och mellan mig och min syster. Då sa jag att jag funderat på det och att det skulle bli roligt att komma och hälsa på dem i några dagar, kul att träffas och prata och träffa lite övrig släkt, äta lite god mat och så. Men att jag ville låta det stanna vid det, jag kände inget behov av ett sådant samtal. Jag sa att jag vet att vad gäller kontakt och relationer så vet jag att både hon och pappa gör sitt bästa för att det ska bli bra och det gäller även mig och min syster. Jag hade inga särskilda synpunkter på vår kontakt och vad gällde mig och min syster så kändes det onödigt att sitta och prata om det alla fyra, det är en sak mellan mig och henne.

Då blev hon lite ställd och sa igen att vi visst skulle ha det samtalet. Sen sa hon att hon inte vill diskutera sådana här saker på telefon utan vi får prata mer om det på mötet. Jag sa att det inte är något mer att diskutera, vi behöver inte prata mer om detta för jag vill ju inte vara med på något möte och då sa hon att då får jag säga det på mötet (!). Jag skulle inte ha ringt henne på jobbet utan väntat tills jag kom hem i jul. Jag sa att ja det har du kanske rätt i , det var dumt, men nu blev det såhär. Jag skulle berätta detta för pappa och syster men jag fick inte ringa dem nu utan vänta tills i jul.

HOn sa att vi behöver prata om vår relation för det är "något som haltar", tyckte inte jag det? Hon märker ju att vi håller oss undan och är säkert ledsen för det, men jag känner inte att jag kan ge henne det hon vill.

Det här med jul/födelsedagar ville hon inte ta på telefon, hon hade visst ett färdigt förslag men det var bättre att ta det öga mot öga. Så jag kände ju att vi väl får ta det i jul. det känns ändå som en ok grej att prata om, även om det kommer att bli att hon berättar hur vi ska göra. Vi får väl börja mötet med den punkten så får jag gå därifrån sen om någon vill fortsätta prata.

Hon kändes inte jättesur men jag tror att hon blev lite överrumplad och sen var hon ju på jobbet. Jag känner att är hon sur i jul så är hon det, då får vi ta det då. Just nu känner jag bara Freedom!!

Det kommer ju bli diskussioner kring detta men jag kommer bara upprepa att jag är nöjd med läget och har inget behov av att prata vidare. Jag skulle ju kunna utveckla men det skulle ju bli som att hälla bensin på elden, helt onödigt.
 
Shit, nu har jag ringt! Gick nog bra tror jag även om hon blev lite sur. Detta hade hon inte räknat med. Kommer ändå ställa upp på ett samtal om födelsedagar/presenter och jular/julklappar men inget mer.

Men det kan inte du bestämma sa hon. Jo, det kan jag visst sa jag. ;)

Jag höll mig trevlig och samlad samtalet igenom.

Kan rapportera utförligare ikväll!
Men HEJA HEJA dig!!!
 
Det gick helt ok!

Det blev inget samtal alls! Mamma hade ju bokat in en dag och tid då vi skulle prata men den tiden kom och gick utan samtal. Hon måste ha tagit in vad jag sa.

När vi kom så drog det ihop sig lite angående att vi skulle bo på hotell. Det var jättetråkigt att vi valt att göra så fast de ju har ett stort hus. Men jag och mannen avstyrde det rätt bra, sa att det känns bättre för oss så slipper vi känna att vi stör när något barn skriker på nätterna eller så.

Sen blev det en struntgrej till angående en maten en kväll. Då blev hon jättesur och jag sa då att jag inte vill ha någon irritation eller konflikt när vi hälsar på utan vi får försöka hålla glada miner. Då började hon gråta och sa att jag skällde ut henne men jag stod på mig väldigt lugnt och utan affekt och då lugnade hon ner sig!

Det blev ändå att vi sov hos dem i två nätter. Egentligen skulle vi sovit i min mans föräldrars lägenhet de två nätterna eftersom de hade tänkt åka iväg, men så blev hans pappa sjuk och de kunde inte åka. Vi kände inte att vi ville lägga mer pengar på hotell då så då sov vi hos mina föräldrar och det gick bra.

Min stackars syster var dock fortfarande i onåd. När mamma hämtade henne vid tåget hade hon stannat bilen och återigen poängterat att de inte vill träffa hennes kille och att hon har skött allt det här med flytten på ett dåligt sätt. Och att nu när hon har ett eget hem så måste hon omedelbart rensa ut sina saker från deras källare. Så hon fick ta och hyra en skåpbil de närmsta dagarna och köra hem sina möbler etc. till sin lägenhet 30 mil bort. (straff igen...). Dock har jag också en del saker kvar i deras källare och mamma poängterade flera gånger när jag var där att det gick jättebra att jag har kvar mina saker där.

Min syster stannade bara några dagar. Jag förstår henne.
 
Fy, så sjukt taskigt mot din syster. Att verkligen gnida in att det gick bra för dig att förvara saker i källaren.

Men så himla bra av dig att stå på dig lugnt och stabilt. Grattis till dig, vilket enormt steg att ta!
 
@Lovisaleonora ja jätteelakt, även om inte min syster var med när mamma sa till mig att mina grejer gärna fick vara kvar så märkte jag att det var skillnad.

Ibland undrar jag vem hon egentligen är. Det här med min systers pojkvän, att de inte vill träffa honom och poängterar det gång på gång, är så utstuderat och elakt att jag nästan inte trodde min syster när hon berättade det.
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 501
Senast: Bulldoozer
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 472
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
9 179
Relationer Jag träffade en granne på ICA idag. Vi ska träffas några stycken med barn och grilla whamburgare på söndag och jag sa till grannen att...
2
Svar
32
· Visningar
3 704
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp