- Svar: 2
- Visningar: 799
Har pratat med en läkare nu på företagshälsovården. Det var intressant. Första gången jag var på FHV kände jag inte att jag och läkaren där kom överens, att han inte lyssnade på mig osv. Men nu när jag och nuvarande läkare gick igenom journalen från den tiden visade det sig att läkare 1 visst tagit mig på allvar redan från start, han hade bl.a. skickat brev till vårdcentralen där han berättade att han misstänkte fibromyalgi och bad de ordinera medicin för det. Något vårdcentralen struntade i, men ändå.
Nuvarande läkare berättade att hen hade en förväntan att jag skulle ha testat 3 st. mediciner som finns på marknaden mot fibromyalgi, och blev förvånad när ingen ens nämnt att de finns. Hen blev däremot inte förvånad när jag berättade att ingen på vården (eller överhuvudtaget) tar mig direkt på allvar när jag berättar om mina besvär.
Hen tyckte vidare att det var konstigt att ingen sagt något om att det finns något som heter särskilt högriskskydd, om det finns misstanke om att man kommer ha fler än 10 karensdagar på ett år. Jag har mycket mer än det och har haft hela tiden.
Dessutom tyckte hen det var konstigt att min arbetsgivare inte varit i kontakt mer med företagshälsovården i och med att jag haft så mycket besvär och hög sjukfrånvaro. Det fanns sporadisk kontakt när jag var sjukskriven, sedan blev det en lååång lucka, till nu när de inte vill ha kvar mig.
Slutligen var hen förvånad över arbetsgivaren förväntan på FHV, som jag fattade det. Läkaren sa att de är ju på min sida och kommer inte göra en bedömning i att jag måste sägas upp.
Det kändes bra att prata med läkaren, och få höra att hen känner med mig. Läkaren sa att hen hoppades att jag inte tagit illa av att arbetsgivaren skickade mig till dem för bedömning. Men herregud, det har jag verkligen inte. Jag har snarare blivit rörd av hur mycket de vill hjälpa, att de lyssnat på mig och gett råd och tips. Nu hoppas jag bara på att få en positiv rapport/bedömning sas.
Jag tycker inte min arbetsgivare har gjort tillräckligt för mig, men med det sagt vet jag inte heller om något de gör kommer att få mig att må bättre. Det hade varit en annan sak om det varit EN grej som jag mått dåligt över, men det är flera olika i kombination. Svårt att ta på allt det. Jag vet inte ens grundorsaken till mina besvär.
Jag kan gissa mig till att min migrän har grundorsak i stress, eftersom jag aldrig haft problem med huvudvärk innan jag kom till den här arbetsplatsen. Men resten? Varför har jag så ont i kroppen "plötsligt"? Ja, jag hade ont i ryggen emellanåt innan jag kom till arbetsplatsen. Ja, jag hade ont i höften emellanåt sedan innan. Nej, jag hade inte ont varenda jävliga dag, och inte så ont att jag knappt kunnat ta mig upp ur sängen, inte så ont att jag inte klarar beröring, inte så ont att smärtan strålar genom hela kroppen, osv.
Kan grundorsaken vara trauma? Kan obehandlad PTSD verkligen leda till så mycket skit?
Psykologen ville skicka remiss till psykiatri för utredning vad gäller PTSD, men även för mina hallucinationer som jag har relativt ofta.
Läkaren i sin tur gav mig hemläxa. Jag ska ta kontakt med vårdcentralen och boka tid för att diskutera tre olika mediciner som man kan ta för fibromyalgi. Jag ska även prata med VC-läkaren om särskilt högriskskydd, och därefter ansöka om det hos FK. Dessutom ska jag skicka egenremiss till smärtrehab.
Jag känner mig hoppfull över att det kommer bli bättre för mig, på ett eller annat sätt.
Jag känner mig också glad över all hjälp och alla råd jag fått här på forumet. Det har fått mig att bli mer medveten om vissa saker, och i längden fått mig att inse att jag behöver hjälp. Sedan går måhända vägen till hjälp långsamt, men det hade gått ännu långsammare utan de här insikterna.
Nuvarande läkare berättade att hen hade en förväntan att jag skulle ha testat 3 st. mediciner som finns på marknaden mot fibromyalgi, och blev förvånad när ingen ens nämnt att de finns. Hen blev däremot inte förvånad när jag berättade att ingen på vården (eller överhuvudtaget) tar mig direkt på allvar när jag berättar om mina besvär.
Hen tyckte vidare att det var konstigt att ingen sagt något om att det finns något som heter särskilt högriskskydd, om det finns misstanke om att man kommer ha fler än 10 karensdagar på ett år. Jag har mycket mer än det och har haft hela tiden.
Dessutom tyckte hen det var konstigt att min arbetsgivare inte varit i kontakt mer med företagshälsovården i och med att jag haft så mycket besvär och hög sjukfrånvaro. Det fanns sporadisk kontakt när jag var sjukskriven, sedan blev det en lååång lucka, till nu när de inte vill ha kvar mig.
Slutligen var hen förvånad över arbetsgivaren förväntan på FHV, som jag fattade det. Läkaren sa att de är ju på min sida och kommer inte göra en bedömning i att jag måste sägas upp.
Det kändes bra att prata med läkaren, och få höra att hen känner med mig. Läkaren sa att hen hoppades att jag inte tagit illa av att arbetsgivaren skickade mig till dem för bedömning. Men herregud, det har jag verkligen inte. Jag har snarare blivit rörd av hur mycket de vill hjälpa, att de lyssnat på mig och gett råd och tips. Nu hoppas jag bara på att få en positiv rapport/bedömning sas.
Jag tycker inte min arbetsgivare har gjort tillräckligt för mig, men med det sagt vet jag inte heller om något de gör kommer att få mig att må bättre. Det hade varit en annan sak om det varit EN grej som jag mått dåligt över, men det är flera olika i kombination. Svårt att ta på allt det. Jag vet inte ens grundorsaken till mina besvär.
Jag kan gissa mig till att min migrän har grundorsak i stress, eftersom jag aldrig haft problem med huvudvärk innan jag kom till den här arbetsplatsen. Men resten? Varför har jag så ont i kroppen "plötsligt"? Ja, jag hade ont i ryggen emellanåt innan jag kom till arbetsplatsen. Ja, jag hade ont i höften emellanåt sedan innan. Nej, jag hade inte ont varenda jävliga dag, och inte så ont att jag knappt kunnat ta mig upp ur sängen, inte så ont att jag inte klarar beröring, inte så ont att smärtan strålar genom hela kroppen, osv.
Kan grundorsaken vara trauma? Kan obehandlad PTSD verkligen leda till så mycket skit?
Psykologen ville skicka remiss till psykiatri för utredning vad gäller PTSD, men även för mina hallucinationer som jag har relativt ofta.
Läkaren i sin tur gav mig hemläxa. Jag ska ta kontakt med vårdcentralen och boka tid för att diskutera tre olika mediciner som man kan ta för fibromyalgi. Jag ska även prata med VC-läkaren om särskilt högriskskydd, och därefter ansöka om det hos FK. Dessutom ska jag skicka egenremiss till smärtrehab.
Jag känner mig hoppfull över att det kommer bli bättre för mig, på ett eller annat sätt.
Jag känner mig också glad över all hjälp och alla råd jag fått här på forumet. Det har fått mig att bli mer medveten om vissa saker, och i längden fått mig att inse att jag behöver hjälp. Sedan går måhända vägen till hjälp långsamt, men det hade gått ännu långsammare utan de här insikterna.
