Juridik kring skilsmässa

[Lovisaleonora]

Gentemot barn finns det underhållskrav och det är en helt annan sak.

(men barnen vill ju bo i en herrgård, det får man väl unna dem?)

 

[LadyCovergirl]

(men barnen vill ju bo i en herrgård, det får man väl unna dem?)

Jag borde kanske fråga dottern om hon inte hellre bor i ett slott än i ett radhus. Här i söder är slotten ändå ganska vanliga så det känns fullt rimligt

 

[Lovisaleonora]

Jag borde kanske fråga dottern om hon inte hellre bor i ett slott än i ett radhus. Här i söder är slotten ändå ganska vanliga så det känns fullt rimligt

Pappa betalar.

 

[Badger]

En inte helt ovanlig situation där mannen exempelvis drivit en enskild firma som gått dåligt under en längre tid..Har bekanta (kvinnor) som i närmare 15 års tid betalat av på lån....15 år efter skilsmässan..

Sedan måste man ju inte göra så heller. Föräldrarna tex delade upp sig själva där ena stod med sina lån som hen haft och den andra behöll sina sparpengar. De visste vem som dragit på sig vad under tiden och lämnade advokaten därhän.

 

[Badger]

Och jag anser att din syn är precis lika märklig så då är vi överens om nåt iaf!

Jag har ju i inlägg efter inlägg skrivit att den som har bättre ekonomi får bidra mer till barnen. Det innebär att den som har sämre ekonomi som i detta fallet kan bo kvar, barnen får bo där de alltid har bott och även den ekonomiskt svaga klarar sig. Vad många här inte verkar tänka på när ni säger att vuxna får klara sig själva, är att den med svagare ekonomi i alla år antagligen, stöttat den andre med tid så h*n har kunnat jobba mer. Det innebär ju ingenting så länge man håller ihop men bör ju få vara värt nåt om man skiljs åt. Det är så lätt att säga, skyll dig själv varför var du hemma mer? Men det tar inte bort faktumet att så är sitsen för många tjejer i dagens Sverige.
Jag tror ju inte mamman är mindre bitter på ett annat ställe, det är nog nåt som får lägga sig med tiden, men om hon får en chans att överleva utan att gå på knäna ekonomiskt varje månad så lägger sig kanske även bitterheten snabbare.

Exakt, det är så spännande här att när det gäller jämställdhet på många andra plan så har folk full koll. Men just det här med att vid en skilsmässa så kan kvinnan pga hur samhället ser ut idag ha offrat sin karriär, sin pension och sin lön och stöttat mannens karriär, pension och lön -dvs det är pga henne som han har sin höga lön och position.

Då kan man såklart säga att kvinnan är dum i huvudet, men kanske kan framtiden vara så att alla kvinnor ska vara medvetna om detta och aldrig välja att arbeta deltid om inte mannen gör detsamma. Men om man ser tillbaka, äktenskap som varat i tio år, det är svårt för kvinnor än idag att låta bli att stötta mannens karriär.

Vidare i forumet är det många som är måna om att man ska betala höga skatter för att hjälpa mindre bemedlade. Hur kan man då vara rakt emot och tycka det är fel att ge mer än lagen kräver till sin tidigare partner, som man vet offrade karriären för ens skull. Det är inte rätt enligt lagen, men jag tycker det är rätt som medmänniska.

Men jag pratar då verkligen inte om att sponsra ett boende i flera år. Utan om att tex vara lite givmild och ge en partner någon extra månad eller två att hitta någonstans att bo. En möjlighet, en utväg. Eller om den rikare parten har stora lån, att hen tar dem själv då, med sig efter skilsmässan, det är ju hen som kan klara av att betala dem och tog dem. Eller tex om en partner tar hela vårdnaden om barnen, att ge lite mer än lagen kräver i underhåll, om man är rik, för barnens skull. Frivilligt, jag tycker att det är att vara normalt snäll helt enkelt. Att göra motsatsen och försöka snika åt sig allt man kan som den rikare parten, ja jag tycker det är "osnällt". Men nej, jag tycker inte det ska vara ngt slags lag på att vara snäll.

 

[sjoberga]

Exakt, det är så spännande här att när det gäller jämställdhet på många andra plan så har folk full koll. Men just det här med att vid en skilsmässa så kan kvinnan pga hur samhället ser ut idag ha offrat sin karriär, sin pension och sin lön och stöttat mannens karriär, pension och lön -dvs det är pga henne som han har sin höga lön och position.

Då kan man såklart säga att kvinnan är dum i huvudet, men kanske kan framtiden vara så att alla kvinnor ska vara medvetna om detta och aldrig välja att arbeta deltid om inte mannen gör detsamma. Men om man ser tillbaka, äktenskap som varat i tio år, det är svårt för kvinnor än idag att låta bli att stötta mannens karriär.

Vidare i forumet är det många som är måna om att man ska betala höga skatter för att hjälpa mindre bemedlade. Hur kan man då vara rakt emot och tycka det är fel att ge mer än lagen kräver till sin tidigare partner, som man vet offrade karriären för ens skull. Det är inte rätt enligt lagen, men jag tycker det är rätt som medmänniska.

Men jag pratar då verkligen inte om att sponsra ett boende i flera år. Utan om att tex vara lite givmild och ge en partner någon extra månad eller två att hitta någonstans att bo. En möjlighet, en utväg. Eller om den rikare parten har stora lån, att hen tar dem själv då, med sig efter skilsmässan, det är ju hen som kan klara av att betala dem och tog dem. Eller tex om en partner tar hela vårdnaden om barnen, att ge lite mer än lagen kräver i underhåll, om man är rik, för barnens skull. Frivilligt, jag tycker att det är att vara normalt snäll helt enkelt. Att göra motsatsen och försöka snika åt sig allt man kan som den rikare parten, ja jag tycker det är "osnällt". Men nej, jag tycker inte det ska vara ngt slags lag på att vara snäll.

Att snika åt sig max åt sig själv är osnällt oavsett vilken part man är.

 

[rutans]

Exakt, det är så spännande här att när det gäller jämställdhet på många andra plan så har folk full koll. Men just det här med att vid en skilsmässa så kan kvinnan pga hur samhället ser ut idag ha offrat sin karriär, sin pension och sin lön och stöttat mannens karriär, pension och lön -dvs det är pga henne som han har sin höga lön och position.

Då kan man såklart säga att kvinnan är dum i huvudet, men kanske kan framtiden vara så att alla kvinnor ska vara medvetna om detta och aldrig välja att arbeta deltid om inte mannen gör detsamma. Men om man ser tillbaka, äktenskap som varat i tio år, det är svårt för kvinnor än idag att låta bli att stötta mannens karriär.

Vidare i forumet är det många som är måna om att man ska betala höga skatter för att hjälpa mindre bemedlade. Hur kan man då vara rakt emot och tycka det är fel att ge mer än lagen kräver till sin tidigare partner, som man vet offrade karriären för ens skull. Det är inte rätt enligt lagen, men jag tycker det är rätt som medmänniska.

Men jag pratar då verkligen inte om att sponsra ett boende i flera år. Utan om att tex vara lite givmild och ge en partner någon extra månad eller två att hitta någonstans att bo. En möjlighet, en utväg. Eller om den rikare parten har stora lån, att hen tar dem själv då, med sig efter skilsmässan, det är ju hen som kan klara av att betala dem och tog dem. Eller tex om en partner tar hela vårdnaden om barnen, att ge lite mer än lagen kräver i underhåll, om man är rik, för barnens skull. Frivilligt, jag tycker att det är att vara normalt snäll helt enkelt. Att göra motsatsen och försöka snika åt sig allt man kan som den rikare parten, ja jag tycker det är "osnällt". Men nej, jag tycker inte det ska vara ngt slags lag på att vara snäll.

Lite fortsättning på det du skriver är ju att "vi" tycker att vi väljer helt fritt och handlar efter det som passar situationen bäst, men ofta handlar vi efter normen. Det är ju inte för inte regeringen vill skapa fler pappamånader.

Så många kvinnor gör som man alltid gjort, tar huvuddelen av ansvaret för barn och hem, gör det möjligt för mannen att göra karriär, utan en tanke på att förutsättningarna kan förändras.
Man har eget ansvar, men många verkar blunda eller helt enkelt inte förstå. Jag tycker som dig att lite "snällhet" borde vara självklar, inte i boende eller underhåll dock.

 

[sjoberga]

Lite fortsättning på det du skriver är ju att "vi" tycker att vi väljer helt fritt och handlar efter det som passar situationen bäst, men ofta handlar vi efter normen. Det är ju inte för inte regeringen vill skapa fler pappamånader.

Så många kvinnor gör som man alltid gjort, tar huvuddelen av ansvaret för barn och hem, gör det möjligt för mannen att göra karriär, utan en tanke på att förutsättningarna kan förändras.
Man har eget ansvar, men många verkar blunda eller helt enkelt inte förstå. Jag tycker som dig att lite "snällhet" borde vara självklar, inte i boende eller underhåll dock.

Ingen vettig människa borde vilja att barnen lever i fattigdom halva sin uppväxt om man själv har det mer än bra. Det svåra är att utforma det på ett sätt som inte skapar ekonomiska beroenden mellan vuxna.

 

[Lovisaleonora]

Att snika åt sig max åt sig själv är osnällt oavsett vilken part man är.

Precis. Det är väl inte bättre att snika åt sig med ursäkt och alibi att man anser sig vara den svagare parten?

 

[landsbygdsbo]

Sedan måste man ju inte göra så heller. Föräldrarna tex delade upp sig själva där ena stod med sina lån som hen haft och den andra behöll sina sparpengar. De visste vem som dragit på sig vad under tiden och lämnade advokaten därhän.

Det finns inga måsten, inga regler om parterna kommer överens. lagarna är till för dem som inte kommer överens.

 

[Líf]

Vad är det som säger att barnens pappa inte vill ha dem boende hos sig? Snacka om att ha fördomar...

Jag formulerade mig uppenbarligen klumpigt då jag inte har förutsatt att barnen dumpats. Barnen lär väl bo hos kvinnan åtminstone delar av sin uppväxt (statistiken talar för det) och i det här fallet sätter
mannen kvinnan (och barnen) på pottkanten då han förväntar sig att hon, med begränsade medel, snabbt ska hitta lämpligt boende. Och du kan uttrycka dig trevligare.

 

[LadyCovergirl]

Jag formulerade mig uppenbarligen klumpigt då jag inte har förutsatt att barnen dumpats. Barnen lär väl bo hos kvinnan åtminstone delar av sin uppväxt (statistiken talar för det) och i det här fallet sätter
mannen kvinnan (och barnen) på pottkanten då han förväntar sig att hon, med begränsade medel, snabbt ska hitta lämpligt boende. Och du kan uttrycka dig trevligare.

Du har alltså fördomar (som de flesta av oss) med den lilla skillnaden att du inte tycks vara intresserad av att se bortom dem.
Är det pottkanten att förväntas fixa en bostad när det handlar om en vuxen människa?

 

[Ramona]

Att ha underhållskrav för en vuxen människa tycker jag är helt orimligt. Det oavsett vem i förhållandet som tjänar mest.

Fast det har man ju ändå som gifta. Det finns ett försörjningskrav. Man får inte låta sin äkta make eller maka svälta ihjäl tex.

Sen kan jag absolut tycka att det finns tillfällen då det är rimligt att en annan vuxen får betala underhåll till en annan. Vi snackar ju inte hela försörjningen. Men för att barnen ska ha en viss levandsstandard även efter skiljsmässan framför allt. Det finns många kvinnor som försakat sig själv helt för mannens karriär. De har dessutom behövt vara tillgängliga dygnet runt för mannens karriär, speciellt om den innefattar mycket resor mm. PG Gyllenhammas fru fick hela försörjningen i underhåll eftersom domstolen menade att hon hade offrat allting för hans karriär och att hans karriär och då också inkomst inte skulle vara möjligt utan hennes uppoffringar. Det fick han betala för.

Att det finns utrymme i lagen för att få underhållsstöd som vuxen från sin make/maka tycker jag är rimligt. Speciellt när det gäller långa förhållanden.

 

[LadyCovergirl]

Fast det har man ju ändå som gifta. Det finns ett försörjningskrav. Man får inte låta sin äkta make eller maka svälta ihjäl tex.

Sen kan jag absolut tycka att det finns tillfällen då det är rimligt att en annan vuxen får betala underhåll till en annan. Vi snackar ju inte hela försörjningen. Men för att barnen ska ha en viss levandsstandard även efter skiljsmässan framför allt. Det finns många kvinnor som försakat sig själv helt för mannens karriär. De har dessutom behövt vara tillgängliga dygnet runt för mannens karriär, speciellt om den innefattar mycket resor mm. PG Gyllenhammas fru fick hela försörjningen i underhåll eftersom domstolen menade att hon hade offrat allting för hans karriär och att hans karriär och då också inkomst inte skulle vara möjligt utan hennes uppoffringar. Det fick han betala för.

Att det finns utrymme i lagen för att få underhållsstöd som vuxen från sin make/maka tycker jag är rimligt. Speciellt när det gäller långa förhållanden.

Som gifta, ja. Som skilda, nej. Dessutom är det rätt stor skillnad på att svälta ihjäl och att inte få sin bostad betald.

Jag tycker att partners som inte sett om sin situation under äktenskapet får skylla sig själva och inte komma i efterhand och gnälla.
Komma överens i efterhand är det ju fritt fram att göra oavsett.

 

[Gnist]

i det här fallet sätter
mannen kvinnan (och barnen) på pottkanten då han förväntar sig att hon, med begränsade medel, snabbt ska hitta lämpligt boende.

Mannen har noll skyldighet att hitta boende till sitt (inom kort) ex eller för den delen att se till att det finns obegränsat med tid för henne att finna ett boende och hjälpa till med finansiering som en del tycks tycka. Det ansvaret ligger faktiskt på henne, som den vuxna människa hon ju är.
Det är egentligen inte alls svårt att förstå att i vart fall ena parten vill ha ett snabbt och smidigt avslut på förhållandet och gemensamt boende istället för att dra ut på det på obestämd tid.

Bästa är ju i det här läget att kvickt hitta något tills vidare-boende, sätta bollen i rullning för bodelningen så att hon vet vad -om något- hon har att röra sig med i fråga om kontantinsats vid köp av en mer permanent bostad och finns inget utrymme för att köpa, så får hon fortsätta hyra.

 

[Lingon]

Jag formulerade mig uppenbarligen klumpigt då jag inte har förutsatt att barnen dumpats. Barnen lär väl bo hos kvinnan åtminstone delar av sin uppväxt (statistiken talar för det) och i det här fallet sätter
mannen kvinnan (och barnen) på pottkanten då han förväntar sig att hon, med begränsade medel, snabbt ska hitta lämpligt boende. Och du kan uttrycka dig trevligare.

Och du menar att kvinnan inte har något eget ansvar för sitt liv? Att hon inte kan anses vara kapabel att ta hand om sig själv och sina barn utan mannens hjälp? Jag trodde faktiskt att 50-talets kvinnosyn var borta...

 

[rutans]

Och du menar att kvinnan inte har något eget ansvar för sitt liv? Att hon inte kan anses vara kapabel att ta hand om sig själv och sina barn utan mannens hjälp? Jag trodde faktiskt att 50-talets kvinnosyn var borta...

Snarare tycker jag att det ofta varit så att kvinnan tar ansvaret även för andra och därmed se mer till andras intressen än sitt eget. Vilket hon får betala sedan i sådana fall som detta.
Nog klarar sig hon själv. Men det är inte det som är själva problemet.

 

[kevina]

Själv tycker jag att om en person ska jobba mindre för att kunna stötta den andra personens karriär- så måste man väl ta en diskussion om det och komma överens det tillsammans? Väljer man att inte ha en inkomst man kan leva på så måste man väl ha en plan vid en eventuell skilsmässa?
Det låter märkligt om man inte pratat om det och sen komma i efterhand och vilja att fd partnern ska försörja en i efterhand.

 

[Anders]

PG Gyllenhammas fru fick hela försörjningen i underhåll eftersom domstolen menade att hon hade offrat allting för hans karriär och att hans karriär och då också inkomst inte skulle vara möjligt utan hennes uppoffringar. Det fick han betala för.

När jag söker på P G Gyllenahmmar så får jag upp att de var gifta i bara två år, dessutom var hon 56 när de gifte sig så så mycket "karriär" lär hon inte ha missat. Hans första äktenskap slutade först när döden skilde dem åt.

 

[kevina]

Snarare tycker jag att det ofta varit så att kvinnan tar ansvaret även för andra och därmed se mer till andras intressen än sitt eget. Vilket hon får betala sedan i sådana fall som detta.
Nog klarar sig hon själv. Men det är inte det som är själva problemet.

Visst kan det vara så men då måste hon ju ta den diskussionen långt tidigare och ha kompensation som krav för att ta huvudansvaret.
Sen har jag flera vänner som jag diskuterat detta med tidigare som själva säger att de går ner i arbetstid och hellre väljer barn och hem istället för jobb. De ser det som ett val och inte uppoffring.

Jag har också vänner som går ner i arbetstid för att ägna sig åt sina intressen. De anser själva att de inte tar huvudansvar för barn och hem utan vill ha tid för hundar, hästar etc.