Jag var på BVC idag med sonen,vi prtade lite om hur det gick och så,och jo det går allt bra men jag undrade lite över hur jag skulle göra i vissa situationer.
Han har blivut VÄLDIGT mammig sista veckan,ine att han inte vill vara med andra men att han vill ha stenkoll jämt om jag är där att han ser mig hela tiden,och han är ju alltid med mig.
Hon sa att jag skulle träna honom på att vara själv litegrann,tex kunna leka själv i vardagsrummet tex medan jag diskade,att när han skrek "ropade" efter mig så behövde jag inte komma på stubinen utan vänta kanske nån/några minuter och sedan gå in och säga att jag fanns där iostället för som nu gå till honom och ta upp honom så fort det var något,låter ju logiskt kanske,så jag har provat det idag,alltså inte väntat till han varit helt utom sig men tex kunnat gå på toaletten klart innan jag tar upp honom osv.
För tillfället blir han ledsen och ropig bara han ser att jag reser mig från den plats där han ser mig.
Hon sa även att det var dags att han sov i sin egen säng nu vilket ju vore väldigt bra om han gjorde,just nu sover han brevis mig men jag tror inte vi får någon bra sömn varken jag eller sonen,för han väcker mig varje timme liksom för att se så jag är där och det är ju rätt jobbigt och borde vara det även för honom.
Förra gången vi var där sa hon att from NU skall han BARA sova i sin säng,provade att amma honom och lägga honom i hans säng,och det gick bra när han sov middag men när det är mörkt går det inte,han blir jättejätteledsen och otröstlig länge
Hon sa att jag skulle försöka att lära honom att somna är själv,han är trygg i sin säng,kan leka där och även sova middag där nu om jag ammat honom till sömns.
Jag skulle lägga honom där och sedan INTE ta upp honom utan bara visa at jag fanns där,gå runt och prata lite klappa honom på kinden osv,första kvarten gick det relativt bra,han ropade lite jag svarade tillbaka och det var okej,arg FÅR man vara.
Men sedan isället för att somna så blev han helt hysterisk och sedan orkade jag inte höra honom sådär ledsen eller arg eller vad det nu kan vara,han verkligen hyperventlerade & var svettig,så fort han kom upp lugnade han ner sig,sedan gjorde jag på mitt vis,ammade tills han somnade och sedan la honom då sov han en timme kanske.
Men alltså ska jag verkligen göra så?
Bara låta honom ligga,det var nog något av det värst jag gjort i hela mitt liv tror jag att bara höra honom,mammainstinkterna säger ju mig att jag skall ta upp honom.Medans hon på bvc säger att jag INTE får ta upp honom utan att det komme att bli tufft ett tag men sedan lär han sig att somna själv och att just u tror an inte att han kan somna själv.
Finns det andra alternativ,känns så himmla hårt detta.
Jag funderar på att iaf börja med att kanske köra en variant att iaf ama honom till sömns & sedan lägga honom i hans säng & fortsätta så? Eller är det jättedumt? Alltså inte lägga honom i min säng sedan?
Jag vet varekn ut eller in,men såhär kan vi ju inte ha det,jag har enorm sömnbrist just nu för han sover inte mycket alls och har aldrig gjort.I helgen kommer hans pappa så då ev får jag sova ut lite så jag verkligen orkar ta tag i detta,för just nu går det inte,bara gråter och gråter och käner mig som världens sämsta mamma,och skäms för hur ledsen han var förut och rädd verkade han ju vara också eller så var han bara arg och hade somnat sedan och jag bara sabbade ännu mer genom att inte stå på mig.
Förstår ju nu att jag måste gjort rätt mycket fel som liksom hela tiden funnit till hands för honom,kanske borde låtit honom väna lite och inte sprungit till honom och tagit upp honom vid minsta pip,så jag har säkert förstört en hel del för både mig och honom...
Så nu frågar jag er,hur i hela friden gör man?
Han sover redan lite som han gör,han kan tex somna 3 på natten,stiga upp kl 10 och sedan sova middag en timme för att sedan lägga sig vid 3 på natten igen så att mycket sover han ju inte,men han går upp som han skall,är inte ledsen eller skrikig av sig utan är nästan alltid glad och verkar må bra trots det,inte ens när han var pyttebebis sov han han mycket så jag antar att det är normalt för honom,men för en annan blir det väldig tufft at ha de som det är nu.
SÅ hur gör man med sovandet osv? Någon som har några tips,känns som att jag bara gör fel....
Mvh Ledsen Zaria
Han har blivut VÄLDIGT mammig sista veckan,ine att han inte vill vara med andra men att han vill ha stenkoll jämt om jag är där att han ser mig hela tiden,och han är ju alltid med mig.
Hon sa att jag skulle träna honom på att vara själv litegrann,tex kunna leka själv i vardagsrummet tex medan jag diskade,att när han skrek "ropade" efter mig så behövde jag inte komma på stubinen utan vänta kanske nån/några minuter och sedan gå in och säga att jag fanns där iostället för som nu gå till honom och ta upp honom så fort det var något,låter ju logiskt kanske,så jag har provat det idag,alltså inte väntat till han varit helt utom sig men tex kunnat gå på toaletten klart innan jag tar upp honom osv.
För tillfället blir han ledsen och ropig bara han ser att jag reser mig från den plats där han ser mig.
Hon sa även att det var dags att han sov i sin egen säng nu vilket ju vore väldigt bra om han gjorde,just nu sover han brevis mig men jag tror inte vi får någon bra sömn varken jag eller sonen,för han väcker mig varje timme liksom för att se så jag är där och det är ju rätt jobbigt och borde vara det även för honom.
Förra gången vi var där sa hon att from NU skall han BARA sova i sin säng,provade att amma honom och lägga honom i hans säng,och det gick bra när han sov middag men när det är mörkt går det inte,han blir jättejätteledsen och otröstlig länge
Hon sa att jag skulle försöka att lära honom att somna är själv,han är trygg i sin säng,kan leka där och även sova middag där nu om jag ammat honom till sömns.
Jag skulle lägga honom där och sedan INTE ta upp honom utan bara visa at jag fanns där,gå runt och prata lite klappa honom på kinden osv,första kvarten gick det relativt bra,han ropade lite jag svarade tillbaka och det var okej,arg FÅR man vara.
Men sedan isället för att somna så blev han helt hysterisk och sedan orkade jag inte höra honom sådär ledsen eller arg eller vad det nu kan vara,han verkligen hyperventlerade & var svettig,så fort han kom upp lugnade han ner sig,sedan gjorde jag på mitt vis,ammade tills han somnade och sedan la honom då sov han en timme kanske.
Men alltså ska jag verkligen göra så?
Bara låta honom ligga,det var nog något av det värst jag gjort i hela mitt liv tror jag att bara höra honom,mammainstinkterna säger ju mig att jag skall ta upp honom.Medans hon på bvc säger att jag INTE får ta upp honom utan att det komme att bli tufft ett tag men sedan lär han sig att somna själv och att just u tror an inte att han kan somna själv.
Finns det andra alternativ,känns så himmla hårt detta.
Jag funderar på att iaf börja med att kanske köra en variant att iaf ama honom till sömns & sedan lägga honom i hans säng & fortsätta så? Eller är det jättedumt? Alltså inte lägga honom i min säng sedan?
Jag vet varekn ut eller in,men såhär kan vi ju inte ha det,jag har enorm sömnbrist just nu för han sover inte mycket alls och har aldrig gjort.I helgen kommer hans pappa så då ev får jag sova ut lite så jag verkligen orkar ta tag i detta,för just nu går det inte,bara gråter och gråter och käner mig som världens sämsta mamma,och skäms för hur ledsen han var förut och rädd verkade han ju vara också eller så var han bara arg och hade somnat sedan och jag bara sabbade ännu mer genom att inte stå på mig.
Förstår ju nu att jag måste gjort rätt mycket fel som liksom hela tiden funnit till hands för honom,kanske borde låtit honom väna lite och inte sprungit till honom och tagit upp honom vid minsta pip,så jag har säkert förstört en hel del för både mig och honom...
Så nu frågar jag er,hur i hela friden gör man?
Han sover redan lite som han gör,han kan tex somna 3 på natten,stiga upp kl 10 och sedan sova middag en timme för att sedan lägga sig vid 3 på natten igen så att mycket sover han ju inte,men han går upp som han skall,är inte ledsen eller skrikig av sig utan är nästan alltid glad och verkar må bra trots det,inte ens när han var pyttebebis sov han han mycket så jag antar att det är normalt för honom,men för en annan blir det väldig tufft at ha de som det är nu.
SÅ hur gör man med sovandet osv? Någon som har några tips,känns som att jag bara gör fel....
Mvh Ledsen Zaria
